För att summera vårt resultat måste vi besvara de problemställningar vi haft för avsikt att fördjupa oss i, samt att nå ett resonabelt utfall. Vad som är gemensamt för alla de problemfrågeställningar som denna studie behandlar är att det inte finns tydliga rätt el- ler fel, allting handlar om tolkningar och olika perspektiv.
Fråga 1.
Strider det nya direktivet mot andra direktiv och gällande konventioner?
Resultatet på denna fråga delas upp i tre delar, delarna är de samma som de tre olika artiklar i ECHR och PECHR som behandlats tidigare i studien.
• Artikel 8 i ECHR – Det är egentligen inget tvivel kring om det nya direktivet är ett intrång i rätten till privatlivet. Frågan är om det är ett intrång som kan anses nödvändigt. Artikel 8.2 definierar då det är motiverat att göra intrång av artikel 8.1, denna definition är väldigt öppen för tolkning. När är det demokratiska sam- hället hotat eller när det är nödvändigt för den nationella säkerheten. Staten kan i detta fall hänvisa till kampen mot terrorism och då faller det inom denna ram, men är detta ett tillräckligt effektivt verktyg för att bekämpa terrorismen. Sam- manfattningsvis så strider direktivet mot artikel 8.1, men EU hävdar att detta är nödvändigt för säkerheten i unionen.
• Artikel 10 i ECHR – Egentligen är det bara Breyer (2005) som hänvisar till denna artikel. Det finns vissa poänger i hans resonemang kring direktivets påverkan på yttrandefriheten, men eftersom han är ensam om detta resonemang får det ses som att det nya direktivet inte strider mot denna artikel.
• Artikel 1 i PECHR – Enligt direktivet finns det ingen garanti för att staten eller EU ska ge ekonomiskt stöd till ISP:s för de investeringar som direktivet kommer leda till. Vilket i så fall skulle leda till att ISP:s tillhandahåller sina inventari- er/system till statens förfogande, utan ekonomisk ersättning och egennytta. Det är dock för tidigt att säga om det blir så här, eftersom det kommer föras diskus- sioner på nationell nivå kring huruvida ekonomisk ersättning ska betalas ut av staten eller ej. Sammantaget kommer EU/staten bryta mot denna artikel om det blir så att ingen ekonomisk ersättning betalas ut till ISP:s.
Fråga 2.
Problematiken kring den personliga integriteten som uppstår när trafikdata och loka- liseringsdata lagras?
Direktivet kommer innebära ett intrång i den personliga integriteten och varje enskild individs privatlivet kommer bli oerhört svårt att värna om. Den typ av övervakning som direktivet medför går inte att jämföra med dagens befintliga metoder. Tidigare har över- vakning skett vid misstanke av brott, nu kommer trafikdata kring alla invånare lagras i förebyggande syfte. Data om individen kommer inte längre vara individens egendom i samma utsträckning som tidigare. Möjligheten för individen att undvika lagring av tra- fikdata och lokaliseringsdata i det vardagliga livet kommer bli svårare. Att användande sig av kontantkortstelefon verkar vara det enda kommunikationssätt som direktivet inte kommer kunna binda till en individ.
Fråga 3.
Anses lagring av trafikdata och lokaliseringsdata etiskt lämpligt?
Eftersom etikens huvudgrupperingar skiljer sig åt innebär det att frågans svar skiljer sig beroende på ur vilken etisk huvudgrupp den studeras från. Gemensamt för de tre hu- vudgrupper är dock att själva målet med direktivet anses lämpligt. Däremot skiljer sig uppfattningarna när metoden för att uppnå målet kommer på tal.
• Konsekventialismen – Här kan två olika undergrupper urskiljas och de har olika syn på direktivets lämplighet. Utiliralismen fokuserar på det universella maxi- mumet, största möjliga nytta för största antal individer. Således kan direktivet ses som lämpligt eftersom målet med direktivet är till nytta för hela EU:s befolk- ning. Egoismen är mer komplicerad eftersom det å ena sidan anses vara fel efter- som individen bli lidande vid lagring av persondata. Å andra sidan kommer di- rektivet leda till en ökad trygghet för individen i och med att grov brottslighet och terrorism ska bekämpas.
• Deontologin – Inom deontologin är det klara regler som styr, om vi kopplar det till direktivet uppstår det en konflikt. Det finns nämligen två regler som kan till- lämpas i detta fall: intrång i personlig integritet grov brottslighet. Det är fel att göra intrång i den personliga integriteten, men samtidigt är det även fel med grov brottslighet.
• Dygdetiska – Här handlar det om hur människan bör handla, dygdigt eller odyg- digt. Synen här liknar den deontologiska då det även här uppstår en konflikt mel- lan det odygdig att göra intrång i den personliga integriteten kontra att det är dygdigt att bekämpa terrorism.
Slutdiskussion
"Some laws of state aimed at curbing crime are even more criminal" (Engels, 060213)
Denna kommentar anser vi passar in väldigt bra på det ämne vi bedrivet denna magis- teruppsats kring. Kort och gott handlar det alltså om att försöka finna en lämplig nivå på de lagar som ska bekämpa brottsligheten. Hur mycket nyttan än diskuteras av att skydda samhället och dess individer mot grov brottslighet och terrorism måste åtanke finnas att individerna inte kan behandlas hur som helst. Direktivet om trafikdatalagring är kanske ingen dum idé i sig men vi anser att metoderna för hur de ska införas har en hel del annat att önska. Framförallt är det att direktivet ska användas i förebyggande syfte, vilket innebär att alla människor kommer övervakas, som vi ställer oss frågande till. Det är svårt att se hur skickliga brottslingar och terrorister ska fångas in. Vi tror att dessa redan idag vet hur de ska bedriva sin verksamhet även med direktivets intågande. Visserligen kan säkerligen ett antal brottslingar fångas in, men syftet med direktivet är som sagt att bekämpa grov brottslighet och terrorism, men vi tror att antalet som kom- mer att fastna i nätet inte är så många att övervakning av alla medborgares kommunika- tion är berättigad. Precis som vi beskrivit innan finns det redan i dagsläget sätt att komma runt direktivets föreskrifter och om vi som vanliga studenter kommit underfund med detta, kan vi nog förutspå att även de som lagstiftarna är ute efter också gjort det. Att använda sig av kontantkortstelefon kommer fortfarande att ske anonymt, eftersom det inte kräver att det finns en abonnent registrerad på ett telefonnummer. Frågan är dock hur länge som denna form av kommunikation faller utanför direktivet och vår gissning är att möjligheten att äga en mobiltelefon anonymt inte kommer att finnas kvar i en allt för långt framtid.
En annan intressant aspekt att diskutera är direktivets anvisningar i samband med andra redan gällande direktiv. Helt klart är att det inte direkt går hand i hand med vissa andra direktiv. Precis som i många andra gällande stadgar finns det dock en mängd oli- ka undantag till alla dessa direktiv som är ganska brett definierade, vilket gör det förhål- landevis lätt för statsmakten att hänvisa till dessa. Allting handlar om tolkning kring formuleringarna i direktiven, men vi ser en fara i att göra avkall på det grundläggande skydd som finns för rätten till privatlivet. Naturligtvis ska det i så lång utsträckning fin- nas medel för att bekämpa brott, men att sätta igång ett gigantiskt register över all elek- tronisk kommunikation i hela EU är kanske ett för stort övertramp? Frågan är om lag- stiftningen stannar vid denna anhalt nu när den redan satt en del av den personliga sfä- ren ur spel. Att göra det ytterligare en gång torde vara lättare när det redan gjorts en gång.