Betygens sjunkande värde

Betyg är bland mycket annat en rättssäkerhetsfaktor. En arbetsgivare kan inte vägra att utfärda ett arbetsbetyg åt en medarbetare som har lämnat ho- nom. Men detta betyg får inte vara kränkande, även om avskedet skedde i vredesmod – från någondera eller bägge. Det ska inte heller överdriva veder- börandes förtjänster, för då undrar andra arbetsgivare varför den anställde inte övertalades att vara kvar på sin före detta arbetsplats.

Det handlar alltså om rättvisa, men också om jämförbarhet. Två, tre, fyra eller flera sökande till en tjänst ska ha någorlunda likadana bedömnings- grunder. Den som anställer ska inte behöva råka ut för en obehaglig över- raskning på grund av att betygen inte visade sig vara jämförbara. Vi vet att verkligheten inte alltid håller sig till det uppställda idealet, men utan detta som korrektiv skulle de faktiska misstagen vara ännu fler. Vi skulle famla i mörkret.

Det är den ena sidan av saken. Rättssäkerheten ger fördelar åt alla som ett system utan säkerställd bedömning, utan betyg, inte kan ge. Det betygslösa samhället – och den betygslösa skolan – skapar gräddfiler, smygvägar och nepotism; ja kanske också någon form av maffiavälde. Kontakternas mark- nad. Släkternas betydelse. Klanvälde. Detta är feodalism och medeltid. Det är motsatsen till meritokratism.

Vi vill faktiskt inte leva i Iago-samhället!63

Den här skriften, Universitetsreform! – Så kan vi rädda och lyfta den högre utbildningen, pläderar för meriternas betydelse. Den gör det i Max Webers anda. Kunskapen är inte en vara vilken som helst; den är faktiskt en allmän nyttighet, den måste vara tillgänglig för alla, den kan inte vara klostrets,

89

kyrkans eller korporationens exklusiva egendom. Men för att vara optimalt nyttig måste den ha tillkommit i en selektionsprocess. Det moderna, forsk- ningsbaserade universitetet är – eller bör, enligt sina intentioner, vara – en sådan, aldrig avbruten process. Man kan kalla den forskning eller kunskaps- produktion. Man kan också kalla den lärande. Även den duktigaste, också nobelpristagaren, lär sig hela tiden – och kanske mer än andra.

Utslagning? Ja, man sorterar bort det som inte håller, det som är mindre bra. Det är inte blott för att välja ut det yppersta, det är också för att höja och sporra genomsnittet. Höga betygsmedelvärden kommer alla till godo. Det gäller i arbetslivet, i skolans värld och i samhället som helhet. Dess- utom måste både den anställde och den som anställer kunna göra en vettig kalkyl. Meritokratisk konkurrens är, sist och slutligen, en avgjord fördel för människor som från början kommer från socialt, ekonomiskt eller intellek- tuellt underprivilegierade miljöer. Den blir deras hävstång. De har ringa förståelse för den motsatta ståndpunkten såsom den formulerades i Löfven- regeringens första budgetproposition, att alla ska ha en chans att ligga i täten och ingen ska behöva komma efter.64

Betyg är den strävsammes belöning. Men insikten om betygens progres- siva funktion, till exempel genom att de bidrar till den sociala mobiliteten, ”klassresorna”, förlorades någon gång under efterkrigstiden – egentligen i samma ögonblick som även de underprivilegierade fick allmän tillgång till en fullgod grundläggande skolutbildning. Betyg kom att stå i vägen när skol- resultaten inte längre skulle behöva mätas, vägas och jämföras med varand- ra; när pluggskolan skulle bli en pratskola. Och ändå blev de kvar – likt en restprodukt – såsom urvalsinstrument till högre studier.

Men samtidigt som skolbetygen gradvis förlorade sitt diagnos- och prog- nosvärde, började de värderas på ett annat – och socialt galet – sätt. De blev måttet inte på elevernas prestationer och lärarnas duktighet utan på den en- skilda skolans attraktionskraft, det vill säga förmåga att locka till sig elever.

90

Kravnivåerna sjönk, fastän i ojämn takt. Individuell och nationell jämförbar- het omöjliggjordes.

Där är vi nu. Elever som söker högskoleutbildningar tävlar med trubbiga medel. De institutioner som antar eleverna vet inte vad de får. Antagningarna har fått tombolakaraktär. Det går inte att kalkylera utfallet. Detta är det konkreta resultatet av den vildvuxna betygsinflation som har brett ut sig inom det all- männa skolväsendet. Vi vet inte vad vi har, då vet vi inte heller vad vi kan begära. Betyg som sorterings- och urvalsinstrument är med andra ord korrumpe- rade och även korrumperande. (Det är de också som grund för utvärdering; men det är en annan fråga.) De går inte att lita på. Alla sökande får inte en rättmätig chans. Rättvisan är satt ur spel. Meritvärderingen har kollapsat.65

Detta bör leda till en omedelbar förändring. Högskolor i hela Sveriges land har anledning att införa ett undantagstillstånd. Skolbetyg kan för när- varande inte utgöra urvalskriterium för antagning till akademisk utbildning. Man bör förvisso se till att grund- och gymnasieskolorna får ett betygssys- tem som är robust – i tid och rum. Men ett sådant etableras och implemen- teras inte i en handvändning. Under tiden bör högskolorna, var för sig och över riket, införa inträdesprov som återställer normalitet och jämförbarhet.

Prov har nackdelen att ett enda testtillfälle fäller hela utslaget. Betyg – om de är okorrumperade – mäter flera prestationer. Men den som har fallit igenom vid en antagning måste få göra om det vid ett senare tillfälle. Innan skolbetygen återfår en obestridd ställning som rättssäkerhetsgaranti och kvalitetskontroll, borde de under inga omständigheter få fortsätta att använ- das för att rangordna sökande. Man måste kunna vara förvissad om att en lärarstudent kan alfabetet. Det är en omöjlighet idag.

Intagningsprov skulle enligt det här resonemanget fungera under en övergångsperiod, eventuellt i kombination med särskilt utformade lämplig- hetstest.66 _{De skulle på sitt sätt uttrycka att vi har hamnat i en besvärande} 65 Betygssammelsuriet i högskolan, som behandlas i denna skrift, reflekterar betygskaoset i ungdomsskolan som är

värre och har rått under en längre tid där.

66 Intressant nog har man på vissa lärarutbildningar (Högskolan i Jönköping och Linnéuniversitetet) insett lägets allvar och avser att införa antagningsprov från och med hösten 2015 (TT 2014).

91

krissituation inom kunskapssektorn. Utanför denna kommer det att vara fritt fram för svågerpolitik och systematiserat mygel, om inte tillträde till hög re utbildning stramas åt – varför ska elever alls söka sig dit om de smidi- gare kan få åtråvärda sysselsättningar genom förbindelser?

Intagningsprov säkerställer att all universitetsutbildning börjar från en minsta godtagbar nivå. Så är det inte idag. Alltför mycket undervisning på högskolan går åt till att lyfta alla till den nivån. Betygen behöver alltså sättas åt sidan för att någon gång i framtiden komma tillbaka som urvalsinstru- ment. Det sagda illustrerar på ett tragiskt sätt hur djupt den praktiserade pedagogiken i landet har fallit och hur föga respekt den har för handfasta, mätbara ämneskunskaper.