Bibliotek och bokval

När Amela väljer böcker att läsa fastnar hon först för omslaget, läser sedan baksidan samt den sista sidan. Att hon väljer att läsa slutet först säger hon ger en trygghetskänsla

eftersom det är en bra bok om den slutar bra. Amela går inte in i bokaffärer eftersom hon inte har råd att köpa böcker. Omslaget är viktigt och hon föredrar en klassisk layout. ”De

ser gamla ut. Lite så där 1200-tals stuk” inte nya, moderna. Hon väljer inte böcker efter titlarna. Böcker letar hon efter bland alla hyllor på de flesta av bibliotekets olika

avdelningar. ”Jag går inte därifrån förrän jag hittat något. […] Om jag inte hittar något så läser jag en skräpbok.” Hon säger att hon kan läsa vad som helst på sommaren och speciellt på stranden då hon inte ägnar boken så mycket uppmärksamhet. Hon tycker egentligen inte tycker om vad hon kallar för skräpböcker, ”men man läser dem ändå, av någon konstig anledning.” Det hon inte tycker om är vad de står för. Språket i de böckerna tycker hon låter löjligt och stereotypt.

Amela efterfrågar fler och tydligare förklaringarna av SAB-koderna och tydligare skyltar/kartor till var de olika avdelningarna är. Hon tycker att det är bra att hennes bibliotek har soffor där man kan sitta. Då hon inser att hon valt för många böcker som hon inte orkar bära hem, vill hon gärna sätta sig och bläddra lite mer i dem så att hon kan välja vilka som hon ska låna och vilka som hon ska sätta tillbaka i hyllan. Vill inte att det ska ske aktiviteter på biblioteket: Biblioteket är en ”avkopplingsplats. Inget spring fram och tillbaka.” Hon vill vara ifred när hon har en bok och vill inte delta i aktiviteter som läsgrupper.

4.3 Andrea

4.3.1 Skönlitterära verk som är/har varit betydelsefulla

Andrea har med sig några böcker som hon valt ut av den anledning att de varit viktiga för henne. Böckerna som hon har med sig är två utgåvor av Färdlektyr¹⁰⁰, Bonjour Tristesse

av Françoise Sagan samt Poetens liv av Ellen Matsson.

I Bonjour tristesse av Françoise Sagan är berättarjaget en flicka, Cécile, som är sjutton år. Andrea säger att hon tyckte väldigt mycket om boken även om hon inte kunde

sympatisera med Cécile eftersom Cécile var så pass annorlunda mot hur hon själv är. ”Men samtidigt blir det så mycket mer givande när man läser om en person i ens egen ålder som gör helt andra saker och tänker helt annorlunda.” Sådana saker som Andrea tycker är viktiga och som tar en stor del i hennes liv är saker som Cécile inte bryr sig om. Hon gör istället tvärtom och fokuserar på annat. Detta tycker Andrea gör att hon får perspektiv: ”Man tänker om lite. Att de saker som man själv kan blossa upp till jättestora, inte alls behöver vara så stora.” Ett exempel är hur Cécile verkar näst intill oberörd inför sin kärleksromans med en pojke på semesterorten. Boken läste Andrea för ett år sedan. Andrea kan leva kvar länge i en bok efter att hon har läst den. ”jag kan till och med prata ungefär som de gör i boken. I samma tempo: är det en långsam bok så blir jag väldigt långsam och väldigt eftertänksam. […] Är det en snabb och fyndig bok blir jag på samma sätt.” Även när hon skriver själv smittar språket från den bok hon just läst av sig på hennes eget språk.

Novellen Vikten av värdelöst vetande av Charlotta Cederlöf handlar om en ung kvinna som är hemligt förälskad och är på en middag där en av middagsgästerna är en yngling som hon är förälskad i. Huvudpersonen är dock så blyg att hon inte vågar säga någonting förrän sällskapet diskuterar film och hon kan namnet på den regissören som diskuteras

100

och hon säger då det. Detta leder till att den som hon är kär i blir intresserad av henne eftersom han är filmfantast likt henne och slutligen blir de tillsammans. Andrea har fastnat för själva situationen och hur den beskrivs: ”just det att alla är insnöade på varsitt område och så kommer det två människor som råkar ha samma intressen” men det är dock inte intresset i sig som spelar roll, utan hur det gör att de får upp ögonen för varandra, säger Andrea. Hon känner igen sig i livssituationen. De är också i

tjugoårsåldern, ”de jobbar på något tråkigt ställe och gör inte så mycket. De sitter och dricker vin, de har inte så mycket att göra. ”

En annan novell i färdlektyren som hon tycker väldigt mycket om är hemliga listan. Den handlar om en tjej som ”har tappat tron på livet. Hon har insett att allting som hon varit med om och allt som hon kan tänka sig, det har hon redan sett på TV. Bara för att kunna ha någonting att hålla fast vid försöker hon hitta saker som hon inte har sett på TV och göra en lista av det. Hon lyckas sammanställa en lista på ungefär sju saker och denna lista blir ”hennes sista livlina. Det är det hon lever på; att hon har en lista med saker som hon inte har sett på TV.” Samtidigt berättas det om en kärleksrelation som hon inte kunde hålla sig kvar i eftersom hon varje gång som de var tillsammans endast såg sig utifrån som om hon var med i en film. Denna novell stämmer in väl på Andrea själv: ”väldigt träffande mig. Det sånt som jag har tänkt på innan också. Att man känner att det finns ingenting kvar för att allting går att se, syns på TV. Det finns ingenting kvar som är hemligt eller mystiskt eller unikt.” Hon säger att hon ofta kan se sig själv utifrån med andras ögon eller hur det skulle uppfattas om någon skulle återberätta det som händer. Att allt hela tiden berättas och skildras gör att ”Man tappar sin egen unikhet. […] Det finns inte någonting kvar.”

Poetens liv av Ellen Mattsson läste Andrea första gången för något år sedan när hon gick

på gymnasiet. Boken handlar om en medelålders man, Frank, men mycket handlar om Franks liv när han gick på gymnasiet och om hans tankar kring sin ungdomskärlek Dorotea. Dorotea är en intensiv konstnärssjäl medan han istället är lugn och stillsam. Han känner sig besviken på sitt liv över att han bara blev biografiförfattare medan hon blev ”den där store starke konstnärssjälen som till slut bröt sönder för att hon inte klarade av att leva. Hon skrev fantastiska dikter som kom från hjärtat.” Det som Andrea fastnat för är hur han beskriver sin upplevelse på gymnasiet och ”Hans möte med någon, en person som han inte riktigt kunde förstå.” Boken är ganska mörk, vilket gjorde att den kunde vara ganska tung att läsa. Frank är vuxen när han tänker tillbaka på sin gymnasietid har han mer distans och kan klarare samband än om han själv skulle ha varit i det. Andrea hade liknande tankar som Frank och det hjälpte Andrea att någon med mer insikt kunde bena upp en tid som liknade den period Andrea själv befann sig i.

Andrea känner igen sig i Frank även om han är mer dragen till sin spets. Hon har själv alltid, precis som Frank, varit ordentlig samtidigt som hon alltid har sökt sig till dem som är mer konstnärliga och intensiva. Hon känner sig inte som dem men vill umgås med dem: ”Man fascineras av dem, dras till dem och man vill vara med dem för man nöjer sig inte med att var med dem vanliga, tråkiga människorna.” Hon får ut mer att vara med en människa som är olik henne:

Om jag känner igen någonting så nedvärderar jag det ofta för då inser jag att jag inte riktigt har hittat mig själv och då är det inte lika spännande längre. Det känns som att om man känner igen någonting kan man plocka sönder det i sina beståndsdelar och vet vad det beror på. Men om man inte känner igen någonting så blir det mer spännande. Det går inte att analysera sönder någonting som man inte känner till.

Frank föraktar sina barn och bryr sig inte om sin familj. Det är något som Andrea inte känner igen sig i men det har fått henne att tänka på det inte är självklart att alla föräldrar älskar sina barn: ”Man kanske inte ska ta sådant för givet att de älskar en bara för att de älskar varandra. Utan även de kan känna avsky mot en, precis som man kan känna avsky mot sina föräldrar.”