Precis som indata till modellen är inte heller kalibreringsdata exakt bestämt utan de halter som används för kalibrering är också behäftade med osäkerheter. Kalibre-ringsdata till HBV-NP utgörs av totalkväve samt oorganiskt och organiskt kväve.
Modellen räknar ut halterna oorganiskt och organiskt kväve från halterna av total-kväve, nitrit- plus nitratkväve samt ammoniumkväve. Osäkerhetsintervall för hal-terna har tagits fram för att jämföra med HBV-NPs simuleringsresultat. De olika antaganden som ligger till grund för osäkerhetsintervallen använda i denna studie har markerats med fetstil i denna bilaga.
Mätningarna från flodmynningarna passar bäst för kalibrering av HBV-NP ef-tersom de innehåller fullständiga tidsserier av totalkväve med summametoden (Tot-N_sum), direkt mätning av nitrit- plus nitratkvävehalten och mätning av am-moniumkvävehalten.
MÄTOSÄKERHET
SWEDAC-ackrediterade laboratorier måste lämna uppgifter om mätosäkerheten i uppmätta halter. På senare år har man förstått att det inte bara går att sätta ihop osäkerheter i kolv, lösning, pipett, etc. för att få ett totalt mått på mätosäkerheten.
Det är också viktigt att delta i jämförelser med andra laboratorier. Den mätosäker-het som beräknas multipliceras numera alltid med en täckningsfaktor på två, för att få en så heltäckande mätosäkerhet som möjligt. Detta betyder att trots att mätmeto-derna successivt förbättras så har den angivna mätosäkerheten ökat. Exempelvis angavs ett osäkerhetsintervall på runt 5 % för totalkväve med persulfatmetoden till och med 2007 medan det nu är 15–20 % (muntl. Birgitta Bengtsson, Ekologgrup-pen). Rapporteringsgränsen anges numera som detektionsgränsen multiplicerat med tre. Grunden för mätosäkerheterna i denna studie sätts alltså av dagens mätosäkerheter (Tabell A1). Dessa mätosäkerheter gäller flodmynningsdata, referensvattendrag och SRK-data i Rönne å. Mätosäkerheter för SRK-stationer i Helge å efterforskades inte utan har antagits vara desamma som i Rönne å.
Den uppdelning i olika intervall för analysosäkerheten som levererats från IVM har antagits gälla även för Rönne å så att t.ex. mätosäkerheten på 25 % för NO2,3-N antagits gälla under 0,1 mg/l och mätosäkerheten på 10 % över 0,1 mg/l.
Tabell A1. Mätosäkerheter för olika kväveanalyser vid vattenkemiska laboratoriet (IVM) och vid Alcontrol som analyserar kväve i Rönne å. De flesta angivelser gäller för dagslä-geta),c), några är äldreb). Totalkväve analyserat med TNb-metoden är en så ny metod att det inte ingår i kalibreringsdata. a) Institutionen för vatten och miljö, IVM (2011a)
b) Wallman m.fl. (2009) c) Ekologgruppen (2011)
TOTALKVÄVE
De totalkvävehalter som kalibreringsdata baserats på har mätts med summameto-den (Tot-N_sum) eller persultfatkvävemetosummameto-den (Tot-N_ps). Tot-N_sum är en bättre metod eftersom Tot-N_ps ofta underskattar totalkvävehalten. Wallman m.fl. (2009) analyserade mätningar från perioden 1987–2007 och fann att Tot-N_sum gav ca 10
% högre halter än Tot-N_ps, men att de individuella provskillnaderna kunde vara mycket större. Vid låga halter är det vanligt att Tot-N_ps-metoden överskattar totalkvävehalten. Dessa olika skillnader syns även för de flodvattenmynningsstat-ioner som ingår i kalibreringsdata (tabell A2). För dessa statflodvattenmynningsstat-ioner har både Tot-N_sum och Tot-N_ps analyserats men det är Tot-Tot-N_sum som använts som total-kvävehalt i kalibreringsdata. Förutom de mätosäkerheter som rapporterats i tabell A1 adderas i denna studie 10 % mätosäkerhet till Tot-N_ps vid halter högre än 0,5 mg/l, medan 10 % dras ifrån vid halter under 0,5 mg/l. Detta gäller alla SRK-stationer.
Wallman m.fl. (2009) diskuterar även problem med Tot-N_ps-metoden som före-kommit tidigare som främst berör mätningar gjorda vid IVM. Tot-N_ps-halter från IVM förekommer i kalibreringsdata endast för vissa år för referensvattendraget som representerar PLC-område 6 i Helge å. För år 1993–1996 subtraheras här 0,015 mg/l från minimivärdet av totalkvävehalterna.
ADDERING AV OSÄKERHETERNA I KEMIMÄTNINGARNA
Den standardiserade metoden (Magnusson m.fl., 2004) för att ta hänsyn till flera oberoende osäkerheter för kemiska mätdata innebär att beräkna kvadratroten ur kvadratsummorna av de olika osäkerheterna (ua och ub i ekvation A1 nedan). Det erhållna värdet multipliceras sedan med täckningsfaktorn t för att få den totala mätosäkerheten U.
ua2 ub2
t
U (A1)
För att ta fram mätosäkerheten för Tot-N_sum användes kvadratsummebe-räkningen av mätosäkerheterna för Kjeldahlkväve och nitrit- plus nitrat-kväve. Beräkningen gjordes på mätosäkerheterna inklusive deras täckningsfaktor och alltså utan att lägga på någon ytterligare täckningsfaktor därefter.
Det finns olika sätt att lägga till systematiska fel. Maroto m.fl. (2002) jämför några av dessa metoder och finner att systematiska fel som är <30 % av ursprungsfelet (utan täckningsfaktor) inte behöver adderas. För större systematiska fel som bör adderas anser de att det är bäst att addera felet till den tidigare mätosäkerheten uträknad med täckningsfaktorn. Magnusson och Ellison (2008) föredrar att syste-matiska fel också korrigeras med en faktor innan de adderas, men den proceduren följs inte här. Alla extra osäkerheter som antagits i detta projekt adderas till mätosäkerheterna från tabell A1. Alla dessa additioner av ytterligare mätosäker-heter har beräknats som ett procentvärde av det ursprungliga mätvärdet.
SUMMAN AV NITRIT- OCH NITRATKVÄVE BASERADE ENBART PÅ NITRATKVÄVE
I flodmynningsstationerna och referensvattendragen rapporteras nitrit- och nitrat-kväve tillsammans medan de i SRK-mätningarna i Helge å rapporteras separat. I SRK-stationerna i Rönne å rapporteras både samanalys av nitrit- och nitratkväve samt separat analys av nitratkväve. De angivna mätosäkerheterna i tabell A1 gäller summan av nitrit- och nitratkväve och dessa mätosäkerheter har an-vänts även om additionen av nitritkväve och nitratkväve skett i ett senare skede.
I många fall analyseras i SRK-stationerna dock endast nitratkväve och då har denna halt använts som ett mått på nitrit- plus nitratkväve, vilket givetvis är en
un-derskattning. Vid tre stationer i Helge å har mätningar av både nitritkväve och nitratkväve gjorts. I Vramsån finns data på både nitrit- och nitratkväve under 1985–
1989. Här är nitritkvävehalten 0,18–2,94 % av nitratkvävehalten och som median 0,8 % av nitratkvävehalten. Vid Möckelns utlopp i Helgeå mäts nitratkväve 1985–
86. Den relativa nitritkvävehalten är högre här, som mest 20 % av nitratkvävehal-ten, medianen är 2,4 % av nitratkvävehalten. Nitritkvävehalterna anges dock ofta endast som <2 μ/l. I Sågnässjöns utlopp, även det i Helge å, görs en nitritkväve-mätning och den är 29 % av nitratkvävehalten. I denna studie ansätts en extra variation på 5 % uppåt för nitrit- plus nitratkvävehalten när den endast base-ras på nitratkväve.
PROVTAGNINGSOSÄKERHET
Felet från provtagningarna antas vara så litet att det täcks väl inom analyso-säkerheten beräknad med täckningsfaktor.
MÄTVÄRDENAS REPRESENTATIVITET
Provtagningen sker normalt sett bara en gång i månaden. Eftersom HBV-NP mo-dellerar på dygnsbasis kan informationen om vilket dygn mätningen gjorts
utnyttjas den låga mätfrekvensen antas därför inte ge någon osäkerhet för det enskilda mätvärdet. Undantaget är de mätstationer i Helge å vars mättillfällen inte stämmer med databasens (se nedan) angivelser 1991–1993 (tabell A2).
Här ansätts en extra osäkerhet på 30 %.
Själva modellkalibreringen blir dock lidande av att bara ha ett mätvärde per månad istället för dygnsvärden. Precis som för transportberäkningarna hade dygnsvärden under särskilt vårfloden varit önskvärt.
GENOMGÅNG AV KALIBRERINGSDATA OCH UPPMÄTTA DATA FRÅN DATABASEN
En jämförelse av kalibreringsdata till HBV-NP och de kemidata som finns rappor-terade i databasen hos IVM (2011b) gjordes (tabell A2). Databasuttaget gjordes i november 2011. Ett antal skillnader, t.ex. i angiven provdag, har redan redovisats ovan. Nedan följer en genomgång av övriga skillnader.
I tre PLC-områden i Helge å har NH4-N-halten år 2004 förväxlats med NO3 -halten. Det ger för höga NH4-N-värden detta år eftersom NO3-halterna normalt sett är mycket högre än NH4-N-halterna. I PLC-område 3 fanns uppmätta halter av NH4-N och maximivärdet angavs till de uppmätta värdena plus en osäkerhets-faktor på 15 %. I PLC-område 1 och 2 valdes ett högt värde, 0,4 mg/l, som maximivärde. Det är dock i några fall ändå lägre än NO3-halterna.
I ett antal fall anges de uppmätta halterna endast som lägre än ett visst mätvärde. I kalibreringsdata har dessa värden tolkats på olika sätt (tabell A2). För att täcka in dessa värden, samt för att ta extra hänsyn till den stora procentuella osäkerhet som uppstår vid låga mätvärden (Löfgren m.fl.. 2010) angavs ett osäkerhetsintervall på 0-0,010 mg/l för alla ursprungsvärden av nitrit- plus nitratkväve samt am-moniumkväve som var mindre än 0,010 mg/l. Om maximivärdet redan satts till ett högre värde än 0,010 mg/l behölls det högre värdet.
Vissa möjligheter till utvärdering finns eftersom en del mätvärden inte använts i analysen. Exempelvis har år 1996 uteslutits i många fall och NO3-N-mätningar gjorda efter 1993 har inte heller alltid använts.
I ett fall skiljde ett värde. I Helgeås PLC-område 1 som representeras av SRK-stationen Femlingens utlopp anges totalkvävehalten till 0,69 mg/l i databasen me-dan kalibreringsdata säger 0,62 mg/l. Dessa skillnader ligger dock inom mätosä-kerheten och ingen justering av osäkerhetsintervallet gjordes.
I Helge å s PLC-område 7 som representeras av SRK-stationen Almaån upptäck-tes ett värde som var 1000 gånger för litet. Detta värde kommer att korrigeras i databasen. Minimi- och maximiintervallet korrigerades så att de gällde för det högre, rimliga mätvärdet.
Tabell A2. Kemidata som använts i kalibreringen av HBV-NP och jämförelser med aktuellt databasinnehåll hos IVM för dessa mätstationer. Förkortningar: H = Helge å, R = Rönne å, Flodmy. = flodmynningar, Ref.vatt. = referensvattendrag. Observera att antalet värdesiffror i tabellen är angivna för att göra tabellen förhål-landevis lättläst och har ej kopplats till antalet värdesiffror i ursprungsdata.
Mätstation ej NO3-mätningarna. 2004 sätts NH4-N-värdena till NO3-N-värdena. Mätvärden 1991–1993 registrerade på olika dagar. Feb-90 har Tot-N 0,62mg/l jämfört med 0,69 i databasen. November 1996 ej med. NO3 -N-värden <0,002 samt <0,010 mg /l är satta till det värdet.
H: Såganäs-sjöns utlopp
2 SRK 1985 2004 0.450 0.004 0.027 2.100 0.620 (0.500) NO23-N endast från NO3 t.o.m. 1993, därefter används ej NO3-mätningarna. NH4-N-mätningar periodvis. 2004 sätts NH4-N-värdena till NO3-N-värdena. Mätvärden 1991–1993 registrerade olika dagar. November 1996 ej med. NO3-N-värden <10μg/l är satta till det värdet.
H: Möckelns utlopp
3 SRK 1985 2004 0.180 0.004 0.009 1.800 0.450 (0.290) Mätningar av NO2-finns 1985–1986, därefter används endast NO3-N t.o.m. 1993 och därefter används ej NO3 -mätningarna. 2004 sätts NH4-N-värdena till NO3 -N-värdena. Mätvärden 1991–1993 registrerade på olika dagar dag. Det gäller även enstaka värden 1987, 1989 och 1998. Tre månader saknas 95-96 medan en extramätning förekommer 1987. NO2- och NO3 -N-värden <0,002 samt <0,010 m/l är satta till det värdet eller har strukits.
H: Hörlinge 6 Ref.vatt. 1985 2000 0.875 0.200 0.003 3.191 2.811 0.799 Metodbyte från Tot-N_sum till Tot-N_ps från 1988.
H: Almaån.
före utflöde
7 SRK 1994 2003 1.200 (0.0016) 0.005 3.900 3.300 0.110 NO23-N endast från NO3-N. NH4-N (mätt från år 2000)
<10 µg/l har skrivits in som halva värdet. Minimivärdet av NO3-N (april-94) är en faktor 1000 för lågt. har skrivits in som halva värdet.
R: Klippan 3 Flodmy. 1985 2004 0.437 0.055 0.006 6.129 4.719 0.467 Stora skillnader i Tot-N_sum (använt) och Tot-N_ps.
OORGANISKT OCH ORGANISKT KVÄVE
Modellutvärderingen av HBV-NP sker mot totalkväve samt oorganiskt och orga-niskt kväve. Efter att ha tagit fram de olika osäkerhetsintervallen för nitrit- och nitratkväve samt ammoniumkväve adderades de nya maximi- och minimihalterna för att få osäkerhetsintervallen för oorganiskt och organiskt kväve.
oorg-N_min = NO3N_min + NH4N_min oorg-N_max = NO3N _max + NH4N _max org-N_min = tot-N_min - oorgN_max org-N_max = tot-N_max - oorgN_min
Dessa beräkningar görs på de antagna maximi- och minimihalterna. Ett alternativt beräkningssätt hade varit att använda kvadratsummemetoden på osäkerhetsinterval-len.
Beräkningarna görs endast då mätvärden på NO3-N finns. När NO3-N-halter finns men NH4-N-halter ej uppmätts sätts NH4N_min till 0 i både Helge å och Rönne å samt NH4N _max till 0,4 i Helge å och till 1 i Rönne å.
Inga justeringar av själva mätvärdet gjordes, utom för de uppenbart felaktiga vär-dena (NO3-N en faktor 1000 för lite, NH4-N angivet som NO3-N). Det betyder att mätvärdena för oorg-N och org-N inte justerats, trots t.ex. vetskap om att mätning-ar av NO2-N och NH4-N ofta saknas i värdet för oorg-N.
Bilaga B. Intervall för bruttobelast-ning av kväve
Typhalter för skog, myr, hygge och öppen mark
Typhalter anger vilken koncentration av ett näringsämne, i detta fall kväve, som läcker per areaenhet av ett visst markslag. Osäkerhetsintervallen för typhalterna i södra Sverige baseras precis som hos Widén-Nilsson m.fl. (2010, tabell 7) på Löf-gren och Westling (2002). För norra Sverige antogs osäkerhetsintervall utifrån Löfgren och Brandt (2005).
SÖDRA SVERIGE, SKOG
Till skillnad från Widén-Nilsson m.fl. (2010) som endast studerade totalkväve är typhalterna som är indata till HBV-NP uppdelade på oorganiskt och organiskt kväve. För enkelhets skull och för att behålla likhet med denna tidigare studie va-rieras i denna studie ej andelen oorganiskt och organiskt kväve av totalkvävehalten i osäkerhetsanalyserna utan dessa antas vara konstanta. Det är dock känt att osä-kerheterna är större för oorganiskt kväve än för organiskt kväve (Löfgren och Westling, 2002).
I HBV-NP anges typhalterna som ett värde för varje månad. Det skiljer sig från TBV där ett grundvärde och månadsfaktorer används. HBV-NPs beskrivning är närmare de osäkerhetsintervall som rapporteras av Löfgren och Westling (2002).
Det innebär dock att intervallen blir mindre under tre av fyra kvartal än hos Widén-Nilsson m.fl. (2010) eftersom ingen hänsyn till en icke-varierande månadsfaktor behöver tas.
Skogsregionen sydvästra Sverige ingår inte i denna studie. Det kan dock nämnas att i PLC5 föreligger en skillnad i sydvästra Sverige för vårvärdena jämfört med Löfgren och Westling (2002). De senare har satt värdet till 0,425 mg/l, vilket är högre än de medianvärden de angett. I PLC5 används istället 0,399 mg/l för sko-gen, men 0,425 mg/l för öppen mark. Indata till HBV-NP har dock ett skogsläck-age på 0,425 mg/l. Retentionen är alltså beräknad med ett högre skogsläckskogsläck-age än det som sedan i praktiken används i TBV.
SÖDRA SVERIGE, MYR
Liksom för skogen sattes osäkerhetsintervallet utifrån tabell 7 i Widén-Nilsson m.fl. (2010).
SÖDRA SVERIGE, ÖPPEN MARK
Samma osäkerhetsintervall som för skogen användes. För värdena baserade på bete (öppen mark-region ”Utl” i tabell 2) används ± 30 %.
SÖDRA SVERIGE, HYGGE
Hyggesläckaget beräknas från en ekvation som antar olika former beroende på om kvävedepositionen är högre eller lägre än 8 kg N ha-1år-1 (Löfgren och Westling, 2002). Då kvävedepositionen är över gränsvärdet ingår kvävedepositionen i ekvat-ionen för hyggesläckaget. Widén-Nilsson m.fl. (2010) fann att i dessa fall domine-rade osäkerheten i kvävedepositionen över osäkerheten i kvävehalterna. I de avrin-ningsområden i södra Sverige som studeras här är kvävedepositionen på hyggena högre än 8 kg N ha-1år-1 och därmed antogs inget ytterligare osäkerhetsintervall för hyggena
NORRA SVERIGE, SKOG, MYR, ÖPPEN MARK
Norra Sverige ingick inte i Widén-Nilsson m.fl. (2010). Typhalterna i norra Sve-rige baseras på en regressionsekvation där delavrinningsområdets medelhöjd är avgörande (Ekvation 1; Löfgren och Brandt, 2005). Utifrån tabell 8 i Löfgren och Brandt (2005) antogs 25:e och 75:e percentilen för medianhalten av totalkväve.
Kvoten mellan de respektive percentilerna och medianhalten multiplicerades sedan med totalkvävehalten beräknad enligt ekvation 1 i Löfgren och Brandt (2005).
Därigenom kunde två alternativa ekvationer tas fram.
Tot-N (mg/l) = 1,265 – 362 * log10 (Medelhöjd [m]) (B1) Minimiekvation:
Tot-N (mg N/l) = 0,97308 – 0,27846 * log10 (Medelhöjd [m]) (B2) Maximiekvation:
Tot-N (mg N/l) = 1,7467 – 0,49984 * log10 (Medelhöjd [m]) (B3) Medelhöjden för delavrinningsområdena i Öreälven varierar mellan 3 och 567 m, med medel- och medianvärde runt 320 m.
Den oorganiska kvävefraktionen är konstant i alla delavrinningsområden i norra Sverige i HBV-NP och beräknas ej utifrån höjden. Löfgren och Brandt (2005) redovisar percentiler för olika kvävefraktioner i tabell 8, men eftersom man senare väljer att korrigera upp grundvärdet för oorganiskt kväve till 0,038 mg/l är värdena för 75:e percentilerna som kan räknas ut för oorganiskt kväve i tabell 8 för låga. Ett osäkerhetsintervall på -50 % till +80 % valdes, baserat på den relativa skillnaden mellan medianvärdet och 25:e och 75:e percentilen för oorganiskt kväve uträknat som summan av NO3-N och NH4-N i tabell 8.
NORRA SVERIGE, HYGGE
I PLC5 beräknas hyggestyphalten i norra Sverige som 2 gånger typhalten för skog i norra Sverige. I Löfgren och Brandt (2005) användes en faktor på 1,25 gånger skogstyphalten. Löfgren (2007) rekommenderar multiplikation med en faktor, men exakt värde nämns ej. Löfgren (2007) säger också att additionen främst skall ske för den organiska kvävefraktionen.
I HBV-NP används en faktor på två gånger skogsläckaget och hyggeshalten kom-mer därmed att variera automatiskt med skogsläckaget. Ett minimialternativ är dock att låta faktorn vara 1,25 istället för 2.
DEPOSITION
Ett osäkerhetsintervall på ±10 % användes, liksom hos Widén-Nilsson m.fl. (2010).
STORA PUNKTKÄLLOR
Stora punktkällor omfattar större avloppsreningsverk (AB-anläggningar), mindre avloppsreningsverk (anläggningar) och vissa industrier. Det finns tre CU-anläggningar i Öreälven. De andra studerade avrinningsområdena har flera AB- och CU-anläggningar. I PLC5 finns endast industrier i Rönne å.
Widén-Nilsson m.fl. (2010) använde en log-normal fördelning för att beräkna osä-kerhetsintervallet för punktkällorna. Variationskoefficienten sattes till olika värden beroende på typ av punktkälla. Om man väljer 25 %- till 75 %-percentilen av osä-kerhetsintervallet blir intervallet för stora reningsverk ungefär ±10 % (tabell B1) . Det verkar väl lågt med tanke på t.ex. mätosäkerheten, även om många fel kan antas ta ut varandra. Ett större interval, såsom 5 %- till 95 %-percentilen antas vara rimligare. Dessa percentiler utesluter det alternativa minimivärdet på -100% för anläggningar som användes av Widén-Nilsson m.fl. (2010). Där antogs CU-anläggningarna vara nedlagda utan att det blivit rapporterat med en sannolikhet på 2 %.
Tabell B1. Osäkerhetsintervall vid olika percentiler för de olika typerna av punktkällor Percentil
I HBV-NP slås alla reningsverk i ett PLC-område ihop oavsett om de är av CD- eller AB-typ. Det leder till helt olika intervall jämfört med i tabell B1 beroende på hur många anläggningar och av vilken typ det finns i området. De mindre anlägg-ningarna har större osäkerhetsintervall, men finns det en större anläggning i områ-det dominerar normalt sett dess utsläppsmängder över de mindre.
Kalibreringen av HBV-NP är gjord med punktkälledata för år 2005 medan punkt-källedata i PLC5 gäller 2006. De indata som tagits fram till denna studie skiljer sig ibland mycket från PLC5-data när det gäller AB-anläggningar och industrier. Be-lastningen från CU-anläggningar är schablonberäknade och skiljer sig inte mellan de båda datauppsättningarna. De största skillnaderna återfinns i Rönne å. Lyby reningsverk i Rönne å uppges i PLC5 ha en belastning på 29 600 kg N år 2006, medan indata till HBV-NP för år 2005 anges till 5 460 kg år. Även för industrierna i Rönne å är skillnaderna stora. Klippan AB har i PLC5 ett utsläpp på 130 kg N år
622179-134234 finns i indata till HBV-NP två industrier (Perstorp AB och PERSTORP SPECIALTY CHEMICALS AB). Data för Pertorp AB är dock inte från 2005 utan från 1995 och detta Perstorpsföretag saknas i PLC5. Man kan anta att Perstorp AB övergått till PERSTORP SPECIALTY CHEMICALS AB och att Perstorp AB inte borde ha ingått i indata. För att i någon mån täcka in de skillnader mellan åren som identifierats antogs slutligen ett osäkerhetsintervall på -50 % till +50% för industrier och -25 % till +100 % för avloppsreningsverk. En orsak till skillnaderna mellan avloppsreningsverken år 2005 och år 2006 är att 2006 var driftstörningarna med bräddning fler på grund av större och intensivare nederbörd (Brandt m.fl., 2008).
DAGVATTEN
Widén-Nilsson m.fl. (2010) använde en triangulär fördelning, med PLC5-värdet som topp och max- och minvärden som respektive ”bashörn”. Det gav en median- och medelvariation på ungefär -50 % till +500 % av PLC5-värdet för de studerade delavrinningsområdena. I framtagandet av detta intervall användes minimala och maximala värden, undantaget extremvärden. För en mer jämförbar metodik mellan de olika indatakällorna hade det varit önskvärt att göra beräkningarna med 25:e och 75:e percentilen för dagvatten istället för med min- och maxvärdena (dock med extremvärden borttagna). Ingen omräkning har gjorts nu, men för att få en något modestara beskrivning av osäkerheten i dagvattenläckaget användes -36 % till +253 % som är de minsta ändringarna uppåt och nedåt för något delavrinningsom-råde hos Widén-Nilsson m.fl. (2010).
Dagvattenindata till HBV-NP visade sig skilja mot vad som slutligen rapporterats till PLC5. Exempelvis var belastningen från dagvatten i PLC-område 1 i Rönne å 2 128,4 kg/år i HBV-NP-indata men 1 941,2 kg/år i PLC5. Det stora osäkerhetsinter-vallet för dagvatten antas dock täcka dessa variationer.
ENSKILDA AVLOPP
Widén-Nilsson m.fl. använde en triangulär fördelning, med PLC5-värdet som topp och max- och minvärden som respektive bashörn. Medianvärdet för de olika variat-ionerna i delavrinningsområdena gav ett intervall på -4 % till +65 %. Det maximala värdet i ett delavrinningsområde var +123 %. Istället för medianvärdena för de olika variationerna mellan delavrinningsområdena (-4 % till +65 %) skulle man i enlighet med dagvatten kunna ta minimivärdet för något delavrinningsområde. Då
Widén-Nilsson m.fl. använde en triangulär fördelning, med PLC5-värdet som topp och max- och minvärden som respektive bashörn. Medianvärdet för de olika variat-ionerna i delavrinningsområdena gav ett intervall på -4 % till +65 %. Det maximala värdet i ett delavrinningsområde var +123 %. Istället för medianvärdena för de olika variationerna mellan delavrinningsområdena (-4 % till +65 %) skulle man i enlighet med dagvatten kunna ta minimivärdet för något delavrinningsområde. Då