Bilaga 3.6: Transkribering av intervju med 2:

F: När tog du din lärarexamen L: *Censuerat*

57 L: I Religion, historia och geografi

F: Hur länge har du varit en verksam lärare L: *Censuerat*

F: Oj herregud, vad bra

F: Hur många läroplaner har du arbetat med? L: tre

F: Har du ändrat din undervisning mellan dessa läroplanerna och i sånna fall, på vilket sätt? L: Nej

F: Är det samma som från när du tog lärarexamen? L: Ja

F: Vad använder du dig av för läromedel för historieundervisningen

L: Jag har inte haft historia på ett tag men jag brukar inte lägga så stor vikt vilken lärobok jag använder. Den heter väl bara ”historia” den vi brukar ha? * tittar på skrivbordet* ja den ja, ”alla tiders historia”

F: Vad formar er undervisning personligen för er, hur väljer ni ut dem personer, händelser eller förändringsprocesser ni ska undervisa om?

L: Det beros delvis på vilka jag har, vilka elever jag har. Men annars har jag en a kurs på 40 timmar så har jag själv på eget våg gjort på jättelänge, att vi börjar på 1600-talet och så lägger vi stor vikt i svensk modernhistoria.

F: Och hur går ni tillväga när vi väljer att undervisa på ett visst sätt, hur väljer ni examineringar, prov, inlämningar och rollspel?

L: Jag brukar ha på en sådan kurs ett eget arbete där dem får välja något som intresserar dem, och sen är det traditionellt på det sätt att jag har prov och så försöker man ju ha någon slags både, så att säga, föreläsning och sen lite resonemang om varför, vad är det som driver på förändringsprocesser.

58 F: Och sen sist men inte minst, vad är det viktigaste som eleverna ska lära sig i

historieundervisningen och varför?

L: Jättefråga ju. Det viktigaste kanske, har jag skrivit här också på, det ni har på frågorna, ”att kunna se samband mellan politik, tradition och nutid”. Att förstå individen kan påverka framtiden, där har jag lagt till att där skulle jag vilja lägga till individen och människorna. Det tycker jag är tidstypiskt, för det är ofta människor, eller det är människor som påverkar historien. Men det att man kan på det sätt att använda historien som en möjlighet, att vi lever inte i den bästa av världar utan det finns alternativ.

F: Är det någonting mer som du vill tillägga till intervjun?

L: Ja asså jag skrivit här *visar pappret* asså vad det är som stör mig alltmer, för det första vill man ju skapa ett intresse, hur ska man, det är grundbulten i all undervisning, att man kan få ett intresse annars är det meningslöst. Sen så, oj vilket långt ord, det har blivit ett jävla pseudointellektualiserande i både lärare och i skolan. Vi tar ett exempel, jag läste en lärare som hade gjort någonting genom halmstad högskola och det var något pedagogiskt och metakognitivt. Bara jag hör det mår jag illa, vafan pratar du om? Istället för att prata om vad man gjort och att det här gjorde jag med mina elever, vi diskuterade så, vi diskuterande inlärningsprocessen och dem fattade lite sådär, så gör man det så, på något sätt

pseudointellektuell för att det ska se ut som det var mer märkvärdigt än vad det är, vilket innebär att personen kan ha gjort en jävligt bra grej men vem vill läsa det dem har skrivit? Det är precis som ”vad pratar du om?” istället för att prata mer vanligt. Det är inget fel på forskning men man ska nog vara forskare om man gör det. Meta alltså, allt är meta nu då. Jag hörde om en docent i aulan att han hade sett en film där en elevs ställde en fråga till läraren och då hävdade han att det hade uppstått metakunskap och då är jag påväg ut. Jag vill inte vara med längre. För då hade eleven tänkt över någonting och om man hamnar där så har man hamnat fel tror jag. Men att skapa intressen vill jag också, vill väl alla kanske, men att det ska vara kul. Hur fan ska man få det kul? Jag tror om man ska ge något tips , jag har ändå varit med ett bra tag, att humor är en underskattad pedagogiskt verktyg. Det ha som exempel när man skulle, hade en debatt i England mellan John Cleese och ärkebiskopen av Canterbury om ”Life of Brian”. Och då visste alla att ärkebiskopen och Canterbury har inte en chans. Vad ska han säga till John Cleese, John Cleese drev ju med honom hysteriskt, det

59 spelade ingen roll vad han sa för han var så snabb med sin humor så han tog över. Jag tror i klassrummet, har inte gjort så på länge men först så, vilket lektion som helst så kunde jag gå in och sätta på någon hasse-tage sketch eller något sånt och så vet jag en elev som frågade mig en gång vad det har med samhällskunskap att göra och jag säger ”hur mycket som helst”, det har det. Även om det... och så får vi en galning i klassrummet och så får man avdramatisera det. Man ska ha roligt och det har man inte hela tiden, det är alldeles självklart men man ska försöka ha det, och sen tror jag också att själva undervisningen, är man själv intresserad kan man få elever så, är man det inte så blir det inte. Då upptäcker dem det att ”han tycker inte själv att det är speciellt kul att hålla på med”. Så det är allt. F: Det var allt, tack.