Det växande antalet biografer uppmärksammades på olika håll. I biografägarnas branschorgan, tidskriften Biografägaren, oroade sig redaktörer och andra skri-benter för vad som föreföll vara en okontrollerad tillväxt av nya biografer, ett sce-Bild 57. Rigolettos salong hade plats för 1 201 personer. De mjuka bågformerna hos stolsraderna togs upp av de indirekt belysta ljusramperna i taket. Väggarna täcktes av träpaneler och duken flankerades av två träskulpturer.
nario som sågs som ett allvarligt hot mot de redan etablerade biografägarna. I dagstidningar skrevs långa reportage om nyöppnade biografer. I arkitekturtid-skriften Byggmästaren kunde man läsa såväl artiklar som redde ut problem kring att bygga biografer som utläggningar kring deras akustiska problem. Tillika pre-senterades nya biografer med fotografier och ritningar. Vid två tillfällen under 1930-talet uppmärksammade Byggmästaren biografen. Första gången, 1934, skrev Stig Johansson en artikel som till största delen innehöll praktiska råd vid ritandet av en biograf. Men vid sidan av den handfasta vägledningen fanns också reflexioner kring biografens förhållande till teatern. Johansson menade att bio-grafägarna gärna såg ”den barocka teatersalongen i rött och guld” som en före-bild att eftersträva. I polemik mot detta menade Johansson att biografarkitektu-ren borde sträva efter att göra salongen till ett åskådarrum och inte ett sällskaps-rum. Han menade vidare att en skillnad mellan teatersalongen och biografsa-longen består i när gränsen mellan ”den grå vardagen och det overkliga passeras”. På teatern passerades den gränsen redan vid inträdet i salongen. På biografen gick gränsen däremot mellan ridån och duken, menade Johansson.30 Men det var inte bara i tidningar och tidskrifter som biograferna uppmärk-sammades. Med ett år kvar till 1940 sammanfattades 1930-talets byggande i Ny svensk arkitektur. I förordet beskrev Gregor Paulsson funktionalismens genom-brott och i dess anda är boken disponerad efter olika typer av uppdrag. Urvalet domineras av en socialt inriktad arkitektur där bostäder, skolor och byggnader för social service upptar en stor del av utrymmet. Under rubriken ”Rekreation”
fanns bland konserthus och teatrar, också biografen Rigoletto.31
Ett annat försök att samla exempel från den senaste tidens byggande var en utställning kallad ”Ny arkitektur. En utställning av modern dansk och svensk byggnadskonst”. Den av SAR, Svenska arkitektföreningen och Akademisk arki-tektförening från Danmark arrangerade utställningen visades hösten 1942 under en månads tid på Nordiska museet i Stockholm. Ursprungligen var den tänkt att bli en utställning med bidrag från alla de nordiska länderna, men till följd av kriget begränsades antalet deltagarländer. Det som visades kan till stör-sta delen karakteriseras som ”socialt inriktad byggnadskonst” som Hakon Ahl-berg skrev i förordet till katalogen. Det var en omfattande utställning med över trehundra nummer. Utställningen var organiserad kring ett antal teman:
boende, socialvård, fritid, rekreation och så vidare. Bostäder, skolor och sjukhus presenterades för besökaren med ritningar, foton och modeller. Till sin organi-sation liknade alltså utställningen boken Ny svensk arkitektur. I kategorin fritid och rekreation fanns en underavdelning kallad teatrar, konserthus och biogra-fer. Här ställdes planer och foton av Göteborgs konserthus ut tillsammans med bilder av biografen Rigoletto. Ytterligare två biografer visades upp. Det var Albin Starks China i Stockholm från 1928 och Dagmarbiografen i Köpen-hamn.32
Såväl Gregor Paulssons bok som utställningen på Nordiska museet marke-rade en ny position för biografen. Den har i båda fallen integrerats i ett större ar-kitektursammanhang och framställts som en byggnadsuppgift vid sidan av an-114 STORBIOGRAFENS MILJÖER
dra. Boken Ny svensk arkitektur hade, som den engelska parallelltexten visar, am-bitionen att presentera den svenska arkitekturen för en internationell publik. I detta innebär den ett slags fortsättning på Hakon Ahlbergs Swedish Architecture från 1925. Paulssons bok skiljer sig dock från Ahlbergs på många sätt. I Ahlbergs mer arkitekt- än byggnadsuppgiftscentrerade bok fanns en biograf – Gunnar Asplunds Skandia. Man får intrycket av att detta exempel på svenskt biograf-byggande fick plats i boken som ett prov på Asplunds arkitektur snarare än som ett exempel på en biograf. I Ny svensk arkitektur får Rigoletto däremot represen-tera en byggnadstyp snarare än en enskild arkitekts verk.
Det så kallade konserthusmötet 1937 kan ses som kulmen på den kritik som från olika håll riktades mot den svenska 1930-talsfilmen. Men under samma skede som filmen mötte detta motstånd, ökade publiken och biografer byggdes i stort antal. När 1930-talets byggnadskonst sammanfattades i boken Ny svensk arkitektur och på utställningen ”Ny arkitektur. En utställning av svensk och dansk byggnadskonst” fanns biografen alltså med som en byggnadsuppgift bland andra. Som vi sett placerades den i samma kategori byggnader som kon-serthus och teatrar. Jag vill i det följande försöka karakterisera biografen som byggnadsuppgift genom att ställa den mot de konserthus och teatrar som bygg-des vid samma tid.
Men först, vilka konserthus och teatrar byggdes vid denna tid? Under 1930-talet byggdes två nya konserthus i Sverige. Det ena låg i Helsingborg och stod färdigt 1932, det andra låg i Göteborg och stod färdigt 1935. Två nya stadste-atrar härrör från samma tid, stadsteatern i Göteborg från 1934 som ritades av Carl Bergsten och stadsteatern i Malmö som stod färdig 1944, ritad av David Helldén, Sigurd Lewerentz och Erik Lallerstedt.
Konserthuset i Helsingborg ritades av Sven Markelius som hade fått uppdra-get efter två tävlingar. Den första vanns 1925 av Lars Israel Wahlman med Rag-nar Östberg som andrapristagare och Sven Markelius som tredjepristagare. Då inget av förslagen var ekonomiskt realiserbart utlystes en omtävlan året därpå.
Denna gång vann Markelius med ett något omarbetat förslag som var ekono-miskt genomförbart. Under åren som följde förändrade arkitekten konserthu-sets exteriör från stram klassicism till skarpskuren funktionalism. När konsert-huset stod färdigt 1932 var det en av de första riktigt monumentala byggna-derna i den nya stilen.
Konserthuset i Göteborg stod färdigt 1935 enligt arkitekten Nils-Einar Erikssons ritningar. Eriksson hade 1932 vunnit den tävling om konserthusbygg-naden som utlystes året dessförinnan. Konserthuset placerades vid den västra si-dan av Götaplatsen, mittemot stadsteatern. Götaplatsen dominerades av Konst-museet från 1923 ritat av Arvid Bjerke och Sigfrid Ericson, en byggnad i mas-siv klassicism i sandfärgat tegel. Nils-Einar Eriksson lät inte Konserthusets ex-teriör utmana Konstmuseet utan formade det istället till en mer rätvinklig variation på samma tema.
På andra sidan Götaplatsen låg Stadsteatern vars utformning även den hade avgjorts i en tävling. Vinnare var Carl Bergsten. Teatern påbörjades under
tju-gotalet och färdigställdes 1934. Till en början gestaltades teatern som ett vene-tianskt stadspalats men omarbetades mot en stramare klassicism. Den färdiga byggnaden tog intryck av funktionalismens formspråk. Resultatet blev någon-ting mitt emellan 1920-talets klassicism och 1930-talets funktionalism. Mötet, eller ska man kalla det kollisionen, mellan klassicism och funktionalism, kom-mer tydligt till uttryck i första våningens rad av kolonner. Här stod kolonner i klassiserande stil sida vid sida med helt oornamenterade stöd.33
Stadsteatern i Malmö var också den resultat av en tävling. Efter tävlan och omtävlan 1933 respektive 1935 avgick förslaget ritat av trion Helldén, Lewe-rentz och Lallerstedt med segern.34
Jämförelse mellan konserthus och teatrar och biografer görs här utifrån fyra aspekter. För det första byggnadernas roll i staden och deras placering i stads-rummet, för det andra ljusets betydelse i byggnadernas yttre gestaltning, för det tredje hur besökaren närmar sig sin plats i teater- eller biografsalongen liksom i konsertsalen och för det fjärde hur den konstnärliga utsmyckningen fungerar i 116 STORBIOGRAFENS MILJÖER
Bild 58. Konserthuset i Helsingborg stod färdigt 1932 och ritades av Sven Marke-lius. På kvällarna strömmade ljuset ur foajén och de vertikala accenterna i exteriö-ren förstärktes med ljus. Foto: Killberg.
dessa interiörer. De två förra aspekterna handlar om hur man möter byggnaden från dess utsida, medan de två senare aspekterna handlar om hur man möter byggnaden från dess insida.