Goda föräldrar och professionella pedagoger
För att förstå hur vissa inslag eller förhållanden har kommit att uppfattas som naturliga och förgivettagna inom en organisation är det en god idé att vän-da sig till de varvän-dagliga brukstexterna, menar Linvän-da Putnam och Dennis K.
Mumby (2014:554). I den medierade kommunikationen vid förskolorna på-går ett ständigt (organisatoriskt) identitetsarbete. I kommunikationsmaterial-et fixeras personalens självuppfattning och förväntningar på föräldrarna till-fälligt, och blir därför synliga och möjliga att studera och problematisera (jfr Kress 2010, Bartholdsson 2007, Höllerer et al 2013, Meyer et al 2013, Leijon och Lindstrand 2012).
I detta sjunde kapitel beskriver och analyserar jag det kommunikations-material som personalen producerar och distribuerar till föräldragrupperna.
Jag betraktar förskolornas medierade kommunikation som en del i persona-lens teamframträdanden (Goffman 2004:59, 95, 210) inför föräldrarna, det vill säga som intima samarbeten som flera individer ägnar sig åt för att upprätta en definition av situationen som gynnar deras intressen.
Texternas innehåll står i fokus, närmare bestämt hur förskolan upprättas som organisation, vilka subjektspositioner personalen respektive föräldrarna tilldelas och hur dessa kan förstås i termer av över- och underordning. Kapit-let belyser också utifrån ett multimodalt angreppssätt (Kress 2010) hur språk och visuella uttrycksformer, som är framträdande i förskolornas kommunika-tionsmiljöer, kommer till användning och bidrar till att forma bilden av
för-skolan. Även om skriven text är den mest utvecklade uttrycksformen utgör visuell kommunikation en allt större del av vår kommunikation (Björkvall 2009:14, Kress 2010:6). Allt från husets arkitektur och de kläder som persona-len bär på arbetet, till färger, teckensnitt och eventuella logotyper, bidrar till omgivningens föreställningar om en organisation och dess medlemmar (Höl-lerer et al 2013:494, Meyer et al 2013:490, 494f, 520).
Hallar, häften och lappar
Jag har tidigare i avhandlingen beskrivit hallarnas framträdande roll i kom-munikationsmiljöerna, dels som transithallar mellan barnets två sociala rum (hemmet och förskolan), dels som exponeringsytor för information och nor-mer riktade till föräldrarna (Markström 2007). Bland barnskor, krokar och regnkläder i förskolornas hallar sitter i fyra av de fem förskolorna olika typer av information som personalen bedömer att föräldrarna bör ha kännedom om. Informationen finns på anslagstavlor, på torkskåp och på dörrar i föräld-rarnas blickfång.
Meilinks (2004:32f) inventeringar av texter i en förskolehall visade att tex-terna i första hand syftade till att informera om och dokumentera verksam-heten, skildra det pedagogiska arbetet och reglera den dagliga verksamheten.
Karlsson (2012) noterar att placeringen av denna typ av texter i förskolornas hallar signalerar en hög förväntad samverkansgrad med hemmen, vilket fram-träder tydligt i kontrast till det ålderdomshem som ingick i Karlssons stu-die, där motsvarande dokument fanns placerade i skåp och lådor (Karlsson 2012:73). Markström (2007) har i sin tur beskrivit hallarna som distributions-platser för information om hur förskolan ska uppfattas och vilka positioner föräldrarna förväntas ta i relation till förskolan.
Vid de fyra hallarna som i föreliggande studie användes som exponerings-utrymmen för information riktad till föräldrarna, har jag identifierat tre hu-vudsakliga kategorier av information: Praktisk information (som tider, aktuel-la ansaktuel-lag, påminnelser), Socialkompensatorisk information (som råd och stöd i
föräldrarollen) och Professionell/Pedagogisk information (som läroplaner, olika typer av verksamhetsplaner, pedagogiska dokumentationer).
Föräldern som partner i det praktiska
Tillfälliga lappar är vanligt förekommande på förskolornas anslagstavlor, tork-skåp och dörrar. Lapparna, som ibland är handskrivna och ibland datorskriv-na, innehåller information, påminnelser och uppmaningar som föräldrarna förväntas relatera till genom att meddela något, ta med sig något eller med-verka i något sammanhang (som exempelvis en städdag). I samband med em-piriinsamlingarna förekom lappar med datum för föräldramöten, komman-de planeringsdagar, anvisningar för tillfällig parkering, scheman att lämna in,
Figur 2: Illustration föreställande anslagstavla i Fejarens hall.
enkäter att fylla i, blöjor att fylla på och uppmaningar om att anpassa kläder efter förändrade väderförhållanden. Denna typ av information är förskoleper-sonalens sätt att på ett grundläggande, materiellt och tidsmässigt plan synkro-nisera förskolan och hemmens sociala rum och försäkra sig om att barnen kan delta i verksamheten.
Inför att personalen vid Krabaten skulle hålla förskolan stängd för plane-ring, hade personalen klippt papper i form av kvadrater, vridit dem 45 grader och med lila tuschpenna format påminnelser om att förskolan kommer att hålla stängt vid ett specifik datum. Lapparna hade placerats på samtliga dörrar som föräldrarna behövde passera för att komma in på avdelningen och häm-ta sina barn. Av samhäm-talen med personalen vid Krabaten framgick att lappar-na ifråga var ett av flera sätt att förmå föräldrarlappar-na att meddela silappar-na behov av barnomsorg. En förskollärare (4) vid Krabaten berättar att de även har infor-merat via månadsbrevet, men eftersom föräldrarna i mycket varierad utsträck-ning tar del av breven behöver personalen ”sätta upp [lappar] på flera ställen.
Ibland har vi satt upp lappar en och en på barnens hyllor och föräldrarna bara lyfter på lappen och tar barnens kläder och går. Vad gör man?”.
De tre handskrivna lapparna är exempel på hur medarbetarna, som en del i sina vidare försök att styra föräldrarna mot en viss typ av beteenden, använder de kommunikationsverktyg som finns till hands i förskolemiljön (ritpapper och tuschpennor) och anpassar de multimodala uttrycken (vrida lappen, väl-ja en lila penna och placera lappen i tre led) för att försöka fånga föräldrarnas uppmärksamhet. Figur 3 ger ett annat exempel på hur förskolepersonalen vid Fejaren med kreativa metoder försöker fånga föräldrarnas uppmärksamhet.
Kläder som söker sina ägare samlas vanligtvis i korgar märkta exempelvis
”Kvarglömda kläder” i förskolornas hallar. Vid Fejaren har personalen emel-lertid hängt kläderna på en tvättlina tvärs över kapprummen, tillsammans med ett anslag i signalrött som har fästs med klädnypor. Linan med klädern a fungerar som en uppmaning till föräldrarna att inventera och överväga om några av plaggen tillhör dem, men gör samtidigt föräldrarna uppmärksamma på behovet av att uppdatera barnens vintergarderober. Linan är rent praktiskt obekväm eftersom föräldrarna, för att få tillträde till lokalen, bokstavligen
be-höver ducka under personalens uppmaning. Dragningen av linan genom hal-len indikerar en viss frustration, som förmår personahal-len att materialisera sina anspråk och konfrontera föräldrarna med deras obenägenhet att tillmötesgå förskolans krav.
Med hänvisning till det ostadiga vädret uppmanas föräldrar att se över sina barns ute- och extrakläder. Uppmaningen om att ”fråga oss fröknar” vid osäkerhet, indikerar att personalen har tidigare erfarenheter av att de ytterklä-der som barnen förses med inte nödvändigtvis är de kläytterklä-der som personalen anser att barnen behöver. Det tolkningsföreträde som personalen gör anspråk på, kan betraktas som ett sätt att förmedla auktoritet (jfr Machin och Meyr 2012:42) och etablera en expertroll, utifrån sin erfarenhet och kännedom bar-nens specifika behov i förskolan.
Som har beskrivits i tidigare kapitel är behovet av att förmedla denna typ av detaljer som mest framträdande vid Krabaten och Fejaren, vars
föräldra-Figur 3: Illustration föreställande anslag i förskolan Fejarens hall.
grupper i högre utsträckning är födda i andra länder än Sverige och därför saknar omfattande erfarenheter av svenska väderförhållanden och förskolans kläd normer. Behovet av att upprepat påminna föräldrar uppstår i utrymmet mellan föräldrarnas agerande och de förväntningar som vid just den försko-lan kommer med rollen som förskoleförälder. Den praktiska informationen är på så vis en del i personalens försök att forma föräldrar till förskoleföräld-rar, en process som Markström och Simonsson (2017) har visat inleds redan i samband med att barnet skolas in. Den förälder som inte tillmötesgår perso-nalens uppmaningar utsätter barnet för risken att frysa – men misslyckas sam-tidigt med att uppfylla vad som definieras som de lägsta kraven på ett gott för-äldraskap.
De vanligt förekommande, laminerade lapparna i förskolornas hallar, är ett annat exempel på hur praktiska frågor samordnas i förskolornas kommu-nikationsmiljöer. Den typ av laminerade lappar i storlek av en post-it-lapp som återges i Figur 4 förekommer i en variation av utföranden vid flera för-skolor. Lapparna parkeras vanligtvis någonstans i hallen för att med häftmassa fästas på barnens hyllor. Bilder eller illustrationer och text anger vilka kläder eller blöjor föräldern inom en snar framtid förväntas förse barnet/förskolan med. Att personalen i flera fall har valt att kommunicera med bilder kan san-nolikt förstås som ett sätt att lätta upp kommunikationen, att fånga
föräldrar-Figur 4: Illustration föreställande tre exempel på lami-nerade lappar hämtade från förskolor i studien.
nas uppmärksamhet och att nå föräldrar med begränsade kunskaper i svens-ka. Det är också ett sätt att inviga barnen som potentiella deltagare i de ansvar och rutiner som hör förskolan till. För personalen fungerar lapparna som en typ av minnesanteckningar, som gör det möjligt att lämna meddelanden till föräldrarna i den stund som behovet upptäcks.
Listor över barnens sovtider och blöjbyten är andra exempel på hur per-sonalen genom skrift avlastar minnet och de muntliga samtalen. En förskol-lärare (6) vid Kompisen beskriver blöjlistan som ett sätt att hålla det muntli-ga samtalet fritt från ”…äta-bajsa-sova. Sånt som vi egentligen inte skulle vilja prata om på dagarna.” Genom att upprätta och hänvisa till listorna fredar per-sonalen vid Kompisen de korta dagliga mötena och styr dem mot vad de be-skriver som sin ”egentliga uppgift”: barnens upplevelser och det pedagogiska innehållet. Det ingår således i förskollärarens strategi för professionalisering att lyfta fram det pedagogiska arbetet och placera omsorgsuppdraget i bak-grunden (jfr Löfdahl och Folke-Fichtelius 2015).
De laminerade lapparna ingår i personalens praktiker för att påminna för-äldrarna om deras mest grundläggande ansvar gentemot förskolan, nämligen att förse barnen med den utrustning som är nödvändig för barnets vistelse i förskolan. Genom att formge och laminera lapparna har de gjorts till perma-nenta inslag i förskolornas hallar, och blir på så vis materiella uttryck för hur långtgående personalen upplever sitt ansvar att informera föräldrarna och för-säkra sig om att föräldrarna tillmötesgår förskolans krav.
Personalen uttrycker under intervjuerna att kommunikationen om prak-tiska frågor förknippas med en upplevelse av att stiga in i föräldrarnas an-svarsområden. Samtidigt som de laminerade lapparna löser ett problem i verksamheten, blir lösningen i sin permanenta form exempel på hur försko-lepersonalen övertar vad de anser borde vara föräldrarnas ansvar. En paradox som uppstår är att de på så vis oavsiktligt minskar föräldrarnas incitamentet att själva hålla uppsikt över barnens blöj- och klädbestånd.
Hallinformationen om de praktiska frågorna, som att ta med lekhjälmar, att luskamma barnen eller att notera kommande planeringsdagar, fungerar som ett sätt att knyta samman barnets två sociala rum, i förskolan och i
hem-met. Men informationen ingår samtidigt i en praktik för att ge föräldrar-na förståelse för vad förskolan förväntar sig av dem som förskoleföräldrar.
När förväntningarna på föräldrarna framförs, intar personalen expertroller vad gäller barnens behov i förskolan. Samtidigt ställs ofrånkomligen vissa ide-al upp, som föräldrar i mindre eller större utsträckning lever upp till, och som personalen i olika grad behöver påminna om beroende på vilka föräldragrup-per som dominerar i förskolans bostadsområde. I informationen rörande de praktiska frågorna intar personalen stundom ett disciplinerande eller fostran-de förhållningssätt till föräldrarna, något Markström har beskrivit i termer av pedagogisering av föräldrarna (Markström 2007; 2013).
Förskolan som föräldrastöd
Vad Markström (2007; 2013) beskriver som pedagogisering av föräldrarna, syf-tar på hur förskoleföräldrar ”[såväl] i den tidiga välfärdsstaten som idag [an-setts] i behov av att ’lära sig’ att vara eller agera på rätt sätt i förhållande till sina barn. Att stödja och utbilda föräldrar är och har varit ett socialt projekt i den svenska välfärdsmodellen.” (Markström 2013:213). Denna typ av förhåll-ningssätt till föräldrarna kommer bland annat till uttryck i Filurens hall, där en tidningsartikel på anslagstavlan innehåller en intervju med en barnpsy-kolog angående hur föräldrar i vardagen kan hantera trotsiga barn. Genom placeringen i hallen blir det möjligt för föräldrarna att utifrån expertens tips handskas med svåra situationer som de kan behöva stöd i, samtidigt som per-sonalen endast förmedlar råden till föräldrarna. Motsvarande förhållningssätt till föräldrar aktualiseras på Krabatens anslagstavla, där en folder med infor-mation om ett kommunalt projekt har placerats, vars syfte är att genom före-läsningar och workshops stärka föräldrarna i deras föräldraskap. Projektet rik-tar sig till samtliga föräldrar inom kommunen, men endast vid Krabaten, vars bostadsområde präglas av större sociala problematiker än de övrigas, lyfts fol-dern fram i de lokaler där föräldrarna rör sig. Ytterligare ett exempel finns i förskolan Kandidatens hall, där föräldrarna inom ramarna för ett samarbete med biblioteket uppmuntras att låna hem barnböcker via förskolan.
Som Figur 5 visar står barnböcker uppställda längs Kandidatens hallvägg, under regnbågsfärgade WordArt-bokstäver som i ett lättsamt och glatt utfö-rande formar orden ”För hemlån”. Till vänster om skylten sitter en grön lista där föräldrarna förväntas registrera sina lån och till höger en laminerad lapp som anger projektets syfte:
Syftet med Bokpåsen är:
För att utveckla och locka till läsning i förskola och hemmet är Bokpåsen en långsiktig strategi där vi fördjupar samarbetet mellan biblioteket och förskolan. Genom att förskolan och biblioteket ut-vecklar sitt samarbete så tar vi tillvara på de resurser och goda för-utsättningar som redan finns.
Att föra [sic!] barnlitteraturen lätt tillgänglig för barnens föräldrar genom att finnas till utlån när barnen lämnas och hämtas på för-skolan.
Figur 5: Illustration föreställande förskolan Kandidatens hall.
Att högläsning för barnen ska öka i hemmen
Att väcka lusten till läsning hos barnen och deras föräldrar Att låta barn blir delaktiga i bokurval, berättande och eget ska-pande
Idealen som formas i texten är en pedagogiskt medveten förälder som läser med och för sina barn. Avsändaren av texten kan antas vara förskolan och bib-lioteket tillsammans, som båda inkluderas i det vi som upprättas. Lappen är placerad i hallen och föräldrarna kan därför antas vara projektets och lappens målgrupp. Men till skillnad från i veckobreven tilltalas föräldrarna inte som du eller ni, utan i tredje person: ”Att föra [sic!] barnlitteraturen lätt tillgäng-lig för barnens föräldrar”. Föräldrarna blir en grupp som det talas om, snarare än med, och görs på så vis till föremål för kommunens socialkompensatoriska interventioner, det vill säga som medborgare vars föräldraskap behöver stär-kas. Tilltalet, tillsammans med den formella tonen som sätts av punktformen och orden långsiktig strategi, fördjupning och tillgänglighet, bidrar till att upp-rätta en distans mellan avsändarna och mottagarna. Syftesformuleringen ger ett sammantaget intryck av att vara saxad ur en intern projektbeskrivning och formulerad för en annan målgrupp än barnens föräldrar.
Den höga förväntade samverkansgraden mellan förskola och hem innebär inte enbart att föräldrar får ökad insyn och inflytande över förskolan, utan också att den ”den offentliga maktens ambitioner” sträcker sig in mot hem-me t genom vad Markström (1009; 2013) beskriver som ett ”kommunikativt förhandlade”, som innebär att normer ofrånkomligen överförs till föräldrar-na (se även Tallberg Broman 2013). Medan informationen som rör praktiska frågor i första hand syftar till att markera relationens villkor och gruppernas ansvar gentemot varandra (jfr Markström 2009, Tallberg Broman 2013), kan denna typ av stöttande eller socialkompensatoriska information snarare be-skrivas som subtila interventioner i föräldrarnas föräldraskap (Bartholdsson 2007:28ff). Informationens avsändare är kommunen, biblioteket eller psyko-logens, medan förskolan agerar budbärare. Gränsöverskridningarna från
för-Förskolan som professionell och pedagogisk institution
Texter som placeras i organisationers publika utrymmen är många gånger mer beständiga än andra och tillskrivs en stor betydelse inom organisationen (Karlsson 2012:119f, 130). En vanlig typ av texter i förskolornas hallar är doku-ment som påminner om förskolans samhällsuppdrag, om förskolan som myn-dighet och tillika pedagogisk institution. Exempel på denna typ av dokument är läroplanen, värdegrundsdokument, verksamhetsplaner, regler och förhåll-ningssätt, redovisningar av kvalitetssäkrande enkäter, förskolans sjukdomspo-licy och scheman.
Läroplanens givna position i förskolornas hallar kan förstås som en sym-bol för förskolan som pedagogisk institution, situerad i ett större skolsystem och omgärdad av lagar och policy som sätter ramarna för verksamheten. Sam-tidigt är placeringen i hallen ett sätt att rent praktiskt tillgängliggöra läropla-nen för samtliga föräldrar, oavsett deras förmåga att själva uppsöka den. Detta bidrar till bilden av förskolan som en inkluderande miljö i vilken föräldrarna kan eller rent av förväntas vara delaktiga. Redovisningar av föräldraenkäter är andra dokument som ges framträdande positioner i förskolornas hallar. Redo-visningarna kan förstås som uttryck för det mått av transparens som förvän-tas av en offentlig verksamhet, samtidigt som de antyder en självreflexiv per-sonalgrupp som är lyhörd inför föräldragruppernas synpunkter. Det är ibland av större betydelse att denna typ av dokument är synliga och tillgängliga i det offentliga rummet, än att de faktiskt blir lästa (Karlsson 2012:119f, 130).
Jag beskrev i kapitel sex att det i personalens mening ingår i det goda för-äldraskapet att visa ett visst mått av intresse för förskolan. Placeringen av de institutionella dokumenten i hallarna förmedlar på motsvarande sätt ett ide-al om att föräldrar, som en del av ett aktivt förskoleföräldraskap, förväntas ha intresse för, och viss kännedom om, förskolans läroplan och annan aktuell policy. Dessa förväntningarna kommer även till uttryck när förskolepersona-len i skrift refererar till nuvarande läroplanen som ”Lpfö 98/10”. Antagandet om att förkortningen är allmängods och något som föräldrarna förväntas ha kännedom om, kan förstås som strategier för att legitimera förskolan som en självklart pedagogisk miljö (jfr Aggerholm Thomsen 2016:202).
Dokumentation av verksamheten förekommer i förskolornas hallar, vis-sa gånger i form av handgjorda kollage på papper, andra gånger i blädder-bara berättelser på väggen eller som bildspel i ett digitalt fotoalbum. Denna typ av dokumentationer synliggör vardagslivet i förskolan men också bar-nens kompetenser så som personalen tolkar dem (Liljestrand och Hammar-berg 2017:40, 51). På så vis är dokumentationerna inte bara uppvisningar av verksamheten, utan också uppvisning av personalen som kompetenta uttol-kare av barnens upplevelser. I förskolorna förekommer även illustrationer över det pedagogiska året i förskolan, det vill säga över perioder och händelser som ryms inom ett år vid förskolan, vilket är ett annat sätt att synliggöra försko-lorna som strukturerade verksamheter med en bakomliggande årsplanering.
Ytterligare sådana exempel är den typ av illustrationer av lekens innebörder som återges i Figur 6. I illustrationen binder de identiska teckensnitten och den något större teckenstorleken samman i rubriken Har bara lekt idag? med
Figur 6: Bearbetad illustration av lekens innebörder, hämtad från anslagstavla i Filurens hall.
ordet Leken. På så vis gynnas en tolkning av de många orden som aspekter el-ler innebörder av leken. De pastellfärgade bubblorna överlappar varandra och antyder att de olika aktiviteterna, förmågorna, känslorna och upplevelserna pågår simultant och parallellt i leken. En googling av frasen ”bara lekt idag”
genererar ett stort antal varianter av illustrationen i Figur 6, vilket indikerar att olika utförandet av illustrationen förekommer runt om i landet.
I illustrationen i Figur 7 har samma påstående placerats i blommans cen-trum, och förmågorna och fenomenen i blombladen framstår som organiskt sprungna ur leken. Möjligtvis kan blomman förstås som en metafor för det växande barnet, där leken fungerar som näring i barnets utveckling till en so-cial och lärande person.
Figur 7: Bearbetad illustration av lekens innebörder,
I förskolans uppdrag och värdegrund, som formuleras i läroplanen (Skol-verket 2010), ägnas leken särskilt fokus med betoning på dess betydelser för barnets lärande, möjligheter att bearbeta känslor och att utveckla betydelse-fulla förmågor. Jag förstår de två illustrationerna som visuella bearbetningar av läroplanens lekbeskrivningar, som förenklar, lättar upp och tillgängliggör läroplanens innehåll för föräldrarna i en estetik som har lånats från barnen.
Att personalen väljer att rikta denna information till föräldrarna på en
Att personalen väljer att rikta denna information till föräldrarna på en