Bloggare vs journalister

Respondenterna säger att de påverkar sina läsare i det dem skriver och publicerar och menar att det gäller att vara medveten om att de texter och bilder de publicerar på sin blogg påverkar andra människor. Detta visar på en förståelse för det ansvar och de eventuella konsekvenser som Lövheim (2011) menar inte är självklara för alla bloggare och även på det ansvar som Silverstone (2004) pratar om som ’Proper distance’.

Det som respondenterna anser skiljer dem från journalister är att journalister har större krav på objektivitet och att förhålla sig neutrala medan bloggare är subjektiva. Detta med motiveringen att de på sin blogg har rätt att framföra sin egen personlig åsikt och att det är en kanal för just det personliga vilket gör dem svåra att jämföra med

journalister på det planet. Larsson uttrycker detta som att

Bloggen är min sfär där jag ska få säga och uttrycka min personliga åsikt men jag ska vara medveten om att jag påverkar människor i det jag skriver. (Larsson). Detta stämmer väl överens med det Lövheim (2011) kallar för bloggarens ’ethical space’, men skiljer sig från det resonemang som Silverstone (2004) för kring att de trots en subjektiv infallsvinkel ändå har ett personligt ansvar att hålla sig på en lämplig nivå i förhållande till sina läsare. Det framgår också att majoriteten av respondenterna inte tycker att de som bloggare har något allmänintresse att tillgodose och att bloggar därför inte kan jämföras med dagspress eller annan massmedia där det finns ett krav på ett allmänintresse.

Alltså jag tycker inte att man kan lägga ett individansvar på det sättet på enskilda bloggare på samma sätt som man kan göra på enskilda journalister för det är inte en yrkeskår med en pressetik så. Jag tycker det är upp till varje enskild bloggare absolut men samtidigt så tycker inte jag att man kan ställa objektivitetsprincipen till exempel är omöjlig att ställa på en blogg eftersom den är subjektiv och där faller den typen av princip som man jobbar med journalistiskt. Jag märker som jag har pratat lite om att det gåt åt att ha en pressetisk ambition och det tror jag handlar mycket om ett omedvetet gemensamt beslut i bloggosfären som bransch att försöka höja sin status och standard. (Johansson)

Johanssons resonemang liknar flera av de andra respondenternas och jag måste säga att detta resonemang förvånar mig lite. Stora bloggar med många läsare tillgodoser trots allt en stor publik och därmed kanske det ligger i ett allmänintresse vad som står där. Att bloggarna i dagens läge får kämpa för sin rätt att kalla bloggare för ett yrke menar Perlmutter och Schoen (2007) har gjort att vissa bloggare har krävt att det ska finnas etiska regler för att det skulle visa på en seriositet hos bloggare. Dock motsäger deras

resonemang Johanssons då hon menar att många i bloggosfären kämpar för att bli tagna på allvar men ändå inte behöver ha etiska regler att förhålla sig till.

Dessutom anser bloggarna inte att det ska finnas ett krav på att alltid förväntas testa olika sorters produkter för att sedan kunna avgöra vilken av dem som är bäst. Detta ser annorlunda ut för en journalist som behöver förhålla sig objektiv. Respondenterna menar att de själva ska kunna visa upp endast en produkt, vilket en journalist inte skulle kunna göra. Såhär resonerar Stensson kring hur hon som bloggare kan tänkas förhålla sig etiskt mot sina läsare:

När jag gör journalistjobb måste jag ta fram produkter av olika varumärken och i olika prisklasser och visa eftersom jag arbetar under en anställningsform som har villkoret att man följer allmän pressetik som innefattar krav på objektivitet. När det gäller min blogg så skriver jag ju om sådant som är subjektivt, där är min styrka att jag har en egen smak - så där har jag av förklarliga skäl inte ett etiskt ansvar att visa allt som finns tillgängligt eller en bredd av smak - för läsarna kommer ju till min blogg för att de vill läsa om vad jag gillar. (Stensson)

Vidare framkommer det av intervjuerna att respondenterna tycker det är viktigt att hålla sig till sanningen både för att skapa förtroende gentemot läsarna. Samtidigt är de

överens om att de som bloggare kan lämna ut vissa delar av sanningen och att bloggare ofta visar upp en bit av sitt liv, det som har kopplingar till bloggen. Så inrednings- bloggare visar upp sitt hem och andra inredningssaker men att de inte behöver berätta vad de gjort i övrigt eftersom det inte ligger inom ramarna för bloggen. Dock menar Lennartsson att ”Det är inte större svängrum i bloggen än när man skriver en annan text” (Lennartsson), vilket kan grunda sig i att hon också själv skriver journalistiska texter. Detta resonemang tyder på en ansvarsfullhet, vilket enligt Silverstone (2004) är grundläggande när det kommer till etik oavsett om det är online eller offline eller vare det gäller bloggare eller journalister.

Att bloggarna själva då och då publicerar journalistiska texter gäller dessutom för hälften av de åtta personer jag har valt att intervjua vilket gör att de kan ha en annan syn på medieetik. De menar tillsammans med de respondenter som inte själva är journalister att gränsen har suddats ut mellan journalister och bloggare. I och med den digitala utvecklingen och internet kommuniceras det allt mer tvåvägs, det vill säga att det finns

en konversation med läsaren, vilket har utsatt journalistiken för påtryckningar som gjort att de allt mer liknar de texter som bloggare publicerar. Detta är ännu en aspekt som stämmer överens med att bloggosfären allt mer tar efter journalistikens riktlinjer och att de mer och mer har färgat av dig på varandra (Roberts, 2012). Dock verkar det

fortfarande finnas en respekt och en skillnad mellan dessa två grupper av skribenter:

Jag skulle aldrig kalla mig journalist precis som att jag aldrig skulle kalla mig fotograf även om jag skriver texter och tar bilder. Det respekterar jag de yrkena för mycket för. (Larsson)

Även ur den vinkeln att tekniken har bidragit till att delaktighet hos andra än journalister har det blivit allt vanligare att läsa texter som inte är publicerade av en journalist (Krogh, 2013). Dock verkar det finnas respekt inför journalistyrket.

Mårtensson tycker inte att journalister uppträder etiskt korrekt och att de i mycket större utsträckning än bloggare har rätt att publicera namn och vrida och vinkla sanningen. Hon menar att de hur som helst kan berätta sanningen utan att straffas för det, medan om hon som enskild bloggare skulle göra samma sak så skulle hon med stor sannolikhet råka illa ut. Till skillnad från Mårtensson menar Silverstone (2004) att journalister har visat prov på att hålla sig på en bra nivå i fråga om de etiska reglerna, åtminstone att avsikten med att försöka göra detta är god. Återigen visar detta att etiska frågor inte har något självklart svar, att de inte är helt enkla att förhålla sig och att det kanske därför har varit så svårt att komma fram till etiska regler som ska gälla i bloggosfären (Dube, 2003; Silverstone, 2004; Perlmutter och Schoen, 2007).