I Bodils inledning av kursen skriver den enskilda eleven som tidigare nämnts en personlig målsättning utifrån kursplanens mål, elevens egna betygstankar, förväntningar på kursen sin egen, gruppkamraters och lärarens arbetsinsats, men även eventuella farhågor. Uppgiften kan även bestå av att eleven ska ta sig en tillbakablick på tidigare skolgång som inledning. Denna uppgift ska inte bestå i att eleverna besvarar frågorna i punktform, utan de ska väva ihop de- larna till en enhetlig text med grundläggande inledning och tydlig avslutning. Bodil beskriver att större delen av A-kursen innehåller elevers förhållande till och användning ord. ”Eleverna tror ofta att de har ett rikt ordförråd med stor variation, men alltefter kursens gång förstår de att de inte är fullt så duktiga som de tror. Särskilt inte efter ordkunskapsprovet”. Som ingång till arbetet med ord använder Bodil Nils Ferlins Barfotabarn för att belysa ordens och språkets
33 betydelse för individen som samhällsmedborgare och skillnaden mellan det talade och det skrivna språket. En annan skriftlig uppgift som utdelas till eleverna är ”Svenska – vad betyder det för dig”? I denna ska eleverna diskutera sina samtals- och diskussionsvanor, andras argu- ment, om eleven är aktiv eller passiv i samtal med andra, känslor som uppstår vid tillfället att tala inför publik, privat och offentligt språk, språkutveckling, skrivkramp eller ordglädje, rätt- stavning, grammatik och läxor.
När dessa inledande uppgifter är gjorda får eleverna gå hem och fundera över vilka sagor de kom i kontakt med när de var barn. Det redovisar eleverna i sina basgrupper och ska föra an- teckningar om sina egna och andras erfarenheter. I och med detta har grunden lagts för reste- rande av kursen. ”De vaknar av att fundera över sin barndom genom att koppla ihop det med någon minnesbild av något slag. Det kommer alltid fram i redovisningarna”, berättar Bodil. Därefter arbetar gruppen med sagor som läraren valt, som exempelvis Hans och Greta. Om någon elev vill skriva en saga själv får de naturligtvis göra det, men det är inte obligatoriskt. Arbetet med sagor mynnar ut i studiet av den klassiska sagans uppbyggnad som läraren även använder sig av i filmundervisning. ”Ibland får jag höra att förstört hela läs- eller filmupple- velsen när eleverna utbrister: Nu har du ju redan berättat vad som ska hända! Det är alltid ro- ligt”, berättar Bodil. Undervisningen om sagor och film innefattar att strukturellt titta på fil- mens eller sagans inledning, person- och miljöbeskrivning, konflikt, upptrappning och avslut- ning. Ett varierande urval av noveller använder Bodil vilka läses av eleverna för att sedan göra egna analyser. Läraren menar att det verkligen är viktigt att titta på signaler som ges i texter eller film om i vilket samhälle texten skapades i. Vilken tid och vilken kultur är viktiga aspekter, eftersom en text alltid är ett resultat av sitt omgivande samhälle, berättar Bodil. Där- efter kommer arbetet med myter.
Nästa steg i kursen utgörs av undervisning i massmedia och tidningskunskap. Detta innefattar läsning och diskussioner om en eller flera artiklar som utdelas. Här berättar Bodil att hon inte använder en detaljerad planering, eftersom ”jag vill ta med aktuella samhällsdebatter och hän- delser. När president Obama höll sitt tal till nationen var det ett ypperligt tillfälle att ta med detta i undervisningen, istället för att exempelvis arbeta med en övning som jag planerade för två veckor innan. Då studerade vi Obamas medvetet valda retorik”.
Alla övningar som Bodil har med i sitt undervisningsstoff ska utmynna i en periodsamman- fattning, ”olika många per läsår beroende av hur långt vi hinner i kursen, men fyra, fem styck- en i alla fall brukar det vanligtvis bli”. Jag har tagit del av två checklistor som utdelats till A- kurser som utdelats till eleverna för att från början hjälpa dem med att minnas innehållet. I periodsammanfattning nummer 1 ska följande finnas med:
Tillbakablick på tidigare skolgång, förväntningar på kursen och eventuella farhågor, kursmål och kriterier, peda- gogisk profil, förhållandet till det svenska språket som sådant och som ämne, ordkunskap med diagnos, Barfota-
barn och avslutande framtidstankar. I periodsammanfattning nummer två ska följande finnas med: kursens in-
ledning med presentationsövningar, det talade och skrivna språket, sagor, artikel, ordkunskap, basgruppsarbete, samarbetet, anteckningar och reflektioner, noveller, rättstavning, grammatik, periodsammanfattning som läran- de- och examinationsform, behållning av kursen hittills samt studiestrategier inför nästa period.
Periodsammanfattningarna används alltså inte som redovisning av ett visst arbetsmoment utan efter en viss tid, beroende av hur mycket som hunnits med. Eleverna får innan inlämning av sin periodsammanfattning granska sitt språk och uppsatsens disposition utifrån följande rubri- ker som utdelas till eleverna: grundläggande struktur med inledning och avslutning, styckein- delning, styckemarkering, styckeövergångar, klarhet i framställning, meningsbyggnad, ordför- råd och variation, tempuskonsekvens samt interpunktion och andra skiljetecken.
34 Utifrån dessa periodsammanfattningar kan då Bodil bilda sig en uppfattning om var eleven befinner sig språkligt och på vilken abstraktions-, analys- och reflektionsnivå, det vill säga vilka förkunskaper eleven har med sig. Framförallt får läraren en helhetsuppfattning om ele- ven som individ, beroende av hur mycket som framkommer om eleven själv. ”Det talar fram- förallt om var vi ska lägga krutet. Vi har inga behov av att laga något som inte är trasigt”, me- nar Bodil. Utifrån dessa periodsammanfattningar kan Bodil då individpassa övningar tillsam- mans med eleven för att hjälpa ytterligare i kunskapsbyggandet.