Samhällsservice
5.5 Bostadsbrist och framtidsdrömmar
Att flytta hemifrån till en egen bostad är ett stort steg i riktning mot ett självständigt liv. Enkäten visar att bara 45 procent av de unga i riket anser att de har goda möjligheter
att hitta ett bra boende när de vill flytta hemifrån. Situationen är bättre för unga i landsbygder än för unga i städer och utsatta områden, men även i landsbygder uppger hälften av de unga, 50 procent, att möjligheterna att få ett boende är ganska eller mycket små.
Bland fokusgruppsdeltagarna finns det olika åsikter om hur lätt eller svårt det är att få en bostad och var de vill att denna bostad ska ligga geografiskt. Det är även tätt förknippat med den framtid de tänker sig för sig själva. Deltagare oavsett kön i ej utsatta områden i städer och killarna i landsbygds
orten anser att det finns en bostadsbrist och att den är ett problem. Vissa deltagare anser att bostadsbristen beror på att det saknas billiga lägen
heter. De nämner nyproduktion som anses vara för dyr och att det totalt
– Och jag har jättemycket åsikter om bostadspriser och hur svårt det är att få bostad i Stockholm. […} Jag själv [vill] inte ha ångest för att jag inte hittar någonstans att bo. För jag vill ändå bo i [storstaden] och jag vill ändå bo i en hyfsad lägenhet. Jag vill inte bo i [namn på två utsatta områden].
– Nej.
– Då bor jag hellre hemma.
– Ja, verkligen. Och jag har jättestor ångest redan nu för det.
Tjejer, privilegierat område
’’
88
sett finns för få lägenheter på platser där många vill bo. Andra diskuterar möjligheten att flytta utanför staden för att det är lättare att få bostad där.
För deltagare i det privilegierade området handlar bostadsbristen om att de lägenheter som finns är på fel plats. När de beskriver bostadsbristen kopplas den samman den med en ovilja att bo i ett utsatt område fastän de säger att de tror att det finns bostäder där.
I den landsbygdsort där fokusgrupperna genomfördes skiljer sig åsikterna om bostadsbristen kraftigt mellan könen. Killarna anser att det finns en stor bostadsbrist och att det är näst intill omöjligt att få bostad. De anser att bostadsbristen beror på att kommunen tidigare rivit en mängd tomma lägenheter. Nu skulle de lägenheterna behövas igen, men de är rivna och kommunen har inte råd att bygga upp nya. Tjejerna i samma ort anser istället att det är lätt att få bostad, i alla fall för dem som vuxit upp i orten.
De tror inte att det är lika lätt för personer som nyligen flyttat dit från en annan ort. En av tjejerna berättar att hon själv skaffat bostad genom att lägga upp en annons på sociala medier och fått napp direkt.
I fokusgrupperna i utsatta områden och i glesbygdsorten diskuterar deltagarna istället om (och under vilka förutsättningar) de vill bo kvar.
De diskuterar ortens framtid i negativa termer och vissa menar att de som bor där redan har gett upp om den egna kommunen. Andra kopplar tillbaka till de problem som de anser att orten har (vilka diskuterats i tidigare kapitel) och ställer frågan om det är möjligt att vända den negativa utveckling som de anser att orten har. Om det inte går så ställer sig vissa tveksamma till att vilja låta sina barn växa upp på samma ställe.
(Intervjuare) – Kan ni bo kvar här och få en egen bostad eller få ett jobb som ni vill ha eller utbilda er? Skaffa de liv som ni vill ha framöver? […]
– Alltså, jag tror man kan [det]. Det handlar bara om man vill, kanske.
– Om inte vi ser någon förändring, [fastän] vi fortsätter typ klaga och så där … […]
– Men skulle ni sätta era barn i samma sits?
– Inte jag, jag skulle inte det.
Tjejer, utsatt område
’’
89
Men det finns även deltagare som uttrycker att de vill stanna kvar och kämpa för att kunna ge sina egna barn den fina uppväxt i orten som de upplever att de själva fått.
I många fokusgrupper finns det någon eller några deltagare som uttryckligen planerar att flytta, ofta för att påbörja en högre utbildning.
För dem är möjligheten att få en bostad inte beroende av förutsättning
arna där de bor idag, utan dit de vill flytta i framtiden.
5.6 Sammanfattning
Hur upplever unga sin tillgång till grundläggande samhällsservice såsom utbildning, hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och boende?
• Under fokusgrupperna lyfter deltagare i både landsbygd, glesbygd och utsatta områden att det är svårt att inte ha ett gymnasium där de bor.
• Enkäten visar att nio av tio unga, 90 procent, uppger att det finns ganska eller mycket stora möjligheter att besöka hälso och sjukvård inom rimligt avstånd. Andelen är lägre bland unga i landsbygder än i övriga områden.
• Åtta av tio unga, 80 procent, uppger i enkäten att det finns ganska eller mycket stora möjligheter att använda kollektivtrafik för resor.
Andelen är lägre i landsbygder, där knappt sex av tio uppger att möjligheterna till detta är goda.
• Färre än hälften, 45 procent, anger i enkäten att det finns ganska eller mycket stora möjligheter att hitta ett bra boende när de vill flytta hemifrån. Unga i landsbygder uppger bättre möjligheter till detta än unga i städer, men även i landsbygder uppger hälften av de unga, 50 procent, att möjligheterna att få ett boende är ganska eller mycket små.
90