Brand i Mjölby

Ett femvåningshus med sutterängplan började brinna på tredje våningen i mars 2012. Nio personer och en katt evakuerades från lägenheten men en person omkom. Brandlägenheten var sammanslagen till en enda stor lägenhet.

höjdfordonet försvårades. Enligt Mjölbys beredskap var brandmannen själv på höjdfordonet. Det krävdes två försök för att komma åt byggnaden. Brandmannen evakuerade därefter själv nio personer och en katt från tre lägenheter under en väldigt kort tid.

En person upptäcktes i ett fönster på fjärde våningen, men det gick inte att komma åt denne. En bärbar stege ställdes upp och personen lyckades ta sig ut på egen hand via loftgången medan stegresningen pågick (Forsén, 2012). En privatperson filmade insatsen. I filmen märktes det att det krävdes några försök att få upp stegen innan de två brandmännen väl lyckades. Bland annat så var en tredje brandman tvungen att hjälpa till med att försöka få upp stegen (Strömgren, 2012).

Ett stort problem för räddningstjänsten var att samtidigt som

rökdykarledaren försökte få fram information om den saknade personen var rökdykarledaren tvungen att hindra anhöriga från att ta sig in i

brandlägenheten igen. Brandspridningen kunde inte hanteras förrän förstärkande resurser anlände eftersom evakuering med höjdfordon och invändig släckning prioriterades (Forsén, 2012).

5. Analys

En faktor som räddningstjänsten bör tänka på då de ska utrymma

människor ur flerbostadshus är hur människor reagerar vid brand. För att kunna förbättra människors beteende vid brand borde de boende

uppmärksammas på hur de ska agera. Till exempel att de ska stanna kvar i sina lägenheter om det brinner i trapphusen och att de inte ska försöka ta sig tillbaka in i en brinnande byggnad för att själva försöka rädda sina närstående (Bryan, 2002 B och branden i Kuddbygränd under rubrik 4.7.1). Det är tidsödande för räddningstjänstpersonal att försöka hindra personer från att rusa tillbaka in i brinnande byggnader, enligt Bryan, 2002 B och insatsrapporten från branden i Kuddbygränd. Detta skulle till exempel kunna lösas genom att fastighetsägarna eller räddningstjänsten ger ut informationsblad till alla boende eller bjuder in till ett informationsmöte. I allmänna utrymmen och lokaler förväntar sig personer att anställda ska ta det första steget till en utrymning, för att de antas kunna det bättre än de själva. Det kan antas att samma sak sker i hemmen, där barn förväntar sig att föräldrarna ska ta det första steget till en utrymning. Därför är det extra viktigt att personer som har barn föregår med ett gott exempel vid bränder så att barnen gör som de gör.

De olika hjälpmedlen som räddningstjänsten använder sig av vid evakuering av människor ur byggnader har olika för- och nackdelar. En nackdel med höjdfordon är då människor reagerar genom att vilja hoppa mot höjdfordonet, istället för att vänta tills den är tillräckligt nära och brandmannen kan hjälpa dem över. Detta förklaras av Håkan Ragell (Swedish firefighters nr. 3, 2012) och märks även i fallet där det brann på den 8:e våningen i Sundbyberg (Cederberg, 2012). Det vore då bra som, Håkan Ragell beskriver, att rikta in korgen eller stegen mot sidan av fönsteröppningen eller att få stegen att falla in mot fönsteröppningen uppifrån för att undvika att människor hoppar mot korgen.

Förutom svårigheterna med att rikta in ett höjdfordon är felparkerade bilar och farthinder på områdena ett hinder för räddningstjänsten, se intervjuer i bilaga A. Här har fastighetsägarna ett stort ansvar då det är deras ansvar att se till att framkomligheten för räddningstjänsten är tillräcklig (LSO 2 kap. 2§). För att underlätta användandet av höjdfordon borde övningar med dessa ske regelbundet

På Östermalms brandstation finns det en ”Alley cat” som är utformad för att kunna ta sig in mellan trånga gränder och gator i Gamla stan i Stockholm. Det kanske vore en idé att införa den på fler ställen i Sverige där framkomligheten kan vara varierande och där det finns mindre gator där framkomligheten för räddningstjänstens fordon är svår. Till exempel i fallet med branden i Mariestad, där var det för trångt för en hävare eller stegbil att ta sig till baksidan av huset och personerna utrymdes via en

ofta och att rappellering mestadels används då personer ska räddas från raviner och brunnar, enligt intervju med Bodens räddningstjänst, se bilaga A.

Enligt BBR är det tillåtet att evakuera 15 personer med hjälp av räddnings-tjänsten från ett fönster. Det krävs mycket personal då människor ska utrymma via stege (Walldén, 2012). Det är dessutom inte enkelt då vädret kan variera och det kan vara mitt i natten som utrymningen måste ske. På de räddningstjänster där de har tillgång till mer personal, såsom i

Stockholm, borde det inte vara ett problem att utföra en utrymning via stegar och samtidigt släcka en brand. Men i mindre städer, till exempel i Örnsköldsvik eller Skellefteå, se bilaga A, är det ett större problem. Detta beskriver även Ola Morin i sin spalt (Swedish firefighters nr. 6, 2010). Bemanningen hos vissa räddningstjänster är ett problem. Detta märks i intervjuerna i bilaga A. Örnsköldsviks räddningstjänst berättar att deras station inte har tillräckligt med brandmän för att både kunna utföra en stegutrymning och samtidigt rökdyka. Detta är även fallet för Bodens räddningstjänst. Skellefteås räddningstjänst säger i intervjun att de har kapacitet för utrymning och släckning, men inte om det kommer in flera larm på samma gång.

6. Diskussion

Några svårigheter angående det mänskliga beteendet vid brand har stötts på både i teorin och i insatsrapporterna, som beskrivit verkliga fall. Bland annat tog Bodens räddningstjänst under intervjun upp, se bilaga A, en händelse där de var tvungna att evakuera personer med utländsk bakgrund ur en brinnande byggnad för att de skulle vara lugna, trots att det inte fanns någon fara för deras liv. Det kanske vore en idé att ha en utbildning eller information till personer som flyttar till Sverige från andra länder om hur de borde bete sig vid bränder. Det kan antas att de har en annan inställning och synsätt vad gäller bränder i bostäder. Det kan även antas att det även behövs information till personer som är födda i Sverige om hur de ska bete sig vid brand.

Människor som bor i högre byggnader, som har en hiss, borde bli mer uppmärksammade på om att hissen är brandklassad och vad som gäller då, förslagsvis med en skylt på hissdörren. Detta för att det enligt Heyes (2009) finns det några rädslor vad gäller att ta hissen vid en brand. Människor i större byggnader borde även uppmuntras till att använda andra trapphus än det som är närmast dem, för att undvika rädsla och svårigheter när det kanske visar sig att det ”vanliga” trapphuset är rökfyllt vid brand.

Det är svårt att veta hur räddningstjänsten ser på BBR och LSO eftersom någon sådan undersökning inte har gjorts i detta arbete. Det som kan konstateras är att olika personer har uttalat sig om utrymning ur bostäder. Det kanske skulle behövas ett förtydligande av hur reglerna ska tolkas av räddningstjänsterna. Detta speciellt då Södertörns brandförsvarsförbund har skrivit en PM (Södertörns brandförsvarsförbund, 2011) där de förklarar hur de anser att byggreglerna bör vara, detta eftersom de upplever att de inte når upp till sina kommunala mål och därigenom vill de ha regler om har uppfattats som lokala byggregler. Det är räddningstjänsten som varje dag arbetar med insatser och nödsituationer, de borde med andra ord veta vad som kan behövas förbättras. Det kan hända att det är fler

räddningstjänster, såsom i intervjuerna, se bilaga A, som tycker att byggreglerna borde vara hårdare, men som inte har uttryckt sig om detta. I PM:en skriver Södertörns brandförsvarsförbund att en utrymning med hjälp av bärbara stegar från flerfamiljshus troligen aldrig kommer att fungera i praktiken. Detta eftersom att det inledningsvis kan innebära att räddningsarbetet tvingas vänta i och med att evakuering av de boende ska ske. Det ska samtidigt fungera under dåliga väderförhållanden, mörker och mod från de drabbades sida. Där stegutrymningar i vissa fall fungerar är det en långsam metod som direkt blir problematisk då det är mer än en person som ska utrymmas.

De anser att nybyggnationer ska utföras så att ingen stegutrymning skall behövas. Detta genom att till exempel förse trapphuset med ett

Tr2-De anser vidare att separata räddningsvägar för fastigheter i praktiken fungerar dåligt. Det är då bättre med ett gatunät som används för dagliga ändamål för att sedan anpassa byggnader utifrån räddningsvägarna. Att stegutrymning är ett långsamt sätt att utrymma personer på stämmer, men att helt ta bort stegutrymning som Södertörns brandförsvarsförbund rekommenderar är kanske inte att föredra. Att bara använda höjdfordon som utrymningshjälpmedel innebär problem då höjdfordonet inte kan komma åt fönstret eller balkongen och att använda ett höjdfordon för att rädda någon fyra meter upp känns krångligt. Även de intervjuade räddningstjänsterna, se bilaga A, håller med om att stegutrymning borde kunna förbättras. Problemet är att lösningarna inte får kosta för mycket, då kommer ingen byggherre vilja använda sig av lösningen.

Det som går att fundera över är varför Södertörns brandförsvarsförbund väljer att skriva en PM som inte blir accepterat av Boverket eller

fastighetsägarna Stockholm (Haasmark, 2012). Boverket författade redan 2004 en rapport (Helge, 2005) angående så kallade lokala byggregler. I den står det beskrivet att det inte får förekomma dokument eller rapporter som kan tolkas som lokala byggregler som inte följer Boverkets byggregler. I intervjuerna som hållits, se bilaga A, är alla överens om att de vill ha någon sorts förändring för att få säkrare byggnader, till exempel avskilda trapphus och larm på varje våning. Frågan är varför både de intervjuade och

Södertörns brandförsvarsförbund inte har påpekat sin önskan för någon utan endast funderat på problemet själva.

Mycket av åsikterna och uttalanden som har hittats har varit från

Södertörns brandförsvarsförbund. Det vore intressant att ta reda på varför det är just Södertörns brandförsvarsförbund som uttalar sig om byggregler och uttrycker sig i tidningar om vad de har för åsikter. Är de den enda brandstationen i Sverige som har åsikter angående att räddningstjänsten är den alternativa utrymningsvägen? Det går inte heller att ta reda på vad de har för grunder för sina åsikter. Har de undersökt att allt de uttrycker sig om inte fungerar i verkligheten?

På Fredrik Nystedts hemsida (Nystedt, 2012) har det diskuterats angående Södertörns brandförsvarsförbund. Fredrik Nystedt skriver att han fått statistik från MSB som visar att under perioden 2006 till 2010 har det skett 14 400 bränder i flerbostadshus där endast 1,0% av insatserna inneburit att personer utrymts via räddningstjänstens utrustning och att i 0,6% av insatserna har räddningsvägen varit blockerad. Han skriver vidare att det utifrån dessa siffror känns tveksamt att det ska behöva finnas hårdare regler avseende brandskydd i bostäder än vad det finns i nuläget. Han håller dock med om att det är olämpligt att evakuera människor via bärbara stegar, men hävdar inte att det krävs ytterligare skydd av trapphuset. Om utrymningarna fungerar i alla de fall där räddningstjänsten används som utrymningsväg är det bra, men om det inte fungerar kanske det ska undersökas varför och om hårdare byggregler är ett alternativ.

Figur 7 visar hur ofta släckning från höjdfordon, antalet undsatta personer från höjdfordon, antal insatser med inträngning från höjdfordon och antal man som trängt in via höjdfordon i byggnader skett i snitt per brand i

flerbostadshus. I figuren finns även trendlinjer som visar på minskning respektive ökning av användandet av höjdfordon. Det går att se att antalet släckningar från höjdfordon har minskat på elva år (från cirka 4% till cirka 2%). Frågan är varför det har minskat. Det skulle kunna bero på att höjdfordonen används oftare till att utrymma människor. Antalet insatser med inträngningar i flerbostadshus har minskat. Detta skulle kunna bero på nedskärningar inom räddningstjänsten.

I Figur 8 går det att se hur många brandmän som i snitt har använts vid inträngning av höjdfordon. Fram till år 2004 låg det på ungefär två personer för att sedan öka till nästan sex personer år 2006 för att sedan minska igen. I Figur 7 går det att se att antal personer som blivit undsatta via höjdfordon ökade från 2004 till 2005. Hur det kommer sig att antal brandmän som trängt in i bostäder via höjdfordon ökade från 2004 till 2005 är oklart. Ingen särskilt stor ökning skedde för släckning via höjdfordon och inträngning från höjdfordon från år 2004 till 2005, på det stora hela visar graferna snarare på en minskning, se trendlinje i Figur 7.

I Tabell 4 jämförs Göteborgs kommun, Växjö kommun (Värends räddningstjänst) och Strömsunds kommuns insatsförmåga och handlingsprogram för respektive räddningstjänst.

Tabell Tabell Tabell

Tabell 4444.... Jämförelse mellan tre kommuners handlingsprogram.

StrömsundStrömsundStrömsundStrömsund VäxjöVäxjö VäxjöVäxjö GöteborgGöteborg GöteborgGöteborg Beredskap.

Beredskap. Beredskap.

Beredskap. Deltid, 1+4 Heltid 1+6 Heltid 1+6 Anspänningstid. Anspänningstid. Anspänningstid. Anspänningstid. Beredskapskrav inom 5 minuter. 60 sekunder. 90 sekunder. Förstärkning från Förstärkning från Förstärkning från Förstärkning från närmaste kår. närmaste kår. närmaste kår. närmaste kår.

Inom 37 minuter. Inom några

minuter. Övning. Övning. Övning. Övning. Varje schemalagt pass. Utföra samtida Utföra samtida Utföra samtida Utföra samtida utvändiga och utvändiga och utvändiga och utvändiga och invändiga invändiga invändiga invändiga insatser. insatser. insatser. insatser. Tillräcklig styrka kan nås efter samverkan med annan station eller kommun. Komplettering krävs av minst två man. Utvändig Utvändig Utvändig Utvändig livräddning av livräddning av livräddning av livräddning av byggnad upp till byggnad upp till byggnad upp till byggnad upp till åtta våningar. åtta våningar. åtta våningar. åtta våningar. Kan utföra utvändig livräddning från byggnad upp till tre våningar. Styrkan ska klara detta självständigt. Utvändig Utvändig Utvändig Utvändig livräddnin livräddnin livräddnin livräddning av g av g av g av byggnad upp till byggnad upp till byggnad upp till byggnad upp till tre våningar. tre våningar. tre våningar. tre våningar.

Insats kan ske med personal från respektive station. Styrkan ska klara detta självständigt.

Strömsunds räddningstjänst är en deltidsstation medan de andra två räddningstjänsterna är heltidsstationer. Antalet brandmän skiljer mellan räddningstjänsterna, Strömsund som är en liten kommun har endast fyra brandmän per styrka medan Göteborg och Växjö har 6 brandmän per styrka. Detta borde bero på hur stor kommunen är och hur mycket personal det anses behöva i respektive kommuns räddningstjänst.

Anspänningstiden skiljer sig inte åt så mycket mellan räddningstjänsten Storgöteborg och Värends räddningstjänst, men för Strömsunds

räddningstjänst är den däremot fem minuter. Detta beror på att det endast är en deltidsstation, där brandmännen ska infinna sig på brandstationen från sina ordinarie arbeten. Detta kan även antas bero på att då Strömsund är en liten kommun, sker det inte så många olyckor som kräver insatser från räddningstjänsten. Dock så är avstånden större i en liten kommun som Strömsund, vilket borde göra att brandmännen borde ha snabbare

beredskap. Men det skulle även kräva att de skulle bli heltidsbrandmän. Det är underligt att Växjö kommun inte har skrivit hur lång tid det ska ta innan förstärkning ska komma från en annan brandkår. Den stora

skillnaden mellan Göteborgs förstärkning jämfört med Strömsunds förstärkning har sin förklaring i avståndet mellan brandstationerna. Göteborg är ganska tätbefolkat och har många fler invånare än Strömsunds kommun.

En fundering är varför Göteborgs handlingsprogram inte har skrivit någonting om utvändig livräddning. Kan det bero på att de anser att det är självklart att de klarar av en utrymning via bärbara stegar och att det är självklart att brandstationerna med ett höjdfordon klarar av utrymning upp till åtta våningar? Om alla räddningstjänster (antaget Värends

räddningstjänst också) behöver förstärkning för att utföra både invändiga och utvändiga insatser, borde inte en undersökning göras om varför? Det borde bero på bemanningsproblemet, precis som Ola Morin skriver i sin spalt (Swedish firefighters nr. 6, 2010) och som även nämns i intervjuerna, se bilaga A.

Det kan antas att både Strömsunds räddningstjänst och Värends räddningstjänst har övningar varje schemalagt pass, precis som räddningstjänsten Storgöteborg har.

En intressant sak att ta reda på är om räddningstjänsterna anser att de klarar av den rekommenderade insatstiden (BBR 5:323). Enligt Ola Morin (Morin, UÅ) känns det tveksamt om alla kommuner verkligen kan klara av det allmänna rådet (BBR 5:323) med tio minuters insatstid. Morin funderar över om detta är möjligt. Han skriver vidare att det kanske borde vara tätare mellan brandstationerna, att kommunerna växer utan att räddningstjänsten riktigt hänger med.

Avgränsningen på flerbostadshus mellan 3 till 16 våningar gjordes för att i byggnader under tre våningar är människorna inte lika beroende av

räddningstjänsten vid utrymning. Speciellt om byggnadens fönster befinner sig lägre än fem meter från marken, då förväntas det att människorna utrymmer själva (BBR 5:353). Byggnader som är högre än 16 våningar har

inte berörts för att byggnaderna börjar då bli högre än räddningstjänstens höjdfordon (32 meter). Det finns forskning från bland annat Kina där extremt höga byggnader har undersökts, så kallade Ultra-high rise buildings. Sverige har inte riktigt börjat bygga så många extremt höga byggnader än och det har inte varit fokus i detta arbete att beröra sådana höga byggnader, hur de utryms med mera.

Anledningen till att Sveriges minsta kommun (Bjurholm enligt Statistiska centralbyrån, 2011) inte var med i jämförelsen mellan tre olika kommuner var att det inte fanns tillgänglig data för vad Bjurholms kommun har för handlingsprogram för deltidsbrandkåren, samma sak gäller för Stockholms kommun, som är den största kommunen i Sverige.

I många av insatsrapporterna har bränderna uppstått då ingen varit hemma, eller då personerna lyckats utrymma själva. Det har inte heller funnits många insatsrapporter att läsa där användandet av

räddningstjänsten som alternativ utrymningsväg använts. Detta har varit en svårighet då relevanta insatsrapporter undersöktes.