Under arbetets gång har författaren samlat in brandsyner från de gångna tio åren för att skapa sig en bild av det faktiska brandskyddet och hur väl kontrollsystemet är organiserat. De första fem åren, 2000-2004, är från räddningstjänsten och har genomförts enligt Räddningstjänstlagen och de sista fem åren är från 2006-2010 och har genomförts av AAK enligt LSO. Det saknas brandsyner för år 2005 då det blev ett glapp mellan de två systemen. Detta bör dock snarast betraktas som en brist i kontrollsystemet och rapporteringen och inte som en brist av brandskyddet under denna tid då det, i denna rapport, inte finns några skäl att ifrågasätta brandskyddsarbetet under denna tid.
För att kunna jämföra de olika systemen har de två brandsyningsprotokollen jämförts och rapporteringsfrekvensen från olika avdelningar har sammanställts.
8 Då AAK hanterar stora mängder giftiga och explosiva ämnen är de även objekt för fler tillsyner än de i LSO; exempelvis Tillsyn enligt 21§ Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor
Det har medfört vissa problem att protokollen tar avstamp i två olika förutsättningar; det första är menat som stödord till brandskyddsexperter (räddningstjänsten) och det andra är avsett som en bokstavlig checklista som ska gås igenom uppifrån och ner av de anställda på fabriken. Det finns dock många gemensamma punkter som behandlar samma sak och genom att skapa egna kategorier och sortera in protokollens punkter under de nya kategorier kan statistik skapas som är någorlunda rättvisande. Ett annat problem med de olika förutsättningarna är att
räddningstjänsten hade en mer översiktlig syn på brandsynerna än vad AAK har idag. Deras protokoll är som sagt mer av stödord och deras kontroller var mer inriktade på att försöka hitta latenta, dolda och allvarliga fel i såväl rutiner som det tekniska brandskyddet, snarare än
besiktning av de aktuella barriärerna. Det får antas att de även kontrollerade och
kommenterade de vardagliga felen som upptäcktes (såsom brandsläckare, utrymningsskyltar etc.) men att dessa inte alltid kom ner i protokollot och därmed inte finns representerade i denna undersökning.
Ett annat problem med sammanställningen av statistiken är att det inte finns någon enhetlig benämning på avdelningarna, vilket är mycket förvånande. Det framstår som en självklarhet för en utomstående att en industri med uppåt 20 avdelningar och över 6009 anställda borde ha en enkel och klar struktur, och strukturplan, över vilka avdelningar som finns inom området. Trots detta har det under denna undersökning varit svårt att få sammanställa en enhetlig lista över vilka avdelningar som finns och hur väl de genomför sina brandsyner. Problemet är att avdelningarna, av tradition, delats in efter uppgift och att dessa uppgifter har förändras med tiden allteftersom processen utvecklas och förändras. Detta medför att det i dag finns
avdelningar som består av ett flertal tidigare avdelningar och att det finns flera avdelningar som en gång har varit samma; tillsammans med det faktum att avdelningsgränserna inte alltid är lätta att definiera rent geografiskt blir det svårt att få en brandteknisk översikt. Det är lätt att
ifrågasätta hur det dagliga arbetet kan fungera så bra som det faktiskt gör när avdelningarna är så svårdefinierade; svaret på den frågan är muntlig tradition hos de anställda. Alla anställda vet vad som menas när man säger ”deso” eller ”deodoriseringen” eller ”raffinaderi D” eller ”specraff”, det behöver inte förtydligas att det är samma avdelning; på samma sätt som att ingen blir förvånad när någon av ovanstående namn dessutom slås ihop med ”hydreringen” som om det vore samma avdelning. Detta är inte bara ett problem som inskränker sig till den muntliga
kommunikationen utan är genomgående genom hela säkerhetsledningssystemet.
Under arbetets gång har det varit ett problem att hitta och sammanställa brandsynerna då de under olika år har tagit olika administrativa vägar. När systemet togs i bruk 2006 var meningen att samtliga rapporter skulle sändas vidare till brandskyddssamordnaren för att sammanställas efter det att de enskilda avdelningarna var färdiga med dem (Figur 2) men under 2008 genomfördes en förändring i rapporteringsvägarna och rapporterna skulle även skickas till en sekreterare som skulle scanna in rapporterna och lägga upp dem på intranätet. Denna
förändring borde inte medföra någon försämring av systemet, utan bara göra rapporterna mer lättillgängliga; problemen uppkom då förändringen inte genomfördes tillräckligt kontrollerat. Informationen om systemförändringen gick inte ut ordentligt till alla avdelningschefer vilket resulterade i att ungefär hälften av avdelningarna blev kvar i det gamla systemet och hälften började skicka enbart den nya vägen och vissa skickade korrekt enligt det nya systemet: till båda. Slutresultatet av detta blev att vissa rapporter samlas hos brandskyddssamordnare, vissa hos sekreteraren som lägger ut dem på intranätet och vissa rapporter finns på båda ställena.
Dessutom upptäcktes det i början av projektet att säkerhetschefen och brandskyddssamordnaren inte hade tillgång till den del av intranätet där brandsynerna las upp, varpå hela syftet med systemförändringen kan ifrågasättas.
Figur 3 Principschema över hur rapporteringsvägarna faktiskt ser ut. Där vissa avdelningar rapporterar till brandskyddssamordnaren, vissa till en sekreterare och vissa till båda.
För att ytterligare spä på oordningen sorterar de olika mottagarna upp avdelningarna på två olika sätt. De ansamlade brandsynerna som läggs ut på intranätet sorteras in i 12 avdelningar, brandskyddssamordnaren har enligt sin lista 23 avdelningar och vid en granskning av vad respektive avdelning fyller i för avdelningsnamn på respektive rapport blir det ytterligare en uppsättning avdelningsnamn. Som beskrivet ovan uppfattas inte detta som ett problem bland personalen då alla inblandade kan läsa mellan raderna och förstår vilken avdelning som avses
genom sin lokalkännedom, det blir inga konflikter eller problem i det vardagliga arbetet utan enbart när utomstående blandas in.
Trots ovanstående beskrivna problematik har det i denna rapport varit nödvändigt att
sammanställa någon form av avdelningsdefinition då det inte går att sammanföra statistiken på ett rättvisande sätt om det inte finns en gemensam grundstruktur, detta är gjort med
handledning av anställda på AAK och redovisas i Tabell 1.
Resultatet av statistiksammanställningen visas i Figur 4-5 och Tabell 1-2.
Brandsynestatistik
I Tabell 1 finns de tre olika avdelningslistorna representerade, den vänstra representerar den sammanslagna listan med 17 avdelningar som skapats för denna rapport och är den som kommer att användas hädanefter. Den mittersta är den avdelningslista som finns utlagd på intranätet och som totalt innehåller 12 avdelningar och den högra är den lista som
brandskyddssamordnaren sorterade efter.
Tabell 1 Sammanställning av de olika avdelningarna på AAK enligt de tre olika sorteringssystemen.
Avdelning Intranät Brandskyddssamordnare
1 Bulk, Fat, Container och Råolja Bulk/fathantering
Lager/transport
2 Hydreringsfabriken, och deodoriseringen, OPO Hydreringsfabriken
Raff D/specraff
3 PE-fabriken och silo PE-fabrik
Silo/hamnanläggning
4 Fraktioneringsfabriken Raff F
5 Multipurpose Multipurpose
6 Tappning Dunktappning/Kartong
7 Tekniska produkter, Process och Hantering Tefac + Tefac labb Binol
8 Drifthjälpmedel Drifthjälpmedel
10 El- och instrumentverkstaden El- och instrumentverkstaden
11 Mek- och Byggverkstaden Anläggningsverkstaden
Maskinverkstaden 12 Separatorsfabriken Raff S 13 Post/centralförråd 14 Forskningslabb KCF/CK Pilotanläggning FOU/V.ÅC 15 Hamnkontor 16 Ceko 17 Analyscentrum Kvantitativ granskning
Om rapporteringssystemet fungerade perfekt skulle det (enligt antagna definitioner) genomföras minst 34 brandsyner per år, två per avdelning, detta är den enklaste statistiska kontrollsiffra att leta efter och den lättaste att sammanställa i ett diagram (se Figur 4).
Figur 4 Sammanställning av hur många brandsyner som har rapporterats in per år perioden 2006 – juli 2010.
Det finns dock ett stort problem med detta sätt att se på statistiken och det är att vissa avdelningar har för vana att genomföra uppåt 4-5 brandsyner per år. Det är givetvis bra och föredömligt att det kan förekomma uppåt fem brandsyner på en avdelning och år men det medför att nyckeltalet 34 tappar sin funktion då det inte längre är en garrant för att alla avdelningar genomför brandsyner. Den mest relevanta parametern är om avdelningarna
genomför brandsynerna över huvud taget och i andra hand hur många som genomförs; figur 5 är en sammanställning för hur många avdelningar som har rapporterat minst en gång per år, vilket borde vara ett minimum av vad som kan krävas på en arbetsplats.
Det är igen viktigt att kommentera att detta är en sammanställning av rapporterna och inte av det faktiska brandskyddet då detta inte är samma sak och framförallt har det inte genomförts några kontroller av det faktiska brandskyddet till denna rapport som på något sätt kan ifrågasätta det faktiska brandskyddet.
Figur 5 Sammanställning av hur många avdelningar som har rapporterat minst en gång per år; 2006 - juli 2010
Som framgår av Figur 5 genomförde samtliga 17 avdelningar minst en brandsyn år 2006, med andra ord det första året då AAK tog över det fulla avsaret för sin egen brandskyddskontroll, därefter faller statistiken kraftigt med en nästan linjär utveckling. Det är i detta läge viktigt att komma ihåg att bakgrundsstatistiken för 2010 inte är komplett utan bara innehåller de brandsyner som har inkommit innan augusti 2010. De flesta avdelningar med god
raporteringskultur, två brandsyner per år, har haft för vana att ha en brandsyn i slutet på våren och en i mitten på hösten vilket borde innebära att alla avdelningar med god
Dock kan det vid en närmre kvalitativ granskning av det statistiska underlaget konstatera att det saknas två stycken avdelningar som i övrigt har uppvisat en mycket god rapportering och som i sina rapporter har visat på en kritisk och noggrann säkerhetskultur. Avdelningarna i fråga är två stycken kemiska laboratorier vars säkerhetsarbete har bedömts som mycket noggrant och framåtdrivande, där allt säkerhetsarbete har genomförts regelbundet med kontinuerligt
uppföljning. I kombination med att de flest på dessa avdelningarna är kemister, som redan i sin grundutbildning får lära sig en självkritisk och noggrann säkerhetskultur i kombination med laborationsarbete, då det för det mesta är förenat med många faror att arbeta profesionellt med kemikalier, kan det antas att dessa avdelningar kommer att genomföra brandsyner även under 2010 och i så fall kan resultatet för 2010 i Figur 5 ökas med två avdelningar och kommer därmed att sluta på samma nivå som år 2009.
Kvalitativ granskning
Innehållet i brandsynerna har på det stora hela inte förändrats det senaste decenniet och det måste därför antas att brandsynerna följer de checklistor som har använts och de har inte förändrats särskilt mycket. Checklistorna består till största del av kontroll av hårda barriärer i form av tekniskt brandskydd som släckutrustning, branddörrar och larmcentraler men även kontroll av utrymningsövning, personalens utbildning och beteende vad beträffar renhållning och brandrisker. Det som återigen kan kommenteras är att AAKs egna checklista är mer specifik och ordagrann jämfört med räddningstjänstens, vilket snarast är att betrakta som en verklighetsanpassning till de nya förutsättningarna.
Då checklistorna ser olika ut har det varit svårt att sammanfatta någon relevant statistik om det faktiska innehållet i dem, många försök har gjorts men det går inte att sammanfatta dem på ett relevant och sanningsenligt sätt. Däremot har det varit möjligt att sammanställa en lista med de vanligaste anmärkningarna då dessa sticker ut väldigt tydligt.
Tabell 2 Ett utdrag av de fem vanligaste anmärkningarna i brandsyningsprotokollen.
2000-2004 2006-2010 Utförd utrymningsövning 16 74 Kontroll av städning 5 23 Utrymningsskyltar 21 2 Nödbelysning 17 16 Utrymningsplan, finns/Aktuell? 10 5
Den mest anmärkningsvärda här är givetvis punkten om utrymningsövning vilken återkommer i princip i alla brandsyner. Detta är en punkt där ansvaret ligger på säkerhetschefen och
brandskyddssamordnaren att koordinera och är därmed ingenting som de enskilda
avdelningarna förväntas ta tag i. Det är anmärkningsvärt att en så här viktig punkt förblir icke åtgärdat år efter år och det enkla svaret på denna fråga är att det anses för omständigt att genomföra ordentliga utrymningsövningar då fabriken bemannas av totalt fem olika skifttyper10
och arbetet pågår dygnet runt och får aldrig stanna. Flera avdelningar har löst detta genom att med jämna mellanrum ha teoretiska genomgångar av utrymningen i samband med
personalmöten.
I övrigt kan de flesta anmärkningar delas in i två olika kategorier; å ena sidan anmärkningar som beror på olika typer av förbrukning: lampor som gått sönder, skyltar och dörrar som är nötta och trasiga och å andra sidan är det olika typer av ordningsfrågor: brister i städning, branddörrar som är uppställda och utrymningsvägar som är blockerade. Detta är alla saker som lätt kan ordnas i en checklista och där den bästa preventiva åtgärden är att personalen aktivt jobbar med att hålla ordning och konsekventa kontroller (brandsyner) genomförs.
En stor skillnad mellan det nya och det gamla systemet, i den rent kvalitativa delen av brandsynerna, är att när räddningstjänsten höll i brandsynerna låg de större och allvarligare kommentarerna utanför själva checklistan. Det fanns något som jag valt att kalla fria kommentarer där det förekommer påpekanden som aldrig kommer att komma upp på en brandsyn som genomförs av lekmän med en checklista.
Några exempel på dessa kommentarer syns nedan (fler i Bilaga C):
- Kylgasflaskor skall säkras med tippskydd.
- Byggnaden är i dag utformad som en enda brandcell, förutom trapphuset, som är placerat i egen brandcell. En liten brand i en av flyglarna skulle få stora konsekvenser för hela anläggningen. En sektionering av byggnaden bör därför övervägas så att konsekvenserna ved en eventuell brand minimeras.
- Fönster mot ställverket bör sättas igen för att i möjligaste mån skydda ställverket vid en brand inne i lagret.
Denna typ av kommentarer finns med alla de år som räddningstjänsten har haft brandsyn och representerar en yttre, mer kritisk och framförallt en vidare och samtidigt djupare syn på
brandsäkerhet än vad som kan uppnås med en checklista. System med checklistor är bra för att kontinuerligt besiktiga och kontrollera befintligt brandskydd men det tillför sällan någon utveckling och förbättring. Givetvis kommer de anställda på bra och säkerhetsförhöjande idéer och så länge dessa tas emot som seriösa förslag av ledningen kommer brandskyddet att utvecklas men detta kommer troligen inte att ske i samma utsträckning som när en utomstående och kravställande myndighet pekar med hela handen.
Under arbetets gång har kvalitativa intervjuer hållits med två av de anställda som ansvarar för brandsynerna på två av de mer föredömligare avdelningarna, dessutom har ett flertal
diskussioner hållits med brandskyddssamordnaren och säkerhetschefen. Dessa diskussioner har givit en insikt i hur brandsynerna faktiskt går till och vilka problem som upplevs vid det vardagliga arbetet; frågorna som diskuterades redovisas i Bilaga D. Dessa intervjuer har inte varit menade att användas som ett statistiskt underlag, utan mer som ett sätt för författaren att bilda sig en egen uppfattning om hur brandsynssystemet uppfattas av de som arbetar inom det. Det har dock kommit fram en del gemensamma och intressanta punkter, som dessutom delvis överensstämmer med brandskyddssamordnarens åsikter.
Ingen av respondenterna anser sig har fått någon direkt utbildning i brandsynsförfaranade, åtminstone inte de senaste åren, men känner ändå att de vet vad som ska göras och att de har koll på vad som förväntas av dem (de är dock inte helt överens om vilka dessa förväntningar är).
De är överens om att det inte finns någon skriftlig geografisk definition av vilka områden som tillhör vem men att de flesta lokaler är uppenbara utifrån var deras personal vardagligen rör sig. Dock håller båda med om att det finns angränsande utrymmen (inom- och utomhus) där det inte är definierat vad som gäller men att det ändå brukar lösa sig den inofficiella vägen. Ingen av de tillfrågade anser att de har något problem med förståelsen av protokollet men att det skulle kunna vara bra med en förklaring av vad vissa punkter egentligen innebär, det kan exempelvis ifrågasättas hur man ska kunna kontrollera brandcellsgränser när man inte är helt säker på var brandcellsgränserna faktiskt går. En relaterad kommentar är att det alltid
förekommer en besiktning av genomförda entreprenadsarbeten och att det oftast blir någon form av reklamering när det har förekommit genomträngning av brandceller, vilket innebär att det är viktigt att ha koll på var brandcellsgränserna går så att det går att hålla koll på dess även i det vardagliga arbetet.
Dessutom ifrågasätts syftet med punkten om kontroll av brandlarmscentral, då det för det första behövs utbildning på centralerna för att över huvud taget kunna göra något med dem och för
det andra finns det mer kompetent personal som har full koll på allt som händer med brandlarmscentralerna.
En mycket intressant åsikt som kommit fram, som även har diskuterats tidigare i rapporten, är huruvida checklistorna är kompletta, de personer som har intervjuats i denna rapport har haft en gemensam syn på denna fråga. De anser att checklistan representerar en bra miniminivå som borde kunna gälla på hela fabriken men att den är långt ifrån komplett för den enskilda
avdelningen. En av respondenterna har varit skyddsombud i över 20 år och har sedan 1988, i samband med skyddsrond, utfört kontroll av brandskyddet enligt en egen definierad checklista som stämmer överens med hans avdelning. På detta sätt kontrolleras samtliga specifika barriärer en efter en och först när alla är kontrollerade bockas motsvarande sammanfattande punkt av på det officiella protokollet. Den andra respondenten anser även hon att en avdelningsspecifik lista hade varit bra, särskilt för laboratorium och andra utrymmen där farligare ämnen hanteras på vardaglig basis.
Det har i intervjuerna även uppkommit lite andra åsikter som ligger utanför själva frågorna men som ändå är relevanta ur brandskyddssynpunkt och kan lättast sammanfattas i
nedanstående citat
Kraven uppifrån och sammanslagningen av brandsynen11 med skyddsronden är nödvändig annars blir det inte gjort, så enkelt är det. Det måste finnas krav, gärna svart på vitt, annars blir sånt här arbete eftersatt i allt annat arbete.
Här pekar respondenten på hur viktigt det är med klara och tydliga system och direktiv, att med tydliga och enkla krav uppifrån uppfattas inte säkerhetsarbete som ett tidsödande problem men att det krävs att ledningen aktivt markerar betydelsen och sitt stöd av det.
Den andra respondenten har upplevt att säkerhetsarbetet rent generellt har blivit ”slappare” sen räddningstjänsten slutade med sina årliga kontroller. I och med att de redan tidigare
genomförde skyddsronder inklusive kontroll av brandskydd har frånvaron av räddningstjänstens brandsyner enbart lett till att en extern kontroll har försvunnit; en kontroll som har uppfattas som ett kvitto på att avdelningarnas eget brandskyddsarbete har fungerat som det ska. Detta är en åsikt som respondenten delar med brandskyddssamordnaren som även han har uttryckt farhågor om att brandskyddsarbetet har försämrats sen räddningstjänstens brandsyner försvann, inte heller han kan peka på något specifikt mer än en känsla av att det blivit sämre.
Respondenten har däremot en mycket bestämd åsikt om hur brandskyddsarbetet har försämrats under de senaste åren
Städningen har blivit mycket sämre sen företaget skar ner med en person per skift för några år sen, vilket har lett till kvarvarande anställda inte har tid till att hålla samma ordning som tidigare. Det är mycket vanligare med spill och bråte liggande på anläggningen sen dess.
Detta är en åsikt som delvis kan bekräftas i brandsynerna. En av de vanligaste anmärkningarna i brandsynerna, såväl gamla som nya, är bristen på städning och närvaron av brännbart material i och runt anläggningen. Vid en jämförelse med det faktiska antalet av anmärkningar kan det snabbt konstateras att det har blivit mycket vanligare med anmärkningar om städning under de senaste fem åren. Huruvida detta stämmer med verkligheten kan däremot inte fastställas då detta är ett typexempel på den typen av punkter som räddningstjänsten troligen kommenterade på plats men som mer sällan kom med i det faktiska protokollet. Vid en följdfråga om
räddningstjänstens besök skulle kunna ha föregåtts av en städa för dagen -mentalitet svarar