2.4.1 Odlad med omtanke – handlingsplan för svensk fiskodling
Matfiskodlarna har tagit fram en handlingsplan för svenskt vattenbruk4, i
handlingsplanen ingår upprättandet av en ”code of practice” för svensk fiskodling som
4 Mer information om handlingsplanen finns på följande webbplats: https://odladfisk.se/
9 en av åtgärderna. Syftet med denna åtgärd är att skapa branschgemensamma råd och riktlinjer som kan främja djurskyddet och smittskyddsarbetet. Även om Matfiskodlarnas medlemmar huvudsakligen är inriktade mot odling av matfisk så odlar flera medlemmar även fisk för utsättning. Matfiskodlarna samlar den stora merparten av företagen i branschen och organisationens riktlinjer kan därmed förväntas få betydelse i branschen som helhet, både bland matfiskodlare och sättfiskodlare.
Riktlinjerna ska tjäna som ett stöd för odlingsföretag att bedriva hållbar fiskodling med god hygienisk standard och god fiskhälsa samt underlätta uppfyllandet av lagstiftningen.
I handlingsplanen tas djurvälfärd upp med utgångspunkten att fiskarna ska hållas och skötas i en god miljö och på ett sätt som gynnar deras hälsa och ger möjlighet till naturligt beteende. Odlaren bör hålla sig uppdaterad på och tillgodogöra sig aktuell och relevant information om fiskvälfärd för att kunna utveckla och bedriva verksamheten på ett sätt som skapar förutsättningar för god fiskvälfärd. Branschen rekommenderar även att odlaren samarbetar med forskare, följer utvecklingen och överväger införandet av nya tekniker som kan öka fiskarnas hälsa och välfärd.
Innan utleverans av yngel och levande fisk ska odlaren säkerställa att fisken inte uppvisar tecken på stress eller sjukdom. Odlaren ska säkra att all dokumentation kring hälsokontroller och provtagning av den aktuella fiskpopulationen är komplett och uppdaterad, samt att alla journaler och dokument som berör fiskarnas ursprung är uppdaterade. Alla aktuella dokument bör sändas med fisktransporten. Om transporten utförs av annan part bör odlaren säkerställa att transporten av den levande fisken utförs på ett sätt som inte orsakar onödig stress för fisken eller äventyrar fiskens hälsa.
Odlaren bör, så långt det är möjligt, försäkra sig om att fiskarna vid mottagande på den nya anläggningen ges goda förhållanden, exempelvis att skillnader i vattentemperatur mellan anläggningarna inte är för stora. Detta gäller även fisk som sätts ut i vilda vatten.
2.4.2 Jaktetiska riktlinjer och rekommendationer för uppfödning, utsättning och jakt på utsatt fågel
Svenska Jägareförbundet, SKK, Viltmästareförbundet, Sveriges Jordägareförbund samt Lantbrukarnas Riksförbund har tillsammans utarbetat jaktetiska riktlinjer som omfattar uppfödning, utsättning och jakt av fasan, gräsand och rapphöna.5 Vad gäller djurskydd är riktlinjerna mer långtgående och betydligt mer detaljerade än dagens lagstiftning.
Nedan återges riktlinjerna för de punkter som rör djurskydd vid uppfödning och utsättning:
För viltuppfödning i större skala bör ansvarig personal ha genomgått utbildning på jaktvårdsskolorna Öster Malma eller Kalö, eller på annat sätt skaffat sig motsvarande dokumenterade kunskaper.
Viltuppfödning ska ha erforderligt tillstånd från respektive myndighet.
5 Riktlinjerna finns tillgängliga på följande webbplats:
https://jagareforbundet.se/globalassets/documents/policys/jaktetiska_riktlinjer_utsattning_fagel_2010.pdf
Viltuppfödning bör följa de särskilda rekommendationer som utarbetats av berörda organisationer.
Utsättning ska ske i för respektive art lämplig biotop.
Utsättningsfåglar ska vara i god kondition, väl fjädrade samt ha ett naturligt födosöks- och flyktbeteende vid jakttillfället. Biologiska skillnader gör att nyss nämnda kriterier infaller vid olika tidpunkter för respektive fågelart.
Erfarenhetsmässig innebär det att utsättning för jakt ska ske; för fasan minst två månader samt för gräsand och rapphöna minst en månad före första jakttillfället.
Antalet utsatta fåglar ska anpassas till biotopens kvalité och storlek.
Utsättnings-/foderplatser ska anpassas så att de smälter väl in i naturen och inte stör landskapsbilden.
Utsättningsplatsernas utrustning som kullhus, burar och annan utrustning ska tas hem när de inte längre används.
Platser som används kontinuerligt för utsättning och utfodring ska vårdas så att bestående slitage, skador eller miljöproblem ej uppkommer.
Vid jaktträning och jaktprov med stående, stötande och apporterande
fågelhundar gäller även Svenska Kennelklubbens föreskrifter och allmänna råd för utsättning av fågel.
Fångstredskap ska vara typgodkända, tydligt märkta, i gott skick samt nyttjas enligt gällande regler.
Som komplement till de jaktetiska riktlinjerna har organisationerna även tagit fram rekommendationer för utsättning av fågel som exempelvis innehåller rekommendationer om hur hägn bör utformas samt om storlek på olika typer av utrymmen för uppfödning.
2.4.3 Svenska kennelklubbens riktlinjer och råd för utsättning av fågel inför jaktprov
SKK har publicerat riktlinjer och råd för utsättning av fågel inför jaktprov med fågelhundar.6 Bakgrunden till riktlinjerna och råden är att SKK anser att utsättning av fågel alltid måste göras på ett sätt som är oantastbart ur djurskyddssynpunkt. SKK anser vidare att det är av största vikt för jaktproven att utsatt fågel uppträder så likt naturligt förekommande vilt som möjligt. Vad gäller djurskyddet är branschens riktlinjer mer långtgående och betydligt mer detaljerade än dagens lagstiftning. Nedan återges en sammanfattning av delar av riktlinjerna som rör djurskydd vid utsättning.
Utsättning av fågel för provverksamhet bör endast göras för att förstärka en inom området redan förekommande viltstam. Utsättningen ska ske på ett helt
6 Riktlinjerna finns tillgängliga på följande webbplats: https://www.skk.se/globalassets/dokument/prov-och-tavling/utsattning-av-fagel.pdf
11 korrekt sätt och ingå som ett led i det normala viltvårdsarbetet. Det måste finnas klimatiska förutsättningarna för viltets långsiktiga överlevnad.
Vidare gäller mycket stora krav på biotopen. I fasan- och rapphönsbiotoper måste ingå en stor del odlingsmark. Andra väsentliga biotopinslag är öppna ängs- och hagmarker, snåriga gärdesbackar och för fasanens del sumpiga sjö- och åstränder med tät bladvass. Biotoper som till större delen omfattar höglänt mark, kalfjäll, myr- och mossmark samt rent skogslandskap är förkastliga.
Oavsett när och i vilket syfte utsättning sker skall fåglarna ha förutsättningar att överleva. Fåglarna får inte betraktas som förbrukningsmaterial.
Om utsättning av fågel ska ske, oavsett tidpunkt och syfte, får detta endast göras i marker som har för det aktuella viltslaget lämplig biotop samt klimatiska förutsättningar för viltets långsiktiga överlevnad. I tveksamma fall bör råd inhämtas från expertis, till exempel medlem av Sveriges Yrkesjägareförening eller från berörd länsjaktvårdare.