Brist på återkoppling och samverkan - Teoretisk referensram __________________________________

3. Teoretisk referensram ______________________________________________ 6

8.2 Resultatdiskussion

8.2.4 Brist på återkoppling och samverkan

För att få en ökad förståelse för Socialtjänstens sätt att arbeta, framkom i studien ett behov av samverkan samt återkoppling från Socialtjänsten. Hoytema van Konijnenburg et al. (2013) lyfter vikten av att prehospital sjukvårdspersonal samt socialförvaltningen har en förståelse för varandras arbete. Finns denna förståelse är det lättare för

ambulanssjuksköterskorna som gjort orosanmälan att förstå processen och eventuella åtgärder som sätts in. Resultatet i studien lyfter att det upplevs finnas en stor brist på återkoppling på de orosanmälningar som görs.

Bristen på återkoppling upplevdes påverka beslutet att göra en orosanmälan eller inte, då en känsla av frustration och tvivel på att en orosanmälan inte leder till någon åtgärd, förekommer. En misstro till Socialtjänsten beskrivs vara ett hinder och begränsa

orosanmälningar enligt Piltz och Wachtel (2009). Vidare belyser de att sjuksköterskorna hade en uppfattning av att de insatser som Socialtjänsten beslutade om inte alltid var till en fördel för barnet, samt upplevde att Socialtjänsten var överbelastad. Bättre

återkoppling ansåg informanterna i studien, kunna bidra till ett ökat förtroende för Socialtjänsten och deras arbete samt ses som ett lärotillfälle. Tiyyagura et al. (2016) pekar på samma upplevelse från ambulanspersonal, som menade att bristen på återkoppling ansågs kunna hindra personalen från att använda de fallen som

betydelsefulla lärandetillfällen, och på så sätt få möjlighet att förbättra sin bedömning av barn som far illa.

9 Slutsats

Med utgångspunkt i studiens resultat samt tidigare forskning, är utbildning i ämnet barn som far illa en viktig del i att kunna identifiera barn som lever i missförhållanden. Ambulanssjuksköterskor besitter en unik möjlighet att identifiera barn som far illa och har på så vis möjligheten att förhindra ytterligare lidande för barnet. Ett centralt fynd är att det finns en rädsla för repressalier och att det kan vara en anledning till varför en orosanmälan inte görs. Det är ett relativt okänt fynd men ett fåtal tidigare studier visar att anonymitet kan bidra till att antalet orosanmälningar ökar. Förslagsvis bör ett bättre system, för att säkra anonymiteten hos ambulanssjuksköterskorna som gör

orosanmälningar utformas för att säkerställa att detta dilemma ej behöver upplevas. Även mer utbildning inom området och att verksamhetens chefer blir bättre på att stötta och uppmuntra sin personal till att göra en orosanmälan så fort en misstanke väcks. Ett sätt att lösa bristen på återkoppling är att göra det obligatoriskt vid varje

orosanmälan, oavsett om denna utförs anonymt eller inte. Detta hade då kunnat leda till ökat förtroende och en insyn till vad socialtjänsten gjort och om deras syn på

orosanmälan är densamma som ambulanssjuksköterskans.

Denna studie har bidragit till en ökad insyn i ambulanssjuksköterskor upplevelser av att göra en orosanmälan på ett barn som far illa. En större studie utifrån liknande syfte, men med ett större geografiskt område som urval, hade varit ett bra komplement för att se om det skiljer sig något i ambulanssjuksköterskors upplevelser av fenomenet. Detta skulle kunna leda till en ökad kunskap hos ambulanssjuksköterskor och hjälpa dem i deras möte med ett barn som misstänks fara illa.

Referenslista

Abelsson, A. & Lindwall, L. (2015) What is dignity in prehospital emergency care? Nursing Ethics. 24(3). s. 1 - 11. doi: 10.1177/0969733015595544

American Academy of Pediatrics. Pediatric Education for Prehospital Professionals (Program) (2016) Pediatric Education for Prehospital Professionals. (Rev. 3. ed.) Burlington, Mass: Jones & Bartlett Learning.

Andersen, E.S. & Schwencke, E. (2013) Projektarbete: en vägledning för studenter. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Asp, M. (2017) Begreppsutveckling på livsvärldsfenomenologisk grund. I Gustin Wiklund, L & Bergbom, I (red). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (2. uppl., s. 49 - 59). Lund: Studentlitteratur.

Dahlberg, K., Segesten, S., Nyström, M., Suserud, B.O. & Fagerberg, I. (2003) Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010) Hälsa och vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.

Danielsson, E. (2012) Kvalitativ forskningsintervju. I Henricson, M (red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl., s. 164 - 174). Lund: Studentlitteratur.

El-Radhi, A. S. (2015) Safeguarding the welfare of children: what is the nurse’s role? British journal of nursing. 24(15). s. 769 – 973. doi: 10.12968/bjon.2015.24.15.769. Etikkommitén Sydost (2017) Hämtad 2017-12-27 från

https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/samarbeta-med-oss/Projekt-och-natverk/etikkommitten-sydost/ Gilbert, R., Kemp, A., Thoburn, J., Sidebotham, P., Radford, L., Glaser, D. &

MacMillan, H. (2009) Recognising and responding to child maltreatment. The Lancet. 373(9658). s. 167 - 180. doi: 10.1016/S0140-6736(08)61707-9.

Helsingforsdeklarationen (2013) WMA Declaration of Helsinki - Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. Hämtad 2017-12-20 från

https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

Henricson, M. & Billhult, A. (2012) Kvalitativ design. I Henricson, M. (red),

Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl., s. 130 - 137). Lund: Studentlitteratur.

Hillis, S., Mercy, J., Amobi, A., & Kress, H. (2016) Global prevalence of past-year violence against children: A systematic review and minimum estimates. Pediatrics. 137(3). doi: 10.1542/peds.2015-4079.

Hindberg, B. (2006) Sårbara barn - att vara liten, misshandlad och försummad. Tryck. Grafiska Punkten, Växjö

Hornor, G. (2012) Emotional Maltreatment. Journal of Pediatric health care. 26(6). s. 436 - 442. http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1016/j.pedhc.2011.05.004

Hoytema van Konijnenburg, E., Sieswerda-Hoogendoorn, T., Brilleslijper-Kater N., Van der Lee H. J. & TeeuwEur J H. A. (2013) New hospital-based policy for children whose parents present at the ER due to domestic violence, substance abuse and/or a suicide attempt. European Journal of Pediatrics. 172(2). s. 207 - 214. doi:

10.1007/s00431-012-1869-3.

Kendorf, G. (2016) Prehospitalt omhändertagande av barn. I Suserud, B. O. &

Lundberg, L (red.) Prehospital akutsjukvård (2.uppl., s.507 - 525). Stockholm: Liber. Lines, L, E., Hutton, A, E., & Grant, J. (2016). Integrative review: nurses ́ roles and experiences in keeping children safe. Journal of Advanced Nursing, 73(2), 302-322. doi: 10.1111/jan.13101

Ljunggren, C. (2016) En hjälp till dig som anar att ett barn far illa. Hämtad 2018-01-02 från

https://www.bris.se/globalassets/pdf/bocker-och-broschyrer/brochyr_enhjalptilldigsomanar_2016.pdf

Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2012) Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M, & Höglund-Nielsen, B (red), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och

sjukvård. (2. uppl., s. 187 - 201). Lund: Studentlitteratur.

Markenson, D., Foltin, G., Tunik, M., Cooper, A., Matza-Haughton, Olson, L. & Treiber, M. (2002) Knowledge and attitude assessment and education of prehospital personnel in child abuse and neglect: Report of a national Blue Ribbon Panel. Annals of Emergency Medicine. 40(1). s. 89 - 101. https://doi.org/10.1067/mem.2002.125610 Barnmisshandel. (2017) I Nationalencyklopedin. Hämtad 2017-12-14 från

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barnmisshandel Misshandel. (2017) I Nationalencyklopedin. Hämtad 2018-01-03 från

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/misshandel

Patel, R. & Davidson, B. (2011) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Polit, D. F. & Beck, C.T. (2012) Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (10th.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health.

Piltz, A. & Wachtel, T. (2009) Barriers that inhibit nurses reporting suspected cases of child abuse and neglect. Australian journal of advanced nursing. 26(3). s. 93-100. Från http://web.b.ebscohost.com.proxy.lnu.se/ehost/pdfviewer/pdfviewer?vid=1&sid=9a732 41b-76b3-4365-98f0-8fbab15ac327%40sessionmgr102

Priebe, G., Hansson, K. & Svedin, C. O. (2010) Sexual abuse and associations with psychosocial aspects of health. A population-based study with Swedish adolescents. Nordic Journal of Psychiatry. 64(1). s. 40 - 48. doi: 10.3109/08039480903265769. Riskhandboken. (2014) Hämtad 2017-12-20 från http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Barn-som-far-illa/Fysiska-tecken-pa-misshandel/

Selby, M. (2008) Recognising signs of child abuse and neglect. Practice Nurse. 36(2). Hämtad från

http://web.b.ebscohost.com.proxy.lnu.se/ehost/detail/detail?vid=1&sid=24eb1099-a8f4-

4436-897a-7fb6a98bd975%40sessionmgr102&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#AN =105812427&db=c8h

SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet

Stiftelsen allmänna barnhuset. (2017) Våga se, Våga agera. [Broschyr] Stockholm: Allmänna barnhuset hämtad 2018-01-29 från http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2017/07/Våga-se-våga-agera_A5_nytryck.pdf

Skarsaune, K., & Bondas, T. (2015) Neglected nursing responsibility when suspecting child abuse. Clinical Nursing Studies. 4(1). s. 24 - 32.

https://doi.org/10.5430/cns.v4n1p24 Socialstyrelsen. (2014) Barn som far illa

eller riskerar att fara illa. En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Stockholm: Socialstyrelsen Hämtad 2018-04-17 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19528/2014-10-4.pdf Socialstyrelsen. (2017a) Barn och unga i socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 2018-01-29 från

Socialstyrelsen. (2017b) Våld - Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 2017-12-14 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20252/2016-6-37.pdf

Tingberg, B. (2010) Child abuse- clinical investigation, management and nursing approach. Doctoral thesis. Karolinska institutet. Stockholm.

Tiyyagura, G. K., Gawel, M., Alphonso, A., Koziel, J., Bilodeau, K & Bechtel, K. (2016) B arriers and Facilitators to Recognition and Reporting of Child Abuse by Prehospital Providers. Prehospital emergency care. 21(1). s. 46 – 53. doi:

10.1080/10903127.2016.1204038.

Trost, J. (2010) Kvalitativa intervjuer. (4. uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Unicef. (2017) FN:s Barnkonvention. Hämtad 2017-12-29 från

https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#full

Vandeven, A. M. & Newton, A. W. (2006) Update on child physical abuse, sexual abuse, and prevention. Current Opinion in Pediatrics. 18(2). s. 201 - 205. doi: 10.1097/01.mop.0000193295.94646.f7.

Van Miert, C. (2015) Dealing to child neglect. Kai Tiaki Nursing New Zealand. 21(2). s. 32 - 33. Från

http://web.a.ebscohost.com.proxy.lnu.se/ehost/pdfviewer/pdfviewer?vid=11&sid=56d3 77d7-e050-4889-bd74-335f75a4b83b%40sessionmgr4010

Wibeck, V. (2012) Fokusgrupper. I Henricson, M. (red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl., s. 194 - 214). Lund:

Studentlitteratur.

Wiklund, L. (2003) Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och kultur. World Health Organization. (2017) Child Maltreatment. Hämtad 2017-12-14 från http://www.who.int/topics/child_abuse/en/

Bilagor

Linneuniversitetet Bilaga A

Institutionen för hälso- och vårdvetenskap

Godkännande av datainsamling

Enligt Socialtjänstlagen har personal inom hälso- och sjukvården skyldighet att göra en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Ambulanssjuksköterskor har en unik möjlighet att identifiera dessa barn.

I utbildningen till specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård vid Linnéuniversitetet i Växjö gör undertecknade ett magisterarbete med syfte att beskriva

ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra en orosanmälan. Förhoppningen är att skapa kunskap som kan hjälpa ambulanssjuksköterskor att identifiera utsatta barn och agera för barnets bästa.

Vi planerar att genomföra en kvalitativ intervjustudie med målet att intervjua 8–10 ambulanssjuksköterskor i er verksamhet. Kraven för att delta är att deltagaren har gjort minst en orosanmälan, är specialistutbildad ambulanssjuksköterska och arbetar i Region Kronoberg. Deltagande innebär intervju på arbetsplatsen eller på annan avskild plats som deltagaren väljer. Intervjuerna beräknas ta cirka 30–60 minuter och kommer att spelas in för att därefter transkriberas och analyseras.

Deltagande i studien är frivilligt och medverkan kan när som helst avbrytas utan att skäl till detta behöver anges. Materialet från intervjuerna kommer att hanteras konfidentiellt och ingen obehörig kommer att kunna ta del av materialet. Inga enskilda personer kommer att kunna identifieras i studien när den publiceras i form av en uppsats.

Med detta brev önskar vi få ert godkännande att intervjuerna genomförs i er verksamhet, eventuellt under arbetstid. Om ni finner detta lämpligt och godkänner att studien

genomförs i er verksamhet, är vi tacksamma för era underskrifter nedan. En etisk

egengranskning av studien har utförts och någon formell etisk prövning krävs inte enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Den

färdigställda magisteruppsatsen kommer ni få ta del av, om ni så önskar. Vid frågor kontakta gärna oss eller vår handledare!

Tack på förhand, Med vänliga hälsningar Sara Sjöström & Linda Öberg

Studerande Studerande Handledare

Sara Sjöström Linda Öberg Anders Bremer,

docent

Tel. 0703761623 Tel. 0704688574 Tel. 0725941656

ss222ap@student.lnu.se oberg83@gmail.com anders.bremer@lnu.se

Godkännande av datainsamling

Härmed godkänner undertecknade verksamhetschefer att datainsamling inom ambulansverksamheten i Region Kronoberg får genomföras enligt vad som ovan angetts. Datum: _____________________________________ Namn: ______________________________________ Namnförtydligande: ___________________________ Datum: _____________________________________ Namn: ______________________________________ Namnförtydligande: ___________________________

Linneuniversitetet

Bilaga B

Institutionen för hälso- och vårdvetenskap

Information om deltagande i intervjustudie om ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra orosanmälan om att barn far illa

I utbildningen till specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård vid Linnéuniversitetet i Växjö gör undertecknade ett magisterarbete med syfte att beskriva

Med detta brev tillfrågas du om deltagande i denna intervjustudie. Kraven för att delta är att du har gjort minst en orosanmälan, är specialistutbildad ambulanssjuksköterska och arbetar inom ambulansverksamheten i Region Kronoberg. Ett deltagande innebär att du intervjuas på din arbetsplats eller på annan avskild plats som du väljer. Intervjuerna beräknas ta cirka 30–60 minuter och kommer att spelas in för att därefter transkriberas och analyseras. Din verksamhetschef har gett tillstånd till att intervjuerna genomförs.

Vid intresse av att delta i studien kontaktar du Sara Sjöström eller Linda Öberg via e-post eller telefon. Har du några frågor så hör gärna av dig till någon av oss.

Växjö 2018-01-17

Studerande Studerande

Sara Sjöström Linda Öberg

Tel. 0703761623 Tel. 0704688574

Handledare

Anders Bremer, docent anders.bremer@lnu.se Tel. 0725941656

Linnéuniversitetet Bilaga C Institutionen för hälso- och vårdvetenskap

Samtyckesformulär

Jag har tagit del av informationen om studien ambulanssjuksköterskors upplevelse av att skriva en orosanmälan om att barn far illa, fått tillfälle att ställa frågor, fått dem

besvarade och samtycker härmed till deltagande i studien.

Jag har även fått information om att deltagandet är frivilligt och att jag när som helst kan avbryta min medverkan utan att ange orsak.

_________________________________________________________ Underskrift av forskningsperson

_________________________________________________________ Namnförtydligande, ort, datum

_________________________________________________________ Underskrift av informationsgivare

_________________________________________________________ Namnförtydligande, ort, datum

Intervjuguide

Bilaga D

Berätta antal år som färdig sjuksköterska samt hur många år som ambulanssjuksköterska.

Bilaga E

Etisk egengranskning

Ja Kanske Nej

1 Avser undersökningen att behandla känsliga personuppgifter (dvs. behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv). X 2 Innebär undersökningen ett fysiskt ingrepp på deltagarna (även sådant som inte avviker från rutinerna men som är ett led i studien)? X 3 Är syftet med undersökningen att fysiskt eller psykiskt påverka deltagarna (t.ex. behandling av övervikt) eller som innebär en uppenbar risk att påverka? X 4 ^{Används biologiskt material som kan härledas till en} levande eller avliden människa (t.ex. blodprov )? ^X 5 Kan frivilligheten ifrågasättas (t.ex. utsatta grupper såsom barn, person med demenssjukdom eller psykisk funktions-nedsättning, personer i uppenbar beroendeställning såsom patienter eller studenter som är direkt beroende av försöksledaren)? X 6 Avses vetenskaplig publicering såsom vid konferens eller i vetenskaplig tidskrift efter studiens genomförande. X 7 Kommer personregister upprättas (där data kan kopplas till fysisk person) och anmälas till registeransvarig person (PUL- ansvarig). X 8 ^{Syftet och metoden är väl avvägt gällande risk-nytta} samt anpassat till nivån på studien. ^X 9 I den skriftliga informationen beskrivs projektet så att deltagarna förstår dess syfte och uppläggning (inklusive vad som krävs av den enskilde, t.ex. antal besök, projektlängd etc.) och på så sätt att alla detaljer som kan påverka beslut om medverkan klart framgår. (För studier med minderåriga krävs vårdnadshavares godkännande t ex vid enkäter i skolklasser.) X 10 Deltagandet i projektet är frivilligt och detta framgår tydligt i den skriftliga informationen till patient eller forskningsperson. Vidare framgår tydligt att X

VIII deltagare när som helst och utan angivande av skäl kan avbryta försöket utan att detta påverkar forskningspersonens omhändertagande eller behandling eller, om studenter, betyg etc. 12 Det finns resurser för genomförande av projektet och ansvariga för studien är namngivna (student och handledare) X

In document Ska jag göra det eller inte? (Page 28-41)