6 Möjliga stridsdelsuppbyggnader
4. Broar med stödpelare.
5. Stridsfordon.
Skyddsklasser och bekämpningsförutsättningar kommer att närmare diskuteras under respektive målkategori.
De olika stridsdelsuppbyggnaderna illustreras med enkla schematiska bilder bestående av följande figurer vilka beskriver verkansformer:
(Adaptiv) RSV III (Adaptiv) RSV IV
HPM Spräng/splitter
6.2.2 Målkategori 1.
• Fasta anläggningar med starkt fortifikatoriskt skydd. Detta är framförallt ledningsplatser för centrala funktioner, silos för ICBM eller vissa viktiga C2-noder som kräver starkt skydd. Målen består av ett elementarmål och är av punktform.
Lämplig stridsdelskonstruktion är kombinationsstridsdel med flera steg. En modulär stridsdel bedöms inte kunna ha den precision som behövs för att uppnå full effekt.
Bild 10. Kombinationsstridsdel för hårda mål, alt 1.
Verkansbeskrivning (bild 10). RSV IV laddning skjuts av på ett avstånd av
100-200 m för att utlösa målets eventuella skyddssystem och för att påbörja penetrationen. En kraftig RSV III laddning fortsätter penetrationen (se fig 10) och följs av en HPM laddning som genom bakvägsinträngning slår ut elektronisk materiel. Som sista verkansform exploderar en splitterladdning med restverkan brand och rök som fysiskt slår ut materiel och människor.
Bild 11. Kombinationsstridsdel mot hårda mål, alt 2.
Verkansbeskrivning (bild 11). RSV IV laddning skjuts av på ett avstånd av
penetrationen. En kraftig RSV III laddning fortsätter penetrationen och följs av en tungmetallpenetrator med explosivämne som fullföljer penetrationen och skapar splitterverkan i målet. Sista verkansform är en HPM-laddning som genom bakvägskoppling slår ut kvarvarande elektronik.
Kommentarer. HPM kan med fördel bytas mot termobarisk laddning om större
verkan mot mjuka mål (människor) önskas.
6.2.3 Målkategori 2.
• Byggnader som har olika utseende och storlek t ex hangarer, stabshus och lagerbyggnader. Byggnaderna har inget eget VMS men har genom sin konstruktion olika hårdhetsgrad, där hangarer har skyddsklass 4 och stenbyggnader skyddsklass 3.
Lämplig stridsdelskonstruktion är en modulär stridsdel med olika antal laddningar beroende på hur många utrymmen som skall slås ut. Ett alternativ kan vara en enklare robotkonstruktion där nosen utgörs av hårdmetall och fungerar som penetrator (t ex rb 100).
Bild 13. Verkan mot byggnad, stabshus/motsvarande
Verkansbeskrivning (bild 12 & 13). RSV IV-laddning slår hål i byggnadens
väggar på kort avstånd. Olika laddningar (splitter, HPM, termobariska) detonerar med tidsförskjutning i byggnaden. Splitterladdningarna antänder materiel med brand som restverkan.
Kommentar. För att slå ut byggnader kan ett antal olika verkansformer vara
användbara. Till exempel torde RTV vara en utmärkt verkansform (jmf Rb 15). Här kommer modulärstridsdelen verkligen till sin rätt då byggnader har olika utseende och konstruktion. En variant kan vara att byta ut RSV IV laddningen mot en hårdmetallkon för att bibehålla flygstabiliteten genom verkansförloppet. Man kan också använda sig av stridsdelar som är avsedda för målkategori 3.
6.2.4 Målkategori 3.
• Avskjutningsramper för kryssningsmissiler, lvrobotar etc. Ramper, avskjutningsanordningar och missiler är skyddsnivå 3-4, medan lednings- och eldledningsfordon är skyddsklass 2. Stridsdelen är i första hand till för att slå ut avskjutningsramper och missiler då skyddsklass 2 kräver annan penetrationsform (se målkategori 5).
• C2
-noder utan särskilda skyddssystem. Detta kan vara master, ställverk, kommunikationscentraler i containrar etc.
• Krigsbroar i pontonform är speciella mål då de ligger utlagda på ett eftergivligt material (vatten).
• Flygbaser och marinbaser är liknande mål då den huvudsakliga måltypen är asfalterade start/landningsbanor eller kajanläggningar med en viss inneboende hårdhet. Dessa är inga egentliga punktmål men är ytmål med begränsad utbredning
• Logistikknutpunkter med tågsätt, oskyddade fordon, hus, och cisterner • Fartyg vid kaj är inget sjömål och behandlas därför som markmål.
Typiskt för denna målkategori är att de flesta är punktmål men med tillfälliga uppställningsplatser vilket gör att inmätning kanske inte är helt exakt (utom marin och flygbaser). De består av ett eller ett fåtal elementarmål inom målarean och kräver en stridsdel som inte är yttäckande i vanlig bemärkelse, men verkar över ett större område än ett fast punktmål.
Lämplig stridsdelskonstruktion för att slå ut dessa måltyper är modulära stridsdelar med slutfasstyrda substridsdelar eller i vissa fall okomplicerade splitter/sprängstridsdelar.
Bild 14. Stridsdel mot ramper, C2-noder krigsbroar mm.
Verkansbeskrivning (bild 14). Markmålsroboten detonerar över målet och
sprider substridsdelarna över en varierande yta med slutfasstyrning mot målen. Dessa briserar nära marken och riktar splitter mot de inmätta punktmålen eller begränsade ytmålen. Om adaptiva RSV-laddningar används kan verkansformen varieras högst individuellt både till utseende och riktning. HPM –laddningen skapar genom både framvägs- och bakvägskoppling restverkan i målen.
Kommentarer. Fartyg vid kaj kan bekämpas med olika stridsdelar där
naturligtvis ordinarie sjömålsstridsdelar(t ex RTV) kan nyttjas tillsammans med markmålsrobotens målinmätningsfunktion.
Denna målkategori innehåller de mest skiftande måltyperna och här finns det stora möjligheter att använda sig av adaptiva former av laddningar, med både programmerbara stridsdelar och inslag av artificiellt tänkande koncept. Man kan också uppnå god verkan med traditionella bombkapslar (spräng/splitter)
6.2.5 Målkategori 4.
Broar med stödpelare. Fasta broar bör bekämpas genom att förstöra dess bärande konstruktion. Dessa består ofta av betongpelare som är mycket solida och kräver en kraftig stridsdel
Lämplig stridsdelskonstruktion är kombinationsstridsdel med flera steg. Denna kan föras fram av både underljuds - och överljudrobotar.
Bild 15. Penetrator med sprängladdning för bropelare
Verkansbeskrivning (bild 15). RSV IV laddning skjuts på stand-off avstånd
100-200 m och påbörjar penetration. Hårdmetallpenetrator fylld med explosivämne penetrerar djupt in i konstruktionen och detonerar med kraftig tryck– och sprängverkan.
Kommentar. Med underljudsrobot kan RSV III laddning användas istället som
första penetrator. Adaptiva RSV-laddningar används med fördel för att skapa lämpligast penetrationsdjup och för att stridsdelen skall kunna användas till olika konstruktioner.
6.2.6 Målkategori 5.
Stridsfordon. I gruppen stridsfordon ingår ledningsfordon, stridsvagnar, eldledningsvagnar mm som har bepansring och kan förväntas ha modernt VMS t ex sensoraktiverade skydd. De är bedömda att ingå i skyddsklass 2 och är i grunden inte ett prioriterat mål för markmålsbekämpning från ytstridsfartyg. De ingår dock inom gruppen ”understöd till markförband” och behandlas därför. För att vara markmålsrobotvärdiga mål bör en mängdverkan uppnås om insats från ytstridsfartyg skall genomföras.
Insats mot stridsfordon görs lämpligast med modulär stridsdel med substridsdelar typ BAT eller subrobotar som LOCAAS och dess efterföljare. Dessa slår i fordonet uppifrån där det är svagast skyddat med olika RSV laddningar, ofta i tandemutförande. Här finns stora möjligheter att använda adaptiva stridsdelar och insätta verkan mot optimal träffpunkt.
Ett annat alternativ är att använda sig av mindre substridsdelar som Bonus vilka inte har samma yttäckning eller förmåga att slå ut skydd, men kan packas i betydligt större mängd och nå verkan på detta sätt.
6.3 Slutsatser
• Målkategori 1 och 4 kommer att kräva kombinationsstridsdelar på grund av sin komplexitet eller hårdhet. För de övriga kategorierna kan båda typerna av stridsdel användas.
• Alla målkategorier kan bekämpas av markmålsrobot som kan bäras av YS- NY.
• Då studien endast behandlar stridsdelens insatsförlopp, är det svårt att se skillnad på överljudsrobotar och underljudsrobotar förutom hastigheten vid verkan. Denna talar till överljudsrobotens fördel då dess fart ger god penetration redan innan laddningar avfyras.
7 Diskussion
Studiearbetet om YS-NY har identifierat en ny förmåga för den svenska marinen, nämligen att kunna insätta robot mot markmål djupt in över land. Traditionellt har de svenska stridskrafterna hållit sig inom sitt medium vilket bl a inneburit en något tillkrånglad lösning då kustartilleriet tillhörde marinen, även om de hade flest berörningspunkter med armén. På det framtida slagfältet har vi kunna konstatera att gränslinjen mellan krig och fred kommer att suddas ut, slagfältet blir frontlöst och den fragmenterade stridsområdet rör sig över såväl land och sjö som i luften, med krav på att kunna verka över hela spektrat. Vid studier om framtiden är det lätt att förledas att tro att alla stridskrafter skall kunna allting och att teknikutvecklingen undanröjer alla hinder för detta.
Uppsatsen har hittills studerat vad som är möjligt att bära ombord på YS-NY, diskussionen skall utröna vad som är troligt med hänsyn till uppgifter, kapacitet och visioner.
När sjöstridsförbandens olika förmågor och metoder att använda dessa skall systematiseras tar man ofta utgångspunkt i Julian Corbetts klassiska modell58 som i utvecklad form uttrycks i fig 7.
Figur 7. Utvecklad modell över Corbetts sjökrigsmetoder59
58 Julian Corbett ”Some principles of maritime strategy” Utdrag FHS sid 59
Utan att närmare analysera modellen kan man konstatera att ett modernt svenskt ytstridsfartyg som Visby kan verka i alla uppgifter utom ”attack, defence & support of military expeditions”, vilket på svenska översätts med ”insatser från havet”. Till metoderna har man på senare tid även räknat in ”power projection60” som är ett sätt att ge eftertryck åt sina intentioner, vilket ytterligare uttrycker behovet att kunna verka över land från havet. Denna tillbakablick på de sjömilitära teoretiska grunderna ger en insikt i varför behovet av de nya förmågorna som tidigare redovisats uppstår, då vi studerar ett nytt fartygskoncept, och vill kunna agera internationellt. Svenska ytstrids- fartyg saknar inte helt förmågan till kustbeskjutning med modern 3P61- ammunition, men portén ligger långt under den dimensionerande för långräckviddig bekämpning (>100 km).
Försvarsmaktsomriktningen mot det nätverksbaserade försvaret och framtida idébilder pekar också på behovet av långräckviddig precisionsbekämpning och förmågan av att kunna understödja markförband från havet. Således är det förankrat både militärteoretiskt som visionärt att skapa ett markmålskoncept. Det finns naturligtvis motsättningar i att skaffa denna förmåga, och den främsta är att utrymmet för vapenlasten ombord på ett fartyg av de storleksklasser som studien pekar mot, alltid är begränsat och därför måste prioriteringar göras.
Prioriteringar av uppgifter som kan urskiljas av tidigare resonemang torde vara: 1. Sjöoperativa striden.
2. Långräckviddig precisionsbekämpning över land. 3. Understöd av markförband.
Som tidigare nämnts har ett fartyg begränsade möjligheter att bära vapenlast då man talar om de tänkta storleksklasserna. Nuvarande fartygssystem62 har alla enhetslaster63 på 8 rb 15. Då flera av de studerade markmålsrobotkoncepten blir större och tyngre än rb 15 samtidigt som det tillkommer ett antal andra
60
Hughes (2000) ” Fleet tactics and coastal combat” ; Maryland. Naval Institute Press sid 248.
61 3 Purpose ammunition (Anti-Air, Anti-Ship and Anti-Ground). http://www.naval-
technology.com/contractors/missiles/bofors/index.html.
62 kv Stockholm, kv Göteborg, kv Visby. 63
funktioner på YS-NY, är det ett rimligt antagande att lasten inte ökar dramatiskt utan ligger runt 8-12 robotar.
Den speciella miljön ombord på fartyg av denna storleksklass gör det inte troligt att man ombord kan förändra robotens konfiguration. Ett fartyg rör sig mycket i sjön, måste alltid vara berett till strid och har inte utrymme till stora robotdurkar eller dylikt. En föreslagen stridsdel väger upp till 500 kg och detta tillsammans med de mycket höga miljökraven64 som ställs, talar emot att kunna byta stridsdel ombord inför insats. Framtidsvisionen om modulära robotar som sätts ihop inför en insats kommer säkert att slå in, men denna konfiguration kommer avseende markmålsrobotar med dess storlek att göras ombord på underhållsfartyg eller iland. Detta innebär att det kommer att finnas en begränsad möjlighet att välja olika målkategorier för de robotar man har ombord. Det kommer naturligtvis att var möjligt att inför ett uppdrag ta ombord en speciell last.
Den traditionella svenska vapenlasten är till stor del kopplad till en massiv bekämpning mot ett invasionsföretag. I framtiden kommer detta inte att vara styrande utan handlingsfriheten måste vara större. Ett rimligt antagande är att ca 50 % av robotarna måste ha god, till hög förmåga till sjömålsbekämpning. Övrig robotlast kan då komponeras till det specifika uppdraget eller som en allroundbestyckning. Den lämpligaste standardstridsdelen förutom sjömålsstridsdelen torde vara den avsedd för målkategori 3, då den har störst användningsområde och även har god verkan mot sjömål. Övriga stridsdelar är till för att skapa handlingsfrihet.
Två förslag till allround bestyckning baserat på en last om 12 rb (se tabell 6).
Tabell 6 Förslag till bestyckning
Målkategori 1 2 3 4 5 Sjömålsstridsdel
Alt 1 1 2 3 1 1 4
Alt 2 1 3 4 1 1 2
64
En annan möjlighet är att bestycka YS-NY med ett sjömålsrobotsystem och ett markmålsrobotsystem. Sjömålsrobotarna är mindre, lättare och antagligen bättre mot sjömål, medan markmålssrobotarna kan kombineras både som sjö- och markmålsrobotar. Detta skulle bereda plats för fler robotar ombord.
En annan aspekt när man fastställer vilken bestyckning som skall innehas är att bedöma vad som är robotvärdiga mål. Markmålsrobotar är kostsamma system och som tidigare diskuterats är de ingen ändlös resurs ombord på ett ytstridsfartyg. Författaren lägger ingen avvägning i denna fråga, då det kan förändras med tiden och även under en konflikts olika skeden.
Resonemanget bygger naturligtvis på att man anskaffar alla typer av stridsdelar vilket författaren inte avser ta hänsyn till, då uppsatsen är tänkt att peka på möjligheter och inte begränsningar.
8 Sammanfattning
I det avslutande kapitlet sammanfattas uppsatsen i form av fristående svar på uppsatsens frågeställningar.
• Vilka politiska och militära ställningstaganden finns avseende markmålsbekämpning från ytstridsfartyg 2015-2020?
• Vilka koncept kommer att vara aktuella som markmålsrobotar ombord på YS-NY?
• Vilka möjligheter kommer teknikutvecklingen att ge vid framtagandet av stridsdelar år 2015-2020?
• Hur kommer stridsdelar för markmålsbekämpning vara utformade i 2015- 2020?
• Vilka stridsdelar är det troligt att YS-NY kan bära i sitt markmåls- robotsystem?
Det är författarens åsikt att det finns en klar vilja från både politiskt och militärt håll att skapa förmågan till långräckviddig precisionsbekämpning av markmål från ytstridsfartyg. Detta beläggs bland annat i Försvarsberedningens rapport ”Ny struktur för ökad säkerhet – nätverksförsvar och krishantering” och från HKV STRA Perspektivplanering. Långräckviddig precisionsbekämpning är ett av de bärande inslagen i det nätverksbaserade försvaret, där ett framtida ytstridsfartyg får en central roll i de flesta av de strategiska typsituationerna och idébilderna, som ligger till grund för vilka operativa förmågor som bör finnas 2015-2020.
En avvägd målkatalog för markmålsbekämpande system är inte möjlig att ta fram ur idébilder och typsituationer. Uppsatsen beskriver istället en inventering av hela den möjliga målfloran för bekämpning med markmålsrobot och tar avstamp i studien ”Framtida markmålsbekämpning”.
Möjliga markmålsrobotkoncept för perioden 2015-2020 kommer till stor del att vara de som tas fram under de närmaste åren och uppsatsen beskriver en variation av nuvarande, kommande och visionära system. Utgångspunkt för de
föreslagna systemen är att de skall vara försvarsgemensamma och kunna skjutas från såväl flygplan, fartyg och markförband.
De tekniska utvecklingstrenderna avseende stridsdelar visar på stor utvecklingspotential på framförallt explosivämnen, inläggsmaterial och nya verkansformer. Här är adaptiva RSV-tillämpningar och HPM-vapen mycket intressanta att studera för framtidens stridsdelar.
Framtidens stridsdelar till markmålsrobotar kommer till stor del att bestå av kombinations- eller modulära stridsdelar. Då markmålsrobotar är relativt kostsamma system kommer säkert de modulära robotarna att te sig intressanta då de kan utföra ett antal olika uppdragsformer, men som uppsatsen visat, kan alla verkansformer inte inrymmas i en sådan. Den framtida markmålsrobotparken kommer säkert att bestå av ett antal olika koncept vad berör stridsdelen.
Ett ytstridsfartyg kommer även i framtiden att ha den sjöoperativa striden som sin första prioritet, med tilläggsuppgifter som längräckviddig precisions- bekämpning över land och understöd av markförband. Den bestyckning ett fartyg väljer att föra kommer att återspeglas i det enskilda uppdraget, men det är rimligt att anta att minst 50 % av robotlasten kommer att ha sjömålskapacitet.
Figurförteckning
Figur 1. Beskrivning över arbetsgången... 7
Figur 2. Idébildsprocessen ... 15
Figur 3. Penetration av nya intressanta material vs koppar... 33
Figur 4. Modell av adaptiv RSV... 35
Figur 5. Insatskedja efter upptäckt ... 43
Figur 6. Principen för penetration med RSV III... 51
Figur 7. Utvecklad modell över Corbetts sjökrigsmetoder... 58
Bildförteckning Bild 1. RBS 15... 22
Bild 2. KEPD 150 ... 23
Bild 3. UXAV - långräckviddig insatsfarkost ... 24
Bild 4. Adaptiv RSV III med möjliga verkansformer ... 35
Bild 5. Adaptiv RSV IV med möjliga verkansformer ... 36
Bild 6. Mephisto-stridsdel på Taurus 350 ... 44
Bild 7. Exempel på olika stridsdelar i markmålsrobot ... 45
Bild 8. Substridsdelar typ Bonus och BAT ... 47
Bild 9. LOCAAS ... 48
Bild 10. Kombinationsstridsdel för hårda mål, alt 1... 50
Bild 11. Kombinationsstridsdel mot hårda mål, alt 2. ... 50
Bild 12. Verkan mot byggnad - hangar/lager ... 52
Bild 13. Verkan mot byggnad, stabshus/motsvarande ... 53
Bild 14. Stridsdel mot ramper, C2-noder krigsbroar mm. ... 55
Bild 15. Penetrator med sprängladdning för bropelare... 56
Tabellförteckning Tabell 1 Sammanställning av STS/idébilder ... 18
Tabell 2 Målkatalog (förklaringar se nästa sida) ... 19
Tabell 3 Jämförelse av robotssystem... 26
Tabell 4 Jämförelse av bantider ramm- turbojetmotor ... 27
Tabell 5. RSV-strålars penetration ... 33
Tabell 6 Förslag till bestyckning ... 60
Referenser
Publicerat material
Försvarsdepartementet (2001): Ny struktur för ökad säkerhet – nätverksförsvar
och krishantering: Rapport från Försvarsberedningen inför 2001 års försvarsbeslut. Stockholm. Regeringskansliet Ds 2001:44
Backman (1998): Rapporter och uppsatser; Lund. Studentlitteratur ISBN 91 – 44 – 00417 -6
Lidén, Holmberg, Mellgard och Westerling (1994): Stridsdelar, skydd och
växelverkan. Tumba FOA-R--94-00035-2.3--SE ISSN 1104-9154
Försvarsmakten (2002): Militärstrategisk doktrin” Stockholm M7740-774002
Wiss, Moberg (2001): FOI orienterar om Elektromagnetiska vapen och skydd. Linköping FOI ISBN91-7056-104-4
Andersson (1999): Hotbildsstudie. Högeffekt pulsad mikrovågsstrålning
(HPM). Linköping FOA-R-99-01244-612--SE.
Försvarets materielverk (2001): Tekniska utvecklingstrender. Stockholm. FMV Analys 23210:25/2001.
Söderqvist, Berglund (2001): FoRMA/PE Årsrapport 2000 – En visionsstudie
om Försvarsmaktens insatsfunktion. Stockholm. FOI – R – 0015 – SE, ISSN
1650-1942
Söderqvist, Isacsson (2002): FoRMA/Perp, Stöd till perspektivplaneringen,
Försvarsmakten (2001): Årsrapport från perspektivplaneringen;
Försvarsmaktsidé och målbild, Rapport 5. Stockholm. HKV 23 210:62144.
M7740-779003
Försvarsmakten (2001): Årsrapport från perspektivplaneringen 2001-2002;
Idébilder och fördjupningsområden inför Försvarsbeslutet 2004 - rapport 6.
Stockholm. HKV 23 120:62 285
Försvarets materielverk (2001): Tekniska utvecklingstrender. Stockholm. FMV 23 120:62 285
Försvarets materielverk (2002): AnalysUnd informerar nr 4 2002. Stockholm. FMV Analys 10 400:37546/02
Karlsson (1999): Nya explosivämnen i RSV-laddingar, vad är möjligt att
uppnå? Tumba. Användarrapport FOA – R -99 – 01314 – 310 – SE
Karlsson (1999): Molybden och Wolfram som inläggsmaterial i RSV-
stridsdelar. Tumba. Användarrapport – FOA – R – 99 – 01315 – 310 – SE
Elfving, Karlsson (2001): Försök med RSV mot singel och betong. Tumba. Teknisk rapport FOI – R -0285 -- SE
Alvå, Andersson, Sandblom (2002): Studie av samverkande robotsystem: Ett
vapensystem ingående i ledningsnätverket. Stockholm. Användarrapport FOI –
R – 0321 -- SE
Karlsson, Helte (2002) Termobarisk vapeneffekt. Tumba. Underlagsrapport FOI – R – 0589 – SE
Andersson, Helte, Karlsson, Lundgren (1999): Adaptiv RSV-stridsdel:
Försvarsdepartementet (2001): ”Regeringsbeslut 9 – Studier av framtida
ytstridsfartyg” FÖ2001/2695/MIL/öppen exp
FM (2001) ”Delrapport 1/Förstudierapport av ” Framtida markmåls-
bekämpning””. Enköping. ATK: 21 120:60091.
Övrigt tryckt material
Israelsson m fl: ”FMV/FOI Teknisk prognos verkansformer” Arbetsex 2001- 04-06
Roman, Östermark: ”Särskild prognos gällande utvecklingen av energetiska
material i tidsperspektivet 2001-2025” FOI Vapen och skydd. 2001-05-11
Werner (2000): ”Den blå broschyren” FHS OPI/Sjöop 2000-10-15
Internet
www.mil.se
www.janes.online.com . Bildmaterial. Access via FHS nätverk
www.cdiss.org www.defenselink.mil www.fas.org www.foi.se/mervetande http://www.skyddc.mil.se http://www.naval-technology.com/contractors/missiles/bofors/
Intervjuer
2002-09-25 Kk Ola Bogren HKV/KRI Sjö Fartyg KRI sjö, deltagare i YS-NY studien
2002-11-11 Svante Karlsson FOI Vapen och skydd FOI expert på stridsdelar, speciellt RSV-tillämpningar
2002-11-13 Övlt Anders Callert ATK UTV/Bek
Sekreterare i studien ”Framtida markmålsbekämpning”
Bilagor
1. Lista över förkortningar
Sida 1(1)