Axel Brusewitz (1881-1950) var statsvetare och skytteansk professor i statskunskap och vältalighet vid Uppsala universitet 1923-47. Brusewitz var en framgångsrik författningshistoriker och satte fart på diskussionen kring 1809 års RF.
Brusewitz’ avhandling från 1913 som belyser en annan del av debatten, nämligen representationsfrågan. Han belyser frågan historisk, för att visa att den växt fram sedan frihetstiden.77 1809 års RF var av avgörande betydelse för representationsfrågans öde och utveckling. Frågan som ställdes var, om representationsfrågan skulle vara med vid bildandet av det nya statsskicket, eller om den skulle behandlas senare. I maj 1809 gavs ledtrådar om stämningar och åsikter om frågans läge och utveckling. Flera förslag kommer in till konstitutionsutskottet, från bland andra Trolle-Wachtmeister, af Håkanson och Adlersparre med flera. Men att
76 a.a., s. 25-30, citat s. 29
77 Brusewitz 1913, s. V-VI, 1-29
behandla representationsfrågan i regeringsformen sågs som omöjligt att genomföra, därför skulle en särskild proposition i ämnet upprättas för att efter regeringsformens antagande föreläggas till ständerna för omprövning. Brusewitz beskriver olika personers åsikter och deras förslag till hur regeringsformen och representationsfrågan skulle lösas.78
G. Poppius, en som var involverad i regeringsformens bildande, menade att en revision av 1772 års RF skulle garantera jämvikten mellan makterna. Han menade också att representationsfrågan var omöjlig att behandla i denna situation. Det var en alldeles för viktig fråga för att blandas med landets författning. Poppius menade också att han talade för en allmän opinion, åtminstone de upplystas. A. G. Mörner, som stor del av Brusewitz’ material bygger på, delade Poppius’ åsikt om att det viktigaste i den nya regeringsformen var att återställa jämvikten mellan verkställande och lagstiftande makten. Mörner var i representationsfrågan för ett tvåkammarsystem, med över- och underhus. Han påpekade att genomförandet av representationsrätten tedde sig svår på grund av att folket betraktade ståndsriksdagen som en garanti för sin säkerhet när de tidigare kastats mellan ”despotism och sjelfsvåld”. En förändring i denna fråga skulle kräva mycket övertalning. Han menade vidare att allmogen inte uppskattade revolutionen den 13 mars, eftersom de ansåg att de som utfört den var de som skulle tjäna på den.79
I maj hade KU nått sitt mål, att få representationsfrågan undanskjuten från all sammanblandning med regeringsformen. Den 5 augusti 1809 framlade KU sitt förslag till en ny riksdagsordning som dock förkastades.80 De personer som diskuterades i första delen av Brusewitz’ avhandling tillhör det konstitutionella partiet eller som det också kallades Mannerheimska eller liberala partiet. Andra delen ägnar han åt motpartiet, det skånska partiet, gustavianerna. Deras mål var att återinföra 1772 års RF med 1789 års säkerhetsakt, det vill säga det gamla gustavianska statsskicket i dess absolutistiska form. När väl beslutet om representationsrätten togs hade sju personer i KU avgått som var av en annan åsikt än det slutliga beslutet. Brusewitz framhåller Mörner som den som fått igenom sin åsikt, men att detta berodde på att han var av
78 a.a., s. 30-39
79 a.a., s. 30-39
80 a.a., s. 97, 105
samma åsikt som KU och inte att han format KU. Det nya representationssystemet innebar ett tvåkammarsystem.81
Brusewitz’ text från 1917, Studier öfver 1809 års författningskris: den idépolitiska motsättningen, fokuserar enbart på 1809 års RF, även om källmaterialet till stor del är detsamma, som i hans avhandling från 1913. Brusewitz menar att texterna angående representationsfrågan visar att medlemmarna i KU hade god kännedom om utländska konstitutioner. Men på grund av Hans Järtas stora betydelse för hur RF skulle tolkas har tidigare forskning kring 1809 års RF gått i Järtas riktning, som menade att RF var av nationellt ursprung. Brusewitz menar att tidigare forskningen litat på Järtas auktoritet, som i sin tur menade att utskottsmedlemmarna var obekanta med främmande vishetsläror. Brusewitz använder sig i undersökningen av historisk kritisk metod för att frigöras från Järtas auktoritet och den traditionsbildning som bildats.
Brusewitz’ syfte med texten var att klarlägga de politiska idériktningarna 1809.82
Enligt Brusewitz verkade det inte som revolutionsmännen haft någon plan på vad som skulle hända efter gripandet av kungen.83 Han menar dock att utvecklingen innan revolutionen hade betydelse för vad som hände efter gripandet. Det Håkansonska förslaget till en ny regeringsform utarbetades av Håkanson, men även av Trolle-Wachtmeister och Adlersparre. Adlerbeth, Järta och Poppius fick läsa förslaget och kommentera dess innehåll. Poppius stod för en återgång till 1772 års RF, moderniserad och förbättrad i riktning mot en jämnare genomförd maktfördelning.84
Enligt Brusewitz tycks Poppius’ förslag till ändringar följt Montesquieu i sina formuleringar i maktfördelningen. Poppius såg dock detta förslag som en nödfallsutgång. Personligen ansåg han att författningen behövde en total omstöpelse, men då var KU tvungna att få flera månader på sig. Han tyckte att en tillfällig RF skulle sättas upp för att sedan kunna skriva en ny i lugn och ro.85 Skrifter som gavs ut av Silfverstolpe, Mörner, Poppius, Mannerheim och Håkanson ger en bild av författningsfrågans läge innan KU bildades. Dessa fem menade att regeringsformen
81 a.a., s. 117, 189, 190, 149
82 Brusewitz 1917, s. 4, 7, 11, 17
83 Detta till skillnad från Fahlbeck som menade att revolutionsmännen hade tankar kring vad som skulle hända efter gripandet av kungen.
84 a.a., s. 20-36
85 a.a., s. 20-36
skall bygga på en inhemsk grund, och dess erfarenheter. Dessa personer lyfte också fram ödesdigra misstag som inträffat under den ena eller den andra tidigare regeringsformen. Detta resonemang menar Brusewitz liknas vid alla de missgrepp som Montesquieu varnat för, som visar att de kanske tog åt sig av Montesquieus tankar om att det enda sättet att lösa detta på var genom jämviktsprinciper.86
KU:s medlemmar kom att tillhöra de liberalt konstitutionella idéerna, vars idéer präglar regeringsformen. De andra idéerna som cirkulerade var de av rojalisterna, de konservativa absolutistiska idéerna. Det är dessa idémotsättningar som Brusewitz diskuterat kring i boken. Tanken var som nämnts tidigare att författningsarbetet skulle ske i två etapper, där den påskyndade regeringsformen endast skulle ses som provisorisk. KU påbörjade snart efter RF:s antagande ytterligare ett författningsarbete.
Brusewitz menar också att det är tydligt att det svenska författningsarbetet påverkats av de politiska idéströmningar som genom franska revolutionen vunnit spridning i Europa.87
Statsvetenskapligt visar Brusewitz metodologiskt tecken på värderingsfri forskning, genom att ha strängare krav på insamlingen och analyseringen av materialet, till skillnad från tidigare forskare. Hans frågeställningar handlar om att analysera RF ur ett historiskt perspektiv samt att studera dess innehåll. Inom historievetenskapen använder sig Brusewitz av en historisk kritisk metod. Hans frågeställningar uttrycker en idealistisk historiesyn, där han menar att olika personer påverkat RF:s tillkomst, samt att idéer som spreds i Europa också påverkade. Historiens uppgift i samhället enligt Brusewitz torde vara att uppmärksamma samhället om den ”rätta”
uppfattningen kring RF.