Kapitel 3 – Växtmaterialet
3.3 Buskars fördelar framför träd
I artikeln Why Be a Shrub?, lägger Götmark et al. (2016) fram flera hypoteser om buskars generella fördelar gentemot träd och varför buskar är så framgångsrika i många extrema habitat. Även om författarna understryker att mer forskning behövs göras på ämnet hittar de flera bevis för sina hypoteser.
Götmark et al. (2016) påstår bland annat att buskar är generellt bättre på att hantera torka än träd eftersom de inte behöver transportera vätskan lika högt upp i kronan. Götmark et al. (2016) påstår även att buskar förbrukar mindre energi genom att producera korta böjbara stammar som sträcker sig horisontellt för att nå solljus, istället för vertikalt som träden. Buskarnas låga profil och böjbara grenar hjälper också till att undvika den uttorkande vinden samt att stå emot och inte knäckas av snölaster på vintern. Att täckas av snö på vintern kan också vara en fördel för buskarna då snön fungerar som ett isolerande lager som skyddar mot kylan. De har även fördelar i att vara flerstammiga eftersom en del av växtens lagrade energi fortfarande finns kvar om några stammar knäcks; tillskillnad från ett enstammigt träd som får förödande konsekvenser om stammen går av. På rikare marker har träden fördelen av att vara högväxta och endast buskar som kan hantera skuggan kan växa där under; övriga buskar förpassas till brynzonen eller till miljöer där träden inte kan eller hunnit etablera sig (Korn, 2012). Stäppen är ett bra exempel på en miljö där träd inte kan
Figur 7. Samband mellan substratdjup och storleken på den vedartade vegetationen på tak.
37
konkurrera och egenskaperna hos många buskar kommer väl till pass (Bone et al., 2015). På grund av det extrema klimatet med torra varma somrar, kalla vintrar med hög vind och låg nederbörd har buskarna koloniserat stora delar av stäppen. I dessa områden återfinns träd främst vid vattendrag och längs floder eller i stäppens utkanter där sommarnederbörden är högre (Bone et al., 2015, Chatto, n.d.-c). För närmare beskrivning av stäppen och övriga biotoper se kapitel 3.5 ”Biotoper likt taken”.
Götmark et al. (2016) menar att flerstammiga buskar även har en snabbare och kraftigare tillväxt än små träd av likvärdig volymstorlek och att buskar når en reproduktiv fas tidigare än träd; vilket på en takplantering är en estetisk fördel i form av tidigare blomning. Ett bra typexempel på ovanstående argument är Potentilla fruticosa. Om denna buske blir bränd, betad eller dör tillbaka efter långvarig torka, skjuter den lätt nya skott från basen och återfår sin tidigare storlek efter bara 2- 4 år (Rosén & Maarel, 2000).
Beskrivningen av buskar kontra träd är ytterst generell och vid växtval bör en mer djupgående analys av varje individ göras. Hur en sådan urvalsprocess går till förklaras närmare under kapitel 3.3
”Ståndortsanpassade växtval”.
3.3.1 Förbereda växter i odling
Förutsatt att substratet på taket är av en porös lättviktsjord finns det olika tillvägagångsätt att plantera växtmaterialet på taket där vissa resulterar i mer eller mindre lyckade etableringar. Att plantera krukodlade växter med torvbaserad plantskolejord på tak kan innebära komplikationer vid etableringen och försämra växtens utveckling (Snodgrass & Snodgrass, 2006). Torven kommer nämligen torka ut mycket snabbare än lättviktsjorden samtidigt som den kompakteras i och med att det organiska materialet bryts ned. Vid omfattande planteringar av med dessa krukodlade växter på en takanläggning med lättviktssubstrat kan hela platsens jordsammansättning ändras. Växter som är uppdrivna i näringsrika torvjordar har också svårare att anpassa sig till den nya växtplatsen då de är vana vid god tillgång till både näring och vatten (Korn, 2012). Dessa växter har ofta lagt all energi på tillväxt ovan jord med mycket bladmassa och mindre på rottillväxt. Genom att förbereda växten och driva upp den under torrare förhållanden i magrare porös jord kan växten lättare etableras på den slutliga växtplatsen och jordsammansättningen kan bevara sina positiva egenskaper. Växter uppdrivna på detta sätt får ofta ett lägre kompaktare uttryck och anpassar blad, ved och rötter efter de karga förhållandena. Enligt Korn (2012) mognar dessa växter av bättre på hösten vilket ger en hårdare ved och därav en bättre härdighet. Det är till fördel om växterna är uppdrivna under längre tid i substrat som liknar det substrat de slutgiltigt skall planteras i, eftersom plantor uppdrivna i plantskolejord får förändrade egenskaper vilket gör att de i princip kan liknas vid en helt annan växt 6.
Problem kan även uppstå när plantering av större individer ska ske eftersom rotklumpen kan vara högre än anläggningens djup (se figur 8) (Snodgrass & Snodgrass, 2006). Att då behöva förstöra eller dela
rotklumpen är ingen bra idé eftersom man då skadar växtens rötter. På plantskolor har alternativa
uppdrivningsmetoder nyligen påbörjats. På Stångby Plantskola har rotklumpen på äldre individer, uppdrivna på traditionellt vis, delats, för att sedan omplanteras i lägre och bredare Air-pots med pimpstensbaserad lättviktssubstrat (Richardsson, 2019). Rotklumpen som delades gick då från att vara 80 cm hög till endast 35–40 cm höjd7. Enligt Nässlander8 behöver plantorna två växtsäsonger att rota sig i den nya air-poten,
innan de kan levereras till kund och att det är vind- och torktåliga växter som främst ska drivas upp på detta sätt. Nässlander berättar att denna metod ger möjlighet till plantering i grundare jordar och att den breda rotklumpen är lättare att förankra, men han påpekar även att metoden är ny och att det ännu inte är bevisat om metoden förbättrar växtens lämplighet eller härdighet för platsen.
6 Muntlig källa - Patrick Bellan, SLU 2019-02-14 7 Muntlig källa - Patrick Bellan, SLU 2019-05-06
38
Uppbyggnadsbeskärning i ungt stadie är viktigt för att förbereda växten för den utsatta miljön (Sjöman & Slagstedt, 2015b). Ett träd med genomgående stam når en hög totalvikt och har ett högt vindfång vilket ytterligare ökar de temporära vikterna på taket och ställer högre krav på rotklumpens förankring (Weiler & Scholz-Barth, 2009). I naturen på utsatta växtplatser med begränsad vattentillgång tenderar vegetationen att ha en lägre flerstammig karaktär och växa på bredden snarare än höjden (Sjöman & Slagstedt, 2015b). Denna företeelse kan utnyttjas på gröna tak och växter som är uppbyggnadsbeskärda till flerstammiga solitära individer bör väljas framför uppstammade gatuträd; vilket ger en bättre resistens mot vind med lägre belastningspunkt, men också ett intressantare och naturligare uttryck för platsen.