Cecilias tre fotografier, förklaringar och samtal

tillräckligt för att räcka till? Möjligen skulle frågan kunna besvaras med Annikas reflektion tidigare – när kunskapen sitter i kroppen.

5.2.3 Bellas tankar kring handledning med fotoelicitering.

Jag upplevde att det var väldigt givande att ha ett

handledningssamtal med hjälp av fotoelicitering. Med bilderna som utgångpunkt för samtalet öppnades nya möjligheter för vad man kan prata om och hur man kan prata inom ramen för ett handledningssamtal. Det var befriande att fokus låg på bilderna och inte på mig. Det gjorde det lättare att prata om mina upplevelser när jag kunde prata om dem utifrån en bild.

5.2.4 Cecilias tre fotografier, förklaringar och samtal.

Bild 15 Gråtrut

- Gråtrut på lejonet i Brunnsparken. Jag tog den bilden för att jag kände mig iakttagen. Truten stod där jättelänge och tittade på mig, och lejonet tittar åt ett annat håll. Jag tänkte på att bli observerad och att observera som lärare. Att se på lärande ur olika perspektiv. Hur kan man observera sig själv, metaobservation? För jag ska se hur eleverna lär sig, och samtidigt observera från olika håll, perspektiv. Olika sätt att se. I klassrummet känner man sig iakttagen hela tiden. Jag reflekterar mycket – hur tolkades det här nu? Förstod de vad jag menade? Gjorde jag något som man inte ska göra?

- Hur ska du förhålla dig till det du beskriver när du väl börjar jobba som lärare? undrar handledaren.

- Ja, då har man nog inte så mycket tid till att fundera och reflektera.

Cecilias intentionalitet riktas mot flera fenomen samtidigt här. Mot lärande, både sitt eget och elevernas och mot sin kommande yrkesprofession och hur hon ska agera för att eleverna ska förstå undervisningens innehåll. Yrkets komplexitet. Lite krasst konstaterar hon också att som färdig lärare kommer hon nog inte att ha tid att fundera och reflektera.

Cecilia upptäcker sin möjlighetshorisont som också innebär att hon närmar sig och når sin handlingshorisont. För att kunna handla krävs val och ställningstagande och det kan många gånger vara svåra val att fatta och det finns olika teoretiska utgångspunkter att välja mellan. Handlingshorisonten anger en riktning, och genom vår historicitet strävar vi alltid mot

51 framtiden, vilket medför att handlingshorisonten inte tillåter en tillbakagång eller ett

stillastående, varför processen att välja kan upplevas som krävande och svår, något som Cecilia ger uttryck för, även i följande två bilder och samtal:

Bild 16: Mammas hund

- Sovande hund i gult skimmer. Under den här praktikperioden har jag inte känt mig som mig själv. Jag har varit trött och håglös. Då åkte jag hem till min mamma, det var skönt att komma hem till mamma och bli ompysslad. Hunden symboliserar att jag vill vara någon annanstans, rulla ihop mig till en liten boll. Efter en lång praktikdag men med bara en lektion, så undrade jag: varför är jag så trött och utmattad? Hos mamma kom en avspänning- jag kunde slippa bry mig, släppa ansvaret. På dan skulle jag träffa en elev klockan två för handledning, men det missuppfattades och eleven kom klockan ett. Det löste sig men ansvaret kändes… Det här blev ett avbrott.

I livsvärldsansatsen beskrivs regionala livsvärldar och också ändliga världar som till exempel drömmens och lekens värld. Här ger Cecilia uttryck för att hon vill lämna sin krävande regionala skollivsvärld och försvinna in i sin barndoms trygga livsvärld. Lärarutbildningen närmar sig med stormsteg sitt slut och oro smyger sig in och Cecilias intentionalitet riktas mot den kommande professionen. Hon har börjat se vidden av yrket och känner förmodligen en påfrestning i det. Processen då lärarstudentens erfarenhetshorisonter förflyttas kan vara krävande och rent av smärtsam, på samma sätt som ett ackommodativt lärande kan vara det.⁹ Ny mening kan bara uppstå i samspel med tidigare erfarenheters mening, då den nya

kunskapen så att säga vinner över den tidigare kunskapen. Tidigare kanske praktikperioden som fenomen upplevts som endast praktik, som en del av utbildningen. Med målet i sikte erfar Cecilia nu praktikperioden som en del i sin kommande profession, inte bara något som man gör under en begränsad del av sin utbildning. Det är såhär det kommande yrkeslivets livsvärld

9 Ackommodation, ett av Piagets begrepp som betecknar lärande, och som innebär att individen delvis eller helt förändrar etablerade kunskapsstrukturer och sätt att förstå. Den krävande processen innebär att individen överger ett invant tänkande och tidigare förståelser, till förmån för ny tankestruktur och ny kunskap.

52 kommer att se ut. Cecilias varseblivning, som inbegriper tidigare erfarenheter av skola och undervisning i allmänhet och av egen praktik och undervisning i synnerhet, riktar sig i hög grad mot framtiden. Hon beskriver både ”det upplevda” och ”det konkret levda livet”, och hon känner av hur livsvärlden håller på att förändras i hennes ”vara-i-världen”-tillstånd.

Bild 17: Kvällsbild

- Det här är lite samma sak men, ja, kvällsbild på ett hus. Det var så tomt runt omkring, det såg ut som en låtsasstad. Stillhet. Kortet är taget från min mammas balkong, sent på kvällen. Tänkte på vikten av avskildhet, lugn och ro. Risk att arbetet aldrig tar slut. Ens privata tid och jobbtid. - Ja, det är viktigt att kunna stänga av, att inte ta med sig jobbet hem, säger

handledaren.

- Jag har varit väldigt skoltrött denna terminen, jag tänker mycket på det, det har präglat den här praktikperioden. Tänker på allvaret, snart är jag färdig men har jag verkligen den kompetens som krävs? Jag ifrågasätter det. Jag har höga krav på mig själv. Har inte haft samma motivation och engagemang. Man kan inte prestera på topp hela tiden.

- Tycker du att det är för lite praktik? frågar handledaren.

- Denna praktiken borde vara längre, nästsista praktiken, märkligt hur praktikperioderna är upplagda, det borde vara tvärtom, den förra perioden var längre än den här.

Även här är Cecilias riktadhet mot flera saker samtidigt och igen är det den kommande yrkesrollen som är i fokus och hon beskriver att det är viktigt att kunna släppa den regionala skollivsvärlden när man är hemma. Cecilia kommer in på begreppet tid och det hon kallar privat tid och jobbtid och att det är viktigt med tid som präglas av lugn och ro. Implicit säger hon att jobbtiden inte är lugn, att hennes upplevelse av jobbtiden är motsatsen till stillhet, motsats till avskildhet. På den enhet där Cecilia gör sin praktik kan lärarna bli avbrutna i sitt arbete i arbetsrummet när som helst, det ingår i enhetens koncept, och det ingår också att ha dörren öppen till arbetsrummet för att inbjuda eleverna till samtal. För de lärare som arbetar på enheten är det viktigt att finna arbetsmetoder, så att de inte blir stressade av att bli avbrutna,