3.8.1 Allmänt
En redogörelse för censurförbudet och andra relevanta bestämmelser följer nedan. Men först ges en förenklad bild av Internet och utvecklingen av Internet. Tillgången till Internet har blivit vanlig bland privatpersoner och Internet används i större uträckning av företag, myndigheter och organisationer genom att de kan erbjuda sina tjänster där. Spridningen av Internetanvändningen anses i huvudsakligen bero på den tekniska uppbyggnaden av nätet vilket är så kallat icke-hierarkisk, det vill säga nätet saknar en central styrning. Rent tekniskt är Internet ett ”nät av nät” förenade genom användandet av gemensamma kommunika- tionsprotokoll, det vill säga kommunikation mellan datorer på ett standardiserat sätt vilka vissa utgör grunden för det som kallas webben eller www (World Wide Web). Internet bör inte betraktas som ett eget medium, utan som en plattform för tillhandahållande av olika tjänster.127
I andra kapitlet i RF regleras de grundläggande fri- och rättigheterna för Sveriges medbor- gare. I 2 kap. 1 § i RF fastställs ett antal friheter som varje medborgare gentemot det all- männa är tillförsäkrad. Vad som är relevant i det här sammanhanget är yttrandefriheten och informationsfriheten, men kanske framför allt informationsfriheten. Yttrandefriheten be- står i att fritt i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfriheten är en frihet att kunna inhämta och erhålla upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. I bestämmelsen görs även en hän- visning till de relevanta grundlagarna, TF och YGL. Huruvida begränsningar får göras i de nu två anförda friheterna föreskrivs i 2 kap. 13 § i RF. Med beaktade av bland annat allmän ordning, enskildas anseende, förebyggandet och beivrandet av brott och endast vid särskilt viktiga skäl. Begränsningar i friheten att yttra sig i näringsverksamhet får också göras. Vid bedömningen av om det ska anses falla under en begränsningsgrund ska särskilt tas hänsyn
126 Prop. 1993/94:122 s. 47. 127 Prop. 2001/02:74 s. 33.
till vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet bland annat politiska, ve- tenskapliga och kulturella angelägenheter.
Grundlagarna, TF och YGL, ger ett särskilt grundlagsskydd för friheten att yttra sig genom fysiska databärare eller genom överföringar som sker med hjälp av elektromagnetiska vå- gor. För att få en mycket förenklad bild över vad dessa två grundlagar innebär kan sägas att TF innehåller bestämmelser om yttrandefriheten i skrifter medan YGL innehåller regler för yttrandefriheten i radio, television och vissa överföringar via datornät samt filmer, video- gram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar. En av de grundläggande principer som de båda bygger på är just förbud mot censur.128 En annan viktig grundpelare i de båda
grundlagarna är att det endast är en person som kan göras ansvarig för innehållet i en grundlagsskyddad framställning. I grundlagarna stadgas vem som kan hållas ansvarig. An- svaret kallas därför exklusivt. Ansvaret är också successivt genom att det följer av en an- svarskedja. Om ansvaret inte kan utkrävas av den som kan sägas stå närmast brottet, över- går ansvaret till en annan i ansvarskedjan. Det exklusiva ansvaret är formellt genom att den föreskriva ansvarige i grundlagarna ansvarar oavsett hur denne bidragit till framställningens tillkomst och oavsett hur denne känt till dess innehåll. Det får till följd att andra som också medverkar vid tillkomsten av framställningen kan inte heller ställas till svars för innehållet. Yttrandefriheten gagnas av detta ensamansvar och medger även effektiva ingripanden när yttrandefriheten missbrukas.129 Det finns en så kallad databasregel i 1 kap. 9 § YGL som ger
grundlagsskydd för vissa databasaktörer. Högsta domstolen har slagit fast att för att tilläm- pa regeln saknar det självständig betydelse att en server är belägen utomlands, utanför EU, men att det ändå krävs en slags anknytning till Sverige. Avgörandet innebär att traditionella massmedieföretags överföringar ofta kan anses falla under regeln då de kan anses utgå ifrån Sverige som är ett kriterium för tillämpningen.130 En annan förutsättning för att regeln ska
kunna tillämpas är att informationen i databasen inte kan ändras av mottagaren.131 Sänd-
ningarna ska också vara riktade till allmänheten. Att webbsändningarna kan tillhandahållas
128 Prop. 2001/02:74 s. 30. 129 Prop. 2001/02:74 s. 32.
130 Prop. 2001/02:74 s. 52 och NJA 2001 s. 445. 131 Prop. 2001/02:74 s. 42.
exempelvis mot abonnemang innebär inte att sändningarna inte är riktade till allmänheten under förutsättning att vem som helst kan teckna abonnemang.132
3.8.2 Tryckfrihetsförordningen
Hur tryckfriheten ska förstås framgår av 1 kap. 1 § 1 st. i TF. Där förskrivs det att var och en fritt ska få utge skrifter utan i förväg lagda hinder av några myndigheter eller annat all- mänt organ. Censurförbudet definieras sedan i 1 kap. 2 § i TF som stadgar att föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning inte får förekomma. Av andra stycket samma paragraf framgår det vidare att åtgärder såsom att hindra tryckning eller utgivning av skriften eller skriftens spridning bland allmänheten inte heller är tillåtet för myndigheter eller annat allmänt organ att vidta på grund av skriftens innehåll, som inte är förenligt med TF.
3.8.3 Yttrandefrihetsgrundlagen
TF var en förebild för YGL när den tillkom år 1991, vilket betyder att den bygger på vä- sentligen samma principer och systematik.133 Av 1 kap. 1 § 2 st. YGL framgår det att syftet
med yttrandefriheten enligt YGL är att säkerställa fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Rätten som varje svensk medborgare erhåller gentemot det allmänna omfattas av att i ljudradio, television och vissa liknande överföring- ar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna information i vilket ämne som helst, vilket föreskrivs i första stycket samma paragraf. Censurförbudet återfinns i 1 kap. 3 § YGL. Granskning av en myndighet eller annat allmänt organ av sådant som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning får inte förekomma enligt första stycket. Vidare föreskrivs att det inte är tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att, utan stöd i YGL, förbjuda eller hindra offentliggörande eller spridning bland allmänheten på grund av kännedom om eller väntat innehåll i ett radioprogram eller en teknisk upptag- ning. Det finns ingen motsvarande självsaneringsverksamhet eller särskilt inrättat gransk- ningsorgan som finns i pressbranschen när det gäller publiceringar på Internet. Det existe- rar inte heller något sådant genom lag inrättat granskningsorgan såsom Granskningsnämn-
132 Prop. 2001/02:74 s. 41.
133 Bernitz, Hedvig och Warnling-Nerep, En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, Jure förlag AB 2009
den för radio- och TV.134 Tredje stycket samma lag stadgar att det inte heller är tillåtet, utan
stöd i YGL, att det allmänna förbjuder eller hindrar innehav eller användning av tekniska hjälpmedel som är nödvändiga för att kunna ta emot radioprogram eller för att tillgå inne- håll i tekniska upptagningar.
Justitiekanslern skriver i ett beslut att censurförbudet bland annat innebär att det är förbju- det för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i YGL på grund av det kända eller väntade innehållet på exempelvis en grundlagsskyddad hemsida förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning till allmänheten. Det strider mot förbudet att en före- trädare för det offentliga fysiskt eller genom hot ser till att en hemsida stängs och i vissa fall även påtryckningar från det offentliga som leder till stängning.135 Myndigheter måste tving-
as att avstå från att försöka påverka grundlagsskyddade mediers publiceringsbeslut för att ta i beaktande de ändamål som censurförbudet uppbär. Sådana försök får endast förekomma när det finns mycket starka skäl och får endast göras med stor försiktighet.136
3.8.4 Upphovsrätt och grundlagarna
Rätten som författare, konstnärer och fotografer erhålls till sina verk föreskrivs i lag enligt 2 kap. 19 § RF. De andra grundlagarna som har redovisats för ovan, TF och YGL, reglerar inte all användning av grundlagsskyddade medier och när det gäller upphovsrätt finns det dessutom ett uttryckligt undantag.137 I 1 kap. 12 § YGL görs en hänvisning till 1 kap. 8 §
TF. Denna delegationsbestämmelse i TF föreskriver att om ”den andliga odlingens intres- se” kränks, om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk el- ler framställare av fotografisk bild, om upphovsrättens närstående rättigheter och om för- bud mot att återge litterärt eller konstnärligt verk, ska vanlig lag gälla. Unikt för upphovs- rättslagen är att den innehåller motsvarande bestämmelser som avses i undantagsbestäm- melsen i TF. Detta innebär att när det gäller upphovsrätt finns det undantag från dessa grundlagars tillämpningsområde. Att TFs bestämmelser inte ska gripa in i privaträttsliga regler och rättsgrundsatser anförs i flera sammanhang. Det råder dock en viss tvekan om hur långtgående delegationsbestämmelsen i TF ska anses vara.138 I förarbeten och rättsprax-
134 SOU 2006:96 s. 84 f. 135 JK beslut 2006-03-24, nr 1319-06-21 s. 7. 136 JK beslut 2006-03-24, nr 1319-06-21 s. 8. 137 Prop. 2008/09:67 s. 192. 138 Prop. 2008/09:67 s. 191.
is framhålls det att ”rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter eller meddela upp- gifter och underrättelser innebär således icke att någon rätt att kränka annans författar- rätt”.139 I det här sammanhanget kan tilläggas att vid införandet av vitesförbud i samtliga
immaterialrättsliga lagar framhålls det att avsikten inte har varit att rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter eller meddela uppgifter och underrättelser ska kunna kränka exempelvis annans författarrätt, varför det gör det möjligt att i den upphovsrättsliga re- gleringen föreskriva om sanktioner mot intrång i sådana rättigheter fastän intrånget sker genom tryckt skrift.Det framhålls att utgångspunkten för upphovsrätten är delvis en annan än vad gäller det industriella rättsskyddets område, då det vid upphovsrättsligt intrång torde vara fråga om sådant som faller inom TFs räckvidd.140
139 SOU 1947:60 s. 218 och NJA 1985 s. 893. 140 Prop. 1993/94:122 s. 46 f.