Centrala begrepp

Avhandlingens centrala begrepp är; speciallärare, stadieövergång, yrkesövergripande samarbete och samarbetsformer samt särskilt stöd. Jag redogör också kort för några begreppsskillnader som förekommer i förskolans och skolans läroplaner och som är av betydelse i denna avhandling.

Med speciallärare avser jag de personer som inom förskola och skola har formell behörighet att ge barn och elever i behov av stöd, specialundervisning. Behörighetsvillkoren för speciallärare inom förskola och grundläggande utbildning beskrivs i förordningen om

behörighetsvillkor för personal inom undervisningsväsendet (1998/986 §8). Sundqvist (2014) beskriver speciallärarens yrkesroll som mångfasetterad och komplex. Specialläraren skall undervisa barn och elever med olika funktionsvariationer och inlärningssvårigheter, individuellt, i mindre grupper och via samundervisning. Specialläraren har också en handledande roll och jobbar i yrkesövergripande nätverk kring barn och elever i behov av stöd.

Enligt Palla (2009) består yrkesrollen för speciallärare som verkar inom småbarnspedagogik och förskolan i att handleda personal och verka för kompetenshöjning inom personalgrupper.

Specialläraren skall också identifiera och undanröja hinder i undervisnings- och lärmiljöerna, genomföra pedagogiska utredningar, se till barnens färdigheter och identifiera svårigheter. I samarbete med övrig personal skall specialläraren utveckla förebyggande arbetssätt och differentiera den pedagogiska verksamheten.

Begreppet stadieövergång eller den engelska motsvarigheten ” transition”, står i avhandlingen för den process som förbereder barnet på en övergång från förskolan till skolan.

Stadieövergångsprocessen mellan förskola och skola inleds under förskoleåret och anses vara avslutad först månader efter att skolgången inletts (Rantavuori, 2019). Ackesjö (2013) definierar stadieövergången från förskola till skola som en förflyttning mellan skolformer i vilka barnen träder över institutionella gränser. Rous m.fl. (2007) i sin tur beskriver stadieövergång som en förflyttningsprocess från en miljö till en annan och att övergångar återkommer i olika livsskeden från barndom till vuxen. Soininen m.fl., (2013) framställer stadieövergången mellan förskola och skola som en vertikal övergång från ett stadium till ett annat.

Med yrkesövergripande samarbete avser jag det gemensamma, förberedande arbete som sker mellan speciallärare inom småbarnspedagogik och speciallärare inom den grundläggande utbildningen inför övergången till skolan för barn med särskilt stöd. I svensk ordbok (2009) definieras samarbete som ”att arbeta tillsammans med andra för ett gemensamt mål. Aira (2012) betraktar samarbete som en process där individer, grupper eller organisationer möter, samspelar och skapar relationer till varandra som är till förmån och nytta för båda parter, men dock med en tydlig arbetsfördelning där varje part ansvarar för utförandet av den egna delen i samarbetet. Aira konstaterar dock att samarbete som fenomen eller begrepp är komplicerat och definieras ofta på olika sätt, beroende av kontexten.

Utöver yrkesövergripande samarbete tar jag även upp olika samarbetsformer som förekommer mellan speciallärarna inom de två stadierna. I forskningen används ofta begreppet

”transition practice” vars innebörd Ahtola m.fl., (2011) likställer med det samarbete som sker under övergångsperioden från förskola till skola. Deras definition på ”transition practice” är;

ömsesidiga aktiviteter och samarbete som sker mellan organisationerna under stadieövergångsperioden. Jag har valt att använda begreppet ”samarbetsformer” för de olika arbetssätt som speciallärarna använder sig av i samarbetet under stadieövergångsperioden.

I Finland har alla barn och elever rätt till stöd för växande och lärande eller lärande och skolgång så fort ett behov av stöd uppstår. Det finn tre olika stödnivåer; allmänt-, intensifierat- och särskilt stöd, varav nivån för särskilt stöd är den mest omfattande stödformen (GFLP, 2014). Barn som på grund av omfattande funktionsvariation, svår sjukdom, utvecklingsförsening, socio-emotionella utmaningar eller förvärvade skador via olycka som varaktigt påverkat barnets fysiska, psykiska och kognitiva förmåga, inte kan tillgodogöra sig de allmänna målen för växande och lärande eller lärande och skolgång, ska erhålla särskilt stöd.

(GFLP, 2014; Glgu 2014; Louhela-Ristelä & Meriläinen, 2020; Sarlin & Koivula, 2009) Enligt Pihlaja (2005) kan utmaningarna hos barn i behov av särskilt stöd härledas till tre olika områden så som; funktionsvariation/sjukdom, sociala riskfaktorer eller inlärningssvårigheter. Inom det särskilda stödet ges barnet specialundervisning i olika former och individuella målsättningar uppgörs. Barnet har också rätt till andra stödformer som stiftats i lagen om grundläggande utbildning som tex. tolk- hjälpmedels- och biträdestjänster (GFLP 2014; Glgu 2014; Sarlin &

Koivula, 2009). För barn med grava funktionsvariationer ordnas undervisningen utgående från verksamhetsområden i stället för läroämnesvis. Studier enligt verksamhetsområden innefattar språkliga och kommunikativa färdigheter, kognitiva färdigheter, motoriska färdigheter, sociala färdigheter samt färdigheter för det dagliga livet (GFLP, 2014; Louhela-Ristelä & Meriläinen, 2020). I grunderna för förskolans och den grundläggande utbildningens läroplaner finns vissa skillnader i terminologin. I förskolans läroplan används termen barn medan man inom den grundläggande utbildningen talar om elev. Stöd för växande och lärande används inom förskoleverksamheten och stöd för lärande och skolgång inom den grundläggande utbildningen. Med stöd för växande och lärande samt stöd för lärande och skolgång avses barnets och elevens rätt till stöd för sin utveckling, inlärning och välmående så fort som ett behov uppstår. Stödet ges utgående från någon av de tre stödnivåerna inom trestegsstödet.

(GFLP, 2014; Glgu, 2014)

I avhandlingen använder jag i första hand av begreppet barn i stället för elev eftersom barnet ännu i samband med stadieövergångsprocessen formellt inte betecknas som elev. Barnet blir elev först då den grundläggande utbildningen inleds (Fabian & Dunlop, 2007; GFLP, 2014).