Churchill Del III, sid, 32,

ma tekniska vokabulär och ägde en stor gemensam fond av militär teori och praktisk krigserfarenhet. På den ständigt skiftande scenen fungerade vi som en man, och krigskabinettet gav oss mer och mer handlingsfrihet och stödde oss orubbligt och outtröttligt. Det före­ kom inte såsom i förra kriget någon splittring mellan politiker och soldater."

Om effektiviteten hos en krigsledning, skriver Churchill,67 "att den huvudsakligen beror på att beslut som emanerar från den högsta accepterande myndigheten verk.ställes noggrant, punktligt och lojalt. Detta uppnåddes i Storbritannien under denna kritiska tid tack vare att krigskabinettet med sådan plikttrohet, förståelse och fast beslut­ samhet koncentrerade sig på de väsentliga uppgifter som vi hade tagit itu med. Fartyg, trupper och flygplan förflyttades och fabriks­ hjulen snurrade, allt i enlighet med de utfärdade direktiven. Tack vare detta, och tack vare det förtroende, det tålamod och den lojali­ tet varmed jag stöddes, blev det snart möjligt för mig att ge full­ ständiga direktiv beträffande nästan varje område som berördes av kriget. Detta var i själva verket nödvändigt under denna kritiska tid. Metoden accepterades, därför att alla förstod hur nära vi var död och undergång."

V. Sammanfattning a-v erfarenheter frJn de valda exemplen.

Ett intimt, förtroendefullt och fruktbärande samarbete mellan ett lands högsta politiska och högsta militära ledning synes bl. a. kräva:

1. En klar utrikespolitisk målsättning och ett med hänsyn till den­ na uppbyggt försvar.

2. Erforderliga insikter hos stats-, utrikes- och försvarsministrarna om försvaret. "Paramount direction and contrnl of om· armed forces and the allocation of their resom·ces must at the political level be by the Prime Minister himself. More than ever today he must be closely associated with high level military affairs, not only in war but also in peace."68

07 Churchill Del III, sid. 32. "" Kingston Mc Cloughry sid. 234.

122

Det är naturligtvis önskvärt att även regeringens övriga ledamöter känna till väsentliga försvarsfrågor, t. ex. mobiliseringsförfarandet. 3. Det måste finnas klart utstakade linjer för samarbetet, Och be­ stämmelserna måste följas.

4. Noggrann och kontinuerlig ömsesidig orientering måste äga rum.

Ingen får "ruva över sina hemligheter". Vad som verkligen är av vikt för regeringen i dess helhet liksom för försvarsledningen att få veta, det skall också meddelas utan förskönande omskrivningar eller vilseledande formuleringar.

5. Ett intimt samarbete måste äga rum mellan olika underrättelse­ organ.

6. Inom krigsmakten bör så vitt möjligt, och i varje fall i väsent­ liga stycken, finnas en enhetlig terminilogi, så att ödesdigra missför­ stånd ej uppkomma.

7. Av vikt för ett kontinuerligt samarbete synes desslikes vara, att höga civila och militära befattningshavare i fred gemensamt studerat totalförsvarsproblemen och att de i krig ej bytas utan synnerligen vägande skäl.

8. Av de här studerade exemplen framgår betydelsen av en för hela krigsmakten gemensam högsta ledning.

SUMMARY

The German attack 011 Dcnmark and Norway on April 9, 1940, caught thesc countries almost completely unprepared, The lack of contact and cooperation between the political and military high command is in these events very evident, In France, in thc same period of events, great opposition existed between thc premier and the commander-in-chief, but the lack of mutual communication is mainly explained by the rapid turn of events. In England Churchill, as president of the war cabinet, dominated both the military and the political leadership, which accounts for the non-existing opposition of this kind.

Productive cooperation between a country's top political and military leaders seems among other things to presume a distinct aim in foreign politics and a defence accordingly. The Prime Minister as well as the Secretary of Foreign affairs and the Minister of Defence should have necessary knowledge of the de­ fence and also other members of the government should be informed for instance on problems connected with mobilization, There must be distinctly prescribed lines for cooperation between the top military and political authorities and precise and constant mutual exchange of information must take place. Between different intelligence services intimate cooperation must be organized, \Vithin the military forces there should be a unitary terminology to avoid fatal misunderstandings. Top military and civilian personel should already in peace time study the problems of a total defcnce. A joint command is of essential importance,

,, Bilaga J.

ORGANISATIONEN AV DEN DANSKA MILITli.RA UNDERRli.TTELSE­ TJli.NSTEN

I. Marinattachen vid legationen i Berlin.

Danmark hade vid Berlinlegationen - från början av december 1939 - endast en marinattache, kommendörkapten Kjölsen, viliken i september 1941 utvisades ur Tyskland. Marinattachen var direkt underställd chefen för marinstaben, Alla hans rapporter insändes genom sändebudet i Berlin - kammarherre Zahle - i två exemplar, ett till utrikesministern och ett till chefen för Söva:rnskommandoen. Försändningarna skedde alltid med kurir,

II. Härens underrättelsetjänst.

Underrättelsetjänsten ingick såsom en sektion i generalstaben. Chef: överstelöjtnant Nordentoft.

Personal i övrigt: 2 officerare på stat, och 1 löjtnant i reserven.

Sektionen föredrog direkt för generalstabschefen, vilken själv avgjorde vad som skulle meddelas vidare - i regel till direktören i krigsministeriet, Intim samverkan upprätthölls med marinens underrättelseväsen genom praktiskt taget daglig kon­ takt mellan cheferna. Förfrågningar från försvarsministern gjordes i regel genom direktören i krigsministeriet eller också tillkallades generalstabschefen.

III. Marinens nnderrättelsetjänst.

Underrättelsetjänsten ingick såsom en sektion i marinstabcn. Chef: örlogskapten Mörch.

Personal utöver chefen: ingen.

Viktigaste uppgift: intimt samarbete med härens underrättelsetjänst.

Kjölsens rapporter fick Mörch inte del av. De omhändertogos för amiral Rech­ nitzers räkning av kommendörkapten Pontoppidan (vilkens uppgift bl. a. var att svara för förbindelsen mellan marinministeriet och danska marinattacheer utom- lands).

IV. Någon "agentverksamhet" fanns från dansk sida aldrig organiserad. Ft:JR STUDIEN ANVli.NDA Kli.LLOR.

Danmark: Beta:nkning til Folketinget afgivet af den af Tinget under den 15 juni

1945 nedsatte kommission i henhold til Grundlovens § 45, Del I. Köpenhamn 1945.

Folketingets forhandlinger 15, 16, 17 och 18 februar 1955, Köpenhamn 1955. P. M. Norup: Ha:ren der ikke maatte ka:mpe. Köpenhamn 1945.

Norge: Instilling fra Undersökelsekommisjonen av 1945. Oslo 1946.

Dito Bilag Bind I. Oslo 1947. Dito Bilag Bind II. Oslq 1947.

Trygve Lie: Leve eller dö. Norge i krig. Oslo 1955.

Halvdan Koht: Norge neutralt och överfallet. Stockholm 1941. C. J. Hambro: Detta såg jag hända i Norge. Stockholm 1941. E. A. Steen: Norges sjökrig 1940-1945. Oslo 1954.

Frankrike: Paul Reynaud: La France a sauve L'Europe. Paris 1947.

General Gamelin: Servir. Del I-III. Paris 1946 och 1947. Alain Darlan: L'Amiral Darlan Parle. Paris 1952. Jacques Mordal: La Campagne de Norvege. Paris 1949.

England: Winston S. Churchill: Andra världskriget, Del II och III. Stockholm

1948 och 1949.

E. J. Kingston Mc Cloughry: The Direction of war, London 1955.

MATERIALANSLAGENS ANDEL