CPT står för Cone Penetration Test och är en sonderingsmetod för att kontinuerligt bestämma jordlagerföljd samt preliminärt bedöma jordens egenskaper. CPT-sonderingsmetoden med kontinuerlig portrycksmätning har konstaterats passa bäst för svenska förhållanden. CPT- sondering används i lösa till fasta jordar upp till grusfraktion. Utrustningen är förhållandevis känslig vilket gör att den inte tål sondering med slag och/eller rotation som kan krävas i grövre jordarter. I detta examensarbete behandlas endast CPT-sondering i kohesionsjorden lera. I lera kan den odränerade skjuvhållfastheten uppskattas samt att en bild av förkonsolideringstryck och överkonsolideringsgrad erhålls. CPT-sonden finns i tre olika toleransnivåer; CPT1, CPT2 och CPT3 där de två sistnämnda är de som främst används i kohesionsjord medan CPT1 används i grövre jordmaterial (Larsson, 2007).
CPT-sonden är cylindrisk med tvärsnittsarean 1000 mm2 och har en spetsvinkel på 60 som drivs ned med konstanta hastigheten 20 mm/s med hjälp av en borrigg. Spetsmotstånd, mantelfriktion längs den cylindriska friktionshylsan ovan spets samt portryck mäts kontinuerligt. Mätningarna sker med elektriska givare i sonden och förs generellt i form av ljud genom materialet i sonderingsstålen upp till en insamlingsenhet på borriggen. I mottagaren registreras ljuden, sorteras och plottas i olika diagram (Larsson, 2007).
Figur 5-1 CPT-sondens yttre beståndsdelar (Larsson, 2007).
Figur 5-1 illustrerar sonden med dess koniska spets som registrerar spetsmotståndet, filtret där porvattnet tränger in och registreras av en portrycksmätare och den friktionshylsa som registrerar mantelfriktionen. Eftersom dessa delar utsetts för slitage är det viktigt att kontinuerligt kalibrera utrustningen (Larsson, 2007).
förhållandet mellan totala mantelfriktionen och totala spetstrycket enligt ekvation 5-1. För att utvärderingen ska kunna utföras bör jordart och densitet för hela profilen vara känt (Larsson, 2007).
ܴ௧= 5-1
Conrad behandlar parametrarna och generar automatiskt en översiktlig bild av jordlagerföljen, skjuvhållfastheten och konsolideringsförhållanden. Jordartsklassificeringen kan endast utföras automatiskt på lera, silt och sand vilket gör att övriga jordmaterial får matas in manuellt. Klassificeringen görs genom en jämförelse mellan spetsmotstånd, friktionskvot och portryck. För att Conrad skall ha möjlighet att generera en bild av förkonsolideringstrycket, ´c, krävs
att flytgränsen, wL, är känd och anges manuellt. Dessutom krävs att programmet beräknar det
initiellt rådande vertikaltryck, v0, som beräknas genom jordmaterialets densitet, z, och
djupet, h, enligt ekvation 5-2.
ߪ௩= ∫ ߩ௭ ௭݃݀ݖ 5-2
Beräkningen av förkonsolideringstrycket, ´c, i kohesionsjord gör Conrad enligt sambandet i
ekvation 5-3. Termen ”1,21+4,4wL” är en korrektion av spetstrycket med avseende på
flytgränsen och representerar en empiriskt utvärderad trendlinje där förkonsolideringstrycket har plottats mot flytgränsen (Larsson & Åhnberg, 2003).
ߪ′≈ଵ,ଶଵାସ,ସ௪ିఙೡబ
ಽ 5-3
Då förkonsolideringstrycket är uppskattat kan överkonsolideringsgraden, OCR beräknas genom förhållandet mellan förkonsolideringstrycket,’coch effektivvertikalspänningen,’v0.
Vidare har ett empiriskt samband tagits fram för att utvärdera den odränerade skjuvhållfastheten utifrån tidigare nämnda parametrar och samband. Detta samband visas i ekvation 5-4.
ܿ௨= ቂଵଷ,ସା,ହ௪ିఙೡబ ಽቃቂைோଵ,ଷቃ
ି,ଶ
5-4
Saknas värden på flytgränsen kan en väldigt grov uppskattning på skjuvhållfastheten göras enligt ekvation 5-5.
ܿ௨=ଵ,ଷିఙೡబ 5-5
Det är viktigt att understryka att de utvärderade värdena på förkonsolideringstryck, överkonsolideringsgrad och skjuvhållfasthet från CPT-sondering endast är uppskattade och därför noggrant bör jämföras med övriga undersökningar.
5.2 Vingförsök
Skjuvhållfastheten i en kohesionsjord kan i fält bestämmas med metoden vingsondering. Vingsonderingsutrustningen består av en mätutrustning samt ett sonderingsstål som längst ned är försett med ett vingdon. Den vanligaste vingsonderingsutrustning idag är av typen Geotech vilken är försedd med en glappkoppling som ger möjligheten att mäta mantelfriktionen längs borrstålen, se Figur 5-2 (Bergdahl, 1984).
Kravet på vingdonet är att höjden alltid skall vara 2 gånger diametern. Vingdonet skall enligt SGF:s standard kalibreras minst en gång per år (Sveriges Geotekniska Förening, 1996) vilket genererar korrektionsfaktorn, K, som kompenserar för slitaget på vingdonet.
Figur 5-2 Vingborrutrustning av typ Geotech (Bergdahl, 1984).
Mätutrusningen kan bestå av ett analogt instrument där momentet ger utslag genom att en fjäder belastas och ritar upp en kurva på ett cirkulärt papper enligt Figur 5-3. Mätning kan även registreras elektroniskt där rotationen utförs maskinellt. Registreringsinstrumentet är i detta fall monterat på borriggen och sänder data via en kabel till en dator som generar motsvarande graf som i Figur 5-3 (Bergdahl, 1984).
Figur 5-3 Resultat från analogt instrument med störd provtagning t.v. och ostörd t.h. (Bergdahl, 1984).
Utvärdering av skjuvhållfastheten görs manuellt utifrån det analoga resultatet och automatiskt vid elektronisk registrering. Sambandet enligt ekvation 5-6 är detsamma oberoende av registreringsmetod.
߬௨ൌ ൫ܯ௧௧െ ܯ௦௧¤൯ήܭ 5-6
5.3 Kolvprovtagning
För att närmare kunna undersöka hållfasthetsegenskaperna hos jordmaterial krävs ibland att materialet inte är stört. För att detta skall vara möjligt krävs ostörd provtagning. Den mest använda metoden är kolvprovtagning som främst lämpar sig för kohesionsjordar. Den vanligaste kolvprovtagaren benämns St II och har en provdiameter på 50 mm och provlängd på 700 mm vilket är enligt svensk standard (Bergdahl, 1984).
Provtagningen inleds med att tre stycken kolvhylsor monteras i kolvprovtagaren som sedan skruvas ihop till sonderingsläge. Därefter drivs provtagaren ner till önskad nivå med hjälp av en borrigg. När den önskade nivån är nådd påbörjas en rotation av sonderingsstålen vilket gör att en trapetsskruv i kolvprovtagaren driver ned provtagaren i jorden. Provtagaren dras åter upp till marknivå där kolvhylsorna som nu innehåller jordmaterial plockas ut och noggrant märks och försluts med lock. Figur 5-4 illustrerar kolvprovtagaren St II i två olika lägen, den vänstra visar det läge kolvprovtagaren har under neddrivning och den högra, det läge då själva provtagaren är fullt urskruvad (Bergdahl, 1984).
Figur 5-4 Kolvprovtagare St II (sonderingsläge t.v., provtagningsläge t.h.)(Bergdahl, 1984).
Då provtagningen betraktas som ostörd är det oerhört viktigt att handhavandet såväl under själva provtagningen som under transport och i labbet sker med stor försiktighet.
5.4 CRS-försök
Det deformationsstyrda ödometerförsöket, CRS (Constant Rate of Strain) utvecklades på
1970-talet och används för att bestämma ostörda kohesionsjordprovers
kompressionsegenskaper. Metoden går ut på att provet deformeras med en konstant vertikal hastighet. Lastökningen sker kontinuerligt. Under ett CRS-försök mäts den effektiva vertikala lasten, ´, deformationen, , och portrycket, ub, kontinuerligt. Från dessa uppmätta data kan
sedan utvärdering av en leras förkonsolideringstryck, ´c, kompressionsmodulerna, M0 och
ML, hydrauliska konduktiviteten, k, samt kompressionskoefficienten, cv, ske (SGF:s
Laboratoriekommitté, 2004). Utöver de delar som Figur 5-5 illustrerar består CRS-apparaten även av en tryckpress, kraftgivare, lägesgivare, en portrycksmätare samt den dator som registrerar all försöksdata.
Figur 5-5 CRS-apparatens beståndsdelar (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Under försöket används normalt deformationshastigheten, /t=0,0025 mm/min vilket skapar ca 18 % deformation på ett dygn (Sällfors & Andréasson, 1986). Vid mycket lösa leror kan denna hastighet behöva minskas något. Portrycket bör vara lägre än 10 % och framförallt inte överstiga 20 % av totaltrycket (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Resultatet av ett CRS-försök illustreras ofta i form av fyra kurvor. Dessa består av att töjningen, , kompressionsmodulen, M, konsolideringskoefficienten, cv, och hydrauliska
konduktiviteten, k, plottas mot den effektiva vertikala effektivspänningen i var sitt diagram. Figur 5-6 visar ett exempel på hur dessa fyra kurvor kan se ut.
Figur 5-6 Exempel på plottade resultat från CRS-försök, översta kurvan representerar töjningen, den blåa och streckade kurvan är portrycksutvecklingen, kurvan bestående av cirklar är kompressionsmodulen, kryssen är
kompressionskoefficienten och kurvan längst ner är hydrauliska konduktiviteten.
Inom detta examensarbete kommer endast förkonsolideringstrycket att utvärderas och därav beskrivs inte utvärderingen av övriga parametrar. Förkonsolideringstrycket utvärderas genom ett geometriskt samband ur ε/σ´-kurvan. Statens geotekniska institut (SGI) har tagit fram en metod för att bestämma provernas kvalitet. Genom att utvärdera den töjning som uppstått fram till att den flacka delen av ε/σ´-kurvan böjer av nedåt och genom att veta provets naturliga vattenkvot kan detta jämföras med diagrammet i Figur 5-7 och därmed kan kvaliteten bestämmas. Inom detta examensarbete har endast CRS-försök som har kvaliteten någorlunda eller bättre använts.
Figur 5-7 Diagram för bedömning av kvalitet hos en vattenmättad kohesionsjord utifrån töjningen som uppstår vid CRS-försöket (Larsson, Sällfors, Bengtsson, Alén, Bergdahl, & Eriksson, 2007).
5.5 Direkt skjuvförsök
På 1930-talet introducerades det första direkta skjuvförsöket i Sverige av Walter Kjellman (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004). Apparatens syfte var och är att simulera ett av de vanligaste belastningsfallen i jordmaterial. Den direkta skjuvapparat som idag generellt används i Sverige är en förenklad version av den Walter Kjellman konstruerade och kallas SGI IV. Denna apparat utgör en tilläggsutrustning för stegvisa ödometerförsök. Sedermera har Norges Geotekniske Institut (NGI) utvecklat en mer avancerad apparat som normalt kallas NGI- eller Geonorapparaten. Den norska versionen har vidareutvecklats och kan nu även användas för dynamiska försök. Inom ramen för detta examensarbete behandlas och används endast den enkla skjuvapparaten (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Den enkla skjuvapparaten (SGI IV) består av en provbehållare med över- och underdel, en vattenbehållare, en stämpelplatta, en kulvagn, gummimembran, klämringar och ett antal tunna stödlameller för att hålla provdiametern konstant. Vid montering och konsolidering av provmaterialet används ofta ödometerringar samt andra stödanordningar. Figur 5-8 visar en skiss med tillhörande förklaring av den enkla apparatens vitala delar. Den vertikala lasten påförs provet med hjälp av vikter på den momentarm som benämns med nr. 10 i Figur 5-8 (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Figur 5-8 Den enkla direkta skjuvapparaten (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Tidigare har skjuvspänningen lagts på stegvis med hjälp av vikter på en momentarm. Numera utförs skjuvningen med hjälp av en elmotor som skapar en konstant deformationshastighet vilken registreras av en indikatorklocka eller en elektrisk givare. Utrustningen är normalt avsedd för provdiametern 50 mm och normalt används provhöjden 20 mm (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Det direkta skjuvförsöket kan utföras både dränerat och odränerat. Försöken som utförts inom ramen för detta examensarbete är utförda odränerat. Skillnaden mellan dessa utföranden är att vid det odränerade försöket hålls dräneringsledningarna stängda och provhöjden mäts. Under
hela det odränerade försöket mäts portrycksutvecklingen kontinuerligt.
Deformationshastigheten skall enligt svensk standard sättas till konstant 2 mm/dygn. Under försöket registreras skjuvkraft, horisontalrörelse och vertikaldeformation (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
Samtliga skjuvförsök som utförts inom ramen för detta examensarbete har inledningsvis konsoliderats till 0,9 gånger förkonsolideringstrycket, σ´c. Detta görs för att en viss osäkerhet
finns i utvärderingen av förkonsolideringstrycket från CRS-försök. Om det verkliga σ´cskulle
vara lägre än det utvärderade och inte konsolideringen innan skjuvningen reducerades med ovan angiven faktor skulle risken finnas att kornskelettet i provet skulle deformeras. Efter konsolideringen startas skjuvningen från en beräknad, rådande effektivspänning.
Skjuvkraft och horisontalrörelsen är de direkta parametrar som erhålls vid odränerade försök. Skjuvkraften divideras med tvärsnittsarean på provkroppen och ger skjuvspänningen, . Skjuvdeformationen, , som är en vinkeländring vilken uppstår vid skjuvningen beräknas ur
ߛ = ܽݎܿݐܽ݊∆௦ 5-7
Den odränerade skjuvhållfastheten, cu, utvärderas normalt vid största skjuvspänningen. Om
inte ett tydligt brott uppstår skall cu enligt svensk standard utvärderas vid 0,15 radianers
vinkeländring. Inom detta examensarbete har ett tydligt brott erhållits för samtliga direkta skjuvförsök. Det finns dock fall t.ex. då försök utförs på en lera med mycket låg hållfasthet vilket medför att inget direkt brott kan tydas och istället uppstår en flytspänning utan efterföljande brott som svagt ökar mot större deformationer. I ett sådant fall utvärderas skjuvhållfastheten där flytspänningen börjar (SGF:s Laboratoriekommitté, 2004).
6 FÖRSÖKSLOKALER
6.1 Introduktion
Inom ramen för detta examensarbete har resultaten från ett stort antal geotekniska undersökningar analyserats. Syftet med undersökningarna har varit att erhålla en generell bild av hur främst den odränerade skjuvhållfastheten ser ut, i och i anslutning till de södra delarna av Göta älv. Dessa undersökningar är fördelade på fem sektioner inom Göteborgs kommungränser, se Figur 6-1. Sektionerna A, C, D och E omfattar främst tidigare utförda undersökningar tillhörande en rad projekt. Sektion B kan kallas en huvudsektion där det till detta examensarbete har utförts geotekniska fältundersökningar under hösten 2010.
Figur 6-1 Översiktskarta över Göteborg samt analyserade sektioner, ©2011 Google, Map Data ©2011 Tele Atlas.
Vid valet av huvudsektionen (B) var syftet att hitta en plats som rent praktisk är lättåtkomlig och representerar de generella geotekniska förhållandena inom södra delen av Göta älvdalen. Övriga sektioner har valts ut inom områden där omfattande tidigare geotekniska undersökningar finns tillgängliga samt i anslutning till undersökningar utförda inom SGIs stabilitetskarteringsprojekt, ”Göta älvutredningen”.
För att tydliggöra visualiseringen av den odränerade skjuvhållfastheten och förkonsolideringstrycket i diagram har sektionerna delats upp i fyra områden. Figur 6-2 illustrerar dessa områden och vilken färg respektive område representeras av.
A B C D E <
Figur 6-2 Indelning av färger i skjuvhållfasthet- och förkonsolideringstrycksdiagram med avseende på undersökningspunktens läge i sektion.
Figur 6-3 visar det tecken som representerar respektive försöksmetod samt vilken färgkod och linjeformat respektive område har vid skjuvhållfasthetsredovisningen.
Figur 6-3 Teckenförklaring för respektive försöksmetod samt färgkod och linjeformat för respektive område i skjuvhållfasthetsredovisning.
Samtliga punkter benämnda U110-löpnummer är utförda inom ramen för SGI:s ”Göta älvutredningen”. Dessa punkter är generellt utförda inom området farled enligt Figur 6-2, dock med ett fåtal undantag där dessa punkter är utförda inom avsatsen. Vidare är samtliga djup i punkterna U110-löpnummer räknade från älvens vattenyta och samtliga djup i punkterna 100602-100606 räknade från flottens däck vilken generellt ligger ca 0,5 meter över älvens vattenyta. Förborrning genom fasta ytlager med hjälp av skruvborr har utförts i samtliga punkter på land där antingen kolvprovtagning, vingförsök eller CPT-sondering utförts.
Samtliga odränerade skjuvhållfasthetsvärden med undantag för direkta skjuvförsök redovisade i diagram inom kommande avsnitt är, där det varit möjligt, korrigerade med avseende på konflytgräns och överkonsolideringsgrad enligt kapitel 4.4 och 5.1.
Portrycksmätningar har utförts i sektion B och resterande mätningar härstammar från olika projekt. Dessa uppmätta portrycksbilder har använts i den empiriska uppskattningen av den odränerade skjuvhållfastheten. Samtliga använda portrycksstationer utgörs av BAT-spetsar och ligger i nära anslutning till respektive sektion och mätningsperioderna varierar mellan mätstationerna.
Alla kolvprotokoll, CPT-utvärderingsdiagram, skjuvförsök återfinns i bilagorna med undantag för kolvprotokollen tillhörande undersökningarna i sektion D som saknas. Samtliga punkter redovisas i plan och profil i bilaga 3 enligt koordinatsystemet SWEREF 99 12 00 och höjdsystemet GH 88. Medelvattenståndet för den undersökta delen av Göta älv är med detta
-20 -19 -18 -17 -16 -15 -14 -13 -12 -11 -10-9-8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1 +0 +1 +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 +9 +10 +11 +12 0 10 20 30 40 50 60 N iv å
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa]…
CPT-sondering Vingförsök
Fallkonförsök Direkt skjuvförsök
Land (öster) Land (väster)
Älv Avsats
höjdsystem +10,2. Nivåerna redovisade i figurerna inom detta avsnitt baseras på samma höjdsystem.
6.2 Sektion A
6.2.1 Allmänt
Sektion A är belägen ca 500 m norr om Lärje råvattenintag, se Figur 6-4. Sektionen sträcker sig från den djupaste delen av älvfåran till ca 80 m upp på land. Inom området finns utöver älven en motorväg, den mindre Agnesbergsvägen samt en dubbelspårig järnväg. Markytan inom sektionen återfinns ca 1,5 m över medelvattenståndet med en nästan obefintlig lutning i öst-västlig riktning. Öster om järnvägen ökar marklutningen och ca 100 m öster om motorvägen når berget upp i dagen och syns som en bergssluttning. Bergets lutning under markytan är sannolikt mycket brant tills dalbotten nås på ca 100 m djup, Figur 2-3. Markytan är på obebyggda ytor inom området beklädd med gräs, vassväxter och mindre buskar.
Figur 6-4 Översiktskarta över sektion A och dess omgivning, ©2011 Google, Map Data ©2011 Tele Atlas.
De geotekniska fältundersökningar utförda på land härstammar från projektet ”Agnesberg- Marieholm” och utfördes i samband med projektering av om- och tillbyggnad av befintligt järnvägspår. Dessa borrpunkter är benämnda 70010, 70011 samt FB35. Totalt omfattar de geotekniska fältundersökningarna inom denna sektion:
CPT-sondering i samtliga punkter Vingsondering i samtliga punkter Skruvprovtagning i tre punkter
Kolvprovtagning i 4 punkter på totalt 34 nivåer
Portrycksmätningar kommer från en punkt som är belägen något norr om sektionen och redovisas i
Tabell 6-1. Av den ytligaste nivån att döma återfinns grundvattenytan i nivå med markytan vilket bör vara rimligt då området är sankt.
Tabell 6-1 Uppmätta medelportryck vid sektion A. Spetsdjup [m] Uppmätt portryck, umedel[kPa]
6 15,1 45,5 61,1 153,9 468,9 6.2.2 Rutinförsök
Rutinförsök har utförts på samtliga nivåer där kolvprovtagning har utförts. Skruvprovtagningarna har visat att de översta 0,3 m består av mulljord och därunder torrskorpelera till ca 1-1,5 m djup.
Land
Kolvprovtagning har utförts i samtliga punkter inom landområdet på totalt 43 nivåer. Densiteten varierar inom dessa punkter mellan 1,5-1,7 t/m3men är generellt cirka 1,65 t/m3. Vattenkvoten är generellt mellan 65-70 %. Konflytgränsen ökar från cirka 50 % till cirka 70 % de översta 8 metrarna och är vidare konstant mot djupet. Leran bedöms av sensitivitetsvärdena vara mellansensitiv. Jordartsklassificeringen säger att leran på land mestadels är grå och sulfidflammig med inslag av skalrester.
Älven
I borrpunkt U11067 varierar densiteten mellan 1,55-1,7 t/m3men är generellt 1,6 t/m3. Vidare är vattenkvoten ca 80 % genom hela djupet och konflytgränsen är runt 75 % ner till 8 mdjup där den sedan ökar till 80 % mot djupet. Leran klassificeras vara grå, gyttjig och innehåller skal samt att de översta 4 m innehåller silt.
6.2.3 Uppmätt odränerad skjuvhållfasthet, cu
En sammanställning av den korrigerade, odränerade skjuvhållfastheten från samtliga försöksmetoder redovisas i Figur 6-5. De uppmätta odränerade skjuvhållfastheterna i punkterna på land är inledningsvis relativt samlade oberoende av försöksmetod. Från att hållfastheten är 10-13 kPa i de ytligaste nivåerna är hållfasthetstillväxten därunder relativt konstant, 1 kPa/m. Mot djupet tenderar resultaten från CPT-sonderingarna och framförallt de direkta skjuvförsöken att vara något högre. Den uppmätta hållfastheten i punkterna utförda i älven är ca 5 kPa i de ytligaste sedimenten och ökar vidare kraftigt första metern. Tillväxten avtar sedan mot djupet och vid 4-5 m under älvbotten har dessa hållfastheter samma tillväxt som hållfastheten inom land.
Figur 6-5 Odränerad skjuvhållfasthet i sektion A från samtliga försöksmetoder som korrigerats med avseende på konflytgräns och överkonsolideringsgrad (blå nyans – undersökningar i farleden, grön nyans – undersökningar
inom avsatsen och röd nyans – undersökningar på land). 6.2.4 Uppmätt förkonsolideringstryck, σ´c
CRS-försök har utförts i samtliga punkter med undantag för U11066. I punkterna 70010 och 70011 har försöken utförts på 9 nivåer per punkt och på 4 nivåer i FB35. Jämförs de utvärderade förkonsolideringstrycken mellan punkterna på land med avseende på nivå kan det enligt Figur 6-6 konstateras att de följs åt relativt bra mot djupet och endast 70010 avviker på nivån -20.
Vidare har CRS-försök utförts på tre nivåer i punkt U11067 där endast försöken på djupen 6m och 13 m används då det i tredje försöket utbildats för stora töjningar enligt avsnitt Figur
-40 -39 -38 -37 -36 -35 -34 -33 -32 -31 -30 -29 -28 -27 -26 -25 -24 -23 -22 -21 -20 -19 -18 -17 -16 -15 -14 -13 -12 -11 -10 -9 -8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1 +0 +1 +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 +9 +10 +11 +12 0 10 20 30 40 50 60 70 80 N iv å [m ]
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa]
(korrigerad m.a.p. wLoch OCR)
U11066 (vb) U11067 (kv) 70010 (vb) 70010 (kv) 70011 (vb) 70011 (kv) FB35 (vb) FB35 (kv) U11066 CPT U11067 CPT 70010 CPT 70011 CPT 70011 (skj)
6-6. Enligt Figur 6-6 ligger förkonsolideringstrycket lägre i U11067 än på land på samma nivå vilket med stor sannolikhet beror på att den ursprungliga markytan i älven aldrig varit lika hög som den varit på land.
Figur 6-6 Sammanställning av förkonsolideringstryck med avseende på nivå, utvärderade från CRS-försök (grön nyans – undersökningar inom avsatsen och röd nyans – undersökningar på land).
6.2.5 Empiri
Empiriska beräkningar har utförts för att uppskatta den odränerade skjuvhållfastheten enligt kapitel 4.7. De två beräkningarna är baserade på undersökningar i punkt 70011. Figur 6-7 visar de uppskattade hållfastheterna samt hur dessa ligger i förhållande till de uppmätta undersökningarna. Den röda linjen representerar den uppskattade hållfastheten på land och den blå i älven. För beräkningen av den empiriska hållfastheten i älven avlastas leran till en nivå motsvarande den last som eroderats bort vid punkt U11066.
-30 -25 -20 -15 -10 -5 0 5 10 0 100 200 300 400 N iv å [m ] Förkonsolideringstryck σ'c[kPa] 70010 70011 FB35 U11067
Figur 6-7 Den odränerade skjuvhållfastheten utifrån resultat från samtliga undersökningsmetoder samt empiri i sektion A (blå nyans – undersökningar i farleden, grön nyans – undersökningar inom avsatsen och röd nyans –
undersökningar på land).
Av Figur 6-7 att döma följer de empiriskt uppskattade hållfastheterna de uppmätta hållfastheterna inledningsvis väl men blir mot djupet högre. Det kan vidare konstateras att den empiriskt uppskattade hållfastheten i älven är påverkad på ungefär motsvarande djup som den uppmätta. Riktningsförändringarna som på flertalet ställen kan ses på de empiriskt uppskattade hållfastheterna beror på avvikelser i utvärderade förkonsolideringstryck, konflytgräns eller portryck. Någon jämförelse med en empiriskt uppskattad hållfasthet utifrån undersökningar utförda i älven har ej kunnat göras då underlaget varit begränsat.
-40 -39 -38 -37 -36 -35 -34 -33 -32 -31 -30 -29 -28 -27 -26 -25 -24 -23 -22 -21 -20 -19 -18 -17 -16 -15 -14 -13 -12 -11 -10 -9 -8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1 +0 +1 +2 +3 +4 +5 +6 +7 +8 +9 +10 +11 +12 0 10 20 30 40 50 60 70 80 N iv å [m ]
Odränerad skjuvhållfasthet [kPa]
(korrigerad m.a.p. wLoch OCR)
U11066 (vb) U11067 (kv) 70010 (vb) 70010 (kv) 70011 (vb) 70011 (kv) FB35 (vb) FB35 (kv) U11066 CPT U11067 CPT 70010 CPT 70011 CPT 70011 (skj) Empiri Land (70011) Empiri Älv (70011)
6.3 Sektion B
6.3.1 Allmänt
Sektion B återfinns i norra delen av Marieholms industriområde vilket är ca 1 km söder om Lärjemotet. Sektionen sträcker sig från västra delen av älvfåran till ca 80 m upp på land i öster. Landområdet består av gator, kontors- och verkstadsbyggnader. Agnesbergsvägen och