SOS-utredningens förslag till h u r SOS-verksamheten skall organisera:» in-nebär att riket indelas i ungefär 110 SOS-områden, vart och ett omfattande i medeltal 3 nätgrupper. Inom varje SOS-område inrättas en telefonistbetjä-nad SOS-central, som förlägges i ome-delbar anslutning till nätgruppsstatio-nen (NGS) i en av de ingående nät-g r u p p e r n a . Denna nätnät-grupp, som b ö r vara centralt belägen inom SOS-områ-det, benämnes i det följande egen nät-grupp, de övriga främmande nätgrup-per, se nedanstående schematiska bild av ett SOS-område.
All SOS-trafik inom området förmedlas av SOScentralen, vars h u v u d u p p -gift är att sätta den hjälpsökande i tele-fonförbindelse med vederbörande hjälp-organ. När en hjälpsökande anropat SOS-centralen, gör därför SOS-telefo-nisten ett utgående a n r o p till hjälpor-ganet, varefter hon sammankopplar de bägge förbindelserna.
Denna sammankoppling av två i och för sig normala lokal- eller mellanorts-förbindelser resulterar i en typ av sam-talsförbindclser, som ej förekommer vid den normala telefontrafik, för vil-ken nätgrupperna uppbyggas. Vissa svårigheter måste därför förutses. Led-ningslängden kan bli för stor och led-ningsdämpningen därmed otillåtet hög, med otillfredsställande talöverföring som följd.
E n ä r den föreslagna formen för SOS-verksamhet bygger på att en fullgod telefonförbindelse mellan den
hjälpsö-kande och hjälporganet skall kunna etableras, h a r det ansetts önskvärt med en n ä r m a r e utredning, vilka dämpnings-värden som kunna förutses vid SOS-förbindelser inom ett normalt SOS-om-råde. De erhållna v ä r d e n a bedömas lämpligen genom jämförelse med ett av Internationella rådgivande telefonkom-mittén (CCIF) rekommenderat maximi-värde på den totala s. k. referensekviva-lenten för en inhemsk telefonförbindel-se. Detta maximivärde utgör 4,6 neper.
Under förutsättning, att såväl den hjälp-sökande som hjälporganet ha fullt mo-derna och effektiva telefonapparater, innebär denna norm, att själva led-ningsdämpningen får uppgå till högst 3,6 neper, för att SOS-förbindelsen skall anses ha tillfredsställande talöver-föring.
Frömmonde nötgrupp
eSfn notgrupp
V \
fromm on c/ey'V-.
no t"grupp \ riGS /
/ /
Den för ledningsdämpningen avgö-r a n d e faktoavgö-rn h a avgö-r visat sig vaavgö-ra, inom vilken nätgrupp den hjälpsökande och hjälporganet befinna sig. Man får t r e olika typfall.
NGS betecknar h ä r nätgruppsstation.
Änd- och knutstationer h a endast an-tytts, eftersom de ej nödvändigtvis in-gå i förbindelsen. Dämpningen i SOS-växeln och dess huvudledningar h a r antagits uppgå till 0,25 neper. Övriga angivna dämpningsvärden ä r o tillåtna m a x i m i d ä m p n i n g a r hos ledningar och telefonstationer i ett automatiserat nät enligt gällande normer.
Den totala ledningsdämpningen blir maximalt
1,0 + 0,25 + 0,15 + 1,0 + 1,0 = 3,4 neper.
1. Om både den hjälpsökande och hjälporganet befinna sig inom SOS-cen-tralens egen nätgrupp, blir lednings-sammanhanget för den uppkopplade SOS-förbindelsen följande:
Den totala ledningsdämpningen blir enligt skissen maximalt
1,0 + 0,25 + 1,0 = 2,25 neper, vilket är ett godtagbart värde, som med-ger tillfredsställande talöverföring mel-lan den hjälpsökande och hjälporganet.
2. I vissa fall befinner sig den hjälp-sökande inom egen n ä t g r u p p men hjälporganet i en främmande nätgrupp, eller vice versa:
r Även detta värde b ö r k u n n a tolere-ras, med hänsyn till att det r ö r sig om 4 ett relativt sällsynt gränsfall.
3. Om både d e n hjälpsökande och Hjälpsökande /o * 0,35
Hjälp organ 1,0
hjälp sökan de 0,25
505-cen fro I
Hjälporgan
hjälporganet befinna sig inom en fram- rådet, får man följande ledningssam-m a n d e nätgrupp, tillhörande SOS-oledningssam-m- ledningssam-manhang:
Hjälpsökande fo]
Hjälporgan
1.0
-H-
4H-l.o 0,15 0,55
10
m
HGS £ }1,0 0,15
50S-cenlrol
I detta fall blir den totala lednings-d ä m p n i n g e n maximalt
2(1,0 + 1,0 + 0,15) + 0,25 = 4,55 neper.
Detta värde på dämpningen överskri-der med n ä r m a r e 1 neper det högsta tillåtna och medger icke en tillfreds-ställande talöverföring mellan den hjälpsökande och hjälporganet.
Samma värde på dämpningen erhål-les även för det fall att hjälporganet undantagsvis befinner sig utanför SOS-områdets gräns. Härvid förutsattes dock, att de planerade närförmedlings-slationernu inrättats.
I ovanstående kalkyl har visserligen hela tiden räknats med de maximalt tillåtna d ä m p n i n g s v ä r d e n a . Man får emellertid ej tro, att dessa maximivär-den endast i undantagsfall komma att uppnås, n ä r n ä t g r u p p e r n a s ledningsnät uppbyggas. Av ekonomiska skäl måste bl. a. l e d a r d i m e n s i o n e r n a i möjligaste mån hållas nere. Detta medför att led-ningsdämpningen i mycket stor ut-sträckning kommer att ligga i närheten av maximivärdet.
Det är sålunda tydligt, att svårigheter med talöverföringen på dessa onormala SOS-förbindelser måste befaras, så snart SOS-området omfattar mer än en
nät-grupp och både den hjälpsökande och hjälporganet befinna sig inom en främ-mande nätgrupp. En förbättring med 1 å 1,5 neper skulle behövas för de extre-ma fallen.
Man kan tänka sig ett par olika möj-ligheter att u p p n å denna förbättring av talöverföringen.
Närmast till h a n d s ligger att anordna snörförstärkare på SOS-centralen, att inkopplas så snart samtalsförbindelsen ej är tillfredsställande. Därvid riskerar man emellertid, att förstärkaren vid vissa ledningskombinationer kan räka i självsvängning och förorsaka tjut, som omöjliggör all talöverföring. Sannolikt måste man nöja sig med en relativt måttlig förstärkning, kanske högst 1 ne-per för bägge r i k t n i n g a r n a tillsam-mans. Denna förstärkning bör då före-trädesvis komma riktningen hjälpsö-kande — > . hjälporgan till godo. För att förbättra talöverföringen i motsatta riktningen böra samtliga hjälporgan inom främmande nätgrupper erhålla telefonapparater med förbättrad sänd-ningseffektivitet, så snart sådana bli disponibla.
En annan möjlighet är givetvis alltid tänkbar i besvärliga fall, nämligen att SOS-telefonisten överbringar den
hjälp-sökandes meddelande till hjälporganet, eller att hon rent av ger den hjälpsö-kande telefonnumret till hjälporganet och anmodar honom att själv ringa.
För de fall, dä SOS-centralen anläg-ges i direkt anslutning till de av tele-grafverket planerade när- och fjärrför-medlingsstationerna (se bilaga 2 ) , tor-de tor-det bli möjligt, åtminstone för SOS-centralens utgående trafik, att med hjälp av förmedlingsstationens förstär-kare kompensera dämpningen i led-ningen mellan SOS-centralen och de främmande nätgruppernas nätgrupps-stationer, så att den totala lednings-dämpningen för en SOS-förbindelse al-drig kommer att överskrida 3,4 neper,
oavsett var inom SOS-området den hjälpsökande och hjälporganet befinna sig.
Sammanfattningsvis kan man säga, att talöverföringen vid SOS-samtal utan särskilda åtgärder kan beräknas bli fullt tillfredsställande för åtminstone halva SOS-området. För den återståen-de återståen-delen av områåterståen-det kan återståen-den i erfor-derlig grad förbättras genom olika tek-niska åtgärder, dock möjligen med en-staka undantag, då det kan bli nödvän-digt att meddelandet från den hjälpsö-kande muntligen förmedlas av SOS-te-lefonisten, eller att den hjälpsökande hänvisas att själv ringa till hjälporga-net.
Vidar Johansson
Bilaga 2.