Hur har Dagens Nyheter gestaltat invandringen av flyktingar från krigen i Balkan 1992

Med utgångspunkt i de insamlade nyhetsartiklarna har denna studie ämnat att studera hur DN har rapporterat om två av de största flyktinginvandringarna till Sverige sedan andra världskriget. Analysen har skett genom en kvalitativ textanalys med hjälp av teorier om medielogik samt nyhetsvärdering. Syftet med uppsatsen har varit att analysera och diskutera rapporteringen om flyktinginvandringen från tidningen Dagens Nyheter under 1992 i jämförelse med 2015/2016 för att undersöka om det finns några skillnader eller likheter i rapporteringen och hur texterna konstruerades under respektive period. Resultatet visar att det finns en förväntan på att flyktingar ska arbeta när de kommer till Sverige och att det finns en tudelning i frågan om ekonomiska konsekvenser av flyktinginvandringen. Dessutom rapporteras det om humanitära aspekter av flyktingmottagandet tydligare under 2015/2016 i jämförelse med 1992 och flyktinginvandringen framställs även som belastande för det svenska samhället under båda perioderna.

Det finns både likheter och skillnader i diskussionen om arbete mellan 1992 och 2015/2016. Under båda perioderna finns det en tydlig förväntan på att flyktingar som kommer till Sverige ska arbeta för att bidra till samhället, oavsett hur länge de ska stanna. Vad som dock lyfts under 2015/2016 är att arbete är en viktig del av integrationen. Under 1992 går diskussionen istället åt att flyktingarna bör få tillfälliga arbetstillstånd under tiden deras ansökan behandlas. Det finns alltså en större förväntan på att flyktingar ska stanna i Sverige under 2015/2016, och vi tolkar att integrationen av flyktingarna framstår som viktigare. Resultatet kan tolkas med hjälp av medielogiken som beskriver att innehållet i medier påverkas av flera olika faktorer, som till exempel normer och regler. Något vi inte ska försumma är att samhället idag ser annorlunda ut än vad det gjorde under 1992. År 2010 tillkom en ny svensk lag, etableringsreformen som syftar till att underlätta för nyanlända flyktingar att snabbt komma in på arbetsmarknaden. Detta görs genom olika insatser som anordnas bland annat av Arbetsförmedlingen (Riksdag u.å.). Samhällets upprustning för flyktingmottagande ser ut att vara på en helt annan nivå idag jämfört

32

med 1990-talet. Flyktingar som kommer till Sverige idag får andra möjligheter till etablering och arbete än de som kom till Sverige under 1990-talet. Till exempel får flyktingar stöttning och coachning från samhället nationellt och lokalt för att kunna integreras och bli en del av samhället fortare. Detta är något som eventuellt kan förklara varför rapporteringen ser ut som den gör under 2015/2016. Som Strömbäcks och Theorins studie presenterar har attityden till invandring förändrats till att bli mer positiv från 1992 till 2015 (Strömbäck och Theorin 2018). Detta skulle också kunna vara en anledning till att det finns en större förväntan att flyktingar ska stanna i Sverige under 2015/2016.

Temat om ekonomiska aspekter kan sammanfattas med att det finns en tudelad inställning. Det ena perspektivet menar att ekonomin förstärks genom en ökad skattekraft eftersom flyktingar bidrar till de gemensamma resurserna genom att etablera sig på arbetsmarknaden. Den andra aspekten menar att ekonomin belastas eftersom kostnadstrycket på samhället ökar. Det kan således påstås att DN lyfter olika perspektiv på ekonomiska konsekvenser av flyktinginvandringen. Med det bekräftas det att det råder skillnader i frågan om vad man anser utvecklar ekonomin och inte. Rapporteringen om de ekonomiska aspekterna bygger till största del på uttalanden från politiker och med det får man uppfattningen av att rapporteringen speglar det ekonomiska läget, och det kan även tolkas ur den tionde principen inom nyhetsvärdering som handlar om att elit-personer har ett stort nyhetsvärde (Galtung och Holmboe Ruge 1965). Ekonomi är ett ämne som passar in i det studerade mediets format eftersom det är en morgontidning. Ur ett medielogiskt perspektiv anses ekonomi vara ett tyngre ämne som behandlas av morgontidningar i större utsträckning än kvällstidningar (Altheide och Snow 1991). Dessutom är DN en rikstäckande tidning och det är därför särskilt relevant att fokusera på ett ämne som berör Sverige i sin helhet. Vårt resultat ligger i linje med Hulténs tidigare studie som diskuterar att flyktinginvandringen beskrivs i medierna som oroväckande på grund av ett högt migrationstryck och på grund av de ekonomiska konsekvenserna det medför för samhället (Hultén 2006).

När en makthavande person kommer till tals och talar om flyktingarnas situation ligger fokus på en mer övergripande nivå som kan vara svår att relatera till för allmänheten. När individer från civilsamhället kommer till tals, vare sig det handlar om flyktingarna själva eller frivilliga som hjälper dem, kommer gestaltningen närmare mediepubliken eftersom det skildrar flyktingar på en individnivå i större utsträckning. Därför kan det vara enklare att förstå och relatera till det som läsare. Det kan dessutom väcka känslor av empati. Eftersom det är

33

nyhetsartiklar vi har analyserat är det någon/några personer som uttalar sig i varje artikel, eftersom det följer mediets logik att använda sig av citat i den här typen av artiklar. Det kan även förstås utifrån nyhetsvärderingens princip om personifiering, som handlar om att händelser som kan förknippas med personer har ett högt nyhetsvärde (Galtung och Holmboe Ruge 1965). Även om händelserna i sig som det rapporteras om inte berör de personer som uttalar sig har personerna som kommer till tals ändå någon form av anknytning till händelsen. Detta betyder att deras uttalande kan påverka händelsen till att framstå som mer relevant eftersom det rör individer. Resultatet som vi kommit fram till i vår studie stämmer överens med Hulténs tidigare studie eftersom enskilda individer framställs i neutral ton i större utsträckning då de kommer till tals mer jämfört med grupper som däremot framställs som stökiga enligt Hultén (Hultén 2006). Detta kunde vi också identifiera under respektive period. Ghersettis och Odéns tidigare studie presenterade att det vanligtvis är svenska aktörer som fick utrymme i merparten av olika nyhetsinslag, vilket stämmer bra överens med vårt resultat och de presenterade analyserna (Ghersetti och Odén 2018).

Inom temat för de humanitära aspekterna som vi fann i vårt insamlade material kan det konstateras att det rapporteras om hur människor engagerar sig i att stötta flyktingar och flyktingmottagandet under 2015/2016, men detta förekommer inte lika markant under 1992. Fokus riktas inte mot den aspekten vilket kan bero på att det engagemanget inte skedde i samhället 1992 i lika stor omfattning som idag. Civila engagerade sig mer under 2015/2016, vilket vi tror beror på att det idag är enklare att organisera sig genom sociala medier som inte fanns under 1992. Genom potentialen till spridning av nyheter har civilsamhället fått stora möjligheter att mobilisera sig och engagera sig i flyktingmottagandet som inte tidigare varit möjligt. Genom att mediepubliken tar del av nyheter om flyktingfrågan väcks det känslor hos dem. Därför förstärks medmänskligheten och sympatin för flyktingar ökar. Eftersom det förekommer enskilda berättelser från civilsamhället, som tidigare nämnts, i rapporteringen från 2015/2016 blev det ett ökat personfokus. På så vis kan rapporteringen om flyktingarnas situation under 2015/2016 ha gjort problemet mer individfokuserat i jämförelse med 1992. Ur ett medielogiskt perspektiv kan detta tolkas genom att det kan påverka mediepublikens uppfattning till att bli mer införstådda i flyktingarnas situation och även att möjligtvis engagera sig. Asp diskuterar berättartekniken personifiering och menar att nyhetens värde kan öka när den får fokusera på personer (Asp 1968). Det insamlade materialet tyder på detta genom att frivilliga och engagerade personer syns i texterna genom deras perspektiv på flyktinginvandringen.

34

Ett återkommande tema under både 1992 och 2015/2016 är att ansvaret för flyktingmottagandet ska vara jämnare fördelat över de europeiska länderna. Under båda perioderna tog Sverige emot rekordhöga antal flyktingar, och det presenteras ett resonemang kring att Sverige har nått sin smärtgräns för hur många flyktingar som kan tas emot. Diskussionen om ett jämnare fördelat ansvar har alltså inte förändrats över tid, och att DN rapporterar om det kan tolkas ur principen om att händelser som inträffat tidigare har ett högt nyhetsvärde (Galtung och Holmboe Ruge 1965).

Under 2015/2016 skildras flyktingar med mer sympati och deras situationer lyfts genom individer från civilsamhället. Även detta skulle kunna styrkas av Strömbäcks och Theorins studie genom att attityder till invandring har förändrats mellan 1992 och 2015 (Strömbäck och Theorin 2018). Det skildras även ett perspektiv som indikerar på att det finns en rädsla och oro för att flyktingar kommer att skapa problem i samhället. Vi upplever att konstruktionen av texterna i materialet bygger på en medvetenhet om att inte använda värdeladdade ord. Porträtteringen av flyktingar och hur de gestaltas i materialet från 2015/2016 tenderar därför att hålla en mer sympatisk ton jämfört med 1992.

För att analysera vårt material har vi lutat oss mot analysmodellen på fyra kategorier som inbegriper hur form, innehåll, språkets relation och intertextualitet samverkar för att kunna genomföra analyser av texterna. Vi har med hjälp av våra teman som vi fann i det insamlade materialet kunnat se olika skillnader, likheter, samband och även analyserat vad som kännetecknar respektive krigsperiod. Vi har därav också kunnat analysera hur flyktingar konstrueras i nyhetsartiklarna och vad det får för betydelse genom uppsatsens teoriram. Dessa kategorier har därmed varit våra verktyg i analyserande av det insamlade materialet. Med hjälp av teman som vi fann ur innehållet i nyhetsartiklarna har vi kunnat analysera texterna med teman som glasögon och därmed underlättade detta för oss att se skillnader och likheter. Genom att använda ord som asylsökande och flyktingar i nyhetsartiklarna skapas det ett sammanhang för läsaren som gör att denne förstår kontexten av nyhetsartikeln. Vidare kan användningen av ord som indikerar på sympati till flyktingar skapa ett sammanhang som innebär att det är högst relevant att visa medmänsklighet och att engagera sig i frågan. Genom språket realiseras innehållet och görs verkligt och därigenom kan en realistisk uppfattning hos läsarna bildas när de tar del av texterna. Exempel på detta är när det rapporteras om flyktingkrisen utifrån aspekter som rör det ekonomiska och samhälleliga läget, skapas det en verklig känsla och det går lättare att sätta fingret på konsekvenserna av den massiva invandringen. Intertextualitet förklaras som

35

en dimension som genomsyrar samtliga tre analyskategorier som tidigare diskuterats (Ledin och Moberg 2010). Genom intertextualitet har olika betydelser kunnat identifieras med koppling till formen, innehållet och relationen texterna befinner sig i. Tolkningarna vi presenterade i denna uppsats bygger på denna analyskategori, alltså att bryta ner texterna i teman och därefter skapa betydelse.