7.6.1 Operativa frågor
Finns det en statistiskt signifikant skillnad mellan deltagarnas för- och eftertest (RSQ, LCB & HBI- 19)? Finns det en statistiskt signifikant skillnad på gruppnivå mellan summan på behandlarnas första och sista skattning enligt TRS-2 respektive för varje kriminogent behovsområde för sig? Om det inte finns statistiskt säkerställda förändringar på gruppnivå, går det att se tendenser till förändring på individnivå? Finns det något behovsområde där deltagare eller behandlare upplever större eller mindre förändring, eller förändring i negativ riktning? Skiljer sig skattningarna åt mellan behandlare och deltagare på de behovsområden som går att jämföra? Hur stor andel av deltagarna bedöms av behandlaren ha nått behandlingsmålen, det vill säga, har ett normativt eller optimalt fungerade på flertalet behovsområden efter avslutad behandling (totalpoängen på TRS-2 uppnår 50)? Skiljer sig resultaten åt i jämförelse med eventuella liknande internationella studier?
7.6.2 Dataanalys
För att undersöka förändringen i deltagarnas skattningar och behandlarnas bedömning från start till avslut av behandling användes jämförande analyser. Detta skedde genom analys med ett icke- parametriskt test för beroende, eller parade, grupper - Wilcoxon Signed Rank Test, vilket lämpar sig för att mäta skillnader i en och samma grupp före och efter en intervention (Pallant, 2016). Mann Whitney-U Test användes för att göra jämförelser mellan oberoende grupper vid samma mättillfälle. Valet av icke-parametriska test beror på att materialet inte har varit normalfördelat utan innefattat extremvärden som skulle kunna innebära en risk för missvisande resultat vid användning av
parametriska test. För att även ta fram storleken på förändringen har effektstorlek beräknats (Cohen, 1988). Data har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics 22. Deskriptiv statistik har använts för redovisning av bakgrundsuppgifter om deltagarna samt resultat från
skattningsinstrument. Resultaten av de statistiska analyserna redovisas på gruppnivå. Analys av resultatet har därefter skett med utgångspunkt från ovan nämnda teoretiska ramverk och genom jämförelser med liknande studier.
30
7.7 Bortfall
Bortfallet i studien har varit stort, både det interna och det externa. Av de 99 deltagare som ingick i studien från början har endast behandlarskattningar (TRS-2) på cirka hälften av deltagarna, 48 stycken, inkommit. Av dessa var skattningarna för 46 av deltagarna komplett ifyllda. Bortfallet bland
deltagarnas egna för- och eftertester var ännu större. Totalt antal tester som skickades in var 82 förtest och 29 eftertest på HBI-19, 81 förtest och 29 eftertest på LCB och 83 förtest och 29 eftertest på RSQ. Ett stort antal av förtesten saknade den individuella kod som är nödvändig för att kunna matcha ihop ett förtest med ett eftertest. Det var totalt endast 28 stycken par av kompletta förtest och eftertest som hade en korrekt kod. Av dessa saknade i snitt ungefär två till sju stycken testpar, bland alla tre skattningsformulär, ikryssade svar på enstaka eller flera frågor vilket resulterar i att det bara var ett drygt 20-tal individer som ingick i analysresultatet av deltagarnas egna skattningar. Detta då det behövs kompletta formulär vid båda tillfällena för att kunna göra en jämförelse. I syfte att öka stickprovsstorleken utfördes imputation av medelvärde (Reuterberg, 2001) för fyra av deltagarnas tester på LCB och tre på HBI-19 där det endast saknades svar på en fråga. Detta innebar att antalet kompletta testpar utökades till 25 – 27 stycken (se figur 2).
Figur 2. Flödesschema över inkomna och slutligen analyserade för- och eftertest samt behandlarskattningar.
Skattningar från ungefär hälften av de deltagarna som ingick i studien från början har alltså inte inkommit från behandlare och ännu färre från deltagarnas egna skattningar. Statistik som finns i
31
Kriminalvårdens interna statistikportal (till handa genom personlig kommunikation med T. Johnson, Kriminalvårdens huvudkontor, 19 mars, 2019) avseende antalet fullföljda respektive avbrutna program totalt i ROS under studieperioden, alltså inte bara för de deltagare som tillhör urvalsgruppen, visar att cirka 27 % av deltagarna avbryter ROS (se tabell 1, 2, 3 och 4). Observera att det från statistikportalen inte går att se uppgifter om när ett program startade, den del av de fullföljda respektive avslutade program som finns med i statistiken kan alltså ha påbörjats innan studieperioden. Det stora bortfallet kan ha betydelse för tillförlitligheten i resultatet, se vidare resonemang kring detta i diskussionen. Det är möjligt att de generösa inklusionskriterierna i ROS innebär ökad risk för avhopp eftersom även mindre motiverade deltagare inkluderas.
Tabell 1. Andel fullföljda respektive avbrutna ROS-program inom Kriminalvården under studieperioden (1 augusti 2017 – 1 mars 2019). Källa: Kriminalvårdens statistikportal
Fullföljda Avbrutna
Anstalt 164 59
Frivård 145 53
Totalt avslutade 309 112
Tabell 2. Avbrottsorsak samtliga avslutade ROS-program inom Kriminalvården under studieperioden (1 augusti 2017 – 1 mars 2019). Källa: Kriminalvårdens statistikportal
Avbrott pga klientbeteenden 23
Övriga avbrott 89
Totalt 112
Tabell 3. Avbrottsorsak klientbeteenden, samtliga avslutade ROS-program inom Kriminalvården under studieperioden (1 augusti 2017 – 1 mars 2019). Källa: Kriminalvårdens statistikportal
Bedömd olämplig av behandlare 8
Egen begäran 9
Misskötsamhet 6
Totalt 23
Tabell 4. Avbrottsorsak övrigt, samtliga avslutade ROS-program inom Kriminalvården under studieperioden (1 augusti 2017 – 1 mars 2019). Källa: Kriminalvårdens statistikportal
Flyttat till annat verksamhetsställe
20
Villkorligt frigiven 11
Påbörjat utökad frigång 6
Påföljden helt verkställd 3
Program inställt 6
Byte av programgrupp 18
Tillfälligt deltagande 3
Övrigt 22
32
7.8 Forskningsetik
Inför studien har viktiga principer för etiska överväganden i samband med forskning, från
Vetenskapsrådets publikation God forskningssed (2017), tagits i beaktande. Studien har godkänts av ansvarig chef på enheten för behandlingsprogram inom Kriminalvården, som ett led i ordinarie utvärdering och utveckling, samt av ansvariga på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Deltagarna fick skriftlig information om att svaren från för- och eftertesterna är konfidentiella och endast kommer att användas till forskning och utveckling av behandlingsprogrammet. De har muntligen informerats om att fylla i för- och eftertest är helt frivilligt, ingen deltagare har tvingats att fylla i testen. Allt material som har hanterats under studiens genomförande är avidentifierat genom att formulären, innan de skickats in, har kopplats till en individuell kod som möjliggör en sammanställning av rätt för- och eftertest men som inte går att spåra till någon deltagares personuppgifter. Även TRS-2-skattningarna var avidentifierade när de laddades upp i den elektroniska mappen på Kriminalvårdens server av behandlaren. Det finns alltså ingen risk att deltagarnas identitet röjs. De enda som haft tillgång till mappen är jag som författare, ansvarig behandlare och behandlarens handledare i ROS (eftersom TRS- skattningarna också används i den reguljära verksamheten och som underlag i handledning). Mellan augusti 2017 och oktober 2018 hade även en senior handläggare på Kriminalvårdens huvudkontor, som under denna tid arbetade med det interna utvärderingsprojektet, tillgång till mappen. Då inga persondata har sparats följer studien även reglerna för GDPR (The General Data Protection
Regulation) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Det empiriska material i fysisk form som har samlats in har hanterats i Kriminalvårdens lokaler där formulären förvarats i ett låst arkiv. Materialet har destruerats efter studiens slut enligt
Kriminalvårdens direktiv. Min bedömning är att studien inte innebär någon påtaglig risk för negativa konsekvenser för den studerade gruppen eller andra personer. Snarare är det troligt att ökad kunskap om sexualbrottsdömda och sexualbrottsbehandling generellt kan bidra till att minska stigmatisering och mytbildning kring gruppen i fråga och bidra till att behandlingsinsatser utvecklas och förbättras. Det är av samma skäl osannolikt att offer för sexuellt våld skulle drabbas negativt av resultaten från studien med tanke på att det snarare är brist på kunskap om förövare som riskerar att bidra till att brottsoffer ifrågasätts och skuldbeläggs, detta på grund av att vissa förövare som utpekas av offren inte passar in i den stereotypa uppfattningen om vem som är en förövare.
33