Datainsamling

För att studera dessa hållbarhetsredovisningar gjordes en innehållsanalys. Denna metod kan definieras på följande sätt: “Innehållsanalys är en forskningsteknik som rör en objektiv, systematisk och kvantitativ beskrivning av det konkreta eller manifesta innehållet i kommunikationen” (Berelson 1952, s. 18). I just denna definition är alltså en innehållsanalys kvantitativ men Bryman och Bell (2013, s. 302) lyfter att innehållsanalyser också kan vara kvalitativa. För att uppnå objektivitet menar Bryman och Bell (2013, s. 300) att det på förväg behöver framgå hur materialet ska kategoriseras för att forskarens personliga värderingar inte ska påverka.

Denna metod för innehållsanalys har tagits fram med inspiration från Avram et al. (2018). Avram et al. (2018) gjorde i sin studie en innehållsanalys av 49 företags miljörapportering för att studera jämförbarheten över tid samt företagen emellan. Studien av Avram et al. (2018) har stora likheter med studien som presenteras i denna uppsats vilket är en anledning till att inspiration har hämtats från studiens metod. Avram et al. (2018, s. 7) beskriver att de hade ett semi-objektivt tillvägagångssätt där de i förväg förberedde en lista med objekt som de letade efter i rapporterna, vilket är ett tillvägagångssätt som är vanligt inom detta område. Detta passar även den aktuella studien eftersom en analytisk modell tagits fram och dessa olika faktorer är lämpliga att leta efter i de hållbarhetsredovisningar som studeras. Avram et al. (2018, s. 7 f.) skapade ett nummersystem där de studerade en miljöindikator i taget och gav poäng utifrån om den rapporterades på samma eller olika sätt i ett företags hållbarhetsredovisningar från tre olika år. 1 poäng gavs om indikatorn rapporterades på samma sätt alla tre år, 2 poäng om indikatorn rapporterades på samma sätt två av tre år samt 3 poäng om indikatorn rapporterades på olika sätt alla tre år (ibid). De räknade sedan ut ett genomsnitt där 1 representerade det bästa värdet (ibid). Med tanke på likheterna mellan studien av Avram et al. och studien i denna uppsats är kodningsschemat som tagits fram inspirerat av metoden som presenterats ovan, med ett liknande poängsystem där de olika faktorerna ges en kod mellan 1 och 3.

Av de fyra faktorerna i den analytiska modellen var det inte någon som hade en större påverkan på jämförbarheten än någon annan, något som även framkommer av tidigare forskning om jämförbarhet (Avram et al. 2018; Zsóka & Vajkai 2018; Diouf & Boiral 2017). På dessa grunder valdes att till denna studie använda samma tregradiga poängskala för samtliga fyra faktorer. Det som i denna studie ger en ökad precision i poängskalan är förekomsten av decimaler. Utan

hade kunnat göras utan decimaler med en poängskala på 30 eller 300 där varje nivå av jämförbarhet istället var värd 10 respektive 100 poäng. Valet att använda poäng om just 1 till 3 valdes då det gav störst likhet med studien av Avram et al. (2018).

Nedan presenteras utformningen av denna studies kodningsscheman närmare. 3.3.1 Utformning av kodningsschema för jämförelse över tid

Med hjälp av den analytiska modellen som presenterades i 2.4 Analytisk modell togs ett kodningsschema och en kodningsmanual fram för analys av de enskilda företagens hållbarhetsredovisningars jämförbarhet över tid. I dessa framgick det tydligt hur rapporterna skulle kategoriseras utefter de olika faktorer som påverkar hållbarhetsredovisningens jämförbarhet, se tabell 1 och 2.

Tabell 2. Kodningsschema för jämförelse över tid, exempel

3.3.1.1 Använda riktlinjer

I hållbarhetsredovisningen eller som en integrerad del av årsredovisningen ska det vara utskrivet vilken av GRIs standarder som används (GRI 101 2016, s. 30). De riktlinjer som GRI har presenterat genom åren och vilka som eftersöktes var G1, G2, G3.0, G3.1, G4 och GRI Standards. Utifrån vilken/a riktlinjer som användes gavs olika poäng. Rapporterades samma riktlinje alla tre år gavs 1 poäng, rapporterades två olika riktlinjer gavs 2 poäng och rapporterades olika riktlinjer alla tre år gavs 3 poäng.

3.3.1.2 Rapporterade indikatorer

I denna del av kodningsschemat söktes rapporterade indikatorer. Dessa indikatorer ska vara de som berör just miljö.

GRIs olika versioner av riktlinjer presenterar olika indikatorer och ibland även olika namn på dessa. Exempelvis heter miljöindikatorerna i G4 EN1 - EN34 och i GRI Standards har de namnen 301-1 - 308-2 (GRI u.å., G4 Sustainability Reporting Guidelines; GRI u.å., GRI Standards Download Center). En del av indikatorerna från de olika riktlinjerna hade samma betydelse men olika namn, dessa indikatorer beslutades att tas upp i kodningsschemat som samma indikator och skrevs in i kodningsschemat som exempelvis 301-2/EN2. Detta gjordes för att undvika en eventuell dubbelräkning av indikatorer som hade samma innehåll men olika namn, vilket skulle ge ett missvisande resultat. Denna åtgärd har även gjort faktorn rapporterade miljöindikatorer mer oberoende av faktorn riktlinjer, vilket innebär att indikatorer inte i lika stor utsträckning påverkas av vilka riktlinjer som används. I bilaga 1 anges vilka indikatorer som har olika namn men samma betydelse och därmed rapporteras som samma i denna studie. Det säkerställdes att just dessa indikatorerna hade samma betydelse genom att gå in i de olika riktlinjerna och läsa om indikatorn.

Flertalet gånger hade det rapporterande företaget med indikatorer i sitt index men i kommentar bredvid skrivit att indikatorn ej var tillämpbar. Dessa indikatorer som ej var tillämpbara hos det rapporterande företaget bortsågs ifrån. Detsamma gällde indikatorer som företagen i sitt GRI index skrev att de rapporterade om men som inte fanns rapporterade i hållbarhetsredovisningen. Alla miljöindikatorer som togs upp i hållbarhetsredovisningarna för de olika åren fördes in i kodningsschemat. Efter det sågs alla indikatorer för de olika åren över och gavs poäng. Togs indikatorn upp alla tre år gavs den 1 poäng, togs den upp två av tre år gavs den 2 poäng och togs den endast upp ett år gavs den 3 poäng. Detta gjordes med alla företagets rapporterade miljöindikatorer. Slutligen gjordes en summering av poängen för de olika indikatorerna och ett genomsnitt räknades ut som blev företagets kod för rapporterade indikatorer.

3.3.1.3 Måttenheter

I denna del av kodningsschemat studerades vilka måttenheter som användes för att presentera de rapporterade miljöindikatorerna i hållbarhetsredovisningarna. Här studerades endast de indikatorer som rapporterades alla tre år och som tidigare nämnt kunde de ha olika namn i riktlinjerna men i denna studie räknades de som samma. Exempel på måttenheter kan vara ton

år gavs 1 poäng. Användes samma måttenhet två av tre år gavs 2 poäng och användes olika måttenheter alla tre år gavs 3 poäng. Efter detta summerades samtliga poäng för de rapporterade indikatorerna och ett genomsnitt räknades fram som blev företagets kod för måttenheter.

3.3.1.4 Absoluta och relativa tal

I den sista delen av kodningsschemat studerades om de rapporterade miljöindikatorerna redovisades med både absoluta och relativa tal i hållbarhetsredovisningarna. Alla rapporterade miljöindikatorer för samtliga år studerades. De indikatorer som i namnet angav om de skulle presenteras specifikt i relativa tal bortsågs ifrån alla tre år. Även kvalitativa indikatorer som inte skulle anges i siffror överhuvudtaget bortsågs från. I bilaga 1 anges vilka indikatorer som bortsågs från i studien av absoluta och relativa tal.

Indikatorerna studerades en i taget och gavs JA om de redovisades i både absoluta och relativa tal eller NEJ om de ej redovisades i både absoluta och relativa tal. De relativa tal som söktes i hållbarhetsredovisningen ska ange procentuell förändring från föregående år, inte exempelvis procent av total volym. Finns inte detta fick den specifika indikatorn NEJ. En procent räknades fram för varje år som beskrev hur stor andel av de redovisade indikatorerna som presenterades med både absoluta och relativa tal. Redovisades 67 procent eller fler av indikatorerna i både absoluta och relativa tal gavs 1 poäng, var det 33 procent eller fler men färre än 67 procent gavs 2 poäng, redovisades färre än 33 procent gavs 3 poäng. De olika årens koder summerades och ett genomsnitt för de tre åren räknades ut som blev företagets kod för absoluta och relativa tal. 3.3.2 Utformning av kodningsschema för jämförelse företag emellan

För att studera jämförbarheten företagen emellan utformades ytterligare ett kodningsschema och en kodningsmanual, se tabell 3 och 4. I detta fall skedde kodningen istället utifrån respektive års hållbarhetsredovisningar från alla sju företagen. Precis som beskrivet ovan innebar även i detta fall en kod som var lika med 1 bra möjligheter till jämförelse mellan företagen och 3 innebar dåliga möjligheter till jämförelse. Data från den första delen av studien, jämförbarhet över tid, har använts för att spara tid.

Tabell 4. Kodningsschema för jämförelse mellan företag, exempel

3.3.2.1 Använda riktlinjer

I den första delen av kodningsschemat studerades vilka riktlinjer företagen använde. De olika riktlinjer som söktes var G1, G2, G3.0, G3.1, G4 och GRI Standards. Rapporterades samma riktlinjer av sex eller sju företag gavs 1 poäng och rapporterades samma riktlinjer av tre till fem företag gavs 2 poäng. 2 poäng gavs även om till exempel tre företag redovisar enligt samma riktlinjer och två andra företag redovisar enligt samma riktlinjer, men olik från de första. Var det endast två företag som rapporterade enligt samma eller om alla rapporterade efter olika riktlinjer gavs 3 poäng. Siffran utgör faktorn riktlinjers kod.

3.3.2.2 Rapporterade indikatorer

Efter studien av riktlinjer studerades vilka miljöindikatorer som rapporterades av företagen. En indikator i taget studerades. Alla indikatorer som tagits upp i minst en av hållbarhetsredovisningarna tog upp i denna del. Även här räknades indikatorn som en och samma om den hade samma betydelse men olika namn i de olika riktlinjerna. I bilaga 1 redovisas vilka indikatorer som har samma betydelse. Rapporterades indikatorn av sex eller sju företag gavs 1 poäng, rapporterades den av tre till fem företag gavs 2 poäng och rapporterades den av ett eller två företag gavs 3 poäng. Efter detta summerades alla poäng och ett genomsnitt räknades ut som blev faktorn rapporterade indikatorers kod.

3.3.2.3 Måttenheter

Nästa del i kodningsschemat var att studera vilka måttenheter företagen använde för de olika indikatorerna. Här studerades endast de faktorer som redovisats av sex eller sju företag, detta eftersom det är dessa indikatorer som i störst utsträckning kan jämföras med varandra. Som tidigare nämnt räknades indikatorerna som en och samma även om de hade olika namn i de olika riktlinjerna, förutsatt att de hade samma betydelse. I bilaga 1 redovisas vilka indikatorer som har samma betydelse och i denna studie räknas som samma. En indikator i taget studerades. Användes samma måttenhet för indikatorn av sex eller sju företag gavs 1 poäng. Användes samma måttenhet för indikatorn av tre till fem företag gavs 2 poäng. Här innefattas även om exempelvis tre företag har samma måttenhet och två andra företag har samma måttenhet, men olik från den första. Användes samma måttenhet av två företag eller om alla företag använde olika måttenheter gavs 3 poäng. Dessa siffror gäller oavsett om indikatorn rapporterades av sex eller sju företag. När alla indikatorer gåtts igenom gjordes en summering av poängen och ett genomsnitt räknades ut vilken utgör faktorn måttenheters kod.

3.3.2.4 Absoluta och relativa tal

I den sista delen av kodningsschemat studerades om de rapporterade miljöindikatorerna redovisades i både absoluta och relativa tal i hållbarhetsredovisningarna. Endast de indikatorer som rapporterats av sex eller sju företag togs upp i denna del av kodningsschemat, alltså samma indikatorer som tagits upp i studien av måttenheter. De indikatorer som specifikt anger i namnet att de ska presenteras i relativa tal eller är av kvalitativ natur bortsågs ifrån, dessa finns presenterade i bilaga 1. Indikatorerna studerades en och en. Redovisades indikatorn i absoluta och relativa tal av sex eller sju företag gavs 1 poäng, redovisades indikatorn i absoluta och relativa tal av tre till fem företag gavs 2 poäng och redovisades indikatorn i absoluta och relativa

tal av inget, ett eller två företag gavs 3 poäng. Slutligen sammanställdes poängen och ett genomsnitt räknades ut vilken blev koden för faktorn absoluta och relativa tal.

3.3.3 Användning av kodningsschema

Enligt Bryman och Bell (2013, s. 310) ska all information som rör ett visst fall eller en viss frågeställning föras in i ett kodningsschema och för varje item som ska kodas behövs en separat kodningsblankett. Ett kodningsschema fylldes därför i dels för var och en av de sju företagen för att möjliggöra analys av jämförbarheten över tid. Dessutom fylldes ett kodningsschema i för var och en av de olika åren för att kunna analysera jämförbarheten företagen emellan. I dessa kodningsscheman kodades de olika faktorerna efter informationen i kodningsmanualen. En kod som var lika med 1 innebar goda möjligheter till jämförelse och 3 innebar bristande möjligheter till jämförelse.

För att säkerställa att dessa regler tillämpades på ett konsekvent sätt studerades hållbarhetsredovisningarna för Atlas Copco och ABB av forskarna tillsammans innan resterande delades upp mellan dem. För jämförelse mellan företag studerades samtliga år av forskarna tillsammans. Innehållsanalysen uppnår på detta sätt en systematik som är viktig för att skevheten och felkällorna ska minimeras (Bryman & Bell 2013, s. 300).