Datainsamling och databearbetning

För att samla in data till undersökningen valde vi att göra intervjuer, vilket är det vanligaste sättet att samla in data på i fenomenografiska undersökningar. Intervjuerna kan variera från att vara öppna och semistrukturerade till att vara förhållandevis

välstrukturerade. Oavsett vilken struktur som används innehåller intervjuerna inte fasta svarsalternativ eller ett på förhand troligt svarsutrymme.

Vi valde semistrukturerade intervjuer eftersom vi inte är vana vid att utföra intervjuer, men ändå inte ville vara bundna till frågorna. Martyn Denscombe, professor i social forskning, klargör att vid semistrukturerade intervjuer har personen som utför intervjun bestämt vilka ämnen som ska diskuteras samt vilka frågor som ska besvaras. I den semi-strukturerade intervjun ges informanten större flexibilitet när det gäller ordningsföljden

på frågorna och större möjlighet att utveckla sina idéer. Svaren är öppna vilket särskilt framhäver den intervjuades synpunkter (Denscombe 2000, s. 135).

Eftersom vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer gjorde vi en

intervjuguide som vi kunde utgå ifrån i våra intervjuer. Denna mall användes främst för att vi skulle få med all information vi var ute efter. Mallen var även nyttig att ha vid de intervjuer där informanterna inte var så pratsamma. Vid dessa tillfällen var vi tvungna att ställa frågor utifrån mallen. I vissa fall förväntade sig informanterna att få frågor istället för att de själva pratade utifrån fenomenet.

Även Pål Repstad, docent i samhällsvetenskap, tycker att det är bra att ha en mall som fungerar som en checklista, för att undersökaren ska minnas allt som ska vara med även om mallen inte följs till punkt och pricka. Undersökaren får inte se det som ett problem om informanten på eget initiativ ger svar på fråga sju och elva som en förlängning på fråga tre. Skulle undersökaren avbryta för att få en ”riktig” ordningsföljd finns risken att informanten blir osäker eller irriterad och därav tystare (Repstad 1999, s. 64).

Vi försökte utforma våra frågor så att de inte skulle vara ledande. Vi valde att börja med en provintervju för att testa våra frågor. Provintervjun resulterade i att vi upptäckte att våra frågor var alldeles för strukturerade och vi ändrade i vår intervjumall.

Provintervjun spelades in på band men transskriberades aldrig då vi inte skulle använda den utan bara ville testa våra frågor och se hur bandspelaren fungerade.

Som bekräftelse på bokad intervju skickade vi ut ett brev där vi tackade informanterna för deras medverkan i förskott och förklarade lite hur intervjun skulle gå till. Vi skickade med de teman som intervjun skulle handla om för att informanterna skulle kunna tänka lite kring våra teman innan intervjun.

Före våra intervjuer försökte vi småprata lite med våra informanter för att bygga upp en positiv social relation, så att informanterna skulle känna sig trygga i intervjusituationen. Dessvärre hade vi bara möjlighet till detta vid ett par enstaka tillfällen eftersom

informanterna snabbt ville börja intervjuerna. Innan varje intervju talade vi emellertid om för alla vad uppsatsen skulle handla om samt att vi lovade dem konfidentialitet. Vi berättade också för informanterna att vi skulle skriva ut intervjuerna i sin helhet och låta dem ta del av utskriften så att de skulle kunna korrigera eventuella fel. Detta användes bara av en informant som påpekade ett stavfel. Vi valde att göra detta för att informanterna skulle känna sig trygga i vårt samarbete.

Vi intervjuade nio bibliotekarier i södra Sverige som arbetar med referensarbete för att få svar på våra frågor. Intervjuerna tog ca en timme per person. Vi valde att intervjua informanterna på deras arbetsplats och alla intervjuerna genomfördes i ett avskilt rum där vi utan avbrott kunde utföra dem. Repstad talar om att plats och lokal kan påverka resultatet av en intervju. Han tycker att det bästa är en plats där intervjun kan ske ostört, en neutral lokal där informanten känner sig hemma (Repstad 1999, s. 72).

Vi valde att båda två vara med vid samtliga intervjuer även om det är tidskrävande. Vi tyckte att fördelarna övervägde. Det innebar att den ena kunde ha det största ansvaret för att frågemallen följdes och den som ställde frågorna kunde ha mer ansvar för den icke-verbala kommunikationen och möjlighet att ställa följdfrågor (Repstad 1999, s. 84).

Vi försökte vara så neutrala som möjligt under intervjuerna. Staffan Larsson, som 1986 var fil.dr i pedagogik, pratar i sin bok Kvalitativ analys- exemplet fenomenografi om att en ansträngning måste göras av intervjuaren för att inte påverka informanten i en viss riktning. Han talar dock om att det finns en viss skillnad mellan att intervjua

yrkesverksamma och lekmän. Svaren från de yrkesverksamma påverkas inte lika mycket av ledande frågor (Larsson 1986, s. 28). Eftersom vi har intervjuat yrkesverksamma bibliotekarier som arbetar med referensarbete antar vi att bibliotekarierna inte har blivit påverkade av oss.

Alexandersson talar också om att intervjuarens roll i intervjusituationen måste

diskuteras. Det finns olika sätt för informanterna att se på intervjuaren till exempel som en intresserad och nyfiken kollega eller som en kontrollerande expert utifrån

(Alexandersson 1994, s. 125). Vid de flesta av våra intervjuer var det en avspänd atmosfär. Vi kände att de flesta av informanterna hade lätt att uttrycka det de ville och inte behövde tänka sig för innan de svarade. Ett intervjutillfälle var något ansträngt eftersom informanten var väldigt nervös. Under en intervju kände vi att informanten var förmyndaraktig och kände inte samma förtroende för oss som de andra gjorde. Vid något enstaka tillfälle kändes svaren fabricerade för att det skulle låta passande. De flesta intervjuerna kändes dock som att samtala med en vän eller kollega. Ett par av intervjuerna var mer intressanta än andra, då vi fick fram mer och utförligare material från dem, vilket kommer visa sig i utfallsrummet då de informanterna kommer att återkomma mycket.

Vi valde att använda oss av bandspelare som rekommenderas vid förberedda kvalitativa intervjuer. Eftersom situationen ändå är en smula konstlad gör bandspelaren varken till eller ifrån. Ofta glöms den av under intervjun, möjligtvis efter en inledande tvekan (Repstad 1999, s. 70). Vi valde att banda intervjuerna då det finns många fördelar med det. Intervjuaren har möjlighet att helt koncentrera sig på vad informanten säger och behöver inte alls tänka på att anteckna det som sägs. Det innebär att det är lite lättare att uppfatta icke-verbala budskap såsom gester och miner (Repstad, 1999 s. 70).

Efter intervjuerna samtalade vi kring det som vi tyckte var det väsentliga i intervjun samt de känslor vi fick vid intervjun. Anledningen därtill var att vi snabbt ville diskutera intervjun för att inte hinna glömma av våra första intryck.

Under en del av intervjuerna hade vi problem med bandspelaren som började hacka. Detta innebar att små delar av intervjuerna har fallit bort. Vi har skrivit ut intervjuerna i sin helhet, vilket är rekommenderat av både Repstad och Denscombe eftersom det ger en särskild närhet till materialet (Denscombe 2000, s. 155, Repstad 1999, s. 85f). Vi försökte att transkribera bandinspelningarna så fort som möjligt för att kunna fylla i luckorna med vårt minne.

Även i analysfasen är det en stor fördel att ha intervjun ordagrant återgiven, utan den filtrering som anteckningar och minne innebär (Repstad 1999, s. 71). Eftersom vi var intresserade av att undersöka upplevelser var det väldigt betydelsefullt att använda bandspelare så vi inte förlorade betydande nyanser från informanterna som är mycket värdefull information (Repstad 1999, s. 72).