De lege ferenda

Att annars otillåtna gärningar tillåts i betydligt större utsträckning inom hälso- och sjukvården än på andra områden kan utläsas från vissa allmänna straffrättsliga bestämmelser med tillhörande förarbetsuttalanden och doktrinuttalanden. Tillåtligheten i de medicinska åtgärderna tycks ha ansetts vara så självklar att ingen specifik lagstiftning på området behövs. I vissa situationer är det emellertid inte helt klart vad som är tillåtet och vad som inte är det, exempelvis när det handlar om att avbryta en livsuppehållande behandling. Av den anledningen får det anses finnas ett lagstiftningsbehov på området.

Lagstiftaren har genom åren ett flertal gånger påpekat att aktiv dödshjälp bör vara otillåtet. Enligt de traditionella rättskällorna är det också så rättsläget förhåller sig. Vad som avses med aktiv dödshjälp är emellertid inte helt klart. Det faktum att det i förarbetena till bestämmelsen i 2 kap. 6 § RF uttalas att underlåtenheter inte utgör ett påtvingat kroppsligt ingrepp kan tolkas som att lagstiftaren avsikt är att läkaren ska underlåta att exempelvis stänga av en respirator om behandlingen är livsuppehållande. Förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 2 § PL tycks emellertid inte göra någon skillnad mellan olika typer av avbrytande av behandlingar, vilket talar emot att lagstiftaren skulle ha en sådan avsikt. Inte heller Socialstyrelsens föreskrifter

41

gör någon skillnad mellan olika typer av avbrytande av behandlingar. Viktigt att påpeka är att det faktum att föreskrifterna är utfärdade av Socialstyrelsen innebär att de inte representerar lagstiftarens intentioner, vilket självfallet påverkar dess värde som rättskälla.

Den osäkerhet som råder kring om avbrytande av livsuppehållande behandling skulle kunna avhjälpas genom en lagbestämmelse om ansvarsfrihet i 24 kap. BrB som rättfärdigar de typer av livsförkortande åtgärder som är tillåtna inom hälso- och sjukvården. Viktig är att den straffrättsliga bestämmelsen är förenlig med det hälso- och sjukvårdsrättsliga regelverket som reglerar att patienten har en självbestämmanderätt inom hälso- och sjukvården.

Fördelen med en sådan lagbestämmelse om ansvarsfrihet är ökad förutsägbarhet, vilket enligt legalitetsprincipen är ett krav inom straffrätten. Legalitetsprincipen luckras upp när det inte kan ges ett klart svar på frågan om en läkare, som på patientens begäran avbryter en livsuppehållande behandling, kan hållas straffrättsligt ansvarig för orsakande av patientens död. Nackdelen med en sådan lagbestämmelse om ansvarsfrihet är att hela systemet med att annars otillåtna gärningar tillåts i högre utsträckning inom hälso- och sjukvården än på andra områden bygger allmänna rättsprinciper, inte lagstiftning. Om endast en av alla de annars otillåtna åtgärder som tillåts inom hälso- och sjukvården, men inte på andra områden, rättfärdigas genom lag skulle systemet sakna struktur och enhetlighet. Av den anledningen räcker det inte med endast en bestämmelse på området.

Av den tidigare framställningen kan konstateras att det råder en intressekonflikt mellan det straffrättsliga ansvaret för skydd av andras liv och patientens självbestämmanderätt. Om det också föreligger en rättslig konflikt häremellan beror på om straffrättsligt ansvar skulle kunna ådömas en läkare som, på patientens begäran, avbryter en livsuppehållande behandling genom att vidta en aktiv handling. Eftersom att det är oklart om så skulle ske, måste det också anses vara oklart om det föreligger en rättslig konflikt mellan patientens självbestämmanderätt och läkarens straffrättsliga ansvar. Denna osäkerhet medför dock att det finns ett lagstiftningsbehov på området.

42

Källförteckning

Litteratur

Asp, Petter, Ulväng, Magnus & Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, 2 uppl., Iustus förlag, 2013 [cit. Asp, Ulväng & Jareborg].

Axelsson, Ewa, Patientsäkerhet och kvalitetssäkring i svensk hälso- och sjukvård : En

medicinrättslig studie, Iustus förlag, 2011 [cit. Axelsson].

Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., Norstedts Juridik, 2012 [cit. Borgeke].

Bull, Thomas & Sterzel, Fredrik, Regeringsformen – en kommentar, 3 uppl., Studentlitteratur, 2015 [cit. Bull & Sterzel].

Cameron, Iain, An Introduction to the European Convention on Human Rights, 7 uppl., Iustus förlag, 2014 [cit. Cameron].

Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis : En kommentar till

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 5 uppl., Norstedts Juridik, 2015 [cit.

Danelius].

Jareborg, Nils & Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 4 uppl., Norstedts Juridik, 2014 [cit. Jareborg & Zila].

Leijonhufvud, Madeleine & Lynøe, Niels, Sederingsterapi som förkortar livet – dråp eller

adekvat behandling?, Läkartidningen den 9 november 2010, nr 45 [cit. Leijonhufvud &

Lynøe].

Leijonhufvud, Madeleine, Wennberg, Suzanne & Ågren, Jack, Straffansvar, 9 uppl., Norstedts Juridik, 2015 [cit. Leijonhufvud, Wennberg & Ågren].

Löfmarck, Madeleine, Rätt att dö, plikt att hålla vid liv, SvJT 1979 s. 720-725 [cit. Löfmarck].

Rynning, Elisabeth, Rätt till liv och rätt att dö, Ingvar, Martin, Lagercrantz, Hugo, Lynøe, Niels, Fürst, Carl Johan, Frostegård, Johan och Rynning, Elisabeth (red.), Liv och död :

Livsuppehållande behandling från början till slut, Karolinska Institutet University Press,

2009, s. 86-123 [cit. Rynning, Rätt till liv och rätt att dö].

Rynning, Elisabeth, Samtycke till medicinsk vård och behandling : En rättsvetenskaplig

43

Rynning, Elisabeth, Utlåtande rörande de rättsliga förutsättningarna för tillämpning av

sederingsterapi inom den svenska hälso- och sjukvården, sakkunnigutlåtande för Statens

medicinsk-etiska råd, 2013. [cit. Rynning, Utlåtande rörande de rättsliga förutsättningarna för tillämpning av sederinsterapi inom svensk hälso- och sjukvård].

Sahlin, Jan, Något om myndighetsutövning inom hälso- och sjukvården, FT 1991 s. 308-329 [cit. Sahlin, Något om myndighetsutövning inom hälso- och sjukvården].

Sahlin, Jan, Om nödrätt i hälso- och sjukvården. Några anteckningar om juridiken på ett

etiskt område, SvJT 1990 s. 597-623 [cit. Sahlin, Om nödrätt i hälso- och sjukvården].

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare : Ämne, material, metod och

argumentation, 2 uppl., Norstedts Juridik, 2007 [cit. Sandgren].

Socialstyrelsen, Om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling : Handbok för

vårdgivare, verksamhetschefer och personal, Artikelnummer: 2011-6-39 [cit. Socialstyrelsens

handbok].

Vängby, Staffan, Avbrytande av behandling och brottsbalken, SvJT 1991 s. 245-255 [cit. Vängby].

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 1962:10 med förslag till brottsbalk.

Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen. Prop. 1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag m.m. Prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m.m.

Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.). Prop. 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar.

Prop. 1993/94:130 Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.).

Prop. 2009/10:67 Stärkt ställning för patienten – vårdgaranti, fast vårdkontakt och förnyad medicinsk bedömning.

Prop. 2009/10:210 Patientsäkerhet och tillsyn. Prop. 2013/14:106 Patientlag.

Statens offentliga utredningar SOU 1953:14 Förslag till brottsbalk. SOU 1979:59 I livets slutskede. SOU 1989:60 Alternativmedicin.

SOU 1989:98 Transplantation – etiska, medicinska och rättsliga principer. SOU 1996:185 Straffansvarets gränser del I.

SOU 2004:112 Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna.

44

SOU 2015:80 Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning del I.

Kommittédirektiv

Kommittédirektiv 1997:147 Vård i livets slutskede.

Övrigt offentligt tryck

Lagrådsremiss, Framtidsfullmakter – en ny form av ställföreträdarskap för vuxna.

Riksdagsprotokoll 2015/16:68 tisdagen den 23 februari.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling.

Rättsfall

Europadomstolen

Pretty mot Storbritannien (2346/02)

Högsta domstolen NJA 1979 s. 802 NJA 2004 s. 176 Tingsrättsavgöranden Solna tingsrätt, mål nr B 1703-09, den 21 oktober 2011.

Övrigt material

Inspektionen för vård och omsorg IVO, dnr 8.2-7863/2014-25, 27 februari 2015. IVO, dnr 8.2-39440/2013-21, 2 november 2015. IVO, dnr 8.2-3914/2015-11, 9 december 2015. IVO, dnr 8.2-15573/2015-18, 25 februari 2016. IVO, dnr 8.2-14492/2016-14, 13 juli 2016.

45 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen, dnr 6367/2010, 26 april 2010.

Elektroniska källor

Dagens nyheter, Förlamad kvinna begär dödshjälp, ”www.dn.se/nyheter/sverige/forlamad- kvinna-begar-dodshjalp/” (lydelse den 16 november 2016).

Läkarförbundets etiska regler (antagna vid Läkarförbundets fullmäktigemöte 2009),

”www.slf.se/Lon--arbetsliv/Etikochansvar/Etik/Lakarforbundets-etiska-regler/” (lydelse den 28 december 2016).