De sociala aspekterna som gör sociala företag unika

Nämndsordförande: .. jag tror att det är syftet också att dom har vuxit fram är att de eldsjälar som driver dom har upplevt att här finns ett behov av att ha en mer skyddad del av arbetsmarknaden för vissa grupper som har det tufft på den vanliga arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlare: Dom (sociala företag) som finns idag, dom lever ju i stort sett enbart på att det är riktiga entusiaster. Så är det. Det krävs någon som är oerhört drivande och entusiastisk, annars rasar det ihop. Det tror jag.

Att sociala företag drivs av personer med ett socialt patos, entusiaster, eller eldsjälar är formuleringar som återkommer bland alla intervjupersoner. Detta beskrivs både som en fördel i den mening att de engagerade egenskaperna är det som möjliggör blotta existensen av det sociala företaget, men även som en nackdel i den bemärkelsen att det kan leda till att verksamheten fallerar om nyckelpersonen försvinner. Det beskrivs som att det optimala är om nyckelpersonen lyckas göra sig själv utbytbar i verksamheten.

Kopplat till Foucaults beskrivningar av motmakt (Nilsson 2008:96) skulle fenomenet kunna beskrivas som en motreaktion till de hårda värdena i samhället, där det som eftertraktas i en kommersiell värld skulle kunna ses som något “fult” i en socialt idealistisk värld. I sociala företag återtas makten över den egna situationen genom att använda traditionellt kommersiella tankespår för att istället gynna den egna situationen eller den utsatta gruppen. Marknadskrafterna används till företagets fördel genom att till exempel erbjuda tjänster eller varor för en köpstark marknad och samtidigt sätta exkluderade personer i arbete. Samtidigt som man ser till att de kommersiella värdena blir “fina” genom den återinvestering som sker i den verksamhet och till de individer som bedriver den, snarare än att låta vinster går till “fula” aktieägare som inte har med verksamheten att göra. Detta skulle kunna ses som ett exempel av det Foucault menar med motmakt och det är ett resonemang som återkommer i Sepulvedas (2015) artikel, där denne beskriver att det sociala företagandet, som det ser ut idag, kan ses som ett ökat intresse för andra typer av värden, som motvikt mot den kapitalism och individualism som i många stycken samhället kretsar kring idag.

4.2.2 De sociala aspekterna som gör sociala företag unika

Beskrivningarna som framkommer om de sociala företagen kretsar kring dess unika egenskaper. Vad är det som de har som inte andra har, vad är det som egentligen gör dem unika gentemot andra aktörer?

Företagare 1A: Delaktighet är ju någonting, ett begrepp som jag skulle vilja trycka på där. [....] Något som säkerställer det här och där just X särskiljer sig från alla andra, det är att vi har en medlemsvald styrelse som rår och vägleder själva verksamheten.

Företagare 1B: alla är lika mycket värda. Det är också en sådan grundbult, alla blir lyssnade på. Det är ingen skillnad heller om man är assistent, handledare eller verksamhetsledare, det är ingen hierarki kan jag tycka. Det är väldigt platt, ingen som sitter på några höga hästar. Sedan har vi personalrepresentanter som sitter på styrelsemötena också.

Arbetsförmedlingen: plus att det då fyller den funktionen att man kan, man kan bli stärkt av att få vara där även om man inte får ett arbete. [...] Om man får möjlighet att vara på socialt företag arbetstränande, så kan man växa väldigt mycket. Det finns fler funktioner som dom här sociala företagen har skulle jag säga. Och man får nya vänner och man får en tillhörighet i ett socialt sammanhang, man har nån att fika med, och ja. Det finns ju massor av positiva effekter av det.

Värdeord som delaktighet, att bli lyssnad på, bli stärkt och att känna tillhörighet är begrepp som återkommer och som laddar diskursen med känslor om hur man önskar att samhället skulle vara men som det enligt beskrivningar inte är, vilket förespråkarna menar ytterligare belyser behovet av denna särskilda genre inom arbetsmarknaden. När det kommer till konkretisering kan det dock emellanåt bli svårare att sätta fingret på egentliga skillnader mot kommunala verksamheter och privat sektor.

För att ta ett exempel framkommer begreppen delaktighet, att bli lyssnad på och känna tillhörighet. Det kan dock vara problematiskt att enbart tillskriva denna målgrupp som har dessa behov på en arbetsplats. Dessa behov skulle likväl kunna tillskrivas alla individer oavsett grad av psykisk eller fysisk hälsa, på vilken arbetsplats som helst.

Delaktighet lyfter förespråkarna för den starka sociala delen av socialt företagande som något som kan stärka individen, som en del av en rehabiliteringsprocess. Detta återkommer i Levanders (2011) studie och belyses enligt henne i diskursen som något av de sociala företagens största förtjänster, men beskrivs även som ett begrepp använt i generaliserande termer. Den form av delaktighet som lyfts av våra intervjupersoner handlar bland annat om medbeslutande. Både i den dagliga planeringen men även i form av rösträtt i beslutande av styrelsemedlemmar, samt genom representation i styrelsen men en så väl tilltagen typ av delaktighet i form av brukarstyrning är alltså inte ett genomgående drag hos alla sociala företag.

De sociala företagen framställs som väsensskilda från privat sektor med kommersiella företag. Det framhålls att det i många stycken beror på den målgruppen man riktar sig mot, att det just är målgrupperna som utgör företagets huvudsakliga drivkraft till skillnad

från kommersiella företag, där det beskrivs råda en annan kultur. I kommersiella företag krävs det att individerna inom organisationen formar sig efter företagets krav medan det i ett socialt företag snarare beskrivs som att de involverade individerna formar företaget.

Då kan de ovanstående begreppen bättre förstås i vidare bemärkelse. För att känna delaktighet och tillhörighet måste man först och främst ha någonstans att vara, vilket dessa personer enligt utsagorna alltså inte erbjuds på den reguljära arbetsmarknaden men som framhävs som de sociala företagens huvuduppgift.

Projektledare: Och det är ju det egentligen som är själva drivkraften, det är ju företag det här, men drivkraften är att se till att människor inkluderas i samhället och att vi kan på det sättet bidra till ett hållbart samhälle. Så att det är det som är själva grundkärnan egentligen, och det är ju också viktigt att förstå tror jag, när man jämför med andra företag till exempel att det finns ju många människor som kan ta emot människor på arbetsträning, arbetspraktik, men då måste det ske inom ramarna för vad det företaget ska tjäna pengar på och liksom hur det ska fungera. organisationerna så slimmade och präglade av någon slags prestationskultur som gör att många av dom här människorna slås ut och kan inte verka på den traditionella arbetsmarknaden.

Konkreta skillnader gentemot kommunal verksamhet är svårare att påtala. I många stycken ser verksamhetsidén ganska lik ut.

Universitetslektor: […] verksamheterna kan vara ganska lika. […] många tycker att det är mer på riktigt i ett socialt företag. Det känns mer som ett riktigt jobb. Det ställs lite högre krav, även om det inte ställs orimliga krav.

Förvaltningschef: […] det vill jag verkligen ge dom cred för. Dom har ett annat sätt att se på det, [...] så man kan ju säga att dom har ju ändå där människor kan landa lite mer och mjukna lite mer och kunna liksom få andas lite och kunna utvecklas i sin takt. Och det tycker jag är väl det som är bra med sociala företag att det ändå finns en idé att det är det här vi ska göra. [...]

när man landar in där så handlar det mer om att man kanske ska få växa på lång sikt, och det tycker jag är det som dom har som företagsätt.

Här får vi en lite tveeggad beskrivning av vad som kan skilja mellan kommunal verksamhet och verksamhet inom sociala företag. Å ena sidan lite mer på riktigt, mer krav, å andra sidan kunna landa och andas, utvecklas i sin egen takt och växa på lång sikt. Även om det i sammanhanget kan tolkas som att Lektorn syftar till att krav och att något är på riktigt, under rätt förutsättningar kan ha goda effekter för arbetsförmågan.

Förvaltningschefen visar vidare i citatet på viss reflexivitet i sitt resonemang kring att det

system hen själv står bakom har egenskaper som kanske inte alltid passar alla genom att ge cred till de sociala företagen för att de ger deltagarna tid, att få växa på lång sikt. Något som följaktligen då alltså inte alltid uppnås i kommunal verksamhet.

Sociala företag beskrivs huvudsakligen skilja sig från privat sektor just på grund av företagets sociala mål; att de helt enkelt bereder plats för dem som privata företag inte önskar anställa. Samtidigt beskrivs skillnaden gentemot offentlig sektor handla om att individerna får en möjlighet att växa på sikt, samtidigt som det blir mer på riktigt eftersom verksamheten just bedrivs i företagsform.

4.2.3 Finansiering

De förutsättningar som diskursen är formad utifrån består till viss del av politiska beslut, vilket intervjupersonerna talar utifrån (Bilaga D). De sociala företagen beskrivs i detta sammanhang som säljare av tjänster till bland annat offentlig sektor. De jobbar med en specifik målgrupp och menar att de måste behandlas efter valet av denna målgrupp. De pålyser vidare att de inte kan arbeta som, eller jämföras med, kommersiella företag i den bemärkelsen, utan är beroende av offentlig finansiering i olika omfattning.

Företagare 1B: Vi har ett avtal med kommunen om att ordna sysselsättning för Växjö kommuns invånare då, som vi nyligen har fått ändra sedan förra året. Tidigare fick vi betalt per person och då visste man ju att den summan får vi.. Nu får vi per timme, och det gör ju att eftersom våra deltagare inte klarar av att göra så mycket så får vi inte så mycket pengar heller, så det har ju blivit ett dilemma för oss givetvis.

Företagare 1A: Incitamenten motsätter ju egentligen behovet i vår målgrupp.

Vi har möjlighet att öka våra intäkter genom att driva på, och pressa på olika sätt så att de kan överträffa sig själva, medan vi är medvetna om, och det är all annan expertis också väl medvetna om egentligen, att det är lugn och ro och individuell anpassning som är lösningen och framgångsreceptet för vår målgrupp. Så tyvärr har politiken valt en riktigt galen väg för vår målgrupp och vår verksamhet. [...] Och det är ju också lite konstigt för vi lägger ju ner exakt lika mycket arbete på varje person som kommer till oss. Men pengen vi får ser väldigt olika ut. Det är någonting som jag önskar att man skulle kunna förändra.

Företagare 2: Utestängt flera aktörer som önskade vara med. […] Det offentliga kommunicerar ut att de ger stöd eller ska ge stöd. Dock är det här tungrodda långsamma system. Ännu har vi inte direkt skördat frukten av något externt stöd. Det har snarare blivit svårare och svårare att existera. Mycket handlar om olika partipolitiska linjer som drivs.

De sociala företagen beskriver sina perspektiv. Här framkommer två olika uppfattningar av den konkurrenssituation som uppstått efter införandet av auktoriseringsmodellen. Hos företag 1 nämns ingenting om någon försvagad ställning på grund av konkurrens, det

beskrivs snarare vara kö in till deras verksamhet. Det problem företaget beskriver ligger i ekonomin. Aktörerna menar att det är orimligt att bedriva verksamheten med timpengssystem eftersom deras målgrupp sällan når höga timtal. De menar vidare att man inte kan förväntas “öka våra intäkter genom att driva på, och pressa på” dessa deltagare för att de ska jobba längre endast för att företaget skall få in mer pengar. Det gynnar inte individerna, denna målgruppen hör enligt aktörerna inte till en målgrupp som går att forcera fram. Kopplat till hur förvaltningschefen beskriver ett av de sociala företagens stora fördelar i avsnittet under föregående rubrik, så får verksamheterna här stöd i detta resonemang. Förvaltningschefen beskriver att deltagarna i ett socialt företag får möjlighet att landa och växa på lång sikt till skillnad från kommunal verksamhet där det ligger mer fokus på att ta sig från A till B. Ändå menar företrädarna för sociala företag att besluten innebär att de förändras så att de arbetar mer likt kommunal verksamhet. Företagaren menar att trots tal om stöd och hjälp från kommunen och de nationella satsningarna, så har inte sådant setts till, samt att det faktiskt upplevs svårare nu än tidigare att bedriva verksamheten. Företagaren syftar till att det klimat som de sociala företagen befinner sig i har att göra med olika partipolitiska linjer och hur dessa tar sig uttryck. Talet om partipolitiska linjer återkommer i tidigare forskning där det framkommer att det föreligger positiva tongångar gentemot socialt företagande över partipolitiska gränser, dock går det att härleda olika ideologiska infallsvinklar till det positiva förhållningssättet (Sepulveda 2015, Levander 2011).

Den här typen av politiska åtgärder som skett inom Växjö kommun är inte något som vi kan återkoppla till den tidigare forskning som vi utgått ifrån. Så här detaljerad information framkommer och förstås främst vid dessa typer av närgående studier vilket inte varit fallet i den forskning vi tagit oss an. Där handlar det mer om nationella och internationella övergripande förändringar och strukturella tongångar. Hedin et al. (2015) beskriver dock vikten av samarbete och kommunalt engagemang som avgörande för de sociala företagens etablering och dess möjlighet att bli en stabil aktör på marknaden. Kommunens inställning är alltså av mycket stor betydelse för möjliggörandet av de sociala företagens existens.

Det framgår således att de intervjuade sociala företagens handlingsutrymme påverkas av politiska beslut, dessa politiska beslut har i sin tur att göra med vilka ideologiska riktningar de styrande nämnderna antar.

Företagare 1A: den största näringsverksamhet som vi genomför, det är ju just försäljning utav sysselsättningsplatser, arbetsträningsplatser, rehabplatser.

Problemet i den änden, och det är ju en nisch som så att säga vi har hamnat i, det är ju att kommunen inte vill betala vad det egentligen kostar.

Projektledare: det blir väldigt svårt att lägga upp ett hållbart, alltså långsiktigt arbete när man bara får pengar för enskilda individer [...] där skulle man ju behöva en annan trygghet och långsiktighet eftersom detta är själva affärsidén för dom sociala företagen. Man är beroende liksom av att ha en långsiktighet i det arbetet, och det gör det svårare när man bara får pengar för enskilda individer.

Företagarna visar här sitt missnöje över den brist på förståelse de upplever från politiskt håll genom att understryka att näringsverksamhet i form av försäljning av exempelvis sysselsättningsplatser är lika mycket näringsverksamhet som vilken annan som helst men att deras problem är att kommunen som största kund inte vill betala vad det kostar samt att de själva har lite och säga till om i den frågan. Man talar om verksamhetens samhällsnytta och samhällsvinst och kontrar med att deras tjänster snarare innebär att kommunen sparar pengar. Projektledaren understödjer beskrivningen av de svårigheter som kan uppstå med en timbaserad ersättningsmodell.

Universitetslektor: I och med att vi har den välfärdsmodellen som vi har så får man en ganska känslig situation i och med att man ofta är beroende av finansieringen från det offentliga. Och när den försvinner av olika skäl så går ofta företagen omkull. [...] det kan vara liksom politiska förändringar eller ekonomisk kris eller maktskiften eller något sådant som gör att ett avtal sägs upp, då är det svårt för många av dom här företagen, för många.. Det finns ju många som gått i konkurs.

Universitetslektorn menar att det är på grund av den svenska välfärdsmodellens utformning som vissa sociala företag blir beroende av ett samarbete med offentlig sektor.

Alltså att problemet inte ligger hos de sociala företagen utan snarare systemets utformning. Då bör man också ha förståelse för dess känslighet på marknaden menar lektorn. Det framkommer vid ett flertal tillfällen genom empirin beskrivningar om hur situationen för de sociala företagen snarare försämrats under de senare åren, de nationella satsningarna till trots. Detta härleds främst till partipolitisk ideologi, vilket ytterligare kan kopplas till Foucaults teoretisering kring subjektsposition och makt. Den position som har makten att styra över fenomenets handlingsutrymme - till vilken grad beror främst på det sociala företagets inriktning. Positionen är i sin tur beroende av demokratiska val och tongångar i både lokal och nationell debatt. Platsen i positionen är utbytbar vilket stämmer överens med Foucaults ovilja att tillskriva själva subjektet som besitter positionen någon särskild betydelse. Foucault ämnar snarare beskriva hur positionen används och vilka konsekvenser det ger (Nilsson 2008:57). Kopplat till detta skulle vi då kunna härleda en

politisk påverkan utifrån en makthavande position i alla fall utifrån hur ett flertal aktörer inom fältet beskriver det inom den sociala diskursen om sociala företag.

4.2.4 Framtiden

Den beskrivna situationen som den ser ut just nu i Växjö kommun är alltså enligt den sociala diskursen relativt pessimistisk. Detta har till synes sin grund i vilket klientel man valt att basera sin verksamhet på, vilket vi tidigare nämnt. Det som framstått mest i empirin har handlat om de företag som har haft närmare samarbete med kommunen därför är det även främst hit fokus har kommit att riktas även i detta avsnitt. Hur ser då framtidsvisionerna ut?

Företagare 1A: det närmaste prognostänk jag närmar mig är att vi ska kunna greja 2019… vi är satta i ett sådant ekonomiskt dilemma att vi vågar inte tänka längre. Kommer vi att avvecklas under 2019 eller kommer vi få rejält fotfäste med bättre förutsättningar. [...] ..gå från sju nischer där vi kan erbjuda något för alla till två nischer eller en nisch och sen kommer den nischen att specas på så att enbart dom mest lönsamma deltagarna och dom mest lönsamma kunderna som kommer prioriteras så till slut är vi som vilket företag som helst som enbart har vinstintresset för ögonen. Och dit vill vi inte.

Med viss uppgivenhet talas här om risken att måsta avveckla hela eller delar av verksamheten. Här görs också tydligt att man inte ämnar göra avkall på det som anses vara verksamhetens kärna vilken är inkludering och att alla ska kunna få en plats. Ett mer effektivt arbetssätt menar företagaren skulle innebära att de minst lönsamma deltagarna alltså inte kan beredas plats hos dem, vilket skulle göra dem till “vilket företag som helst”.

Förvaltningschef: ...vi har ju gått från det kollektivistiska samhället till ett mer individualiserat, [...] då tror jag också att kunna gå in som förening eller en individ och kunna göra en insats då måste det offentliga kunna vara väldigt bra på att kunna hantera det... där har vi en jätteläxa att göra, hur kan vi bädda för sociala företag inte bara ekonomiskt men också genom en organisation som gör att vi faktiskt kan ta hand om det engagemang som människor har.

Förvaltningschefen lyfter att förvaltningen behöver bli bättre överlag på att ta tillvara socialt engagemang. Något som återigen skulle kunna kopplas till Foucaults teori om den liberalistiska styrningsrationaliteten (Nilsson 2008:133). Här frammanas den sam-hälleliga vinkeln, att locka fram individuellt ansvar för att lösa samhällsutmaningar. Hen beskriver “vi har gått från ett kollektivistiskt till ett mer individualiserat samhälle” och syftar vidare till att vi egentligen skulle behöva återgå till ett mer gemensamt kollektivistiskt tänk som det offentliga måste lära sig att svara upp mot. Detta resonemang återfinner vi i Gray, Healy och Crofts (2010) studie som menar att det är viktigt att socialarbetare förstår hur de ska förhålla sig till sociala företag, samt att de som

professionella skall lära sig att vara behjälpliga vid organisering och samordning av de sociala företagen för att detta skall bedrivas på bästa sätt gentemot brukarna.

Projektledare: Alltså, en allmänt positiv relation gör ju att man kan ha en bättre dialog för att se vilka behov har vi och vad kan kommunen göra för att stimulera liksom. Till exempel använda sig av social hänsyn i upphandlingar eller till och med reserverade upphandlingar för att man ska kunna komma in liksom. [...] och att kunna dela upp upphandlingar för att det ska va möjligt

Projektledare: Alltså, en allmänt positiv relation gör ju att man kan ha en bättre dialog för att se vilka behov har vi och vad kan kommunen göra för att stimulera liksom. Till exempel använda sig av social hänsyn i upphandlingar eller till och med reserverade upphandlingar för att man ska kunna komma in liksom. [...] och att kunna dela upp upphandlingar för att det ska va möjligt