De sociala bandens betydelse för integrationen

Att uppleva sig själv som stigmatiserad på grund av förutfattade meningar om invandrare och skillnaden mellan bostadsområden är av stor betydelse för hur intervjupersonernas sociala band är formade idag. Det framgick att de uppfattade stora skillnader mellan den svenska kulturen och föräldrarnas kulturella bakgrund när det gäller den sociala sammanhållningen. Majoriteten av informanterna upplevde att den svenska kulturen utmärktes av ett ideal om självständighet och frihet, medan i de kulturer informanterna hade sitt ursprung i var mer kollektivistiska med familjen i centrum. Dessa kulturkrockar visade sig ha en stor betydelse för informanternas sociala band. Informanterna menade att etniska svenskar hade svårt att förstå sig på hur familjer som har en icke europeisk bakgrund kunde blanda sig in i familjemedlemmarnas personliga intressen så pass mycket som sker. Intervjupersonerna upplevde att de inte blev förstådda av personer som inte delar samma kulturella tillhörighet vilket i sin tur ökade deras känsla av att vara stigmatiserade vilket i sin tur motverkar deras integration. För att förstå denna situation är Scheffs differentieringsbegrepp tillämpbara (Scheff 1994:14–15). Informanterna som var starkt knutna till de kollektiva sociala banden i familjen kan beskrivas i termer av underdifferentiering enligt Scheffs teori. Deras sociala band följer traditionens ordning som begränsar deras möjlighet att påverka sina egna val och livsmöjligheter utan istället accepterar de familjens åsikter om och förväntningar på dem. De underdifferentierade sociala banden som våra informanter beskrev har upprätthållits under deras tid i Sverige genom att informanternas föräldrar är födda och uppvuxna i ett samhälle där det råder en låg grad av individualism som innebär att individen är ”uppslukad” av gemenskapen. Denna underdifferentiering har föräldrarna tagit med till Sverige och har bibehållits mot bakgrund av att föräldrarna förmodligen inte har integrerats i samhället i en

vidare utsträckning. Skillnaden i hur de sociala banden uppträder skapar en kulturkrock för våra informanter då de lever i ett samhälle där det råder en hög grad av individualism och överdifferentiering som innebär svaga sociala band där den enskildes behov är centrala. Överdifferentiering innebär att de sociala banden inte på något sätt är givna utan individen behöver skapa relationer genom att hävda sin individualitet. Det svenska majoritetssamhället utmärks av en hög grad av överdifferentiering där mycket hänger på individen om denne ska kunna förverkliga sig i sociala sammanhang.

Det går att föreställa sig att när invandrare som är vana vid specifika sociala band som i hög grad utmärks av underdifferentiering kommer till ett samhälle som utmärks av en hög grad av överdifferentiering hanterar detta genom att förstärka de sociala banden i den egna gruppen för att känna trygghet i tillvaron och därmed förstärker underdifferentieringen. För att förstå varför våra informanter som präglas av underdifferentierade sociala band väljer att fortsätta vara det är på grund av att vi människor väljer att skapa starka sociala band till individer man upplever ha större möjlighet att känna tillhörighet med. Eftersom dessa informanter upplever sig själva som stigmatiserade och känner att integrationen är otillfredsställande väljer de att gå in en kollektiv gemenskap. Man väljer att följa gemenskapens sociala regler såsom normer, värderingar och ritualer för att upprätthålla ett starkt socialt band och därmed uppleva en emotionell känsla av stolthet. Agerar man inte utifrån de förväntningar som den kollektiva tillhörigheten har på den enskilda individen kan de sociala banden hotas och därmed kan våra informanter uppleva en känsla av skam (Scheff 1990:174–179).

Scheff menar att för att individen ska upprätthålla goda sociala band och uppnå en känsla av stolthet behöver informanterna bygga starka band genom att de reglerar avståndet mellan dem själva och familjen vilket han benämner som optimal differentiering. Han menar vidare att man inte ska komma varandra för nära eller distanseras för mycket från varandra för att kunna skapa en balans med andra människor och upprätthålla goda sociala band och sina

individuella preferenser. Genom att etablera optimal differentiering skapas en balans mellan individen och familjens behov, genom att man accepterar andras självständighet. Detta kan vi jämföra med de informanter som beskrev sig själva som integrerade. Dessa informanter menar att deras familjer har tonat ner sin kulturella bakgrund för att bli accepterade i samhället. Av den anledningen har inte dessa informanter upplevt att de har en stark anknytning till familjen eller att familjen påverkar deras livsval. Utifrån Scheffs perspektiv är dessa informanter i högre utsträckning optimalt differentierade vilket innebär att deras sociala band präglas av en individualistisk livsstil där de själva kan bestämma hur de vill förhålla sig till andra

 6.4 Andra generationens invandrares skapande av en sociala identitet

En del av respondenterna upplevde att de i första hand kände sig hemma i föräldrarnas bakgrund, medan andra respondenter upplevde att de i hög utsträckning tillhörde den svenska etniciteten. Dessa upplevelser visade sig bero på den påverkan deras föräldrar haft på dem, och på vilket sätt de blivit uppfostrade. Dock finns det en erfarenhet alla respondenter delar, som är att alla känner sig stigmatiserade. Enligt Goffman, handlar stigmatisering om att uppleva att man står utanför en vedertagen norm som finns i samhället. Man känner ett betydande utanförskap, vilket vi kunde identifiera hos våra respondenter (Goffman 2001:13). Under studiens gång ställdes frågor om personlig identitet och utanförskap, vilket vi

analyserar med stöd av Richard Jenkins teorier om identitet (Jenkins 2004:4-6). Jenkins menar att våra identiteter är en social konstruktion genom samspel med andra människor och den omgivande kulturen och att detta spelar en fundamental roll i våra tankar och övertygelser. Respondenterna gav skilda svar på olika frågor men en sak fann de gemensamt: att deras föräldrar och deras omgivning spelat en stor roll i deras identitetsskapande. Enligt Jenkins är identitet inte något som enbart utformas i relation till föräldrar, utan är även något som skapas av sociala samspel och interaktioner i allmänhet (Jenkins 2004:15). I och med att flera av informanterna upplever trygghet när de umgås med personer med samma etnicitet, har det en stor betydelse för hur deras identitet skapas och utvecklats. Utifrån Jenkins teori om

kategorisering kan vi även förstå att respondenterna har en kollektiv identitet då de vet vilket sammanhang de tillhör och med vilka de identifierar sig med (Jenkins 2004:80). Människor värderar vissa identiteter högre än andra, vilket många respondenter har gjort genom att i första hand identifiera sig med föräldrarna och deras kulturella bakgrund.

Respondenterna har, som redovisats, valt att betona antingen den svenska eller den utländska kulturen, vilket innebär att de värderar en identitet högre än en annan. Detta kan man med hjälp av Jenkins teori förstå då han menade att vi hierarkiserar våra sociala identiteter och ett exempel på detta är en av våra respondenter Kemal. Kemal talade mycket om att hans föräldrar uppfostrat honom att ta till sig familjens kulturella bakgrund och därför är detta något normalt för honom. Det han inte insåg förrän senare är att hans identitet inte passar in med samhällets förväntningar på honom. Med det menas att hans identitet borde vara annorlunda då det svenska samhället förväntar sig att han skall vara fullt integrerad i det svenska samhället. När han inte uppfyller dessa förväntningar upplever Kemal en känsla av stigma. Då hans identitet är annorlunda har den svenska gruppen i samhället valt att vända

honom ryggen är hans upplevelse. Kemals berättelse är ett exempel på hur stigma och

identitet hänger samman som också gäller för flera av de övriga respondenternas upplevelser.

Maurico Rojas (Rojas:2001) menar i detta sammanhang att personer som lever med dubbla kulturer lever i en situation där de måste kämpa för att accepteras i samhället, vilket också är fallet för informanterna, de upplever att de alltid måste kämpa för att bli accepterade i det svenska samhället. Att invandrare hänvisas till vissa bostadsområden i samhället bidrar till behovet av trygghet och underdifferentiering som i sin tur bidrar till stigmatisering och att ungdomarnas identitetsskapande i de flesta fall sker i relation till föräldrarnas kulturella bakgrund.   Informanterna menar att deras bostadsområden har bidragit till deras upplevelse av stigmatisering och utanförskap och att de inte känner sig fullt integrerade i det svenska samhället. Informanterna menar att genom att vara tvungna att bo i vissa bostadsområdena upplever de en bristfällig integration då de inte kommer i kontakt med etniska svenskar. Detta har bidragit till att föräldrarna i dessa bostadsområden förstärker underdifferentieringen vilket i sin tur bidrar till en uppdelning av grupper i olika bostadsområden som bidrar till

stigmatisering.