Debatts framställning av ämnet TV/datorspelsvåld

Josefsson välkomnar tittarna med delar av debattgruppen i bakgrunden och börjar hela programmet med ett anslag där han framställer spelandet av TV/datorspel som någonting endimensionellt där man bara utför våldshandlingar utan sammanhang genom att säga;

Josefsson: ”Ja, det är vår här i Sydsverige. Kanske ska man ägna kvällen till att slå ihjäl

någon hemlös, eller varför inte köra över någon helt oskyldig som går på trottoaren, eller varför inte ge sig på styckmörda en prostituerad kanske… Helt enkelt göra det som era barn gör. Det vill säga spela ett av de mest populära och brutala datorspelen som finns.”

Genom att påannonsera programmet med dessa ord anser vi att Josefsson redan från början skapat en oproportionerlig oro för tittare som inte har några förkunskaper om TV/datorspel. Enligt vår uppfattning använder sig Josefsson av en målande mening med laddade ord för att väcka känslor hos publiken. Känslor som vi tolkar går hand i hand med programmets agenda.

39 Som vi uppfattar det försöker Josefsson illustrera hur det, enligt redaktionen, ser ut på

spelmarknaden och problematiserar ämnet TV/datorspel för att sätta dagordningen.

Eftersom Josefsson säger att det är ett av de mest populära spelen så syftar han mest troligt på spelet Grand Theft Auto IV (GTA IV) som vunnit otaliga priser inom TV-spelsbranschen och är bland de bästsäljande spelen någonsin. I det spelet går det att göra alla de saker han säger, men det Josefsson inte framhåller är att spelet faktiskt inte huvudsakligen går ut på att göra just dessa handlingar i spelen. Dessutom säger han ”helt enkelt som era barn gör” utan någon grund, källhänvisning eller statistik på varken i vilken utsträckning barn spelar eller hur mycket spelet de exemplifierar med har sålts i Sverige. Direkt efter påannonseringen visas ett klipp från YouTube där en engelsk pojke vid namn Jimmy spelar just Grand Theft Auto IV och demonstrerar och kommenterar hur man mördar en prostituerad i spelet. För att bygga på deras tes av att TV/datorspel är någonting våldsamt tas sekvensen ur sin kontext enligt vår uppfattning. Det är ännu en hård vinkling av spelet och syftet med TV/datorspel med våldsinslag i allmänhet.

Josefsson: ”[…] Det här är ett av de mest eh… ehm… populära och senaste, eh… TV-spelen

eller datorspelen i Sverige också. Vi kommer senare få se ÄNNU VÄRRE sekvenser i kvällens program något senare.”

Josefsson nämner att vi kommer att få se ”ännu värre” sekvenser senare i programmet. Enligt vår tolkning verkar Josefsson märkbart irriterad och illa berörd av spelens innehåll redan efter två minuter (varav 45 sekunder vinjett). Dessutom spär han på oron hos tittarna med sina ordval;

Josefsson: ”Nu ska vi prata om farliga spel som vi måste skydda våra barn för, ungdomar

som eh… sitter kanske hela nätterna och spelar sånt här… Eller är detta en otäck moralpanik hos föräldrar som egentligen inte vet ett skvatt vad de pratar om?”

TV/datorspelen benämns flertalet gånger av Josefsson som ”sånt här”, vilket enligt vår tolkning antyder att han distanserar sig från spelen och har en väldigt negativ ton. För första gången används även begreppet moralpanik i programmet och det används av Josefsson. På det sättet han säger det kan det uppfattas att han först säger att spelen är farliga och att barnen ska skyddas och sedan maskerar sin egentliga åsikt genom att fråga om det är bara är

40 bäst eftersom han låter avfärdande och mindre engagerad på den meningen och kvickt går in i nästa mening. Därefter fortsätter Josefsson;

Josefsson: ”[…] Och jag måste säga att ni som vet om att ni har svårt att titta på våldsamma

brutala scener, stick och gör nåt annat och håll barnen undan… eh… Detta som ni nu kommer att se nu är ett av de absolut mest kända våldsspelen.”

Josefsson har återkommande faktafel då han kallar spel som Postal 2 och Manhunt II (som senare visas i programmet) för väldigt kända och populära utan att hänvisa till någon statistik. Han använder även benämningen ”våldsspel” som likt begreppet ”våldsfilm” är tvetydigt eftersom man kan, som Gripsrud (2002) påpekar, missa element i spelet som den får sin betydelse ifrån i relation till sammanhanget. Exempelvis när Strömbäck senare i debatten poängterar att Postal 2 är en satir på just moralpaniksdebatten om våld i TV-spel och

exemplifierar detta med element där en karaktär i spelet har en t-shirt med texten ”Parents for decency”.

Precis som i Studio S hör det till god etikett att varna känsliga tittare för våldsamma bilder, men sättet det sägs på skapar en oproportionerlig oro genom att uttrycka sig med orden ”stick och gör nåt annat och håll barnen undan…” istället för att använda neutralare ord. Josefsson använder även det kritiserade begreppet våldsspel. Josefsson vänder sig till debattpubliken med ett leende och frågar;

Josefsson: ”Ja… är det någon som vill säga nåt spontant?”

Vi tolkar det som att leendet antyder att det är skrattretande hur dessa spel ens kan existera. Framställningen av spelen blir allt mer intressant då Strömbäck förklarar att spelen de tagit exempel från är satirer. GTA IV är satir på konsumtionssamhället och Postal 2 är satir på just moralpaniksdebatten om TV/datorspel. Josefsson avbryter då Strömbäck och säger;

Josefsson [avbryter]: ”Det framgick ju inte av de här scenerna.”

Här försäger Josefsson sig eftersom det faktiskt är redaktionen själva som har gjort urvalet och klippt ut scener ur spelen som är tagna ur sitt sammanhang för att styrka deras

förutbestämda vinkling gentemot dessa spel. Det är en tydlig markering av hur TV/datorspel framställs av redaktionen då de själva valt ut vilka scener som ska visas under debatten, trots att det finns annat innehåll som kan förklara kontexten de förekommer i. Genom valet av

41 våldsamma scener utan kontext är det enligt vår tolkning en hård vinkling för att styra över publikens tankar enligt dagordningsteorin.

Vi tolkar det som att man inte skapar en tydlig konsensus som man gjorde i Studio S eftersom båda sidorna av debatten faktiskt finns med live i Debatt. Läkaren och hjärnforskaren Ghatan är live på länk, vilket visar väsentligheten av att ha personer live vid debatter och inte

förinspelade inslag som i exempelvis Studio S. Men trots att båda sidorna finns med i studion så tenderar Josefssons diskurs och ordval till att stärka motsidans argument. Därför kan man som tittare tro att Josefsson som är programledare, högt aktad och insatt, vet hur det ligger till och därför bör man som tittare tycka som honom. Josefsson upprepade avbrott av Strömbäck ger även en inblick i vem som bör stå till svars. På så sätt kan tittare känna att även de bör stå på Josefsson sida eftersom han som journalist representerar allmänhetens intresse. Även mammorna används i viss mån för att skapa konsensus då man sällan ifrågasätter en grupp mammors oro och liknande upplevelser över sina barn. Ett exempel är följande meningar;

Orolig mamma 1: ”Jag tycker inte de [spelen, författarnas anmärkning] ska tillverkas helt

enkelt…”

Varpå Josefsson bryter in, pekar på Strömbäck och säger följande;

Josefsson: ”Nä, varför ska ni tjäna pengar på sånt här?”

Redaktionen väljer att bara visa de mest groteska bilderna och animeringarna från branschen vilket gör att tittarna lätt kan associera TV/datorspel med endast våld i obalanserade

proportioner som skadar barn. Detta trots att det, som läkaren Ghatan påpekar, ännu inte finns tillräckligt med forskning som styrker det.

Som sagt skapas ingen konsensus eftersom de flesta personerna som ska representera allmänheten står på Strömbäcks sida, plus att experten i frågan inte ännu kan propagera för något eftersom det behövs mer forskning inom området. Programmet lämnar tittaren utan slutsats eller vidare insikt i ämnet. Det leder inte till någon konsensus utan kanske till och med lämnar en med fler frågor än svar. Kanske frågor och funderingar om vad man som förälder mer kan göra tills det finns mer forskning.