En vanlig och viktig kritik mot kvalitativa analyser är bristen på ”transparens” kring tillvägagångssättet, och vilka beslut som fattats under arbetets gång (Watt Boolsen 2007, s. 88f.). För att undvika detta avses undersökningen tydligt och utförligt klargöra analysprocessen. Den kvalitativa textanalysen är i huvudsak inspirerad av det diskursanalytiska fältet. Inom detta fält betraktas inte språket som något neutralt, som bara återger en objektiv världsbild. Diskursanalysen utgår från en poststrukturalistisk syn på språket; språket ses dels som ett resultat av den sociala tillvaron men också som ett verktyg för konstruerande av det sociala livet (ibid., s. 168ff.). Språket återger inte på ett direkt och enkelt sätt verkligheten utan bidrar till att forma den (Boréus & Bergström 2012, s. 354). Boréus och Bergström (2018, s. 25) talar om att diskursanalysen “innefattar studier av meningsskapande kring olika frågor och samhällsfenomen, vad som är legitimt att uttrycka i ett visst sammanhang, vilka kategorier som används och vilka föreställningar som tas för givna men inte kommer till explicit uttryck.” Laclau och Mouffe menar att språket inte kan skiljas från det mänskliga handlandet i övrigt, utan utgör en del av det. Att språka blir således att agera (ibid. s. 364).
3.5.1. Urval och tillvägagångssätt
Utifrån de teman och kategorier som framkommer i del 1 väljs ett antal teman ut för en diskursiv textanalys. Bland dessa görs ett så kallat “riktat urval” av recensionstexter som analyseras utifrån en marknadsdiskursiv kontext; hur förhållningssättet språkligt framträder i recensionstexterna. Valet av de specifika recensionstexterna bygger också på att temat återkommande behandlas utifrån ett särskilt förhållningssätt.
Recensionerna analyseras med hjälp av språkliga analysverktyg - dessa har tidigare använts i olika inriktningar av textanalyser. Att dessa verktyg från skilda “metodtraditioner” används gemensamt görs till följd av att recensionstexternas karaktär i sig själva består av ett brett spektrum av innehåll och kräver ett bredare grepp. I synnerhet de två första begreppen (som presenteras i följande avsnitt nedan) kommer från det diskursanalytiska fältet, medan de
senare begreppen kommer från det argumentationsanalytiska. Dessa textanalytiska begrepp bidrar i denna studie till att skapa en helhet i det textanalytiska arbetet.
Diskursanalys kan betraktas och användas både som teori för att förklara något specifikt, och som metod, ett tillvägagångssätt att genomföra textanalysen. I denna studie betraktas diskursanalysen som ett metodologiskt redskap.
3.5.2. Textanalytiska verktyg
Följande begrepp används i denna studie endast som metodologiska analysverktyg. I detta avseende ska analysbegreppet förstås som delning i mindre bitar. Som textanalytiskt verktyg innebär det således att recensionstexterna delas upp i meningar och ord och förstås utifrån texternas uppbyggnad, metaforer, begreppsanvändning med mera. Denna användning av analysbegreppet bör skiljas från analys där en teoretisk utgångspunkt tillämpas på det empiriska materialet. Nedan ges en kortare beskrivning av de textanalytiska verktyg som kommer att användas:
- Modalitet att det som framställs är en sanning och/eller om författaren instämmer med det som skrivs eller inte. (Philips & Winter Jørgensen 2000, s. 88). En stark modaliteten får betydelse för konstruerandet av en diskurs.
o “Skolmaten är väldigt dålig” En stark/objektiv modalitet. o “Jag tycker inte om skolmaten” En svag/subjektiv modalitet.
- Transitivitet: hur objekt och subjekt binds samman genom passiva eller aktiva satser. Om någon/något framställs som agerande eller bara som ett resultat (ibid., s. 87).
o “Eleverna sköter sig inte” eleven blir en agerande aktör o “Det är stökigt bland eleverna” eleven blir ett passivt objekt
- Ethos - hur skribenten, eller talaren framställer sig själv. Det kan till exempel handla om att lyfta sig själv som kunnig/trovärdig eller identifiera sig med någon viss grupp. - Pathos - hur avsändaren söker övertyga genom att anspela på mottagarens känslor.
(Ahrne & Svensson 2015, s. 163).
- Logos - skribentens avsikt att övertyga sina läsare genom att anspela till deras förnuftsförmåga, genom att till exempel använda sig av logiska resonemang. (Boréus & Bergström 2018, s. 94)
Recensionstexterna är av vitt skilda karaktärer och analyseras således av olika analysverktyg avhängigt dess relevans. Det innebär att vissa textanalytiska verktyg kommer att tillämpas för att tolka somliga recensionstexter men inte andra.
3.5.3. Reliabilitet och validitet
Urvalet av recensionstexter är riktat, inte baserat på något slumpmässigt urval. Det baseras på att ett visst sätt att tala, som sammanfaller med en marknadsdiskurs, är återkommande inom respektive tema. Watt Boolsen (2007 s. 174) menar att reliabiliteten inom en diskursanalys ökas genom analys av ”det avvikande fallet”. De utvalda texterna kommer utifrån detta att kontrasteras genom ett urval av ”de avvikande fallen". Watt Boolsen menar även att analysen ska göras med en gemensam överordnad struktur. Detta eftersträvas genom att texterna semantiskt analyseras med de bestämda analysbegreppen (från avsnitt 3.5.2 Textanalytiska verktyg). Som nämnts innan är dock recensionstexternas olika innehåll lämpat för vissa textanalytiska verktyg, men inte andra. Genom att upprepat läsa recensionstexterna och tolka på så många sätt som möjligt, med hjälp av de textanalytiska verktygen, är avsikten att ge studien en ökad reliabilitet.
3.5.4. Diskussion och analys
Denna studie innehåller inget enskilt analysavsnitt i vilken den teoretiska utgångspunkten tillämpas. I det sammansatta diskussions- och analysavsnittet (avsnitt 5) tillämpas istället den teoretiska ansatsen tillsammans med bakgrundslitteraturen på resultatet, och syftar till att förstå recensionssystemet och dess innehåll i en vidare samhällelig kontext.
4. Resultat
Resultatet är uppdelat i två delar utifrån forskningsfrågorna. I den första delen redovisas den kvantitativa innehållsanalysen av recensionstexter medan den andra delen består av den kvalitativa diskursanalysen.