Delar och helhet

Någon mall att arbeta efter finns inte inom Reggio Emilia filosofin poängterade alla sju kraftigt.

Pedagog X förtydligar det så här;

Om du vill jobba Reggio Emilia inspirerat får du sätta in filosofin i sammanhanget och tolka själv. … och han [Loris Malaguzzi] ville inte att det skulle tolkas som en metod att applicera utan man skulle hela tiden tolka och omtolka efter kontexten. Man kan bara jobba Reggio Emilia i Reggio Emilia, vi andra är inspirerade (pedagog X).

De intervjuade trycker verkligen på att Reggio Emilia inspirationen inte är någon metodik, vilket citatet bekräftar. Pedagog X menar att pedagogerna måste själv tolka Reggio Emilia filosofin i deras egen kontext. Det är bara nere i staden Reggio Emilia filosofin är unik, alla andra kan bara kalla sig inspirerade. Vi tolkade det som ett fenomen som utgörs av ett antal delar som ses höra ihop, nämligen det kompetenta barnet, pedagogisk dokumentation, hundraspråkighet och miljön som den tredje pedagogen. Dessa begrepp beskrivs också återkommande som specifika för fenomenet och kan ses som ett uttryck för en unik kunskapskultur. Begreppen förenas i gemensam idé om förskolepedagogik. Pedagog H menade att visst kan du kalla din pedagogik för Reggio Emilia inspirerad även om du tar bort en del för det finns inget patent på begreppet. Men samtidigt menade hen att de olika delarna hör ihop som en helhet. Hen liknade det vid att baka en sockerkaka utan ägg, ja det går ju fortfarande att kalla det sockerkaka men det blir ju något annat. ”Så jag tror att ingredienserna behövs, sen hur mycket, det är olika i olika sammanhang”. Här visas det uttryck för en stark kunskapskultur

30

genom att pedagog H tydligt framhäver att alla de olika delarna behöver vara med. När Reggio Emilia institutet tar emot studiebesök visar de alltid minst två förskolor för att visa att de är mycket olika men de har alla de olika delarna som binder ihop dem. De intervjuade menar att det kan både vara konkreta saker så som förskolan och barngruppen, men också pedagogernas sätt att tolka filosofin som avgör mängden av varje del. Vi utläste i svaren att varje del inte kan göras på så många olika sätt utan det är betoning på olika mycket av de olika delarna som skiljer. Det unika med fenomenet är att alla delar beskrivs som nödvändiga i arbetssättet.

6.4.1 Del 1: Hundraspråkigheten

Alla vi har intervjuat har sagt att hundraspråkighet är utmärkande för Reggio Emilia filosofin, det är en viktig del i barns lärande och har ett stort värde. Pedagog D tänker så här om hundraspråkigheten;

Då kan jag tänka att någonstans signalerar vi att hundraspråkigheten har ett stort värde för oss för det är absolut något som Reggio Emilia bygger mycket kring, att vi har de olika språken och att vi måste ha tillgång till att kunna uttrycka sig (pedagog D).

Pedagog D förklarar hur hundraspråkighet är utmärkande inom Reggio Emilia filosofin och har ett stort och viktigt värde inom barns sätt att lära. Här ser vi hur pedagog D genom att använda uttryck som ”vi signalerar” eller ”ett stort värde för oss” visar på en gemensam syn på denna del av fenomenet. Hen betonar också att det har ett ”stort värde” vilket förstärker dess position inom fenomenet och också kan som ett uttryck för en kunskapskultur som är betydelsefull.

6.4.2 Del 2: Miljön som tredje pedagogen

Att lärmiljön har en stor betydelse på Reggio Emilia inspirerade förskolor var samtliga intervjuade överens om. Detta tror vi beror på att miljön är ett konkret och synligt sätt att verkställa filosofin på. De vi har intervjuat förklarar att miljöerna innan de började arbeta Reggio Emilia inspirerat var hemlika. Nu strävar de efter att skapa en mer utforskande, inspirerande miljö och mer av en ateljé/verkstadskultur med mycket ofärdigt material och där allt är tillgängligt för barnen. Detta sätt att se på och skapa rummet upplevs utmärkande för fenomenet. Det görs unikt och betydelsefullt genom att knytas till synen på det kompetenta barnet, förhållningsättet och den medforskande pedagogen, men också genom att särskilja det

31

från hur miljöer ser ut i traditionella förskolor, såsom hemlika, otillgängliga och utan inflytande från barnen. Detta uttrycks till exempel av pedagogerna att miljön ska ”gynna kompetensen hos barn”, vara ”mer tillåtande” och det ”ska kännas att det är mycket upplevelser”.

Pedagog N berättar så här om hur de på hens förskola tänker om lärmiljön;

Vi säger att lärmiljön är som den tredje pedagogen och vi har utformat och haft under flera år ett lärmiljökontrakt som vi följer där det är det är garanti för barnens lärmiljöer. Vad ska finnas i fantasirummet? Hur ska det se ut i ateljéerna? Alltså basic med material och olika utmaningar som ska stödja barns utveckling. Och miljön ska vara väl utformad och tillgänglig så att man (barnen, egen tolkning) kan ha ett reellt inflytande. Man kan hämta sin pensel, man vet var förklädet finns, man förstår att när pennorna inte är vässade eller behöver bli det kan man göra det tillsammans. Men att man också kan använda ateljéerna för att uttrycka sig på hundra språk. Det spelar ingen roll om man kommer från Syrien eller Sverige utan man kan mötas digitalt, i sånger, i rytmik, i vatten, med lera, ja you name it (pedagog N).

På pedagog Ns förskola har de ett lärmiljökontrakt som blir en slags garanti för barnen om vad som ska finnas i de olika miljöerna och vilket material, till exempel i fantasirum och ateljén.

Materialet ska stödja barnens utveckling och miljön ska vara utformad på ett sätt så att den blir tillgänglig för barnen, de ska själva kunna hämta det material de vill använda och de är medvetna om var allting finns. Oavsett vart man kommer ifrån ska man kunna mötas i de hundra språken genom skapande i ateljén, digitala verktyg, sånger, rytmik, vatten och lera. Här synliggörs vad begreppet den tredje pedagogen innebär när hen beskriver hur barnen är självgående i miljön samt att barnen har fri tillgång till att testa och experimentera med sina hypoteser och på så vis skapar de ny kunskap. Är lärmiljön tillgänglig för barnet – signalerar det en syn på barnet som kompetent nog att använda dess material och vill man visa barnet att man tror på dess kompetens gör man lärmiljön tillgänglig för barnet. Pedagog H ger här ett konkret exempel på hur man kan testa om miljön tror på det kompetenta barnet;

Jag brukar göra ett test på miljön och då frågar jag pedagogerna; Hör ni barnen ofta säga får jag, eller får vi, kan jag? Om man ofta hör det då tänker jag att man har en miljö som ser barnen som fattiga därför att du alltid behöver en vuxen där. … Måste det alltid finnas en vuxen som kan plocka fram det för det ligger så lite framme. Det blir stökigt om det ligger så mycket framme till exempel. Då tänker jag att det inte är Reggio Emilia inspirerad miljö. … Så tänker jag att man kan se om miljön ser barnen som kompetenta. Då är det en bra förskola tänker jag (pedagog H).

32

Miljön testas av pedagog H genom att hen frågar pedagogerna om de ofta får höra barnen fråga om lov. Om barnen måste fråga efter materialet ser inte miljön barnen som kompetenta eftersom det alltid behövs en vuxen för att hjälpa till. Här synliggörs fenomenet som unikt genom att barnets subjektivitet framhävs då det kan klara sig självständigt i miljön. Pedagogerna har utformat miljön tillåtande och på det viset talar de om för barnet att det ses som kompetent.

6.4.3 Del 3: Pedagogisk dokumentation

De sju intervjuade ser alla den pedagogiska dokumentationen som ett viktigt reflektionsverktyg.

Ett verktyg för att pedagogerna ska kunna få syn på vad barnen är intresserade av, det vill säga i vilken riktning projektet ska ta, samt barnens och pedagogernas egna lärprocesser. Pedagog N menar också att den pedagogiska dokumentationen med fördel kan göras tillsammans med barnen. ”[P]edagogisk dokumentation är just i mötet med andra pedagoger, i mötet med barnen, det är där det händer en pedagogisk dokumentation. För sen kan du ju dokumentera massor av andra grejor”, förtydligar pedagog B. Pedagog X uttrycker sig så här angående pedagogisk dokumentation; ”… låt nu väggarna tala till dem som kommer i augusti. Gör nu inte en

”anslagstavlan” och bara swosh (svepande handrörelse) bort med allt…”. Pedagogisk dokumentation är något som ska sitta på väggarna, det ska inte ligga i lådor eller i pärmar utan det ska berätta vad som händer i verksamheten, menar pedagog H. ”Den [pedagogiska dokumentationen, vår anmärkning] säkerställer så att alla barn på förskolan syns och hörs. Det är dokumentationernas styrka”, menar pedagog F. Att pedagogisk dokumentation ingår i det unika i Reggio Emilia inspirerat arbetssätt klargörs tydligt i citaten ovan då det är i den pedagogiska dokumentationen som lärandet framhävs. Pedagogerna beskriver att styrkan i den pedagogiska dokumentationen är att barnens tankar och hypoteser står i centrum.

6.5 Sammanfattning av analysen

Vi har sett att fenomenet, Reggio Emilia inspirerat arbetssätt, lyfter fram det kompetenta barnet i de intervjuade pedagogernas beskrivningar av den medforskande pedagogens förhållningssätt och den tillåtande miljön. De olika delarna blir tydligt synliga i projektarbetena. Pedagogerna tar vara på barnens hypoteser och ser till att det är en drivande motor i projektarbetet. Den pedagogiska dokumentationen sätter barnets lärprocesser i fokus och barnet ses som subjekt i sitt eget lärande samtidigt som pedagogens reflektion synliggör barnets kompetenser genom det

33

projektinriktade arbetssättet. Genom lärmiljön erbjuds barnen att använda sig av sina hundra språk för att utforska sina hypoteser och utveckla sina kompetenser. Vi kan se hur alla delarna behövs och bildar en helhet i ett sammanhang. Kunskapskulturen inom Reggio Emilia inspirerat arbetssätt är tydlig. Vi anser att den görs unikt och annorlunda genom pedagogernas beskrivning av vilka delar och vilken vetskap och begrepp som ska ingå i fenomenet och genom det gemensamma förhållningssättet och synen om det kompetenta barnet. Sättet att verkställa de olika delarna på är också pedagogerna eniga om i sina beskrivningar av fenomenet vilket gör att det inom Reggio Emilia inspirerat arbetssätt även finns en stark praktikgemenskap.

34

7. Diskussion

I detta kapitel diskuterar vi resultatet med hjälp av analysbegreppen praktikgemenskap och kunskapskultur, samt i förhållande av tidigare forskning. Vi gör även i slutet av kapitlet en metoddiskussion där metoden diskuteras kritiskt och vi ger förslag till framtida forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Syftet med studien har varit att få en djupare förståelse för fenomenet Reggio Emilia inspirerat arbetssätt och varför det framstår unikt och annorlunda genom att undersöka hur pedagoger uppfattar fenomenet. Genom vår första frågeställning, Hur beskriver pedagogerna fenomenet Reggio Emilia inspirerat arbetssätt? har vi fått fram att Reggio Emilia inspiration är en egen tolkning av Reggio Emilia filosofin, vilket både Barsotti (2015) och Wallin (1996) står bakom.

Det finns inte någon mall för hur Reggio Emilia görs utan det kan enbart användas som ett exempel. Barsotti (2015) beskriver att Malaguzzi ansåg att en pedagogik utan en viss metod eller mall var enklare att utveckla och kunde ha en verksamhet som är mer levande. De intervjuade har alla nämnt att filosofin måste tolkas av varje enskild pedagog i den egna verksamheten. Alla sju pedagoger nämner samma begrepp som utgör kärnan inom Reggio Emilia inspirationen: förhållningssätt, barnsynen om det kompetenta barnet, pedagogisk dokumentation, hundraspråkighet och miljön som den tredje pedagogen. Precis som Folkman (2018) upplever i sin studie av lyssnande kulturen inom Reggio Emilia filosofin, där motsägelsen mellan pedagogernas och barnens tolkning av lyssnande framförs, upplever vi att det blir en motsägelse då det inte påstås finnas någon metod eller pedagogik att använda sig av, men ändå gör alla på samma sätt och har med exakt samma delar i sin verksamhet. Hur går det till? Då de varken kallar det för metod eller pedagogik?

New (2007) menar att Reggio Emilia filosofin har blivit känd som en metod för de delar som ska göras: hundraspråkighet, projektarbeten och pedagogisk dokumentation. Det är så inspirationen har lanserats ut i världen. Vi håller med New att det kan ses som en metod, men vi förstår också hur det kan upplevas som en filosofi av de som är Reggio Emilia inspirerade då det inte finns något nerskrivet ifrån Loris Malaguzzi utan det enbart är hans tankar som ligger till grund för filosofin. Men trots detta har vi fått en känsla av att pedagogerna anser att

35

ovannämnda begrepp är något som de ser som unikt för fenomenet och något som binder ihop dem med varandra i en kunskapskultur.

På vår andra fråga Vad är det som gör att Reggio Emilia inspirationen framstår som unik och annorlunda? har vi haft våra analysverktyg till hjälp, praktikgemenskap och kunskapskultur.

Genom kunskapskulturen har vi fått fram vilka erfarenheter och tankar pedagogerna delar och vi har även kunnat se en praktikgemenskap bland annat genom de gemensamma delar som syns som praktiseras i verksamheten.

Ett upprepande mönster som syns hos de intervjuade pedagogerna är att de ofta uttrycker sig med “vi”, “oss” och “man" vilket vi anser signalerar en gemensam idé om hur fenomenet görs unikt och annorlunda inom Reggio Emilia inspirerat arbetssätt. Här är man en i gänget. De pratar om att de har tilltro till sin grupp och även kring vilka specifika delar som finns med inom fenomenet. Detta ger uttryck för kunskapskulturen som stark och där alla delarna behövs för att förstå innehållet i Reggio Emilia inspirerat arbetssätt men även en stark praktikgemenskap eftersom alla vet och är överens om hur delarna ska göras. Vi har uppmärksammat att de Reggio Emilia inspirerade pedagogerna är måna om att föra kunskapskulturen vidare och stärka den via sina nätverk. Det finns en kultur av ”vi” och ”ni”

inom Reggio Emilia inspirationen, ”vi” ser omvärlden genom våra glasögon och ”ni” ser den genom era. Det verkar vara ett bra arbetsklimat att arbeta i när där är en tydlig samsyn runt begreppen, och slippa att det hela tiden uppstår diskussioner utanför reflektionstiden om tankesätt, förhållningssätt eller barnsyn.

Ett begrepp som ingen av de intervjuade nämnde som unikt inom Reggio Emilia inspirerat arbetssätt, men som vi anser skulle samverka bra i den svenska kontexten av inspirationen är omsorg. Alla pedagoger i svensk förskola oavsett utbildning och titel har två uppdrag, ”främja alla barns utveckling och lärande” (Lpfö18 s.5), samt ”ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra” (Lpfö18 s.5). Det Reggio Emilia inspirerade arbetssättet är idag enbart fokuserat på lärande.

Vi upplever att de begrepp som anses unika inom Reggio Emilia inspirationen också står med i Lpfö18 men de framhävs inte lika viktiga där som de görs inom Reggio Emilia inspirationen.

Tellgren (2008) förklarar att många grundläggande begrepp ifrån Reggio Emilia filosofin finns med i Läroplanen. Bland annat att barn ses som kompetenta, aktiva och utforskande, att

36

förskolorna har ett projekterande arbetssätt, och har ett demokratiskt perspektiv på barns lärande. Genom Reggio Emilia filosofin har det kreativa skapandet och konstruerandet kunnat utvecklas, vilket har gjort att även miljöerna har påverkats (Alnervik & Göthson, 2017). Något som ändå, trots läroplanens likheter, är frånskiljande anser vi är att det inom Reggio Emilia inspirationen finns en stark kunskapskultur. Något som ingen nämnde under intervjuerna men som vi kunde utläsa mellan raderna är att de Reggio Emilia inspirerade pedagogerna är måna om att göra som de säger. De lever den praktiken de lär och det är viktigt för dem. Pedagogerna visar en stark praktikgemenskap då de framhäver detta som speciellt och genom att de lever som de lär.

7.1.1 Avslutande tankar

Giardiello, Karlsson Häikiö och Mårtensson (2019) menar att intresset för Reggio Emilia filosofin i Sverige kan förklaras av att det var en ny pedagogik som utvecklats på 1990-talet och att Reggio Emilia har många aspekter som visar sig vara väldigt passande i våra egna idéer och tänkande om barn. Göthson och Kenndey (2015) förklarar att svensk förskoletradition har inspirerats av till exempel Fröbel, Dewey, Piaget, Freire, Focault och Reggio Emilia. Ser vi i läroplanen i Sverige är den inte enbart inspirerad av Reggio Emilia filosofin, men ser man till delarna där lärandet ska framhävas har vi fått pedagogisk dokumentation, barns rätt till sina hundra språk, ett reflekterande arbetssätt och tankar om lärmiljön som inspirerande och utforskande. New (2007) framhäver att det inte enbart är barnens subjektivitet och lärprocesser som anses positivt utan även den vuxnes roll framhävs med en respekt för och nyfikenhet på barn. Vi kunde känna att pedagogerna har en yrkesstolthet och känner sig säkra i sin yrkesroll baserat på sin specifika praktikgemenskap och kunskapskultur, det lös igenom under svaren.

Detta tror vi är något som alla Reggio Emilia inspirerade pedagoger har. Av egen erfarenhet upplever vi en säkerhet bland pedagogerna och ett tillåtande klimat då deras kultur säger att man ska lyssna på barnen, se dem som kompetenta och vara medforskare vilket gör att vi upplever att de har jobbat fram en samsyn på begrepp och en kunskapskultur. De är mer vana att reflektera tillsammans vilket gör att de är mer rättfram och vågar prata öppet med varandra.

Alla arbetsplatser borde sträva efter detta förhållningssätt.

Gardiello m.fl. (2019) betonar att Loris Malaguzzi samlat ihop det viktigaste ifrån olika filosofier, pedagogiker och tillsammans med sina egna tankar skapade Reggio Emilia filosofin.

De betonar även hur viktigt det är att de Reggio Emilia inspirerade pedagogerna kritiskt

37

reflekterar och granskar sin egen roll. Vi håller med om detta och anser att det är positivt att kunna reflektera och dela tankar med varandra inom sin kunskapskultur. Även att kritiskt kunna granska och reflektera över olika roller i sin verksamhet ser vi som bra och något vi önskar att vi kunde vara bättre på.

Under studiens gång har vi lärt oss vad som är unikt inom Reggio Emilia inspirerat arbetssätt och detta har vi nytta av i vår framtida yrkesroll som förskollärare då vi har fått en djupare förståelse för hur de olika delarna i Reggio Emilia filosofin belyses i läroplanen. Vi kan se fördelar av att verka inom en kunskapskultur och med en samsyn kring begreppen så att de kan verkställas av samtliga pedagoger i verksamheten. Detta tar vi med oss till fortsatta diskussioner inom våra arbetslag och på så vis hoppas vi kunna bidra till en bättre utformad verksamhet.

7.2 Metoddiskussion

Då vi undersökte pedagogers olika uppfattningar av ett fenomen var intervjuer en bra metod.

De intervjuade var mycket positiva till fenomenet och berättade gärna. Detta gav oss mycket empiri att analysera och det var mycket intressant och lärorikt. Att använda sig av intervjuer är dock svårbedömt då det inte går att förutspå resultatet av intervjupersonernas svar. Frågorna vi ville ha svar på fann vi relevanta till våra forskningsfrågor men vår brist på erfarenhet av att intervjua gjorde att vi till en början inte var lika snabba och observanta på att ställa följdfrågor eller be pedagogerna utveckla sitt svar ytterligare. När frågorna gjordes var vi likväl öppna för att det kunde uppstå nya frågor i stunden och att det skulle vara en öppen dialog.

Vi är medvetna om att vi har valt att intervjua sju pedagoger som är mycket Reggio Emilia inspirerade och även mycket pålästa om fenomenet. Ett val vi gjorde för att dels försäkra oss att de var säkra på sina svar, dels för att vi trodde att vi skulle kunna utläsa fler nyanser och olika åsikter i svaren. Istället visade det sig att de var enormt samstämmiga och entusiastiska.

Hade vi intervjuat pedagoger som inte är lika gripna av och inte lika insatta i fenomenet tror vi

Hade vi intervjuat pedagoger som inte är lika gripna av och inte lika insatta i fenomenet tror vi