Delstudie IV

I den fjärde delstudien var syftet att undersöka hur kvinnor som deltagit i

självhjälpsgrupper, utan ledare, hade upplevt det, med fokus på eventuella förändringar i den psykiska hälsan, i relationer och i relation till förövaren. Syftet var också att studera det specifika sättet att arbeta som självhjälpsgrupperna bygger på.

Speglad av andra Att nå kunskap Gruppens sammansättning Att erövra orden Livs- handledning Självstyrda grupper Att arbeta med teman Tilldelad samtalstid Gruppen som verktyg

för tillfrisknande Självhjälps- gruppens arbetsmetod Gruppen som ett träningsläger Delade erfaren- heter Självhjälpsgrupp – en suverän metod

Ut ur ensamheten

Figur 4. Översikt över resultatet i delstudie IV.

Kvinnorna beskrev att självhjälpsgrupperna fungerat som en väg ut ur starka känslor av ensamhet, övergivenhet och utanförskap. Detta namngav det tema ”Ut ur ensamheten” som är övergripande och representerar det latenta innehållet. Temat är uppbyggt av två huvudkategorier: ”Gruppen som verktyg för tillfrisknande” och ”Självhjälpsgrupp – en

suverän metod”.

Under den första huvudkategorin handlar kategorierna om att dela liknande erfarenheter och att använda gruppen som ett träningsläger. Genom att träffa andra med liknande erfarenheter, menade kvinnorna att självbilden ändrades i förhållande till andra och minnen av övergreppen blev tydligare och helare. Att förstå att man inte var ensam, vare sig om att ha varit utsatt eller om de symptom och reaktioner man levt med, ledde till

lättnadskänslor och en förbättrad självkänsla. Tryggheten i gruppen, där man blev mött med respekt gjorde det möjligt att träna och pröva nya förhållningssätt. Det gjorde det möjligt att erövra de ord som man haft i huvudet alltsedan övergreppen skedde, men som varit för svåra att uttala. När man lyckades med det upplevdes det som om de påträngande minnen man haft blev mindre intensiva och smärtsamma. Kvinnorna beskrev hur de diskuterade och tränade på relationer, kommunikation, gränssättning och konflikthantering och upplevde det som en slags ”livshandledning”. Att erövra nya färdigheter inom dessa områden upplevdes som viktiga verktyg, som ledde till förändringar i andra relationer och i livet utanför gruppen. En kvinna uttryckte det så här:

Nu har det ju varit som en ’skyddad verkstad’ där jag kunnat öva mig på relationer och som absolut har hjälpt mig ute i livet då, i vardagen.

Som ett ytterligare exempel nämndes i flera intervjuer att man använt sig av

konfrontation i förhållande till förövare och att detta i sin tur hade lett till en känsla av att ha tagit tillbaka makten och därmed minskat den rädsla som funnits.

Sammanfattningsvis tycks det som om kvinnorna har förändrat synen på sig själva i en positiv riktning. Symtom som hör hemma under diagnosen PTSD har minskat och man har lärt sig hantera svårigheter på nya, mer adekvata sätt. Gemenskapen kring allvaret att ha varit utsatt för övergrepp har varit viktigt, men kvinnorna understryker också vikten av att man har kunnat använda sig av humor och att man skrattat tillsammans. Under huvudkategorin ”Självhjälpsgrupp - en suverän metod” beskrevs kvinnornas upplevelse av att arbeta i en självhjälpsgrupp utan ledare.

Metoden med fasta strukturer som styr de ledarlösa grupperna tillmäts stor betydelse. En kvinna beskrev det så här:

bara man är strukturerad – det är det som är det viktigaste i de här grupperna har jag uppfattat det – det går liksom inte att göra avsteg, utan man får verkligen kämpa för att hålla den där strukturen.

Man satte också ord på att det, framför allt i början, var ett annorlunda och inte helt lätt sätt att förhålla sig på i relation till andra, men att det var värt det.

Kvinnornas beskrivningar är samlade under kategorin ”självhjälpgruppens

arbetsmetod” som handlar om att ta ansvar i självstyrda grupper, om vikten av att var

och en får lika tidsutrymme och att man arbetar med teman vid gruppmöten. Man hade också tankar om vad som var viktigt för organisatörerna att tänka på när man sätter samman en grupp.

Att det inte fanns någon ledare gav kvinnorna en känsla av både kompetens och ansvar som fick dem att växa och utvecklas. Däremot var ”igångsättarens” roll viktig och många underströk också vikten av att ha professionell behandlingskontakt parallellt då arbetet i gruppen satte igång mycket.

Sammanfattningsvis visar resultatet i denna avhandling att kvinnorna, utsatta för

sexuella övergrepp i barndomen och i färd med att delta i självhjälpsgrupper och som på olika sätt deltagit i dessa studier hade en dålig psykisk hälsa (II), låg känsla av

sammanhang (I) och att de levt med skam (III) som påverkat deras liv negativt. Trots detta har de orkat söka sig vidare, med en önskan om att förändra sitt liv och sin hälsa i positiv riktning. I den kvalitativa intervjun (IV), då en tid i gruppen förflutit eller gruppen varit avslutad, beskrev de intervjuade kvinnorna förändringar som tyder på empowerment och förbättrad hälsa. Se figur 5.

BELASTNINGAR SJÄLVHJÄLPSGRUPPER FÖRÄNDRINGAR

EMPOWERMENT Förbättrat självförtroende Förbättrad självbild Återtagen makt Minskad alienation Upplevelser KASAM (I) av att delta i en PTSD (II) Skam (III) SHG (IV) HÄLSA Förbättrad psykisk hälsa och coping. Minskade symtom: Ångest

Depression PTSD

Figur 5. Figuren visar hur kvinnorna gick in i självhjälpsgrupperna med psykiska belastningar (I-III). Deltagandet i självhjälpsgrupper (IV) ledde till förändringar som innebar empowerment och förbättrad hälsa, vilka stärker varandra.