Under den inledande fasen av projektet besvarade deltagarna en enkät där de fick möjlighet att redovisa sin syn på de psykoneurologiska internathem- men och hur dessa borde förändras. I enkäten ställdes också frågor om hur man uppfattade projektets målsättningar och realismen i dessa.
En fråga i enkäten löd: Vad anser du är det absolut viktigaste att förändra på
din arbetsplats under de närmaste åren för att internathemmen ska kunna utveck- las/avvecklas och för att villkoren för de boende ska kunna förbättras? Det mest an- gelägna att förändra på internaten, av svaren att döma, är att minska antalet boende. Av de tolv deltagarna från internaten är det nio som uppger detta som något av det absolut viktigaste. Som en del påpekar i sina svar skulle en minskning av antalet boende minska arbetsbelastningen för vårdpersonalen och skapa bättre förutsättningar för ett rehabiliteringsinriktat arbete. Färre boende skulle höja levnadsstandarden för dem som bor kvar, det skulle in- nebära att verksamheten kunde organiseras om och fler kunde få uppleva en viss avskildhet och större integritet i sitt boende.
Flera av deltagarna från Kirovsk framhåller behovet av att lösa personal- bristen och se till att det finns kompetent personal på internathemmet som några av de mest angelägna frågorna. Förbättringar för personalen (exem- pelvis när det gäller arbetsscheman, vilomöjligheter, städutrustning etc.) och
för de boende (kläder, möbler, rum för psykologisk avslappning, bättre bo- endeutrymmen) nämns också som angelägna åtgärder.
På Luga är det flera som lyfter fram satsningar på olika slag av rehabiliter- ingsåtgärder som det viktigaste. Några nämner stödet till de boende som är redo att bo på egen hand och ett målmedvetet arbete för att integrera patien- ter i samhället.
I enkäten ställdes också tre frågor kring projektmålen. Hur ser du på de mål
för projektet som formulerades på seminariet? a) Är det bra målsättningar som alla bör sträva mot? b) Är målen möjliga att nå? c) Tror du att de flesta på din arbetsplats vill arbeta för att nå dessa mål? Eftersom deltagarna själva medverkat i utform- ningen av målen är det rimligt att förvänta sig att de ser målen som bra rikt- givare för projektet, likaså att de uppfattas som realistiska och möjliga att genomföra och att de har ett stöd bland personalen i övrigt på arbetsplatsen.
Enkätsvaren visar också att det finns en stor uppslutning kring projektets mål. Så gott som samtliga sexton deltagare menar att målen är bra. Kommen- tarerna är få. Målen är ”utmärkta”, skriver en deltagare från Luga internat- hem. ”Målen är bra och välformulerade”, skriver en annan. En deltagare från Kirovsk internathem skriver att ”just i dagens läge är dessa rätt och bra for- mulerade. Det är helt rimligt att försöka reformera vissa delar av internat- hemmens verksamhet”.
Men samtidigt som uppslutningen kring målen är stor så finns det en tyd- lig tveksamhet till det rimliga i att genomföra dem inom en näraliggande tidsperiod. Det vanligaste svaret på frågan om målen är möjliga att nå är ”ja, men på lång sikt”. Några är mycket tveksamma till ambitionen att helt av- veckla internathemmen.
I enkäten ställdes frågan: Vad tror du är det viktigaste att tänka på om projektet
för att förändra de psykoneurologiska internathemmen ska bli framgångsrikt? De flesta anger flera faktorer som är avgörande för att förändringsarbetet ska kunna bedrivas framgångsrikt. Svaren kan grupperas i fem huvudgrupper:
x finansiering
x personalförsörjning och kompetens x bostads- och lokalfrågor
x förändrad lagstiftning
x ett aktivt stöd från olika aktörer.
Bättre finansieringsmöjligheter ses som den klart dominerande faktorn för ett framgångsrikt arbete (detta nämns i fjorton svar). Många ser förmodligen ekonomin som en förutsättning för att lösa andra frågor som ryms inom de andra kategorierna, bland annat kan det bidra till att lösa personalproblem och anskaffning av lokaler och bostäder. Bättre finansiering behövs ”för att
kunna erbjuda korridorsystem med egna rum och dygnet-runt-service”, som en av de svarande uttrycker det. En överflyttning av boende på internat- hemmen till kommunalt boende med ökat ansvar från socialtjänsten kräver också att ekonomiska resurser kan överflyttas till kommunerna. Detta pro- blem diskuterades under seminariet och det är troligt att några deltagare syf- tar på detta då de nämner bättre finansiering som en avgörande faktor för projektets framgång.
Personalfrågor handlar huvudsakligen om två saker, dels att komma till rätta med personalbristen, dels att utbilda och höja personalens kompetens för att de ska kunna arbeta utifrån ett nytt synsätt på de boende och utifrån ett rehabiliteringstänkande.
Behovet av att hitta bostäder och lämpliga lokaler nämns i flera svar. Det handlar både om lokaler inom internaten som kan ge möjlighet till större per- sonlig integritet och bostäder utanför internaten för dem som kan klara ett eget boende i någon form.
Förändrad lagstiftning nämns också i flera svar utan närmare precisering av vad som behöver förändras. Ett förhållande som anses försvåra utflyttning från internaten är den lagstiftning som förhindrar socialarbetare att ge stöd till psykiskt sjuka i egen bostad. Förmodligen är det detta som åsyftas i sva- ren.
Slutligen är det flera som i sina svar betonar betydelsen av att föränd- ringsarbetet får stöd från olika håll. Det handlar här om stöd från de lokala myndigheterna (som måste engagera sig i projektets genomförande) men också om stöd från folkopinionen som måste förändra sin syn på psykiskt sjuka. Förändringsarbetet kräver ett aktivt kontaktarbete med olika instanser i samhället. Några påpekar i sina svar att förändringsarbetet kräver ett aktivt stöd uppifrån, från internathemsledningen och från länets arbets- och social- skyddskommitté. Några framhåller vikten av att alla anställda aktivt engage- ras i utvecklingsarbetet.