Den gemensamma deklarationen om Euratomfördragets tillämpning – ett sista halmstrå?

Isotopsammansättningen hos använt kärnbränsle är av sådan karaktär att det omfattas av Euratomfördraget. Detta kan i sig, som ovan angivits, anses befogat eftersom det utgör en potentiell bränsleresurs och således enligt fördragets logik också är en gemensam resurs. Medlemsstaternas självbestämmande på det kärntekniska området har dock varit av särskilt känslig karaktär i slutstegen i bränslecykeln. Den skiftande inställningen till använt bränsle som resurs eller avfall var det som föranledde medlemsstaterna att genom en särskild gemensam förklaring om tillämpningen av Euratomfördraget föra undan de sista stegen i kärnbränslecykeln (upparbetning – efterbehandling – slutförvaring) från fördragets räckvidd. I deklarationen uttrycks att ”Varje medlemsstat avgör vilken politik den ska föra när det gäller slutstegen267 i kärnbränslecykeln.”

Själva syftet med deklarationen är alltså att säkerställa den nationella kärnavfallspolitikens och regleringens nationella karaktär i linje med principen om nationellt ansvar.268 _Detta skulle då innebära att medlemsstaterna kan föra en helt egen politik beträffande slutstegen i bränslecykeln.

Ovan har förts ett resonemang om den gemensamma marknaden för kärntekniska produkter samt påpekats att optionsrätten formellt omfattar använt kärnbränsle. Deklarationen kan tolkas som att den utesluter en sådan användning av Euratomfördraget, den skulle sätta reglerna om optionsrätt i fördragets kapitel 6 samt reglerna om den gemensamma marknaden för ur spel. Alla nationella åtgärder som vidtas beträffande hantering av kärnbränsle från det att det tas ut ur reaktorn ska ligga utanför Euratomfördragets räckvidd. Detta gäller dock under förutsättning att det står helt klart vad som avses med ”slutstegen i bränslecykeln” /Cramér 2005 s 11/.

Här föreligger dock vissa oklarheter. Om till exempel upparbetning är en del av bränslecykeln förs vi efter en bearbetning tillbaka in i samma cykel, men då i början av densamma. Som framförts tidigare är en rimlig tolkning att förklaringen innefattar valet mellan upparbetning eller slutförvar som ett uttryck för nationellt självbestämmande samt utformningen av konkreta

266 _{Se om fall där ensidiga förklaringar i internationell rätt har folkrättsligt bindande följder /Cassese}

2005/.

267 _{Grunwald verkar mena att ”back-end” eller slutstegen avser behandling och slutförvaring efter att}

energi utvunnits ur bränslet /Grunwald 200 s 295/.

268 _{/Prop 1994/95:19 s 276/. Det skall dock påpekas att det likaledes kan röra sig om en nationell politik}

95

tekniska lösningar. Detta vederläggs enligt vår mening av den konkreta hänvisningen i

förklaringen till det faktum att det är varje enskild stat som tar beslut om införande av ett kärn- energiprogram. Samtidigt ska konstateras att Euratomfördragets regler om hälsoskydd och säkerhetskontroll under alla omständigheter når sådana program.

Förklaringen får dock en stor betydelse för argumentationen som anförs till stöd för ett nationellt förbud mot import/export av använt kärnbränsle med utgångspunkt i tvingande miljöhänsyn eller allmänna miljörättsliga principer, till exempel närhetsprincipen och principen om tillräcklig egenkapacitet.269 _{Enligt tidigare fört resonemang menar flera, till exempel}

Grunwald och Cusack, att den gemensamma marknaden inom Euratom inte innehåller några möjligheter till undantag från förbudet mot kvantitativa import- och exportrestriktioner. Men, om deklarationen för undan politik kring slutstegen i bränslecykeln från Euratomfördragets räckvidd borde en rimlig konsekvens vara att en medlemsstat behåller sitt självbestämmande även i miljöhänseende.

Varje transport av använt bränsle innebär en risk för miljöpåverkan. Ett nationellt importförbud kan vara ägnat att minimera en sådan risk. Även om förbudet prima facie står i strid med artikel 9 Euratomfördraget och potentiellt med regleringen av försörjningspolitiken.

Eftersom den gemensamma förklaringen säkerställer nationellt självbestämmande, och sätter Euratomfördragets tillämpning ur spel, är frågan om det nationella undantaget kan kvarstå. Notera dock att detta resonemang förutsätter att regleringen om den inre marknaden inte är tillämplig. Här är förklaringen från medlemsstaterna också otydlig. Det har dock framförts argument för att Euratomfördraget som uttömmande specialreglering omöjliggör en dylik paral- lell tillämpning av EG-fördraget. Som nämnts ovan finner vi dock tvärtom att det finns mycket goda argument för en sådan parallell tillämpning. I den svenska propositionen om anslutning till Euratom, där regeringen också föreslår en utvidgning av förbudet i § 5a kärntekniklagen till att gälla även mellanlagring, uttalas att ”Ett förbud mot mellanlagring strider inte mot Euratomfördraget eller mot andra EU-regler”.270 _{I propositionen anförs vidare att denna slutsats} stöds av den gemensamma deklarationen.

Det ska dock åter understrykas att den förda argumentationen försvagas av att det gjorda undantaget för politik i slutstegen i bränslecykeln inte direkt framgår av Euratomfördraget, utan i form av kommunikation vid sidan av fördraget. En fördragsändring hade tydliggjort kompetensfördelningen. Trots de politiska intentionerna kvarstod Euratomfördraget också oförändrat i samband med upprättande av ett fördrag om en konstitution för Europa.271

269 _{Ett problem med principen om tillräcklig egenkapacitet och närhetsprincipen är att transporter, om}

de nu är ett riskmoment, kan bli längre inom ett land än över gränser vilket talar för regionala lösningar. Likaledes har principen och transportargumentet uppenbart inte bärighet på alla varor, så varför då bara i slutstegen av bränslecykeln?

270 _{Proposition 1994/95:118, Lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska}

atomenergigemenskapen, s 17 f.

271 _{I slutakten till förslaget om fördrag om en ny konstitution avger ett antal medlemsstater sitt stöd till}

en revision av Euratom: 44. Förklaring från Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Ungern, Republiken Österrike och Konungariket Sverige. Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige noterar att de centrala bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte har ändrats i sak sedan detta trädde i kraft och behöver uppdateras. De stöder därför tanken på en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar som bör sammankallas så snart som möjligt.

4.7 Nuclear Package – frågor om avfall och säkerhet på den