Lust i förhållande till variation framträder tydligt i alla elevintervjuer i kontrast mot det monotona och likartade lektionerna som skapar olust. Enligt eleverna är det viktigt att lektionerna byggs upp på olika sätt så att lektionerna inte blir enformiga. När samma sak upprepas lektion efter lektion hämmar det lusten i skolan. Eleverna beskriver den lustfyllda lektionen utifrån variation.
En rolig lektion är när man får prova på nya inlärningstekniker tex att man inte varje gång ska läsa inför NO-provet och göra ett prov, läsa ett kapitel, göra provet, att man kanske, den här gången gör vi ett spel, den här gången gör vi en redovisning, att man provar på lite nytt. […] Man går in i klassrummet och så säger de hej och så startar ni era datorer och så startar man och säger man, skriv det här och så skriver ni vad som händer och så ska man sitta där och skriva och lyssna. Det är inte så mycket, och när ni har gjort då ska ni göra si och sedan ska ni göra så, det är ingen variation. Det är en hel lektion samma, det blir jättelångtråkigt.
35
(Stefan, elev åk 9) Ja, varvning tycker jag också. Särskilt på de här teorilektionerna typ på NO, lite så på kemi, man kan ha teori en dag och labb en annan dag, få en blandning mellan dem. […] Ja, att lektionerna är lite olika, att man får göra olika saker.
(Linus, elev åk 9)
Ovanstående citat visar att skolan och lektioner vid flertalet tillfällen struktureras på liknande sätt, vilket skapar en tristess hos eleverna. De använder ord som varvning, nytt, olika saker, för att visa hur betydelsefullt det nya och oväntade är för att lust att lära ska infinna sig. Det handlar både om olika sätt att lära sig, olika redovisningsformer och att det varvas både under lektion, mellan lektionerna och mellan arbetsområden. Variation löper som en röd tråd genom elevernas
intervjuer, där det med jämna mellanrum beskriver situationer som saknar variation. Det kan handla om att läraren står framme vid tavlan och bara pratar hela tiden, vilket följande citat visar:
På no, min lärare kunde prata hur mycket som helst, och så sedan, fast vi skulle gå igenom en labb. […] det är så här, då blev det jättelångtråkigt.
(Linus, elev åk 9),
Nästa citat pekar även på att uppgifterna är likadana varje lektion år ut och år in.
Ja, typ vi har haft samma undervisning i tre år så det blir gode tråkigt. (Eva, elev åk 9).
Alla elever upplever att varierande uppgifter höjer lusten att lära. När uppgifterna lektion efter lektion ser likadana ut uppstår leda och olust. En elev beskriver det så här:
Det tycker jag tar bort lusten, när det blir, alltså för mycket repetitioner, att det bara blir samma sak, för enformigt. […] Det finns många tråkiga lektioner, som man får ett häfte det är inte svårt, man ska bara ta sig igenom det. Då kanske det ligger en väldigt lång stund framför sig innan man tar upp det. Då tror jag att det handlar om utmaningen. Att man utmanas. Att det inte blir samma för mig. Det är väldigt, alltså det som är tråkigt när vi har ekvationer, sen då ska vi ha 17 lätta ekvationer på rad som tar kort tid, det är bara att göra dem. Det är det som är det tråkigaste.
(Denise, elev åk 9).
Nya idéer och sätt att jobba är av stor vikt, men även att eleverna upplever utmaningen i sitt lärande. Enformighet är negativt medan nya arbetsformer, uppgifter och inlärningstekniker skapar lust att lära. Det är tydligt att enformighet
36 är vanligt i skolan eftersom alla elever kommenterar detta vid flertalet tillfällen i sina intervjuer och exempel kommer från flera olika skolämnen. Det som avviker från enformigheten, där eleverna visar på goda exempel är estetiska ämnen som till exempel bild. Följande citat visar hur variation förekommer i bild:
Det kommer nya roliga grejor ibland på bilden hela tiden, för där har vi börjat med lera och sådant och det har jag aldrig gjort förr, inte ens på fritiden. Så det är kul att hålla på med det.
(Maja, elev åk 9).
Även lärarna nämner variation, men bara i förbifarten som att det tas för givet att variation är ett naturligt inslag:
Variation är ganska givet”,
(Dagny, lärare).
Detta krockar med elevernas uppfattning att många lektioner är väldigt enformiga, där lektion efter lektion ser likadana ut. Lärarna är överens om att variation påverkar lusten, men visar att det är lätt att hamna i de
arbetsformer och undervisningssätt som de är bekväma och trygga med.
Jag har gjort en utvärdering av åk 8, åttorna är ganska bra att göra det vid jul. Det är superkloka, det var någon som skrivit, man kan variera sättet man jobbar med skrivuppgifter. Man kör lite samma mall 7an och 8an och man tänker att man knäckt koden, men jag tycker att det var klokt att de skrev att man kan variera, då försökte jag det när vi skulle skriva novell. Att det inte blir likadant, man har ett sätt man har, som man är trygg med och så, så lite mer variation.
(Fanny, lärare, forskningscirkel 2)
Variationsdiskursen framträder i lärarnas utsagor också, där de framkommer att det är av betydelse att bryta det invanda.
En annan aspekt av variation som framkommer i elevintervjuerna är att enformighet även påverkar lärarens engagemang och energi. Om alla lektioner ser likdana ut varje gång, så upplever eleverna att lärarna också blir uttråkade och helst vill vara på en annan plats. beskriver det så här:
Att lärare är bittra, vill inte vara där egentligen och så att det bara är fakta på fakta på fakta. De har ingen variation.
Eva, elev i åk 9 Det är viktigt att, lärarna har samma lektioner om och om igen i princip, om de har sådana ämnen och de gör samma sak om och om igen och det
37
blir mycket repetition för dem och det blir säkert tråkigt för dem, men det är viktigt att se det som att det är en roligare grej. För eleven blir det samma sak för varje lektion man går på så ser man hur läraren är uttråkad och läraren är inte engagerad.
(Maja, elev åk 9)
Eleverna påpekar vikten av att lärarna är engagerade i sina ämnen och kommer med positiv energi vid lektionsstarten. Intervjuerna visar att lärares engagemang skapar en lust att lära. Det kan bero på att den positiva energin som kommer med ett engagemang spiller över på eleverna och vice versa.
När lärare inte är så intresserad av det, för ibland kan det vara så att en lärare berättar om ett ämne och så säger de, jag tycker inte själv att detta är så kul, jag tycker inte så mycket om det och så är de inte så intresserade och verkligen vill lära ut. Och sedan när läraren gör det enklare för sig själv, då kan det bli lite så här, okej då, då blir det inte så intressant.
(Stefan, elev åk 9)
Ovanstående citat visar att eleverna tycker det är viktigt att lärarna brinner för sina ämnen och själva tycker att ämnet är intressant. Här är både elever och lärare ense om att engagemanget från lärarhåll skapar engagemang hos eleverna. Den positiva energin speglar av sig i båda riktningar. Analysen visar tydligt, att de undervisningstekniker som de undervisande lärarna själv brinner för skapar lust att lära hos eleverna också. En lärare beskriver det så här:
Rollspel, att man går in i en roll tycker jag själv är kul, då kanske det sprider sig den positiva inställningen till eleven också.
(Alex, lärare).
Variation är av stor betydelse för både elever och lärare.
Analys
Analysen visar att både elever och lärare anser att variation både mellan och inom lektionerna är av betydelse för lust att lära. Däremot skiljer sig elever och lärare åt i åsikten om varierade lektioner. Det framkommer tydligt från eleverna att flertalet lektioner är ”tråkiga” och enformiga medan lärarna antyder att variation är något som de redan praktiserar. Samtidigt framkommer från lärarna i studien att den undervisning de utför är beprövad, vilket skapar en trygghet för dem. Berger och Luckmann (2011) använder begreppet habitualisering som beskriver att handlingar utförs på ett beprövat sätt för att spara tid och för att känna sig trygg. Det
38 framgår tydligt och enhetligt, både från elever och lärare, att lust
konstrueras i förhållande till variation. Blir lektionerna enformiga uppstår olust. Ombytlighet är ett måste för att skapa lust att lära, men svårigheten för lärarna är att behålla denna lust när eleverna kämpar sig igenom ett svårt område. Elever och lärare pratar utifrån olika positioner, där det för eleverna handlar om att det ska vara kul, vilket variation och ombytlighet kan skapa. Lärarna pratar utifrån sitt uppdrag att lära eleverna vissa kunskaper, där det ingår repetition för att befästa kunskapen.
Diskussion
Syftet med studien har varit att fördjupa kunskap om högstadieelevers och lärares erfarenheter av lärandesituationer som påverkar elevers lust att lära i skolarbetet. I studien söktes svar på följande frågor
1. Vilka aspekter lyfter elever och lärare fram som väsentliga i undervisningen för att främja lust att lära?
2. Vilka diskurser om lust att lära blir framträdande i elevers respektive lärares utsagor?
3. Vad i elevers och lärares erfarenheter om lust att lära är överensstämmande och vilka skillnader kan skönjas?
Som svar på första och andra forskningsfrågan har fyra diskurser framträtt. Första diskursen, Individen och den lustfyllda valfriheten, pekar på vikten av att elever kan påverka sin skolsituation genom möjligheten att få uttrycka sina önskemål och utifrån de möjligheter som finns att få dem uppfyllda. Läraren har en viktig uppgift att stötta eleverna i sin individuella vilja, om valbarheten är svår. Valfrihet och eget inflytande är aspekter som främjar lusten att lära i skolan. Den andra diskursen, Det lustfyllda samspelet, visar att mellanmänskliga relationer skapar lust att lära i skolan. När elever och lärare tar sig tid att lära känna varandra på ett individuellt plan, där dialogen är redskapet, ökar förståelsen varför elever och lärare agerar på ett visst sätt. Respekt för och en tro på varandra skapar trygghet där eleverna vågar visa sig sårbara, vilket främjar lusten att lära. Tredje diskursen, Den lustfyllda bekräftelsen, handlar om vikten av att läraren ser elevens framsteg kontinuerligt. Beröm och uppmärksamhet vid utveckling är aspekter som är betydelsefulla för lust att lära i skolan. Sista diskursen är, Den lustskapande variationen, som visar hur enformighet konkurrerar mot lust att lära. Det nya och oväntade gör att elevernas lust att lära gynnas. Engagerade lärare som varierar och ger utmaningar är viktiga aspekter för lust att lära.
39 Som svar på den tredje forskningsfrågan kan jag konstatera att elever och lärares erfarenheter av lust att lära rör sig i samma diskurser. De är överens om att aspekter som elevinflytande, goda relationer mellan elev och lärare, variation och att synliggöra lärandet är viktiga aspekter för att främja lust att lära. Fyra
huvudsakliga skillnader kan skönjas som visar på spänningar i diskurserna om lust att lära i skolan. En skillnad är att eleverna vill ha inflytande även på
ämnesinnehåll, där lärarna anser att innehållet är politiskt bestämt och svårt att påverka. Andra skillnader är diskussionen om personliga band där eleverna anser att lärarna även ska intressera sig för fritiden medan lärarna samtalar mer om personliga band i skolkontexten. Även synen på olust ser olika ut mellan elever och lärare. Eleverna förknippar olust som enbart negativt och lärarna kan se att olust även kan vara positivt. Den största skillnaden som visar sig i analysen rör synen på variation. Lärarna nämner variation som något ganska självklart medan eleverna antyder att enformiga lektioner är vanligt.
När det gäller valfrihet pekar analysen på att eleverna är inne i ett
identitetsskapande, där ett led är möjligheten att få välja. Läraren ska kunna individualisera och inte se klasserna som en kollektiv samling elever med samma behov. För eleverna som egna individer är det viktigt att bli sedd för att känna lust att lära. Diskursen hämtar sin näring ur samhället där en stark individualiserad kultur råder, enligt mig. Vårt individualiserade samhälle är i stor utsträckning uppbyggt på individens val, allt från det individuella skolvalet till
pensionsplaceringar. Samhället har förändrats och skolan är en del av samhället, där styrningen har riktats mot New Public Management (Oskarsson, 2017), där tydligare mål och ökade kontroller, till exempel fler nationella prov och betyg i tidigare år, ligger i fokus. Begrepp som konsument och producent har
introducerats i skolan, där elever och deras vårdnadshavare är konsumenter och lärarna producenter. Lärarna har minskad tillit, där mål- och resultatstyrning skapar misstroende och kontroller. Makten har kommit längre från lärarna (Oskarsson, 2017, Sandin, 2017). Detta gör att känslan från lärarhåll är de ska göra skolan intressant oavsett vilken inställning ”konsumenten” har.
Paradigmskiftet i samhället handlar om att det hela tiden är andras fel om något går dåligt. Det är inte mitt fel utan andras ansvar att jag ska lyckas. Lärarna i studien upplever att de som lärare är mer intresserade av att eleverna ska lyckas än vad eleverna själva är. Oskarsson (2017) pekar på att möjligheten till
elevinflytande har minskat. Som elev har du valfriheten att välja skola, men att påverka den egna skolan har minskat. Han konstaterar att mötet mellan elev och lärare är viktigt för skolkvalité, men lärarna behöver fortbildning, stöd och tillit i det arbetet.
40 Resultatet i studien visar att goda relationer är viktiga, samtidigt ska detta
balanseras mot det krav att det som finns i centrala innehållet i respektive skolämne ska hinnas med. Att skapa goda relationer tar tid. Skolan är en politiskt styrd organisation, där vilka ämnen och hur mycket varje elev ska ha i respektive ämne genom grundskoletiden är preciserat och lagstadgat (Skollagen, SFS 2010:800). Kursplanerna styr innehållet i respektive skolämne genom det centrala innehållet och vilka förmågor som ska tränas finns att läsa i kunskapskraven (Skolverket, 2018). Om det sociala
samspelet i klassrummet ska öka lust att lära krävs tid att lyssna på eleverna, individualisera, skapa valfrihet och variera. Styrdokumenten anser att undervisningen ska utgå från enskilda elevers behov och
förutsättningar för att hålla hög kvalité, där utmaningar och anpassningar ska komma alla elever tillgodo. Detta är en svår utmaning i skolans verksamhet, där lärarna, i bästa fall enligt mig, har två till tre minuter per elev under en lektion.
Trots att jag tidigare skrivit att ämneskulturen är stark på högstadiet, så är läroplanens mål viktiga för lärarna. Tittar man på lärarnas tankar om lust att lära kommer målen i läroplanen att ligga mer i fokus än politikers tankar om
lärarrollen som auktoritär. Det innebär att det blir en krock mellan politiker som vill reproducera den traditionella bilden av lärarrollen, där läraren har en tydlig auktoritär ledarroll där hög kunskapsnivå och ordning och reda råder. Resultatet visar att den auktoritära lärarstilen, som politiskt har stärkts under de senaste åren, är inget som lockar till lust att lära. Lagar om att lärare ska kunna konfiskera elevers mobiltelefoner och att elever kan skickas ut från klassrum om de inte lyder, tilltalar varken elever eller lärare i denna studie utan det är andra aspekter som leder till lust att lära. Det finns, uppfattar jag, en motsättning mellan den goda läraren som beskrivs i studien och den auktoritära ledaren. För att lust att lära ska uppstå är det viktigt att lärare hittar vägar att skapa lektioner där eleverna är medskapare till kunskapsutveckling och inte bara inaktiva följare, utan att
Vygotskijs proximala zon (Lindkvist, 1999) får vara ledstjärna. Diskurserna, som framkommer i studien, uppmanar till förändring av normen att läraren är den som utövar makt, den som bestämmer innehåll och utformning av lektioner, till att var ett samspel mellan elever och lärare. Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2012), bygger en text alltid på andra texter och när dessa sätts samman kan den sociala världen förändras. Studeras intertextualiteten kan man hitta både reproduktion och förändring av diskursen. Reproduktionen kan vara att lärarna tror att eleverna kommer till skolan med en inbyggd lust att lära. Detta behöver diskuteras för att förändras till ett upplägg på lektionerna utifrån målet att väcka lusten att lära hos eleverna. Skolan lever ibland kvar i gamla mönster där läraren var den person som förmedlade kunskap och eleverna var mottagare. Samhället ser annorlunda ut
41 idag, med stora valmöjligheter i alla situationer och där kunskap bara är några fingertryck bort. Vårt samhälle har förändrats till snabba byten mellan olika saker, allt från att zappa runt mellan olika tv-kanaler till att byta jobb för att få
omväxling. Detta avspeglar sig naturligtvis på de elever som finns i klassrummet. Resultaten av denna studie visar att för att skapa lust att lära bör det överraskande och oväntade vara en naturlig ingrediens i klassrummet. Detta ställer krav på att undervisningen varieras och varvas med olika sorters inslag av uppgifter och redovisningsformer. De fyra diskurserna som framträder hänger ihop med
varandra och för att lust att lära ska uppstå behöver de samarbeta. Det ena kan inte utesluta det andra.
Lärare och elever ger i studien sina åsikter om lust att lära utifrån olika subjektspositioner, där lärarna diskuterar utifrån en professionsdiskurs där undervisning och det praktiska genomförandet av den är betydligt mer synlig i lärarmaterialet än i elevmaterialet. Lärarna pekar på aspekter som tydlighet i instruktioner, uppgifter, mål, uppstart och avslut av lektioner men även stödstrukturer som elevexempel, bildstöd med mera. Detta är en tyst diskurs i elevintervjuerna, vilket kan bero på att deras position handlar om att skolan ska vara kul och rolig. Lärare är en vald position där intresse för skolan har gjort att lärarna valt den yrkesbanan. Ser man på elevernas position så ska de lära sig saker som de själva inte på förhand har valt utan det är något som någon annan bestämt, vilket är en del av den skolplikt som råder i Sverige. I analysen av lust och olust i det sociala samspelet framkommer tydligt elevernas syn på den goda läraren som en person som lyssnar, kommer in med positiv energi, brinner för sitt ämne och har ett oförtröttligt gott humör. Dåliga dagar för den goda läraren accepteras inte av eleverna eftersom ett bra humör är en förutsättning för att skapa lust att lära i skolan. Däremot framträder inte den goda eleven i elevintervjuerna och inte hur viktigt lärares humör är i lärarsamtalen. På något sätt har de blicken hos motparten och inte hos sig själv. Elevernas eget ansvar för att skapa engagemang och lust att lära framkommer inte i elevtexterna utan de lägger ansvaret på läraren. Hur lustfyllt tiden är i skolan beror mycket på lärares humör och att eleverna blir sedda som individer. Aspekten lyssna är enkelriktad, där läraren är den som ska lyssna på eleven. Ingen av eleverna eller lärarna pekar på att lyssna även kan inbegripa att eleven lyssnar på lärarens råd.