Konjunkturinstitutets analys av hur arbetskostnaden utvecklas strukturellt baseras på sambandet mellan arbetsproduktivitet, priser och arbetskostnad i näringslivet som helhet.2 Med struktu-rell utveckling menas att konjunktustruktu-rella obalanser bortses ifrån.
Detta innebär t.ex. att arbetslösheten är i linje med jämviktsar-betslösheten och att arbetskostnaden är sådan att lönsamheten i näringslivet motsvarar det internationellt bestämda kapitalav-kastningskravet.
Analysen avser utvecklingen i näringslivet som helhet. Den strukturella utvecklingen av arbetskostnaden speglar alltså den genomsnittliga utvecklingen i näringslivet. Givetvis kan förut-sättningarna variera mellan olika branscher, företag och indivi-der. Det är exempelvis möjligt att arbetskostnaden ökar jämfö-relsevis långsammare i företag som möter en tilltagande interna-tionell konkurrens med hård prispress, medan den ökar snabbare
2 En modell för detta samband presenteras i appendix till kapitel 5 i
”Produktivitet och löner till 2015”, Specialstudie nr 6, Konjunkturinstitutet, maj 2005. Specialstudien finns tillgänglig via www.konj.se.
i andra företag. Arbetskostnadens utveckling kan också skilja sig åt mellan utbildningsnivåer. Exempelvis kan en snabb ökning av det globala utbudet av mindre kvalificerad arbetskraft medföra att arbetskostnaden för mindre kvalificerad arbetskraft stiger långsammare än arbetskostnaden för mer kvalificerad arbetskraft (se kapitel 5 ”Strukturomvandling och lönespridning”). Inom ramen för den strukturella utvecklingen av arbetskostnaden i näringslivet som helhet finns det således utrymme för t.ex.
ökande eller minskande lönespridning.
Figur 3 ger en översiktlig bild av vad som i huvudsak be-stämmer den strukturella utvecklingen av arbetskostnaden i när-ingslivet som helhet; arbetsproduktiviteten och förädlingsvärde-priset. Förädlingsvärdepriset mäter priset på näringslivets pro-duktion korrigerat för insatsförbrukning.3 Under förutsättning att arbetskostnadens andel av förädlingsvärdet är konstant, ut-vecklas den strukturella arbetskostnaden i takt med summan av den strukturella arbetsproduktivitetsutvecklingen och den trendmässiga utvecklingen av förädlingsvärdepriset.
Även om arbetsmarknadens parter inte direkt kan påverka den strukturella arbetsproduktivitetsutvecklingen och den trendmässiga utvecklingen av förädlingsvärdepriset är det viktigt att belysa de bakomliggande drivkrafterna. Analysen kan ses som ett verktyg för parterna att själva bilda sig en uppfattning om hur förmågan att bära en stigande arbetskostnad i näringslivet som helhet utvecklas strukturellt.
Figur 3 Faktorer som bestämmer den strukturella arbetskostnadsutvecklingen i näringslivet som helhet
Strukturell arbets-kostnadsutveckling i näringslivet
Arbetsproduktivitets-utveckling i närings-livet
Näringslivets förädlingsvärdepris-utveckling
Arbetsproduktivitetens utveckling – den första hörnstenen
Arbetsproduktivitetens utveckling är av central betydelse för i vilken takt arbetskostnaden ökar strukturellt. På kort sikt uppvi-sar arbetsproduktiviteten ett konjunkturellt mönster. Den struk-turella utvecklingen av arbetsproduktiviteten drivs av bl.a. hur
3 Förädlingsvärdepriset beräknas genom att genomsnittspriset för förbrukade insatsprodukter räknas av från genomsnittspriset för de producerade produkterna.
arbetskraftens kompetens utvecklas, den teknologiska utveck-lingen, kapitalbildningen samt hur näringslivets branschmässiga sammansättning ändras över tiden.
En snabbare ökning av arbetsproduktiviteten ger utrymme för motsvarande snabbare ökning av arbetskostnaden, under förutsättning att utvecklingen av näringslivets förädlingsvärde-pris och arbetskostnadens andel av förädlingsvärdet inte påver-kas.
Arbetskostnadsandelen kan dock förändras över tiden. Ex-empelvis kan den teknologiska utvecklingens karaktär och för-ändringar i kapitalavkastningskravet medföra att kapitaltjänst-kvoten, dvs. kvoten mellan kapitaltjänster och förädlingsvärde, förändras över tiden. Om arbetskostnadsandelen av sådana skäl minskar över tiden, medför detta att den strukturella arbetskost-naden utvecklas långsammare än vad arbetsproduktiviteten i sig indikerar. Dessa aspekter analyseras mera ingående i fördjup-ningsrutan ”Förändringar i kapitalavkastning och teknologi” i kapitel 3 ”Strukturell utveckling av arbetskostnaden”.
Prisutvecklingen – den andra hörnstenen
Den strukturella utvecklingen av arbetskostnaden beror också på hur förädlingsvärdepriset i näringslivet utvecklas.
Förädlingsvärdet i näringslivet kan delas upp i två delar; ar-betskostnad och vinst.4 Förädlingsvärdeprisets utveckling kan därför delas upp på samma sätt; förändring i arbetskostnad per producerad enhet och förändring i vinst per producerad enhet.
Till en given arbetskostnadsandel skapar därför varje ökning av förädlingsvärdepriset utrymme för motsvarande ökning av ar-betskostnaden.
Riksbankens mål att konsumentprisinflationen ska öka med 2 procent per år är ett nominellt ankare för konsumentprisut-vecklingen och därmed också för förädlingsvärdeprisets utveck-ling. Inflationsmålet har därmed en avgörande betydelse för i vilken takt arbetskostnaden stiger strukturellt. Ju högre infla-tionsmål, desto snabbare stiger arbetskostnaden strukturellt.5
Det finns dock flera skäl till varför förädlingsvärdeprisets ut-veckling vanligen avviker från konsumentprisutut-vecklingen, också trendmässigt. Exempelvis utgör varor en relativt sett större andel av näringslivets produktion än av hushållens konsumtion. Den normalt jämförelsevis starkare arbetsproduktivitetsutvecklingen i varubranscherna medför att priset på varor vanligtvis stiger jäm-förelsevis långsamt. Förädlingsvärdepriset tenderar därför trend-mässigt att stiga långsammare än konsumentpriset.
Också handeln med omvärlden bidrar till att ningen av näringslivets produktion avviker från sammansätt-ningen av hushållens konsumtion. Därmed kan även
4 Vinstmåttet avser kapitalersättning inklusive kapitalförslitning.
5 Det är dock viktigt att poängtera att den strukturella utvecklingen av den reala arbetskostnaden inte påverkas av Riksbankens inflationsmål.
ar i det s.k. bytesförhållandet, dvs. exportpriset i förhållande till importpriset, påverka hur förädlingsvärdepriset utvecklas. Om t.ex. exportpriset faller och importpriset stiger, dvs. om bytes-förhållandet försämras, bidrar detta till att förädlingsvärdepriset stiger långsammare än konsumentpriset. Såväl det lägre export-priset som det högre importexport-priset tenderar att pressa ner föräd-lingsvärdepriset. Samtidigt har det högre importpriset en tendens att pressa upp konsumentpriset. Ett trendmässigt fallande bytes-förhållande bidrar därför till att förädlingsvärdepriset trendmäs-sigt stiger långsammare än de 2 procent som är Riksbankens mål för konsumentprisinflationen.
Det finns flera faktorer som kan bidra till att bytesförhållan-det ändras trendmässigt över tiden. Om t.ex. oljepriset fortsätter att stiga snabbt bidrar detta till att det svenska bytesförhållandet försämras. Men även skillnader mellan den svenska arbetspro-duktivitetsutvecklingen och utvecklingen i omvärlden kan med-föra att bytesförhållandet förändras. Hög arbetsproduktivitetsut-veckling i en bransch går ofta hand i hand med en jämförelsevis svag prisutveckling i branschen, eftersom branschens produk-tionskostnader då utvecklas långsammare. Länder med en jäm-förelsevis hög arbetsproduktivitetsutveckling i exportsektorn, som, t.ex. Sverige till följd av den stora teleproduktexporten, tenderar därför att se sitt bytesförhållande försvagas över tiden.
DETTA AVSNITT I KORTHET
Vid en konstant arbetskostnadsandel ökar den strukturella arbetskostnaden i takt med summan av den strukturella ar-betsproduktivitetsutvecklingen och den trendmässiga ut-vecklingen av näringslivets förädlingsvärdepris.
Näringslivets förädlingsvärdepris ökar trendmässigt vanligen något långsammare än Riksbankens inflationsmål för kon-sumentpriset.