I DENTITETSSKAPANDE OCH RISKTAGANDE , PRESTATIONSMÄNNISKAN ÄR VAD DEN GÖR

Intervjupersonernas engagemang i arbetet kan ses som en stark relation mellan arbetet och hur man uppfattar sig själv. Identiteten förknippas med vem man är i sitt arbete;

”Det är jag som fixar, det vet alla. Jag är ju ”prod-Hanna”, eftersom jag jobbat så länge kan det ju verka sjukt för dig men jag är liksom så här jämt, jag fixar.”

(Hanna, 38 år, producent)

Hanna lägger upp budget för olika projekt och ser till att alla som ska vara inblandade i projektet finns tillgängliga, hon lägger upp tidsplaner och drar i alla trådar. Hon utger en stark bild av att vara spindeln i nätet. Berger & Luckmann (1979) menar att arbete med få

förändringar i arbetsuppgiften skapar en stark identitet vilket inte verkar stämma in på Hanna.

Snarare har hon en starkare identitetskoppling till arbetet i sig vilket går i linje med Baumans (2002) beskrivning av hur individen inte endast skapar sig en bestående identitet utan snarare skaffar sig olika identiteter som får anpassas till olika sammanhang. Det kan dock vara så att Berger & Luckmanns (1979) teori om identitetsskapandet och arbetets föränderlighet syns

först utifrån en annan vinkel. Att arbeta under föränderliga förhållanden säger inte mycket om själva arbetsuppgifterna. Bara för att anställningen är flexibel och kortsiktig innebär det inte att arbetsuppgifterna är detsamma. Gustav som varit projektanställd i 13 år beskriver en känsla av likgiltighet trots att han ständigt gör nya uppdrag;

”Det är alltid samma sak, de flesta man jobbar med är de samma och så gör man filmen (reklamfilmsprojektet) och så börjar det om, man kan känna sig oinspirerad efter ett tag.”

(Gustav, 42 år, regissör)

Sennett (1999) menar att nyhetens behag och spänningen avtar och tristess uppstår. Liknande sammansättningar av team återkommer samt att arbetsuppgifterna är av upprepande karaktär verkar snarare skapa tristess. Gustav har en stark koppling mellan sin identitet och sitt yrke men känslan av uppgivenhet över den tristess som han upplever blir tydlig i hans svar på frågan om (och i så fall hur) hans privata liv skulle påverkas om han arbetat med någonting annat;

”Säkert, men det hade inte varit jag. Jag menar allt det här är ju jag, vad menar du att jag skulle haft för jobb annars? – Jag kan bara det här/.../ och jag ska verkligen inte klaga även om det hela tiden är samma”

(Gustav, 42 år, regissör)

Gustavs känsla av att alltid stå på ruta ett tyder på att framgången i sig och karriären inte är tillräckligt. Beck (1998) menar att det handlar om att ha ett innehållsrikt liv, förverkliga sig själv. Vem man är har blivit den nya symbolen för framgång. Prestationsmänniskan på den flexibla arbetsmarknaden trivs med sitt arbete, gör sitt arbete bra, men har en rädsla för att bli utbytt. Beck (1998) menar att utbytbarheten ständigt är närvarande. Sociala och ekonomiska ojämlikheter bildas mellan de med fast anställning och de som är tillfälligt anställda. Men intervjupersonerna tillhör en relativt gynnad grupp, de är utbildade och har ofta en god om än oregelbunden inkomst. Men oron över utbytbarheten är markant trots det faktum att

intervjupersonerna arbetat länge som projektanställda. Utbytbarheten är inte så påtaglig som intervjupersonerna verkar tro, det kanske är mer av en föreställning än en realitet.

Anställningsformens kortsiktighet och arbetsuppgifternas utformning medför en föreställning om att risken för att bli utbytt ligger runt hörnet. Intervjupersonerna beskriver hur de får arbeta hårt för att behålla sin position. Sigrid fick dock erfara utbytbarheten när hon blev

ut-LAS: ad på grund av att arbetsgivaren inte ville fastanställa personal. Företaget behövde flexibilisera verksamheten för att kunna konkurrera;

”Jag hade ingenting att säga till om, jag fick gå, mitt i projektet. Jag hade gjort allt, men så fick någon annan ta över och få all cred för det. Jag menar jag vet att de kan göra så, men jag

trodde jag skulle få stanna projektet ut.” (Sigrid, 33

år, journalist)

För Sigrid gav händelsen upphov till känslor av osäkerhet. Generellt kan oron över att bli utbytt härledas till intervjupersonernas vetskap om att kollegor blivit utbytta, det talas ofta om det men få verkar ha upplevt det själva, så enkom vetskapen om att inte ”sitta säkert” ger upphov till oro. Man måste ta risker, chansa och bejaka förändring. Men när risktagandet inte leder till belöning skapas oro. Sennett (1999) menar att en ständig riskexponering är tärande.

Ellinor stod arbetslös en period då hon upplevde så pass dålig tilltro till sin förmåga att hon funderade på att söka ett helt annat arbete inom sjukvården.

”Innan jag kom in på det här (fick projektanställning på ett produktionsbolag) gick jag runt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Man slutar tro på sig själv, jag vet inte om det är jag som person men jag fick känslan av att vara helt värdelös, tänkte liksom ta jobb i hemtjänsten ett tag, det var helt snurrigt.”

(Ellinor, 34 år, koordinator)

Ellinors upplevelse kan ses utifrån vad Beck (1998) menar med att individen söker trygghet i arbetsmarknaden. Att arbeta som koordinator och vara anställd på projektbasis leder till en osäker tillvaro och att ta tillflykt till mer trygga arbetsförhållanden (som i Ellinors fall en anställning inom vården) hade kunnat ge henne mer stabilitet och trygghet.

Alla intervjupersoner utom en ansåg att de projektanställda måste anstränga sig mer än de fastanställda och de upplever höga krav på prestation. Sennett (1999) menar att det krävs vissa karaktärsegenskaper hos arbetstagaren på den flexibla arbetsmarknaden som långt ifrån alla besitter. Emma som arbetat som projektanställd i tolv år beskrev vilka egenskaper som krävs för att vara projektanställd producent;

”Framförallt måste du brinna för det du gör, jag tror du måste ha sjukt bra självförtroende och våga kasta dig in i saker som du inte behärskar, så har jag fått göra. Jag har ändå hållit på i många år och det blir bara tuffare och tuffare. Alltså erfarenhet är också bra, men mer för din egen skull så att du kan göra jobbet, men det finns så många idag som håller på med det här att om du inte levererar så tar de någon annan nästa gång (paus), och så ska man ju vara billig också.”

(Emma, 40, producent)

Ju mer arbetsmarknaden flexibiliseras desto vanligare blir det med tillfälliga arbetsformer.

Både en tidsmässig uppoffring samt ett outtröttligt engagemang i arbetet är egenskaper jag upplevde att intervjupersonerna besitter. De projektanställda investerar mycket i arbetet, men i gengäld erbjuder arbetet upplevelser och möjligheter som berikar. Intervjupersonerna ser föränderligheten som en viktig del i livet. Resultatet går i enlighet med Becks (1998) teori om att ha ett innehållsrikt liv är en stark statussymbol idag. Individen ser den personliga

utvecklingen som primär och resan har blivit ett mål i sig som är viktigare mer än rent ekonomiska eller karriärmässiga framgångar.