Det professionella mötet med den våldsutsatte mannen

5.2.1 Bemötande av den våldsutsatte mannen

I intervjuerna belyste ett flertal respondenter vikten av ett gott bemötande av män som är utsatta för våld i nära relationer. Respondenterna beskrev att det är viktigt att den utsatte känner tilltro för att man ska kunna påbörja en förändringsprocess. Detta skildras i följande citat:

Bemötandet och omhändertagandet tycker jag är jätteviktigt för att det ska ske ett möte så man känner sig trygg, så att man kan berätta om alla hemskheter man är med om. [...] Och sen det här med att man kan bolla med någon, man kan fråga hur dumt som helst, man kan berätta om situationer och saker man har varit med om och någon utomstående som man har lite tilltro till i alla fall kan vända på det och man kan sitta och diskutera och titta över lite olika möjligheter hur man skulle kunna gå vidare och sådär. IP7

I citatet ovan beskriver respondenten att diskussionen av situationen med någon man känner tilltro till kan innebära att den våldsutsatte mannen kan få perspektiv på situationen, vilket är av vikt för att kunna inleda en förändringsprocess. Detta var ett genomgående tema i vår empiri. Goffman (2014) beskriver att det finns olika metoder för hur våldsutsatta och stigmatiserade män ska få ett gott bemötande, och därmed uppleva mindre stigma. En metod är att uppmuntra stigmatiserade individer till en förändringsprocess, i detta fall i syfte att undkomma våldsutsatthet i en nära relation. Nybergh, Enander & Krantz (2016) betonar i sin studie vikten av att män får berätta om sina erfarenheter och att berättelserna blir bekräftade. Respondenterna beskrev även att ett dåligt bemötande kan få konsekvenser. Detta illustreras i citatet nedan:

Men det har jag ju hört från män som har blivit våldtagna att dom inte har blivit tagna på allvar. [...] När de har sökt hjälp ja, att man har skrattat bort det. Så då tänker jag om det är så det låter också när män kommer och är utsatta för våld i sin relation. Jag har inte riktigt hört det, men jag kan ju fundera på hur det skulle kunna bli. IP 3

I citatet ovan och i vår empiri i övrigt framkommer att bemötandet har stor relevans för den våldsutsatta individen. Det framgår att det finns en problematik i att män som utsätts för våld i nära relationer får ett oseriöst bemötande av professionella, vilket också går att se i citatet ovan. Problematiken kan kopplas till Lars Svedbergs (1995) förklaring om marginalisering som innebär att en individ upplever utanförskap. Svedberg (1995) beskriver att detta får till följd att marginaliserade individer inte får tillgång till de sociala resurser som de är i behov av för att få en större möjlighet att förändra sin tillvaro. Detta kan vidare kopplas till Migliaccios (2002) studie där han menar att sociala institutioner kan påverka benägenheten hos våldsutsatta män att lämna relationen. Migliaccio (2002) menar att exempelvis polisen spelar en viktig roll i att motverka våld i nära relationer. Migliaccio (2002) anför som exempel att poliser som inte arresterat den kvinnliga partnern till mannen som utsatts för partnervåld, eftersom polisen inte accepterat att män kan bli utsatta för våld i nära relationer.

5.2.2 Socialarbetare blir förbindelsen mellan klienten och rådande regler

Respondenterna beskrev att professionella och verksamheter som riktar sig till våldsutsatta spelar en viktig roll för att inkludera samtliga individer. Professionella inom dessa verksamheter får alltså en funktion i att inkludera eller exkludera hjälpsökande individer och det är då av betydelse hur de professionella förhåller sig till dessa individer. Detta beskrivs i citatet nedan:

Men för enskilda, på den lite mer konkreta nivån så blir det ju viktigt att man är inkluderande då tänker jag. [...] Ja, jag tänker många verksamheter vänder sig till alla personer som är utsatta för våld och sådär. Att man inte exkluderar om man vill komma åt och hjälpa alla som behöver hjälp. IP 5

I citatet ovan betonas att det är av vikt att verksamheter och professionella som riktar sig till våldsutsatta inte exkluderar hjälpsökande individer. Av vår empiri framgick att samtliga respondenter ansåg att det är av vikt att inkludera både våldsutsatta män och kvinnor. Vikten av att undvika att en viss grupp utesluts från problembeskrivningen kan kopplas till Goldbergs (2005) beskrivning av sociala problem. Goldberg (2005) menar att det är de som innehar makt, i detta fall verksamheter och professionella, som avgör vad som ska definieras som ett socialt problem. När man definierar ett förhållande som ett socialt problem innebär det samtidigt ett fastställande av att detta förhållande är i behov av förändring. Bates et al. (2019) noterar att könsstereotyper kan påverka vad som ses som ett socialt problem och leda till att kvinnor exkluderas från att ses som våldsutövare i nära relationer. Bates et al. (2019) menar även att dessa könsstereotyper kan innebära att organisationer som riktar sig till kvinnor som våldsutövare och män som offer för våld i nära relationer inte finansieras i tillräcklig grad.

Vissa respondenter beskrev vidare att ett förändringsarbete avseende könsnormer krävs för att undvika exkludering av våldsutsatta individer. Detta exemplifieras av citatet nedan:

Jag tänker att socialtjänsten har väldigt mycket att göra på de här delarna, sådär, det krävs ett förändringsarbete och ett förändringstänk, tror jag, att man behöver bli mer könsneutral, det finns allt för många historier som jag i och för sig inte vet är sanna, men sådär att det är svårt att komma som man till socialtjänsten och berätta om det här och tro att man får hjälp, det funkar inte på samma sätt, man är inte lika, man blir behandlad på olika sätt, och där har jag många, eller många, men för [vår kursiv.] många män som har pratat om det. IP 6

I citatet beskrivs att våldsutsatta män och kvinnor blir behandlade på ett annorlunda inom socialtjänsten, beroende på kön. Vidare anser respondenten att socialtjänsten på grund av detta behöver ha ett mera könsneutralt förhållningssätt vid bemötande av män som blivit utsatta för våld i nära relationer. Flera av respondenterna framhävde detta i sina svar. Problematiken i att kategorisera våldsutsatta individer utifrån kön och att bemötandet påverkas av individens kön

kan kopplas till Goffmans (2014) beskrivning av stigma, som utgår från att individer behöver kategorisera och samtidigt avgöra vilka egenskaper som ska ses som det normala inom varje kategori. När en professionell möter en ny person bär den professionella på ett underliggande normativt antagande, även när det gäller individer som utsätts för våld i nära relationer. Goffman (2014) menar att individen, dvs. i detta fall den professionella, tilldelar den utsatta personen olika egenskaper som bygger på strukturella normer och avgör om individen hör till normen eller inte, vilket får konsekvenser för det bemötande som individen, dvs. i detta fall den våldsutsatte mannen, får. För att en man som har utsatts för våld i nära relationer ska bemötas jämlikt krävs därför ett förändringstänk, vilket kan uttydas i citatet ovan. Costa et al. (2015) betonar att man ska ta hänsyn till att både män och kvinnor kan utsättas för våld i nära relationer, och att detta kan te sig på olika sätt. Denna kunskap skapar en möjlighet att förebygga våld i nära relationer.