Man bör allmänt vara försiktig med att karaktärisera lyckosam dialog. Det handlar om vilka kriterier och normer som kan anses vara avgörande för en bedömning och sådana kriterier är inte oomtvistade. Den analys som utnyttjats här för komma åt subtila mekanismer inne i dialogen bygger på teori som utvecklats inom olika typer av samtalsforskning. Försök har också gjorts att utifrån initiativ-responsstudier karaktärisera en ideal dialog, trots att det fortfarande inte gjorts så mycket studier inom området. I förhållande till den karaktäristik som föreslagits (se Johansson-Hidén, 1998, för en översikt) utvecklades den dialogsituation som studerats här i negativ riktning. Dialogen fick sämre värden på nästan alla koefficienter, trots en vällovlig ambition. Att söka förklaringar till att det blev så i det aktuella fallet är inte enkelt. Deltagarnas upplevelser och egna förklaringar har medvetet valts bort.
Det finns emellertid indikationer på några förklarande faktorer. Dels finns i sammanhanget en stark tradition och ovana vid andra mötesformer, inte helt solklara dialogregler, den rumsliga positioneringen av deltagarna (förstärker ett vi-och-dom tänkande), strukturen av panel kontra publik, samt att sekvens
två var just efter sekvens 1 och därmed bidragit till ett visst avtagande intresse för den fortsatta dialogen. Ordförande för mötet valde också en förhållandevis passiv roll vilket rimligen bidrog till att diskussionens initiativ och responser inte följdes upp. Videoanalysen visar också att frågestundskaraktären på mötets sekvens 2 utvecklades till en polemik mellan medlemmar och kooperationens representanter. Flera av mötesdeltagarna uttryckte stor, för att inte säga mycket stor, skepsis till ledningens insatser. Behovet av att försvara sig var påtagligt, något som också uttrycktes i ord och kroppssspråk.
Att intentionen från styrelsen varit goda är inte att betvivla. Man kan ställa sig frågan om det traditionella föreningsmötet med sin fasta struktur med dagordning, mötesordförande och föredragande, är ett bra sätt att forma medlemsdialogen på. Diskussioner mellan en panel och en publik kan i och för sig vara ett lovvärt alternativ och forum för samtal men då krävs sannolikt ett större mått av interaktion mellan deltagarna, med uppföljande responser och tydligare samtalsregler. Att samla en panel på scenen driver upp ett tryck på att dessa personer också ska få talutrymme. Det tidsmässiga utrymmet för de övriga deltagandet är också starkt begränsat. Själva den rumsliga situationen inbjuder till en fortsatt asymmetri mellan panel (ledning) och publik (medlemmar). Det är en närmast omöjlig uppgift som medlem att gå in i en diskussion och samtidigt hålla sig inom det underförstådda tidsmässiga talutrymmet. Fråga-svar formatet inbjuder också till att premiera svaret på bekostnad av frågan. Att ta lång tid på sig för att svara uppfattas normalt som mer legitimt än att ta lång tid på sig för att formulera en fråga.
Vill man fortsätta utveckla föreningsmötet som dialogforum, vilket inte är självklart (dialog kostar ju pengar och är emellanåt allmänt jobbigt), kan man laborera med graden av styrning och reglering av dialogen. För en öppen, tillåtande och konstruktiv dialog behöver man ofta omreglera dialoger något.
Vissa aspekter kan behöva regleras mindre medan andra regleras mer. Man kan minska regleringen när det gäller sådant som hur man sitter i rummet (om möjligt), ordningen på dagordningens punkter, minska användningen av
kommunikativa tillhyggen som ordförandeklubba och OH-apparat, den strikta turordningen för inlägg etc. På motsvarande sätt kan man öka regleringen när det gäller att få fler att yttra sig, bekräfta sakfrågor och inlägg genom uppföljande responser (som bl.a. bryter mot turordnings-praktiken), begränsa antalet frågeområden etc. Deltagare i dialoger letar undermedvetet efter ’spelregler’, signaler avseende hur dialogen ska ske, indikationer på sättet att samtala. Formuleras de inte explicit i ord så demonstreras de i handling. Vissa är mer varse sådana underförstådda samtalsregler än andra. Mer symmetri ger mer kaos, men också möjlighet till djupare förståelse mellan parter, vilket kan vara mycket viktigt för medlemsengagemang och verksamhetsutveckling.
Det finns så mycket i varje kontext, olika uppfattningar om syfte, insats, resultat och process, som gör det svårt att ge generella argument för vad som utmärker en lyckad dialog, vilket inte minst denna studie har visat.
Dialogsituationer ser olika ut. Ett föreningsmöte skiljer sig från en gruppdiskussion på en arbetsplats och från föreningsmöten i andra typer av föreningar. Om syftet är att snabbt ta ett visst antal formella beslut i frågor som är väl genomarbetade och välkända för deltagarna kan lyckosamhet se ut på ett visst sätt medan det kan se ut på ett helt annat sätt om syftet är att inventera, kreera och reflektera över någon mer diffus frågeställning. Graden av interaktion, balans, fragmentering, tystnad etc. behöver inte följa ett visst mönster. Kreativa utbytesprocesser kan många gånger handla om improvisation, snabba kast mellan teman, förmåga och tillåtelse att ställa helt olika företeelser mot varandra etc. Om man får dåliga värden på alla I/R analysens variabler men kommer på något revolutionerande bra har ju ändå dialogen varit lyckosam.
Det finns också en problematik kring frågan kort och lång sikt, något som är aktuellt när en dialogsituation är ämnad att vara demokratisk (som i fallet med kooperativa föreningsmöten). Demokrati kan kräva en mer ineffektiv dialog på kort sikt för att säkra ett bra resultat på lång sikt eller för att demokratikriteriet är ett mål i sig. En effektiv dialog, liksom en ineffektiv dialog, kan därför vara demokratisk eller inte demokratisk.
En grundläggande fråga är vilken eller vilka normer man utgår ifrån i sin normativitet. Är det normerna i situationen så som de uppfattas av de ledande, majoriteten eller experten? Eller ska normer hämtas från helt andra sammanhang t.ex. från vetenskapligt prövade (eller oprövade) dialogmodeller? Hur hanterar man spänningar som uppstår när dialogrecept/modeller kommer i uppenbar konflikt med den konkreta praktiken? Är det kartan eller verkligheten som gäller, när inte bara kartor kan konstrueras utan även verkligheter? Deltagare i en gruppdialog kan alltid komma överens om att ”vi hade en bra dialog” (oavsett hur den såg ut).
Huruvida slutsatsen är korrekt eller inte bestäms av de närvarande. En sådan
’sanning’ förblir gällande till dess någon av något skäl (kanske i en annan tid och på en annan plats) på ett trovärdigt sätt kan vinna acceptans för en annan syn. Så de föreställningar som vi idag har kring god dialog och som till viss del föreslagits i denna studie, ligger öppna för revision.
Litteraturförteckning
Allwood, J., 1978, On the Analysis of Communicative Action. In Brenner (ed) The Structure of Action. Oxford: Blackwell.
Allwood, J., 1995, An Activity Based Approach to Pragmatics. Gothenburg Papers in Theoretical Linguistics 76. Göteborg University, dept. of Linguistics.
Allwood, J., 1996, Några perspektiv på talspråksforskning. I Samspel &
Variation, Språkliga studier tillägnade Bengt Nordberg på 60-årsdagen.
Dept of Nordic Languages, Uppsala University.
Allwood, J., 1996,, On Wallace Chafe’s ”How Conciousness Shapes Language”. Pragmatics and Cognition, 4(1): sid. 55-64.
Allwood, J., Nivre, J. & Ahlsén, E., 1995, Studies in Feedback (ms).
Alvesson, M. & K. Sköldberg, 1994, Tolkning och reflektion.
Studentlitteratur Lund
Alvesson, M., 1991, Kommunikation, makt och organisation. Kritiska tolkningar av ett informationsmöte i ett företag. Norstedts ekonomi.
Fritzes Förlag AB.
Anward, J., 1986, Emotive Expressions. In Dahl, & OUML;. (ed) Papers from the Ninth Scandinavian Conference of Linguistics. Stockholm University: Department of Linguistics.
Atkinson, M. & J. Heritage, 1984, Structures of Social Action. Studies in Conversation Analysis. (Eds.), Cambridge University Press.
Biber, D., 1988, Variation across Speech and Writing. Cambridge:
Cambridge University Press.
Boden, D., & D., Zimmerman, 1991, Talk and Social Structure: Studies in Ethnomethodology and Conversation Analysis. Cambridge: Polity Press.
Brown, G., & G. Yule, 1983, Discourse Analysis. Cambridge: Cambridge University Press.
Buber, M., 1993, Dialogens väsen, Ludvika, Dualis.
Cohen, L., & L. Manion, 1989, Research Methods in Education. New York:
Routhledge.
Deetz, S. A., 1992, Democracy in an Age of Corporate Colonization. New York: New York Press.
Deetz, S., 1994, The Social Production of Knowledge and the Commercial Artifact. I L. Cummings och P. Frost (red.) Publishing in the Organizational Sciencies. (2 uppl.) Homewood, Il: Irwin.
Drew, P., 1985, Analyzing the Use of Language in Courtroom Interaction, i T. A. Van Dijk, Handbook of Discourse Analysis, London: Academic Press.
Duranti, A., & Goodwin, C., 1992, Rethinking Context: Language as an Interactive Phenomenon. (Eds.), Cambridge: Cambridge University Press.
Echeverri, P., 2006b, Gruppdialogens infrastruktur. Kommunikationsmön-ster och upplevd funktion. Karlstad University Studies 2006:21.
Engquist, A., 1994, Kommunikation och Förändring. Raben & Prisma Johansson-Hidén, B., 1994, Kommunikationsmönster vid
utvecklings-mönster. Göteborgs universitet: Psykologiska institutionen.
Johansson-Hidén, B., 1998, Analyzing Talk in the Workplace Group:
Dynamics, Dominance and Coherence. (Diss.), Göteborg University.
Johansson-Hidén, B., 2004, Diskurser om det kommunala skydds- och säkerhetsarbetet inför införandet av ”Lag om skydd”. Karlstad University Studies, 2004:67.
Johansson-Hidén, B., Friman, Y. & E. Sandlund, 2003, Personal- och politikergruppers perspektiv på räddningstjänstens strategiska utveckling. Karlstad University Studies, 2003:37.
Fiske, R., 1982, Introduction to Communication Studies. (Sid 2.)
Foucault, M., 1993, Diskursens ordning. Stockholm/Stenhaug: Brutus Österlings bokförlag Symposion.
Foucault, M., 2002, Vetandets arkeologi. Stockholm; Arkiv.
Fairclough, N., 1992, Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press.
Gustavsson, L., 1988, Language Taught and Language Used. Linköping Studies in Arts and Science 18. Linköpings universitet: Tema kommunikation.
Gustavsen, B., 1985, Workplace Reform and Democratic Dialogue.
Economic and Industrial Democracy, Sage, Vol. 6, 461-479.
Gustavsen, B., 1990, Vägen till ett bättre arbetsliv. Strategier och arbetsformer i ett utvecklingsarbete. Stockholm: Arbetslivscentrum.
Habermas, J., 1990, Kommunikativt handlande. Texter om språk, rationalitet och samhälle. (Red.) A Molander övers. fr. tyska, M. Carleheden et al.
Hellberg, S., 1985, Scandinavian Sentence Types. Göteborg University:
Department of Nordic Languages.
Hodge, R. & G. Kress, 1991, Social Semiotics, pp. 229. Polity Press, Padstow
James, D., 1973, Another Look at, Say, Some Grammatical Constraints on, OK, Interjections and Hesitations. In Papers from the Ninth Regional Meeting, Chicago Linguistic Society, 162-172.
Johansson, S. & Stenström, A.-B., 1991, English Computer Corpora. (Eds.), Berlin and New York: Mouton de Gruyter.
Labov, W. & D. Fanshel, 1977, Therapeutic Discourse: Psychotherapy as Conversation. New York: Academic Press.
Levinson, S., 1983, Pragmatics. Cambride: Cambridge University Press.
Linell, P., (1982), Modeller och metaforer för kommunikation. (SIC, 1)
Linell, P. & L. Gustavsson, 1987, Initiativ och respons. Om dialogers dynamik, dominans och koherens. SIC 15, Linköpings universitet:
Tema Kommunikation.
Linell, P., 1992, Transkription av Tal och Samtal: Teori och Praktik. Arbets-rapport, Tema K, Linköping: Tema Kommunikation, Universitetet i Linköping.
Linell, P., 1995, Kommunikation bortom den egna världens gränser.
Arbetsrapport Tema-K, Linköping: Tema Kommunikation, Universitetet i Linköping.
Linell, P., 1996, Approaching dialogue: Talk and Interaction in Dialogical Perspectives. Linköpings universitet: Tema kommunikation.
Arbetsrapport 1996:7.
Linell, P. & L. Gustavsson, (1987), Intiativ och respons. SIC 15. Linköping University.
Linell, P., & I., Markova, 1993, Coding Dialogue: Individual behaviours versus social interactions. Unpublished paper, Department of Psychology, University of Stirling, Scotland, Department of Communication Studies, University of Linköping.
Markova, I. & Foppa, K., 1990, The dynamics of dialogue. (Eds.) New York:
Harvester Wheatster
Sacks, H., 1992, Lectures on Conversation. Vol. I-II, Ed. by G. Jefferson, Cambridge: Blackwell.
Sacks, H., Schegloff, E. & G. Jefferson, 1974, A Simplest Systematics for the Organization of Turntaking for Conversation. Language 50:696-735.
Schein, E.H., 1993, On Dialogue, Culture and Organizational Learning.
Organizational Dynamics, 1993, Special autumn number on Organizational Learning, sid. 40-51.
Schegloff, E. A., 1992, In Another Context. In A. Duranti & C. Goodwin (Eds.), Rethinking Context: Language as an interactive Phenomenon, pp. 193-227. Cambridge: Cambridge University Press.
Schegloff, E., Jefferson, G., & H. Sacks, 1977, The preference for selfcorrection in the organization of repair of conversation. Language, 53, 361-382.
Sherman, R. R. & R. B. Webb, 1990, Qualitative Research in Education:
Focus and Methods, pp. 141-161, The Falmer Press, London.
Shotter, J. & K. Gergen, 1994, Social Construction: Knowledge, Self, Others and Continuing the Conversation. I S. Deetz (red.) Communication Yearbook. Vol. 17. Newbury Park: Sage.
Sigurd, B., 1984, Om Jaså, Bra, Precis och andra returord. Språkvård 3:
1984: 3-8.
Sinclair, J. Mc H., & Coulthard, M., 1975, Towards an Analysis of Discourse: The English Used by Teathers and Pupils. Oxford: Oxford University Press.
Sköldberg, K., 1990, Administrationens poetiska logik. Stilar och stilförän-dringar i konsten att organisera. Lund: Studentlitteratur.
Spitzberg, B.H. & W.R. Cupach, 1984, Interpersonal Communication Competence. Beverly Hills: Sage Publications.
Wikström, E., 2000, Projekt och produktiv kommunikation. (Diss.) Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Göteborg: BAS ek för.
Yngve, V., 1970, On getting a word in edgewise. In Papers from the Sixth Regional Meeting, Chicago Linguistic Society, 567-577.