Dignitatis humanae i ljuset av skrifter från Vatikan II

I det föregående avsnittet har redovisats hur den katolska kyrkan har tolkat grunden för mänskliga rättigheter vid Vatikan II. Analysen visar att mänskliga rättigheter rättfärdigas med mänskliga personens värdighet. Detta avsnitt fokuserar på att be-svara frågan om hur katolska kyrkan förbe-svarar religionsfriheten i ljuset av grunden för mänskliga rättigheter. Det har kommit fram till av Dignitatis humanae att rätten till religionsfrihet även baseras på den mänskliga personens värdighet. Detta är för att människan är skapad till Guds avbild och kallad till att söka och besvara san-ningen. Religionsfrihet är människans inneboende och okränkbar rättighet. Därför har varje enskild person rätt att ha denna frihet och vara respekterad av alla andra.

I och med att religionsfrihet hör till den enskilda människans natur ska den garant-eras även när människor utövar sin frihet i gemenskap med andra. Det är statens

180 ”(…) In usu omnium libertatum observandum est principium morale responsabilitatis personalis et socialis: in iuribus suis exercendis singuli homines coetusque sociales lege morali obligantur rationem habere et iurium aliorum et suorum erga alios officiorum et boni omnium communis. (…) Ceterum servanda est integrae libertatis consuetudo in societate, secundum quam libertas debet quam maxime homini agnosci, nec restringenda est nisi quando et prout est necessarium.” Punkt 7 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 934–935; Se även Murray, John Courtney, The problem of religious freedom, s. 520–521.

181 Habermas, Jürgen, The Concept of Human Dignity and the Realistic Utopia of Human Rights, s.

71.

182 Ibid, s. 73.

skyldighet att människors okränkbara rättigheter ska garanteras och all slags diskri-minering på grund av religiösa övertygelser ska undvikas.¹⁸³ Förutom statens plikt har sociala grupper och enskilda i samhället också ansvar vid utövandet av relig-ionsfrihet. Detta ansvar är baserat på den moraliska principen om personligt och socialt ansvar, nämligen att både enskilda personer och sociala grupper är bundna av moraliska lagar att ta hänsyn till andras rättigheter samt till sina skyldigheter gentemot andra och för det gemensamma bästa.¹⁸⁴

Deklarationen hänger ihop med de ovan redovisade skrifterna. I encyklika Pacem in terris nämns att det har förstärkts och spridits uppfattningen i det moderna sam-hället att människor är likställda med varandra i deras värdighet och det finns ett behov av att göra anspråk på detta.¹⁸⁵ Vatikankonciliet har därför övervägt detta behov och bestämt att det behöver förklaras i vilken utsträckning dessa mänskliga behov motsvarar sanningen, rättvisa, kyrkans tradition och lära.¹⁸⁶

Det finns ett flertal hänvisningar till Pacem in terris i deklarationen, bland annat att anspråk på skydd av religionsfrihet grundar sig på ett legitimt styre som fick deras makt från Gud. Detta är för att det ligger i människans natur att den är skapad som en social varelse och inget samhälle kan existera utan ett legitimt styre.¹⁸⁷ I ett kon-stitutionellt samhällssystem måste människors okränkbara rättigheter respekteras och garanteras för att främja det gemensamma bästa.¹⁸⁸ Den påvliga encyklikan hänvisar till FN:s allmänna förklaring och välkomnar den som ett bra initiativ att säkerställa de mänskliga rättigheter som baseras på den mänskliga personens vär-dighet och som därför är universella, okränkbara och omistliga.¹⁸⁹

Det gemensamma bästa formuleras i pastoralkonstitutionen Gaudium et spes som ett återvändande mål som säkerställer den högsta nivån av socialt liv med respekt

183 Punkt 4 och 6–7 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 932–935; Se även Murray, John Courtney, The problem of religious freedom, s. 517.

184 Punkt 7 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 934–935.

185 Pars I i Pacem in terris, s. 268; Likställdhet i värdigheten bland människor har bibliska rötter, exempelvis Gal 3,28; Kol 3,11.

186 Punkt 1 i Dignitatis humane, s. 929–930.

187 Punkt 3 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 931–932; Pars II i Pacem in terris, s. 269; Jämför med Murray, John Courtney, The problem of religious freedom, s. 519–520.

188 Punkt 6 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 933–934; Pars II i Pacem in terris, s. 273.

189 Punkt 1 och 6 i Dignitatis humanae, Declaratio de libertate religiosa, s. 929–931. och 934;

Pacem in terris, Litterae Encyklicae. Pars I. s. 259. och Pars IV. s. 296.

för mänskliga rättigheter och för hela mänskligheten.¹⁹⁰ De händelser som kränker den mänskliga värdigheten förstör därför den mänskliga civilisationen och visar inte respekt för Gud som skapade människan till sin avbild.¹⁹¹ Pastoralkonstitut-ionen erkänner och uppskattar dynamiken i den moderna världen genom vilken mänskliga rättigheter främjas från alla håll. I den här dynamiken identifierar den katolska kyrkan sig med sitt uppdrag bland annat att stödja och lyfta allt som är sant, bra och vacker i den mänskliga gemenskapen samt att stärka freden bland människor.¹⁹²

I likhet med Gaudium et spes nämns i Nostra Aetate att Gud ville att alla människor skulle bli en familj och behandla varandra som bröder. All diskriminering eller tra-kasserier på grund av etnisk tillhörighet, hudfärg, livsvillkor eller religion är främ-mande för Kristi anda. Det finns därför ingen grund för teori eller praktik som leder till diskriminering i mänsklig värdighet och i rättigheter som härrörande från mänskliga personens värdighet.¹⁹³

Kyrkokonstitutionen Lumen Gentium handlar om den katolska kyrkans interna liv.

I relation till uppsatsens ämne är punkt 32 en av konstitutionens viktigaste punkt varav principen om likställdhet i värdighet gällande alla människor framgår. Oav-sett vad enskilda personer har för mission i livet är alla likställda i deras värdighet.

Det innebär att det inte finns skillnader mellan människor varken på grund av deras kön, etnisk tillhörighet, nationalitet eller social status.¹⁹⁴ Den katolska kyrkan hjäl-per särskilt fattiga, syndare och alla som drabbas av mänsklig svaghet eftersom de även bär Guds avbild på sig och tillhör Guds folk.¹⁹⁵ Kyrkans uppdrag är således att delta i arbetet med att den mänskliga personens värdighet och rättigheterna, som är baserade på denna mänskliga värdighet, säkerställs.

190 Pars I, Caput II, 26. i Gaudium et spes, Constitutio pastoralis de Ecclesia in mundo huius temproris, s. 1046.

191 Pars I, Caput II, 27. i Gaudium et spes, Constitutio pastoralis de Ecclesia in mundo huius temproris, s. 1047–1048.

192 Pars I, Caput IV, 76. i Gaudium et spes, Constitutio pastoralis de Ecclesia in mundo huius temproris, s. 1099–1100.

193 Punkt 5 i Nostra Aetate, Declaratio de Ecclesiae habitudine ad religions non-christianas, s. 743–

744.

194 Caput IV, 32 i Lumen Gentium, Constitutio dogmatica de Ecclesia, s. 38–39.

195 Caput I, 8 i Lumen Gentium, Constitutio dogmatica de Ecclesia, s. 11–12.

5. Religionsfrihet i den kanoniska rätten och i folkrätten