Dilemman kring sexualitet

Vi var förberedda på de flesta problem och dilemman som assistenterna identifierade. Men något som klart framträdde i resultatet och som vi författare inte var beredda på var att

sexualitet och pornografi upplevdes som ett så pass stort problem bland assistenterna. Ingen

av oss författare har upplevt ämnet som något problematiskt i yrkesrollen trots mångårig erfarenhet, varför vår förförståelse lade hinder i vägen för att vi skulle identifiera det som ett problemområde. Här syns tydligt hur lätt undersökaren missar intressanta infallsvinklar på grund av att han/hon helt enkelt inte ser det uppenbara. Detta bekräftar att fokusgrupper är en bra metod att använda då undersökaren har mycket förförståelse av det ämne som skall studeras. Sett ur synvinkeln vilket ämne det var som upptog mycket plats, är även här fokusgrupp som metod bra att använda. Wibeck (2000) menar att fokusgrupper är bra när man planerar att diskutera känsliga ämnen eftersom det kan vara lättare att prata om svåra saker med personer som varit med om liknande saker. Dock bör forskaren ha i beaktande att en diskussion i fokusgrupp kan inspirera till att berätta mer än vad personen egentligen vill avslöja om sig själv. Forskaren bör då i sina etiska överväganden innan studien fundera över hur han eller hon kan motverka att deltagarna säger saker om de senare ångrar. Wibeck (2000) menar att moderatorn kan påminna deltagarna innan diskussionen att de inte ska säga något som de senare ångrar samt att moderatorn använder sig av stimulusmaterial som lockar deltagarna att prata mer allmänt om ett problemområde. Moderatorn bör också förbereda sig på att kunna dra tillbaka diskussionen till säkrare mark ifall den tenderar att bli för känslig för någon deltagare. Wibeck (2000) ger exempel på tecken hos deltagarna som moderatorn kan vara vaksam på för att kunna gripa in i diskussionen, exempelvis att deltagarna ändrar läge och drar sig ifrån bordet, lutar sig närmare eller drar sig ifrån varandra, börjar stamma eller rodnar. Nu var sexualitet och pornografi inte något ämne som vi planerade skulle diskuteras, men forumet kändes ändå rätt när ämnet kom upp på agendan. Det märktes ganska tydligt att ämnet var känsligt för det började fnissas och blev mycket stakningar och pauser i materialet, och det märktes också tydligt att det var ett ämne som assistenterna normalt inte diskuterade.

Assistenterna hade få strategier för att hantera situationerna och de sökte sällan socialt stöd för dessa händelser i sitt yrkesutövande.

Att det var så pass många som hade erfarenheter av situationer gällande sexualitet eller pornografi som de inte kände sig bekväma i, fick oss att återigen börja söka efter aktuella debatter och fann att det idag pågår en debatt som kallas ”sex i vården” i bland annat assistenternas facktidning, KA, Kommunalarbetaren. Vi hittade en artikelserie11 som handlade om de funktionshindrades rätt till sin sexualitet och där dilemmat med att assistenterna inte kände sig bekväma i situationen delvis lyftes. Det intressanta är dock att det inte heller här var några assistenter som gjorde sina röster hörda trots att artiklarna var publicerade i deras egen facktidning. Det var istället brukare och en företrädare för RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) som hade intervjuats och i det fallet att assistenternas åsikter hade redovisats upptog det mycket liten plats. I en av artiklarna fördes en diskussion om var gränsen går för hur mycket en personlig assistent ska hjälpa till med när det gäller sex och en artikel handlade om en kille som vill att hans assistenter skall hjälpa honom att binda hans partner då han är sadomasochist. I den tredje artikeln är före detta ordföranden i RFSU intervjuad och han menar att assistenter skall vara beredda på att följa med på sexklubb, sina privata åsikter får de lämna hemma.

Vi lever idag i en tid när i stort sett alla är uppkopplade på nätet och det finns inte mycket som inte går att hitta eller göra där, vilket har underlättat livet för oss alla, inte minst för de funktionshindrade. Samtidigt aktualiserar det nya etiska aspekter när det gäller vad brukaren skall ha sin personliga assistent till. Förvisso skall assistenten utföra det som brukaren själv inte klarar av, exempelvis skriva på datorn när han eller hon chattar med vänner, men det kan också innebära att assistenten tvingas sexchatta eller följa med på porrklubb eller utföra andra saker som de absolut inte känner sig bekväma med, eller som helt går emot deras privata värderingar och åsikter. Skall då ingen som helst hänsyn tas till vad assistenten tycker? Vi anser att det rimligen borde vara så att brukaren och assistenten bör visa så pass mycket hänsyn och respekt mot varandra att de kan diskutera situationen och att assistenten bör känna att han/hon kan säga nej till saker som han/hon skulle må dåligt av att göra. Det är inte en helt lätt fråga eftersom människor har olika gränser för vad som känns okej eller inte. Här aktualiseras problematiken som tydligt framtonar i studien att assistenterna saknar arbetsledning och stöttning och att de överlag är rotlösa i sin yrkesroll. Det kan inte vara lätt att som assistent komma in i en annan människas hem, träda in i den personens privata sfär, ha tackat ja till att agera brukarens händer och fötter och sedan neka till att göra det som brukaren ber om. En människa skall vara utrustad med mycket gott självförtroende och mod för att göra detta och samtidigt veta att det inte finns någon direkt stöttning för dem om situationen blir jobbig, och med vetskapen om att man när som helst kan bli uppsagd från jobbet och därmed förlora sin inkomst. Det föreligger en stor risk att antingen brukaren eller assistenten blir kränkt i sådana här situationer. Ett ämne som dessutom är så tabubelagt som sexualitet och pornografi gör nog att assistenterna många gånger väljer att inte alls prata om det med andra för att det är för jobbigt. Vi anser att det är bra att diskussionen förs upp på agendan, men tycker att det är beklagligt att en hel yrkeskår låter andra föra deras talan. Förslagsvis är detta ett ämne att forska vidare på, hur man både kan tillmötesgå de funktionshindrades rätt till att leva sitt liv som alla andra, vilket givetvis kan innebära att gå på sexklubb eller sexchatta, och samtidigt värna om assistenterna och deras arbetsmiljö.

11