Diskurser gällande kvinnligt/manligt

Alexander gör i citatet nedan framställningar gällande diskurser kring kön och klass.

Alexander menar att situationer kan uppstå i arbetet i en klädesaffär, där män inte bör arbeta

på kvinnoavdelningar men kvinnor kan arbeta på mansavdelningarna.

Alexander - (…) där männen är kunde kvinnor också komma in men där

kvinnor (är) kan inte män komma in (…) det är mer privat om en man går in på

en kvinnas än om en kvinna går in på en mans.

Utifrån Alexanders citat kan vi urskilja diskurser där den kvinnliga arenan beskrivs vara mer

privat. Diskurser gällande kvinnor som vi identifierar i detta uttalande är att kvinnan här ses

så som hemlig eller sårbar. Mattson (2011) menar att ojämlikhet uppstår i samhället utifrån

olika kategoriers positioner i förhållande till varandra. Alexander talar om sig själv och andra

män utifrån positionen som det dominerade könet och beskriver kvinnors egenskaper som en

spegelbild av mannens normativa karaktärsdrag (man/kvinna, öppen/hemlig, stark/sårbar).

47

När Alexander talar om sig själv som man bidrar han till att stereotypifiera kvinnor och män

liksom kvinnligt och manligt, vilket positionerar dessa kategorier i förhållande till varandra

där det kvinnliga skapas ur normens (mannens) ögon och bidrar till Alexanders syn på

samhället (Ibid). Här identifierar vi diskurser som handlar om att kvinnor strävar efter att

uppnå mannens egenskaper medan mannen förlorar på att byta till kvinnans genom att detta

medför att han kliver ner i den könsbaserade hierarkiska ordningen. Vi identifierar även att

Alexander skildrar villkoren för vad som kan kategoriseras in i egenskaper för olika

klasstillhörigheter (biträde i en klädesaffär) som också är en arena som är möjlig för honom

att beträda utifrån hans position som arbetssökande ungdom.

Sofia – (…) det finns yrken som vill (…) där de har stått i ansökningen att dom

bara söker tjejer men jag tror att det är för att tjejer framstår som mer

ansvarsfulla än killar. (…) jag tror att det är lättare för en kille att få jobb som

t.ex. bilmekaniker än vad det är för en tjej för att det framstår som ett killyrke.

Sofia skildrar tjejer som ”mer ansvarsfulla” och att det finns killyrken (bilmekaniker) där det

uttalade konstruerar diskurser om att killar är intresserade av exempelvis bilar och mekanik.

På samma sätt som Alexanders gör diskursiva framställningar reproducerar Sofia diskurser

gällande kön och klass. Hon skildrar vilka intressen som anses vara normativt för

kvinnor/män, olika yrkeskategorier som också är en produkt av dessa diskursiva intressen och

tillgången till arbetsmarknaden utifrån tillhörigheten till kvinna/man. Vi identifierar också att

Sofia skildrar de yrken som för henne är aktuella och möjliga att söka utifrån hennes

nuvarande sociala kontext som ung arbetssökande kvinna med icke-fullständiga

gymnasiebetyg. Vi urskiljer att dessa yrken (bilmekaniker) kan ingå i diskursen kring vad som

ses vara traditionellt manligt arbetarklass yrken.

I intervjuerna med ungdomarna framkom olika diskurser gällande ålder och ungdomars

position på arbetsmarknaden. Stina beskriver situationen för ungdomar på arbetsmarknaden

på följande sätt; ” Den är ganska maktlös. Ganska maktlös. (…) saker och allt ligger ju i

arbetsgivarens händer liksom man måste ju ha mycket kontakter”. Stina framställer här en

samhällsdiskurs där ungdomars position i samhället är svagare och mer hjälplös än vad

vuxnas är. Vi identifierar även här diskurser gällande ungas position utifrån en lägre

samhällsklass. Vi ser även möjligheter i att hennes tal kring att vara maktlös kan vara en

konsekvens av hennes könstillhörighet och hennes position som ung arbetssökande kvinna

(Mattsson 2011).

Stina beskiver dessa svagheter med egenskaper av bristande kontaktnät där vuxna ses av

arbetsgivare (och av samhället) ha större socialt kapital och därmed är säkrare att anställa

(Håkansson 2011). Alexander beskriver sin situation där han efter sin gymnasieutbildning

inom el behöver gå som lärling på en arbetsplats för att sedan arbeta som elektriker. Han

menar att det är svårt att få anställning som lärling och att det endast är fåtal ifrån hans skola

som har fått detta. Alexander menar att det är genom dessa elevers kontakter (så som pappa)

som de har fått möjligheter till att arbeta som lärling; ”(…) kollar man ungdomar från 18- 20

år så tror jag att det är mest arbetssökande som gäller där. För det är ju inte så jättelätt att få

jobb om man inte har erfarenhet”. Även i denna framställning framträder diskurser gällande

erfarenhet och ungdomars svårigheter till att få denna erfarenhet och att tillgången till att få

lärlingsplatser påverkas av den unges eget nära kontaktnät. Erfarenhet blir en säkerhetskälla

för arbetsgivaren och minskar det Håkansson (ibid) kallar för ”risker” med varje anställning. I

Alexanders tal framträder också diskurser gällande vikten av starka sociala nätverk och vi

urskiljer ur denna framställning att en bättre positionerad klasstillhörighet i samhället ger mer

sociala kontakter och bidrar till större möjligheter för att få jobb.

48

15.6 ”Fula jobb” och klasstillhörighet

Anna och Sofia pratar om de jobb som ungdomar har större möjligheter att söka och nämner

arbeten som telefonförsäljare, städare och medarbetare inom MC Donald´s. Både Sofia och

Anna har haft kortare anställning inom dessa områden och anser att dessa olika yrken ger

olika erfarenheter.

Anna - Telefonförsäljare visar att man vågar göra det för det anses vara ganska

fult yrke. Personlig assistent kan visa att man är social (…) volontärjobb visar

att man inte är där för att arbeta utan ställer upp på det godvilligt.

Anna framställer diskurser som handlar om att vissa arbeten är fula och att t.ex. volontärjobb

är fina men att om man har utfört ett ”fult” jobb ses detta som en erfarenhet. Här använder

Anna sig av sina personliga vardagsdiskurser gällande vad arbeten ger för olika erfarenheter

och status. Hon applicerar dessa personliga diskurser på vad hon anser är en existerande

samhällsdiskurs gällande olika status vilket sedan ligger till grund för hennes världsbild

(Mattsson 2011). De erfarenheter hon beskriver med att ha haft ett volontärjobb ingår i

diskursen att av fri vilja bidra till samhället utan ersättning och att i Annas vardagsdiskurs får

det betydelsen av att vara en ”bättre” människa.

Sofia beskriver att hon har haft ett jobb som telefonförsäljare men att hon inte trivdes med

detta jobb och om hon inte får nått annat jobb kan hon tänka sig att söka detta igen. Hon

beskriver andra telefonförsäljare på följande sätt; ” När telefonförsäljare ringer till mig så

tycker jag de är väldigt irriterande och de tar en massa tid (…) det dåligaste jag tyckte var

(…) att man liksom inte hade någon slags grundlön utan det är liksom ganska osäkert”. Sofia

framställer diskurser kring de arbetsmöjligheter som ungdomar lättast har tillgång till och hon

konstruerar yrket telefonförsäljare genom att tilldela det egenskaper såsom att vara irriterande

för andra och att det ger en osäker inkomst. Vi urskiljer i Sofias framställningar en ovilja till

att bli identifierad med att vara telefonförsäljare. Denna diskurs kring fula jobb framställer

både Sofia och Anna vilket kan kopplas till att det är fler unga som inte vill bli identifierade

med vissa arbeten som är ”lättillgängliga” för unga på dagens arbetsmarknad då det för

ungdomarna ger en stigmatiserad position.

Dessa jobb kan också ses ingå i samhällsdiskurser gällande lägre stående jobb/lägre klass och

vi uppfattar att Sofia och Anna gör ett motstånd ifrån att bli identifierade med dessa mer

”lättillgängliga” jobben. Resultatet av deras motståndsdiskurs kan ses utifrån att de

identifierar sig själva genom att spegla sig i de icke önskvärda yrkena för att i stället se sig

själv tillhöra en annan klassposition i samhället som de även anser sig vara behöriga till.

Social exklusion kan uppstå och vara en faktor av flera sammanlagda orsaker enligt Fangen,

Hammarén och Johansson (2011). De beskriver flera olika faktorer som är avgörande för

exkludering, där en faktor är om individen har ”hoppat av” skolan. Olle beskriver sin situation

med att ha ”svårare än andra” till att få jobb då han ej avslutade gymnasiet utan ”blev

utsparkad” från skolan; ” (…) det är svårt nu och frustrerande att inte ha ett jobb. Jag har

inte jobbat sen nian (…) men jag hoppas få en praktikplats och sen jobba”. Fatima beskriver

sin önskan att få ett jobb inom handel där hon menar att jobb på Ica och Coop är bra jobb.

Det som framträder främst i Fatimas berättelse är hennes behov av att få ett jobb för att kunna

försörja sig själv till skillnad ifrån exempelvis Alma som har en större valmöjlighet i vilka

jobb hon behöver söka då hon inte tar vilket ”skitjobb” som helst där hon inte har samma

ekonomiska behov av en anställning. Vi finner här diskurser gällande olika klasstillhörigheter

där ungdomarnas tal om deras yrkesframtid styrs av deras ekonomiska förutsättningar samt att

vi finner skillnader i de ungas tal gällande deras yrkesframtid utifrån deras utbildningsnivå.

49

De unga som saknar gymnasieutbildning framställer diskurser om svårigheter, hopplöshet och

frustration. Medan de unga med avslutad gymnasieutbildning ger skildringar av att kunna

söka olika jobb eller att kunna studera vidare och därmed ta sig in på arbetsmarknaden i olika

egenvalda professioner. När det gäller Sofia som är ensamstående mamma till en dotter ser vi

henne befinna sig i en annan position i samhället där hennes sociala kontext och ekonomiska

skäl kräver att hon får ett jobb. Sofia talar om hur hon ser på sin framtid där hon sätter arbete i

fokus och inte studier vilket vi identifierar vara en konsekvens av hennes positionering i

samhället som ung, ensamstående mamma med oavslutad gymnasieutbildning.

15.7 Arbetsförmedlares framställning om ungas positioner utifrån ett

In document Talet om ungdomsarbetslöshet (Page 46-49)