När det kommer till den diskursiva praktiken så tycker jag mig ha funnit den liberala maktdiskursen komma till uttryck, medan den radikala maktdiskursen inte tar plats lika tydligt. Jag ska förklara hur jag analyserar och ser diskurserna ta plats.
VLT beskriver vad makt är väldigt tydligt. Journalisten beskriver att makt är bland annat när någon får en person att göra något denne annars inte hade gjort. Det är ett uttryck för den liberala maktdiskursen där person A får person B att göra något denne annars inte gjort. Genom att VLT också beskriver makten i ganska vanliga termer som att någon härskar, eller att det finns människor som genom makt får andra personer att göra saker som de annars inte hade gjort, så blir det tydligt hur den liberala diskursen uppmärksammas i maktartiklarna och hur en person utövar makt över en annan person eller grupp.
De uppdrag som dominerade på listorna var stereotypiska makthavare som det talas om i dagligt tal som chefer, Vd:n, direktörer, landshövding, kommunstyrelsens ordförande med flera. Uppdragen belyser den liberala definitionen av makt om vi utgår ifrån att människorna på toppositioner måste ta beslut som är tuffa, även om deras underställda inte alltid gillar att göra och genomföra det cheferna sagt. Det som beskrivs är den liberala diskursen som belyser just den rationella individen som tar rationella och genomtänkta beslut med de maktresurser som finns i en exempelvis en chefsposition. När Joakim Johansson a.k.a experten får frågan om vad makt är så beskriver han makten i termer som att det finns olika slags makt; bland
annat makt som resurs och makt som dominansrelation. Han beskriver både ett radikalt och liberalt perspektiv. Joakim Johansson belyser att bloggare och sociala medier i allmänhet kommer att bli en större del av inflytandet och det märks även i GP som lyfter bloggare och personer inom sociala medier utifrån att de har många följare. Inflytande är också det som den liberala maktdiskursen tar upp att det också är makt som i sin tur påverkar andra. Influensers är det nyare begreppet och det betyder att influensers har inflytande och att de influerar, och de kan då mycket väl få B att göra något denne annars inte hade gjort, och då ser vi den liberala diskursen komma fram i ljuset än en gång. Utifrån att en person har många följare i sina sociala medier skulle kunna kopplas till den liberala diskursen. Sociala medier är en plattform tillgänglig för alla, men det är de som är skickliga som når ut och får många följare, det är en typsikt välinformerad rationell individ som då på genomtänkt sätt har fått
genomslag.
I GP har de valt att porträttera personerna på listan med längre beskrivningar med värdeladdade ord som att någon tar ’världen med storm’ och att en kvinna som har ’fyllt Scandinavium’, eller ’den första kvinnan’. Makten som finns beskriven i GP finns det ingen större förklaring för, det finns ingen tydlighet i varför personerna på listorna anses ha makt. Mia Skäringer lyfts som den första kvinnan att ha fyllt scandinvium och #Metoo visar också på att det finns kvinnliga rörelser som är trötta på de patriarkala strukturerna i samhället och belyser de radikala strukturerna i samhället som kanske mer en radikalfeministisk diskurs, men det är inte det arbetet berör, så jag lämnar det därhän. Ett förtryck i samhället belyses i GP vilket är den radikala maktdiskursen som tar plats.
Det som GP:s porträttering av makthavarna också visar är det finns fler män än kvinnor på listorna, vilket ger bäring till den radikala diskursen om strukturellt förtryck, då det enligt den radikala diskursen är en dominansrelation, och det är männen i detta fall i samhället som tar mer plats än kvinnorna, som skulle kunna handla om patriarkala strukutrer som
dominansförhållande. Även om GP också framställer kvinnor som mäktiga och lyfter fram egenskaper som den första kvinnan på posten, en tolkning av det kan göras att normer har brytits från de samhällsstrukturer som funnits, men att det fortfarande finns och kvinnor behöver fortfarande strida för sin plats i samhället.
GP har valt färre personligheter som har tydliga uppdrag som Vd:n och chefer. De har istället tagit med flera personer som kallas för konstnärliga ledare, krögare och start-up profil. Det
som blir tydligt när man undersöker uppdragen närmare, vad de går ut på bakom titlarna, så är uppdragen ändå någon slags chefsposition. Ta exempelvis start-up profilen som med andra ord är en entreprenör. Entreprenörer är personer som är chefer i sina företag, det blir tydligt att även att sådana uppdrag har den liberala diskursen, att A får B att göra något denne annars inte gjort, så som det ofta är när chefer ska ta beslut och bestämma vad som ska göras.
De maktartiklar som GP och VLT gjort medverkar till att upprätthålla och konstituera den liberala maktdiskursen, men medverkar också till att upprätthålla den radikala maktdiskursen om strukturellt förtyck. Eftersom den liberala maktdiskursen har haft bäring länge och fortsätter att få fokus, så verkar det ändå att den kommer att hålla sig kvar rampljuset; då samhället är ofta byggt i en hierarki där beslut tas av någon och besluten måste genomföras av någon annan som annars självmant inte hade genomfört. Även radikala maktdiskursen, utifrån strukturellt förtyck och falskt medvetande, genomsyrar samhället är något som syns med en enkel översyn av maktartiklarna då männen har flest platser och något som även förtydligas av Joakim Johansson är att listorna speglar samhället.
Det som är lite av en trendbrytare är att Joakim Johansson nämner vid ett flertal tillfällen att sociala medier och influensers kan komma att ta mer plats i maktdiskurser och börja
konkurrera om vilka de egentliga makthavarna är. Profiler från sociala medier finns även i GP, så han verkar vara rätt ute i sin teori. Ju mer sociala medier och influenser belyses för människor, desto mer uppmärksammas den förändringen och kan komma att i verklighet; för diskurser är enligt Fairclough föränderliga, det är bara språket som står emellan, och Joakim Johansson belyser förändringar och i och med det så är hans uttalanden en del av en
förändring. Men även om andra makthavare som profiler från sociala medier tar plats i maktdiskursen i framtiden, så är det fortfarande den liberala diskursen som det handlar om.
Den radikala maktdiskursen hamnar i skuggan av den liberala diskursen i VLT och GP. Även om GP belyser och sätter #Metoo på första plats, så är det fortfarande inte den diskursen som dominerar även om den finns. VLT och GP har flera personer på maktlistorna som har tydliga maktpositioner utifrån den liberala maktidskursen. Det är inte enkelt att i undersökningen i VLT eller GP få fram om någon kontrollerar eller manipulerar och att det finns ett strukturellt förtyck, mer än att fler män än kvinnor tar plats på listan. Det kan också vara det outsagda som gör att den radikala diskursen inte existerar så synligt av den anledningen att man inte ska prata om att man manipulerar andra människor. Så den radikala maktdiskursen finns, men
den är svårare att fånga i en maktlista i VLT, till skillnad från GP som väljer att ha #Metoo på första plats, vilket tydligt visar det strukturella förtrycket i samhället som särskilt kvinnor har fått utstå, även om den inte tar lika stor plats.