DISKURSORDNING

Inom miljöfrågan har det existerat och existerar fortfarande flera olika diskurser. Olika

forskare definierar dessa diskurser olika och det kan skilja sig beroende på hur begreppet

diskurs definieras. Miljöfrågan kan ses som en stor diskurs eller så kan miljöfrågan delas in i

mindre diskurser som inom en diskursordning kan anses strida om vilket sätt att tala om

problemen och lösningarna som är det rätta. John Hannigan har i Environmental Sociology

definierat tre miljödiskurser som han kallar idyllisk diskurs (arcadian discourse),

124 Ibid., s. 83f. 125 Ibid., s. 103. 126 Ibid., s. 104f. 127 Stenmark s. 5. 128 Kopnina s. 77f.

33

ekosystemsdiskurs (ecosystem discourse) och rättvisediskurs (environmental justice

discourse).

129

Dessa tre diskurser menar Hannigan följer en viss kronologisk ordning och att

de har varit dominerande under olika tidpunkter under miljörörelsens framväxt under

1900-talet.

130

Den idylliska diskursen framträdde i början av 1900-talet och var dominerande fram

mot 1970-talet och framväxten av vad Hannigan kallar den moderna miljörörelsen.

131

Som

namnet antyder ses naturen som något idylliskt och det sker ofta en romantisering av naturen.

Diskursen växte fram och var aktiv då industrialismen fick städer att växa snabbt och

människor kom allt längre ifrån naturen. Synen på naturen förändrades från att ha sett på

naturen som hotfull till att se den som en plats dit framförallt stadsmänniskan kunde ta sin

tillflykt från stadens stress, ljud och smuts.

132

Sandell et al. beskriver första halvan av

1900-talet på liknande sätt när de i Miljödidaktik: naturen, skolan och demokratin gör en historisk

tillbakablick på miljöengagemangets framväxt under 1900-talet i en svensk kontext.

133

Sandell et al. menar att denna tid dominerades av synsätt som fokuserade på naturskydd och

naturvård eftersom den allt mer framväxande industrialiseringen påverkade naturen negativt.

Den urbana överklassen började samtidigt intressera sig för att komma ut i naturen och undfly

staden. Det var även under denna tid som SNF bildades.

I de dokument av SNF som har granskats här finns spår av den idylliska diskursen.

Skogen står ofta som motsats till staden genom att skogen beskrivs vara något som

stadsmänniskan behöver för att må bra. SNF lägger stor vikt vid att påtala den tätortsnära

skogens betydelse för människans möjligheter till rekreation och en lugn plats. Det sker även

ett romantiserande av skogen när SNF exempelvis skriver: “det finns också ovärderliga

företeelser, som barnets glädje över att få bygga en koja, springa runt bland skogens träd och

stenar och få möjlighet att upptäcka skogens småkryp”.

134

Citatet målar upp en idyllisk bild av

skogen.

Den andra diskursen som Hannigan ringar in, ekosystemsdiskursen, menar Hannigan

var dominerande under 1970-talet.

135

Utmärkande för diskursen var att den sammanförde det

vetenskapliga fältet ekologi med miljörörelsens oro över miljöproblem som radioaktivt avfall

och förgiftning på grund av bekämpningsmedel. Hannigan menar att det var under denna tid

129 Hannigan s. 75-91. 130 Ibid., s. 75. 131 Idem. 132 Ibid., 77f. 133 Sandell et al. s. 41f. 134 Berg s. 4. 135 Hannigan s. 80ff.

34

som det började talas om ekologiska hot, ekologi och naturens balans. Detta sätt att tala om

miljöproblemen är väl synliga i SNF:s texter. Texterna har ett fokus på ekosystemen och dess

betydelse för människan och SNF skriver mycket om hur det föreligger ett hot mot skogen i

och med hur skogen används och utnyttjas.

Sandell et al. beskriver tiden runt 1970-talet i Sverige annorlunda och pekar mer på att

det under denna tid växte fram vad de kallar kritiska alternativ.

136

Dessa kritiska röster

ifrågasatte den rådande samhällsordningen och efterfrågade mer radikala åtgärder än

naturskydd och naturvård. Av dessa röster finns knappt några spår av i SNF:s texter där den

rådande samhällsordningen inte ifrågasätts. SNF stödjer skogsbruk då de anser att det “i

grunden är något positivt eftersom skogen ger oss förnybara råvaror”.

137

Det är alltså inte

utnyttjandet av skog som ifrågasätts utan hur det sker. SNF efterfrågar istället alternativa

skogsbruksmetoder som hyggesfritt skogsbruk. När det kommer till dagens konsumtion och

dess påverkan på miljön belyser SNF hur viktigt det är att konsumera klimatsmart och att

återvinna men ifrågasätter inte mer än så.

Den tredje diskursen, rättvisediskursen, anser Hannigan skiljer sig från de andra tidigare

två genom att diskursen skiftar fokus från miljöproblemens ekologiska dimension till

problemens sociala dimension.

138

Diskursen fokuserar på problematiken kring människors

ofta små möjligheter att förstå och påverka sin situation samt att det oftast är underordnade

grupper som framförallt påverkas av konsekvenserna av miljöproblemen.

139

Denna diskurs

märks av i SNF:s resonemang bland annat när frågan kring fattigdomsbekämpning behandlas

i texterna. Som nämndes tidigare ser SNF fattigdomsbekämpning och ökat inflytande av

lokalbefolkning som självklara åtgärder för att skapa ett långsiktigt och hållbart skydd av

tropisk regnskog.

140

Rättvisediskursen är även närvarande i rapporten Människan i skogen där

SNF fokuserar mycket på problematiken kring att boende nära skog sällan har något att säga

till om angående markägarens planer för skogen.

141

SNF menar att exempelvis kalhuggningar

av skogsområden kan påverka de närboende i största grad då den kalhuggna skogen kanske

inte går att använda i samma utsträckning som tidigare för rekreation och friluftsliv.

Hannigan definierar tre diskurser som här presenterats och kopplats till SNF:s texter.

Som analysen visar rör sig SNF inom alla tre diskurser, något som Hannigan påpekar ofta är

136 Sandell et a. s. 45f. 137 Rudberg s. 3. 138 Hannigan s. 84. 139 Idem. 140 Naturskyddsföreningen s. 20f. 141 Berg.

35

vanligt. De tre diskurserna är inte varandra uteslutande utan bygger vidare på varandra.

142

I

jämförelse med Hannigan definierar aldrig Sandell et al. någon tidsperiod eller inställning till

miljöfrågan i en svensk kontext som motsvarar Hannigans rättvisediskurs. Sandell et al.

beskriver istället begreppet hållbar utveckling som de menar har kommit att bli det centrala

begreppet när det gäller miljöfrågor efter att Brundtlandkommissionen släppte rapporten Vår

gemensamma framtid 1987.

143

Precis som Sandell et al. kommer Medina i Från “tyst vår” till

“hållbar utveckling” fram till att hållbar utveckling blivit det centrala begreppet som

miljöfrågan har kommit att samlas kring.

144

Medina kommer även, i likhet med Sandell et al., fram till att innan hållbar utveckling

definierades och vann mark inom miljörörelsen existerade flera kritiska alternativ som i högre

grad efterfrågade strukturell samhällsförändring för att komma tillrätta med

miljöproblemen.

145

Dessa kritiska alternativ benämner Medina som “den antisystemiska

förändringsdiskursen” och menar att denna diskurs tillslut undanträngdes av “den

västerländska tillväxtdiskursen” som fokuserar på hållbar utveckling. Det Sandell et al. och

Medina framförallt framhåller är att när de kritiska alternativen undanträngdes under den

hållbara utvecklingen framfart och homogeniseringen av miljöfrågan är att efterfrågan på

större samhällsförändringar på strukturell nivå bortträngdes och ersattes av en tro på att

miljöproblemen kan lösas inom den rådande sociala ordningen.

Homogeniseringen av miljöfrågan och tilltron till att lösa miljöfrågan inom det rådande

sociala systemet är något som Linderström bekräftar i sin undersökning av miljöfrågans

politiska och ideologiska förändringar under perioden 1965-2000. Linderström fokuserar dock

på begreppet ekologisk modernisering, ett närbesläktat ord till hållbar utveckling. Det

ekologisk modernisering gör är att synliggöra tron på den mänskliga teknikutvecklingens

förmåga att skapa nya moderna och tekniska lösningar som kan låta mänskligheten fortsätta

använda sig av naturens resurser för produktion men att detta genom tekniska innovationer

kan ske på ett mer hållbart och effektivt sätt. Genom att använda resurserna mer effektivt och

hållbart hoppas man kunna minska på miljöbelastningen från exempelvis industri och

produktion samtidigt som man kan upprätthålla en hög produktionstakt och ekonomisk

tillväxt.

SNF utgår från ett hållbarhetsperspektiv i de texter som undersökts och använder sig

återkommande av begreppet hållbar utveckling. SNF talar framförallt om hållbart skogsbruk

142 Hannigan s. 90.

143 Sandell et al. s. 47.

144 Medina s. 320f.

36

som är det mål som ligger till grund för alla de tre dokument som har analyserats. De

övergripande budskap som SNF presenterar samt de förändringar inom skogsbruk,

skogspolitik och syn på skogens olika värden som SNF uttrycker i texterna utgår alla från

förhoppningen om ett mer hållbart skogsbruk i framtiden. Men i likhet med Sandell et al.

presentation av miljörörelsens utveckling under 1900-talet och Medinas undersökning

presenterar SNF:s texter inga strukturella samhällsförändringar eller kritiska alternativ.

Snarare uppvisas en tro på att de miljöproblem som SNF påvisar inom skogen kan lösas med

mer måttfulla förändringar som kan ske inom den rådande samhällsordningen. Trots att SNF

inte använder begreppet ekologisk modernisering, som Linderströms avhandling behandlar,

liknar SNF:s tro på att alternativa skogsbruksmetoder kan lösa de problem de ser med dagens

skogsbruk och de miljöproblem bruket för med sig den tro som Linderström identifierar i och

med begreppet ekologisk modernisering.

In document S KOGENS ALLA VÄRDEN (Page 32-37)