Under detta avsnitt kommer först en metodanalys presenteras som sedan följs av en urvalsanalys. Därefter följs en resultat analys. Avslutningsvis presenteras förslag på vidare forskning.
7.1 Metodanalys
I detta avsnitt diskuteras den metod som använts i uppsatsen och vilka fördelar respektive nackdelar som finns med den valda metoden. Det förs en argumentation kring valet av metod och hur valen kan komma att påverka validiteten av studien.
Studiens syfte är att beskriva fem pedagogers uppfattningar om och upplevelser av arbetet med att integrerar barn som befinner sig i en asylsökningsprocess i den allmänna förskolan. Eftersom urvalet endast består av fem pedagoger kan resultatet inte vara representativt för hur pedagoger i allmänhet uppfattar och upplever sitt jobb med asylbarn. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver hur reliabilitet handlar om att resultatet kan komma att se annorlunda ut ifall data produceras av andra forskare och informanter vid andra tidpunkter. Som nybörjarforskare menar Kvale och Brinkmann (2009) att man bör ställa sig frågor inför sin studie. Man bör ställa sig frågor kring vad som är relevant inför studien, vad som är nödvändigt och vad som kan vara skadligt exempelvis. Valet gjordes att intervjua informanterna var och en enskilt eftersom jag anser att detta kan göra att informanterna vågat öppna upp sig mer än vad det kanske skulle göra om de intervjuades två och två eller i grupp. Samtidigt som valet att intervjua flera informanter tillsammans skulle kunna bidra till en bredare diskussion kring ämnet. Scenariot att någon utomstående skall komma in på informanternas arbetsplats och intervjua kan verka skrämmande för informanterna vilket även kan bli skadlig för informanterna. Osäkerheten av att inte riktigt veta vad intervjuaren vill ha fram för data kan påverka informanternas svar på frågor. Därför kan det vara en frihet att kunna sitta ensam och prata öppet om vad man tycker och tänker om sin arbetsplats utan att någon arbetskamrat med skilda åsikter skall sitta bredvid. Även om skilda åsikter också kan bidra till en bredare diskussion inom ämnet.
Genom att genomföra semistrukturerade intervjuer belyser forskaren olika teman som intervjun ska handla om. Semistrukturerade intervjuer ses som en ”balansgång” över
vem som styr intervjun. Validiteten av intervjun styrs av frågorna som forskaren ställer. Ställer forskaren ledande frågor kan det bilda föreställningar om att intervjuaren samlar in svarsreaktion menar Kval och Brinkmann (2009). Den alternativa förställningen till detta är att intervjuaren är flexibel i sitt styrande och att intervjun ses som ett
medmänskligt förhållande där båda parter i intervjun bidrar i lika hög grad till
konstruktionen av intervjun menar Kvale och Brinkmann (2009). I denna föreställning ska fokus inte ligga på om frågorna ska vara ledande eller inte, istället ska fokus ligga på vart frågorna leder. Ändå så har ledande frågor en stor roll när det diskuteras i relation till reliabiliteten av forskningen menar Kvale och Brinkmann (2009). Valet gjordes att använda sig av teman som belyser studiens syfte, detta på grund av att validiteten av studien ska vara hållbar. Genom att utveckla teman utifrån studiens syfte skapas en bild av vilken data som skall utvinnas ur intervjuerna. På så vid blir studiens validitet stark enligt min mening eftersom validitet handlar om att utvinna data som verkligen speglar studien syfte. Samtidigt kan man som ställa sig frågande till ifall färdiga teman är det bästa sättet att forska på. Genom att använda teman som är
utvecklade av tidigare forskning och perspektiv kan man ”leda in” informanterna på det spår forskaren själv vill. Istället för att främst utgå ifrån pedagogernas erfarenheter så utgår forskaren istället ifrån sina egna teman och uppfattningar för att på så vis forma informanternas uppfattningar kring ämnet. Validiteten kan anses vara hög eftersom studiens syfte blir uppfyllt, men om man utgått enbart ifrån pedagogernas egna erfarenheter hade datamaterialet kanske sett annorlunda ut.
Valet av att använda en bandspelare vid intervjutillfällena har varit till stor fördel. I de intervjuer som blivit bandade syns en bättre bild utav informanternas upplevelser än om man jämför med de intervjuer som inte blivit bandade. Detta på grund av att en
transkribering kunnat ske och på så vis kunna ordagrant framhäva det informanterna har yttrat sig om. Med hjälp av transkriberingar och ljudinspelningar har analysen påverkats till det bättre eftersom det har gått att lyssna på inspelningarna om och om igen för att få en bättre bild av vad informanterna har yttrat sig om. Ulrika Wigg (2009) beskriver i kapitlet ”Att analysera livsberättelser” i boken Handbok i kvalitativ analys hur
transkriberingar kan bidra till en detaljrik bild av datamaterialet. Transkriberingarna och ljudinspelningarna har även varit till stor hjälp vid användandet av den
Dahlgren och Johansson (2009) tar upp har varit till stor hjälp vid analysen då det på ett tydligt sätt har beskrivit hur en analys kan gå till.
Genom att använda en fenomenografisk analysmodell väljer forskaren att kategorisera den insamlade datan. Dahlgren och Johansson (2009) beskriver hur olika forskare oftast väljer att analysera datamaterialet på egen hand för att sedan mötas upp och jämföra sina analyser med varandra. Detta för att kunna validera resultaten som forskarna kommer fram till. Genom att välja att kategorisera materialet kan det innebära att forskaren skapar kategorier för att sedan försöka ”passa in” materialet i de kategorier som finns. Det kan hända att forskaren på så vis missar viktiga saker i sitt material eftersom forskaren endast söker efter material som passar ihop med kategorierna. Dahlgren och Johansson (2009) beskriver att den fenomenografiska analysmodellen kan innebära mycket arbete för forskare eftersom det kräver mycket tid. Forskaren måste ständigt söka efter likheter och skillnader i sitt material samtidigt som forskaren måste reflektera över det redan sökta materialet. I denna studie har jag som forskare varit ensam i analysarbetet och på så vis kan man ifrågasätta de kategorier som jag har kommit fram till. Man kan ifråga sätta ifall jag som forskare faktiskt har kunnat se materialet utifrån olika perspektiv. Om någon annan hade kategoriserat samma material hade analysen då skiljt sig ifrån min egen analys? Även om den fenomenografiska analysmodellen passar bra in i denna studie, enlig min mening, så har det ändå varit ganska tidskrävande att analysera alla intervjuer på egen hand.
7.2 Urvalsanalys
I urvalsanalysen diskuteras fördelar och nackdelar med det urval som gjorts samt att det beskrivs en vidare tanke om urvalet kan ha sett ut ifall det utvecklats på annat vis.
I urvalet spelade många olika faktorer in i valet av vilka informanterna skulle vara. Urvalet baserades främst på att informanterna skulle ha erfarenheter kring att jobba med asylbarn. Det som sedan spelade in mest var det faktum att den första förskolan valde att hoppas av precis innan intervjuerna började. Det var en händelse som inte var förutspådd eller planerad utifrån. Att på snabbast möjligaste vis försöka finna informanter som uppfyllde kraven för studien var svårt på grund av tidsbrist. Från början av studien borde det ha funnits ett par informanter extra som kunnat ställa upp i
fall att vissa andra informanter skulle ha fallit bort. En vidare tanke är också att urvalet kunde ha varit utvecklat utifrån vissa städer och områden där mångkulturaliteten är hög. Detta på grund av verksamheter som ligger i områden med hög mångkulturalitet kan anses ha större erfarenhet av många asylbarn än de verksamheter som i områden med låg mångkulturalitet.
7.3
Resultatanalys
I resultatanalysen diskuteras resultatet och jämförs med de teoretiska perspektiven och den tidigare forskningen. Syftet med studien var att beskriva fem pedagogers
uppfattningar om sitt arbete och upplevelser av sitt arbete med att integrera asylbarn i den allmänna förskolan. Först diskuteras uppfattningar kring begreppet integration sedan diskuteras den sociala process som upplevs. Vidare sker en diskussion kring det fokus som upplevs och uppfattas ske i arbetet med integration. Sist beskriv upplevelser av den goda relationen och den trygghet som behövs i arbetet med integrationen.
7.3.1 Begreppet integration
I resultatet beskrivs integrationsarbetet som ett tidskrävande arbete som kräver tid främst ifrån pedagogerna. Nya barn som kommer till förskolan tar extra mycket tid menar pedagogerna och detta skapar även ovissheter om hur pedagogerna ska tackla detta. Enlig Bozarslan (2001) beror tidsbristen på att många barn kräver uppmärksamhet och behov på en och samma gång. På grund av att pedagogerna har en dålig
detaljplanering och medveten satsning på integrationsarbetet så fungerar inte
integrationsarbetet. Enlig Bozarslan (2001) ställer pedagoger ofta för höga krav, mål samt ambitioner över sig själva, hur verksamheten ska vara och hur verksamheten ska se ut vilket bidrar till att integrationsarbetet inte fungerar så som pedagogerna har hoppats på. Pedagogerna i denna studie har förklarat att de lägger lite tid på att förbereda inför ankomsten av ett asylbarn och att de lägger lite tid på att förbereda barnet och barngruppen på att asylbarnen kan bli tvungna att flytta när som helst. Denna brist på planering kan bero på att det inte finns någon färdig mall över hur integrering skall genomföras. I resultatet beskrivs integrering även som en inkludering (istället för segregation) i den befintliga barngruppen. Integrations begrepp har en annan betydelse i dagen förskola än om man jämför med hemspråksundervisning på sextiotalet förklarar en pedagog. Enligt Egelund, Haug och Persson (2006) skedde en reform eftersom det
fanns individer som befann sig utanför skolan och som skulle komma in i den. Skolan var en väl etablerad storhet som innebar att alla individer som skulle komma att befinna sig inom den blev tvungna att förändra sig själv för att passa in. Vid reformen blev konsekvensen för den ”gamla skolan” att den var tvungen till att förändras så att den passade för alla individer. Historiskt sett så har barn med behov av stöd erbjudits
segregerande åtgärder i form av speciella skolor, klasser eller grupper. Utvecklingen har arbetat sig ifrån segregerande och istället gått i riktningen mot inkluderande menar Egelund, Haug och Persson (2006). Denna typ av integration i den befintliga
barngruppen framgår även som central i denna studie. Pedagogerna är väl medvetna om att integration inte handlar om att sätta barnen i egna grupper utan att alla barn ska ingå i samma barngrupp. Dagens integration betyder att alla individer ska ha lika värde och lika möjligheter vilket även Bozarslan (2001) lägger stor vikt vid. Istället för att individer ska exkluderas ska samhället anpassa sina resurser efter individers olika behov. Individen ska inte behöva försöka passa in i samhället utan tvärtom menar Bozarslan (2001). Pedagogerna i denna studie hävdar att de försöker använda barnen som tillvägagångssätt för integration. Som Egelund, Haug och Persson (2006) beskriver så ska individer integreras istället för att placeras ut i andra skolor, klasser eller gruppen eftersom integrering bidrar till att individers olikheter ses som resurser.
7.3.2 Den sociala processen
I resultatet har det framkommit att pedagogerna har uppfattat integration som ett arbete med barngruppen. Barngruppen har setts som en hjälpande hand och som ett gott komplement till den integration som pedagogerna arbetar med. Det går att läsa fram ur resultatet att asylbarnen lär sig och utvecklas inom barngruppen och i samspel med andra barn enligt pedagogerna. Bozarslan (2001) är positivt inställd till att integrering ska ske i barngruppen och med stöd sinsemellan barnen i gruppen. Barn lär sig av varandra genom att se upp till varandra och ta efter varandra i lekar. Erfarenheten av att vara en grupp blir en naturlig del i barnens liv och barnen fostras till demokratiska medborgare menar Bozarslan (2001). Det har beskrivits i denna studie hur olika situationer har uppstått där svensktalande barn har bidragit med en hjälpande hand i arbetet med att integrera asylbarnen. Genom ett samspel barnen emellan har lärande uppstått menar pedagogerna. Kultti (2012) beskriver olika Samvarokompetenta mönster som något som sker inom barngruppen där barn observerar och lär sig av varandra. Barn anpassar sina egna intentioner genom att uppmärksamma och observerar de andra
barnens intentioner och på så vis lär sig barnen av varandra. Pedagogerna i denna studie menar även dem att asylbarnen lär sig av att observera och ta efter de svensktalande barnen. De svensktalande barnen är medvetna om detta och kan då medvetet visa asylbarnen hur man ska göra i vissa situationer. Kultti (2012) kommer fram till att barngruppen kan bidra och begränsa barns möjligheter till utveckling, speciellt när det gäller flerspråkiga barns möjligheter till att använda sitt modersmål då modersmålet inte får ta så stor plats inom barngruppen. Potentialen med barngruppen är att barn bidrar med ömsesidigt stöd gentemot varandra genom kommunikation och samspel. Genom kommunikationen och samspelet lär sig barnen även att förstå allt i sin omgivning menar Kultti (2012). I denna studie framgår det att samspelet i barngruppen bidrar till utveckling och lärande även om asylbarnens modersmål inte får ta lika stor plats som det svenska språket. Detta kan precis som Kultti (2012) beskriver det, begränsa barnens möjligheter till utveckling och lärande. Även Ladberg (2003) menar att ett barns
utveckling, främst språket, börjar i kontakten med andra individer. Säljö(2000) beskriver hur samspelet bidrar till att individer utbyter information, kunskaper och färdigheter med varandra, detta bidrar i sig själv till lärande hos individen. Individers sätt att tänka och agera baseras på individens sociala och kulturella erfarenheter (Säljö 2000). Som det framgår i Lunneblads (2006) studie att samspel mellan flerspråkiga barn och svensktalande barn motverkar utanförskap eftersom de flerspråkiga barnen
integreras i verksamheten. Precis som Lunneblad (2006) beskriver pedagogerna i denna studie hur integration med hjälp av barngruppen kan motverka utanförskap och att asylbarnen hamnar i sin egen grupp. När de svensktalande barnen bjuder in asylbarnen till lek så motverkas risken till utanförskap menar pedagogerna..
7.3.3 Fokus på kommunikation och språket
Det har även framgått i resultatet att pedagogerna uppfattar integrering som ett arbete i en social process där språket ligger i fokus. Pedagogerna har beskrivit hur
kommunikationen har sett ut mellan dem och asylbarnen samt mellan dem och föräldrarna sett ut. Inom det sociokulturella perspektivet är de kommunikativa processerna centrala eftersom de bidrar till mänskligt lärande och utveckling menar Säljö (2000). För att kunna kommunicera med omvärlden, läras och utvecklas behöver individer ha en kommunikativ praktik enligt det sociokulturella perspektivet. Oavsett vad en individ ska behärska i sin vardag måste det finnas en kommunikativ praktik som
bidrar till kunskap och förståelse hävdar Säljö (2000). Det framgår väldigt tydlig att pedagogerna håller med om att det måste finnas kommunikation för att lärande ska kunna ske. Precis som Ladberg (2003) beskriver även pedagogerna att kommunikation inte enbart är talspråket utan att även kroppsspråk, tecken, bilder etc. är en väldigt stor del i pedagogernas kommunikation i vardagen. Precis så som pedagogerna i Skans (2011) studie så beskriver pedagogerna att de använder sig av konkreta föremål för att underlätta kommunikationen. Dessa konkreta föremål kan vara bilder, stödanteckningar, leksaker etc. I resultatet beskrivs det även hur pedagoger använder sig av sagor som verktyg vid integrering av asylbarn. Likaså gör pedagogerna i Skans (2011) studie, där pedagogerna också använder sig av sånger som hjälpmedel. Skans (2011) anser att pedagogerna bör ta vara på de tillfällen då barnen tar initiativet till kommunikation på egen hand eftersom bristen på detta arbetssätt bidrar till att barnen blir mindre delaktiga i gruppen och väljer att dra sig undan.
7.3.4 Fokus på språkliga svårigheter
I resultatet framgår det att pedagogerna uppfattar asylbarnen som barn med svårigheter i det svenska språket. Pedagogerna belyser olika faktorer som dessa svårigheter kan bero på. En faktor är bland annat miljöns påverkan på barns svårigheter. I Runfors (2003) avhandling framskrivs det att de flesta av flerspråkiga barnens svårigheter beror just på språket. I resultatet av denna studie framskrivs det att svårigheten kan bero på att de flesta asylbarn inte har kommit i kontakt med det svenska språket tidigare. De har aldrig hört eller upplevt det svenska språket tidigare. I Skans (2011) studien framkommer det att de flesta flerspråkiga barn har låg kunskap kring svenska språket. Skans (2011) menar på att pedagoger måste kunna fokusera på att använda sig av det svenska språket. Det handlar om att pedagogerna utmanar barnen i positiv bemärkelse istället för att se problem med barnens språksvårigheter menar Skans (2011). Pedagogerna i denna studie hävdar att mycket fokus läggs på just asylbarnens språkutveckling eftersom det är en stor problematik när barnen inte klarar av att tala det svenska språket. Precis som även Kultti (2012) menar så hamnar fokus på att man måste utveckla det svenska språket eftersom det är en förutsättning för deltagande. I Kulttis (2012) studie ses svenska som ett normspråk som måste uppmärksammas och uppmuntras eftersom det är det språk som alla barn har gemensamt i Sverige. Runfors (2003) ställer sig emot detta arbetssätt och hävdar att flerspråkiga barns utveckling skulle gynnas ifall man utgick ifrån barnens modersmål. I Runfors (2003) avhandling framkommer det att lärarna anser att material
och läroböcker bör vara utformade på alla barns olika språk för att gynna utveckling hos alla. Material som är utformat på enbart det svenska språket kan sätta käppar i hjulet för utveckling hos de flerspråkiga barnen menar Runfors(2003). Precis som i Lunneblads (2006) studie osynliggörs den språkliga och kulturella mångfalden på grund av pedagogernas förhållningssätt gentemot barngruppen. Istället för att se en mångfald i barngruppen väljer pedagogerna i denna studie att lägga fokus på utveckling av det svenska språket. Detta förklarar Lunneblad (2006) att det kan bero på bristen av tid till planering och genomförande. Även bristen på erfarenhet kan påverka integreringen av mångfalden menar Lunneblad (2006).
7.3.5 En god relation och trygghet
Resultatet visar på att pedagogerna upplever att integration handlar om att skapa en trygghet för asylbarnen och att bygga upp ett förtroende mellan dem och asylbarnen. Pedagogerna belyser vikten av att kunna känna en trygghet i förskolans verksamhet samt en trygghet med personer som befinner sig där. Pedagogerna menar på att trygghet och tillit främjar lärandet hos asylbarnen. En god relation och trygghet beskrivs som sammanhängande, att de hör ihop med varandra. Enligt Bozarslan (2001) ger den goda relationen en bra start på barnens livslånga lärande och den goda relationen beskrivs som viktig även när barnet blir vuxen. Bozarslan (2001) hävdar även att pedagogers utbildning och meriter inte spelar någon roll ifall den goda relationen inte finns mellan pedagogerna och barnen. Men när den goda relationen finns så kan pedagogernas erfarenheter bidra till att utveckla en individ ännu mera. Även om den goda relationen ses som en viktig del i pedagogens arbete så menar Bozarslan (2001) att det inte finns några färdiga mallar över hur ett relationsrelaterat arbete ska se ut och fungera utan det enda som beskrivs är att pedagogen ser sig själv som arbetsredskapet. I resultatet
framgår det att pedagogerna tycker att barnens språkliga öppenhet hör ihop med barnens känsla av trygghet. Finns inte tryggheten så försvinner den språkliga kontakten eftersom barnen blir tillbakadragna, rädda och osäkra. Ifall barnen är öppna språkligt och på egen hand väljer att kommunicera så vet man att dessa barn känner trygghet menar
pedagogerna. Det framgår i Runfors (2003) avhandling att tryggheten byggs upp när de flerspråkiga barnen lär sig ”bra svenska”, att barn som är duktiga på det svenska språket kan känna en trygghet eftersom de barnen får samma möjligheter till utveckling som alla andra.
7.4 Vidare forskning
Denna studie kan bygga grunden för vidare forskning inom ämnet integrering av mångkulturella barn i förskolan. Studien har skapat en större förståelse kring hur