I denna avslutande del av uppsatsen lyfter vi fram en sammanfattning av våra viktigaste resultat. Efter den inledande sammanfattningen tittar vi kritiskt på vår studie för att lyfta fram eventuella brister i den, samt om de metodologiska val vi gjort kunde gjorts annorlunda, och på vilket sätt detta kan ha påverkat studien. Dessa jämför vi sedan med den tidigare forskning vi redogjort för i bakgrundskapitlet för att se om vår studie innehåller likheter med den tidigare forskningen som gjorts, och vilka eventuella nya upptäckter vi gjort eller sett. Slutligen för vi ett resonemang om tänkbara kunskapsluckor inom området samt ger ett förslag på vidare forskning om män inom omsorgen.
Våra resultat liknar mycket av den tidiga forskning som gjorts av, som vi redogör för under tidigare forskning i vår uppsats, exempelvis att vissa arbetsuppgifter är i det närmaste könsmärkta. De flesta utav männen har halkat in av en slump och inte valt det primärt, alternativt omskolats. Våra intervjupersoner har arbetat mellan 7-25 år inom omsorgsyrken.
Brukarna upplevs som könslösa i sitt bemötande, alternativt att de har olika aktiviteter beroende på vem de arbetar med vilket bygger på förväntningar. Mycket av arbetsdelningen sker implicit och bygger i stor utsträckning på traditionella könsmönster.
Män söker sig till de ”tyngsta” brukarna eller blir placerade där. Kön är ofta inte en avgörande faktor, utan det är hur du är som person som är det viktigaste anser de flesta. De flesta nämner också att det ofta är en generationsfråga om hur man är, och att de yngre som nu kommer in yrket (både män och kvinnor) har liknande kunskaper eller, snarare icke kunskaper om hur ett hem skall skötas avseende städning och göromål.
Ett problem med mycket av den tidigare forskningen som gjorts är med män inom äldrevården. Där har de arbetskläder som markerar kön, inom handikappomsorgen har samtliga personer civila kläder på sig (som vi känner till) som de flesta av våra respondenter jobbar inom (sju av nio). Ett annat problem är att den forskning vi tittat på inom äldreomsorg gällande könsmärkta arbetsuppgifter är inte helt sann inom
30
handikappomsorgen. Man kan diskutera huruvida brukarna inte har samma uppfattning om kön som de äldre, vilket givetvis bidrar till skapandet av kön inte blir lika uppenbart i vårdkontakten som inom äldreomsorgen.
Om vi haft längre tid hade vi gärna kompletterat våra intervjuer med observationer, eftersom mycket av bemötandet, och förhållandet mellan kvinnliga och manlig personal görs implicit, utan att egentligen reflektera över varför det blir så. Vi tror att om vi kompletterat vår studie med observationer hade mycket annan intressant information kommit upp, exempelvis om hur man bemöter varandra utifrån förväntningar och hur all den implicita kunskapen görs utan att personalen reflekterar över den. Detta kan man studera genom att använda Goffmans (2007) teatermetafor för att förstå hur personalen spelar olika roller på en tilltänkt scen, som i vårt fall skulle utgöras av en arbetsplats inom omsorgen. Inom en arbetsplats representeras och manifesteras samhället i stort, eftersom det inte ligger isolerat från det övriga samhället. Vi tror även på det faktum att omsorgen från början bestod av enbart kvinnor eftersom männen var ute och jobbade inom industrin, lever mycket föreställningar kvar om att det är kvinnor som är experter på hur ett hem skall se ut, och bör vara utformat. En annan sak som vi menar är att många män som arbetar inom detta saknar formell utbildning. Vilket kan leda till att de blir upplärda hur det skall fungera av de som gått exempelvis omvårdnadsprogrammet, vilket gör att kulturen reproduceras och upprätthålls. En sak som står klart är att de som är i majoritet har makt att definiera den ”andre” i alla fall.
Ytterligare en aspekt av detta tror vi det är viktigt att få en yrkestitel åt det pedagogiska istället för det klassiska vårdandet, och den gamla omsorgslinjen. Ett problem som vi ser är att det blir en del konflikter på det mer personliga planet eftersom man inte har en akademisk skolning att förhålla sig till/på. N u handlar mycket av arbetet och konflikterna om vad som är normalt, eller vad ens egna barn gör, vilket man vill påtvinga de man arbetar mot. Det finns mycket implicit kunskap också bland personalen, och mycket av den fördelning som görs, görs utan att man reflekterar över det. En del av brukarna har skogs, och lantbruksaktiviteter, och här kan man se att det medför en del förväntningar som åläggs på männen. Medan åt andra hållet också finns liknande, vid en vis typ av
”kvinnliga” aktiviteter förväntas kvinnorna utföra dessa i högre utsträckning. Hade man diskuterat utifrån teorier och kring rådande forskning, tror vi att en del av konflikterna hade kunnat undvikas, eller inte fått en lika stark personlig laddning. Eftersom konflikterna kanaliserar personernas eget privatliv och direkt eller indirekt ifrågasätter dessa val, och hur man har det hemma. Ett exempel på detta kan vara städningen vilket var en känslig fråga som framkom ur våra intervjuer, så kan detta ifrågasättas av övriga, då man vilar på en helt personlig åsikt om hur ett rum skall städas. När man diskuterar blir det den rådande majoritetens åsikt som blir vägledande i besluten, vilket oftast är kvinnor. Att utforma en verksamhet utifrån en helt personlig agenda kan medföra en del problem, och framförallt bli väldigt laddat. Även om man har de egna barnens uppfostran som ledord för utformningen av det pedagogiska arbetet medför det en fara och kan orsaka konflikter.
Detta gör att om man går emot, går man implicit emot något mycket mer personligt än
31
enbart det dagliga arbetet. Eftersom personalen befinner sig oftast i de boendes hemmamiljö så är det ofta egna värderingar man tar med sig in i rummet, eftersom man medvetet eller omedvetet jämför med hur man har det hemma.
6.1 Förslag till framtida forskning
Det hade varit intressant att, med utgångspunkt i Svens resonemang om hur omvårdnadsprogrammet presenteras och ”säljs in” till ungdomar idag åka ut och göra intervjuer med syokonsulenterna för att höra om vad det är för bild man lägger fram, samt vad det skrivs om i programbeskrivningarna avseende detta gymnasiala program. O m vi låter oss minnas tillbaka när vi själv stod inför valet att söka till gymnasiet minns vi att de personer som var ute på skolorna för att prata om programmet beskrev det som att man kunde jobba som polis och ambulanssjukvårdare om man valde detta program. Vi tror att det var de argumentet de bland annat använde sig utav för att sälja in det till den manliga delen av klassen. Eftersom dessa yrken har varit, och är fortfarande betraktade som manliga yrken.
32