Diskussion av genomförda läsningar

I vår uppsats har vi gjort in- och utläsningar av Lpf 94, kursplaner och läromedel för att försöka hitta uttryck för möjligheten till deliberativa samtal. Vi ser i det deliberativa samtalet en potentiell utgångspunkt för att förankra ett deliberativdemokratiskt förhållningssätt inom skolan. Men det ställer höga krav på den enskilde läraren som förväntas tona ner sin auktoritet. Det ställer även höga krav på eleverna som förväntas vilja bidra med och argumentera för sina åsikter. Det deliberativa samtalet skiljer sig därmed från traditionell skolkultur (asymmetrisk överföring av kunskap från lärare till elev) och kan kanske verka förvirrande för eleverna. Där eleverna vanligtvis uppfattas som kunskapens objekt förskjuts perspektivet mot att de ses som kunskapens subjekt. Det innebär att eleverna medverkar till bildandet av kunskap, snarare än att söka efter de rätta svaren. Det deliberativa samtalet har dock haft svårt att hävda sig i skolan (Englund, 2003). En undervisning som till fullo bygger på det deliberativa samtalet är kanske en utopi, men det kan ses som komplement och alternativ till traditionell skolverksamhet (Englund, 2004).

Vi har, som tidigare nämnts, gjort in- och utläsningar av Lpf 94. Läroplanen har kritiserats av Englund (2004) för att den bygger på ett strikt mål- och utvärderingssystem med inriktning mot kunskapsförmedling snarare än demokratiska överväganden. Trots Englunds invändningar mot Lpf 94 menar vi att det finns exempel i texten som öppnar för att bedriva deliberativa samtal i skolan. Bland annat skall skolan ge utrymme för olika åsikter, men också respekt gentemot andra människor betonas. Uppfattningen att läroplanen innehåller tänkbara inslag av deliberativ karaktär har framförts i En fördjupad studie om värdegrunden (Skolverket, 2000). Även om Lpf 94 till stor del fokuserar förmedlandet av kunskap ska den också beskriva hur förutsättningar kan skapas för att eleverna ska ta till sig och utveckla

kunskaper. En utgångspunkt för att tillgodogöra sig kunskaper är att ett deliberativdemokratiskt förhållningssätt präglar undervisningen. Ett respektfullt bemötande av andra människors åsikter kan ses som grunden till en väl fungerande skolmiljö där eleverna tillåts tala med varandra om det de vet och inte vet.

I uppsatsen har vi även gjort in- och utläsningar av kursplanerna i Kemi A och Mediekommunikation. Kemi är ett naturvetenskapligt ämne som kan uppfattas ligga långt ifrån mer ”värdegrundsnära” ämnen som exempelvis samhällsorienterade ämnen. Englund (2000) menar att det deliberativa samtalet kan bidra till elevernas meningsskapande och kunskapsbildning inom andra områden än enbart de samhällsorienterade. I vår läsning av kursplanerna konstaterar vi att det inte ges några uttryck för deliberativa samtal. Vi anser dock att kursplanerna ur ett pedagogiskt perspektiv framstår som öppna. Kursplanerna ska visa hur ett ämne eller en kurs kan bidra till att eleverna utvecklas i enlighet med de värden och mål som anges i läroplanen. Detta tolkar vi som att kursplanerna inte bara ska visa vägen för elevernas kunskaper, utan även bidra till att eleverna utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta förhållningssätt kan, som vi tidigare nämnt, vara av deliberativ karaktär. Som vi såg i utläsningen av Lpf 94 kan detta förhållningssätt vara av deliberativ karaktär och det vi frågar oss är om inte deliberativa samtal är en önskvärd del av undervisningen?

Att lära sig naturvetenskapliga ämnen är att skolas in i en diskurs (Säljö & Wyndhamn, 2002). För att kunna föra kemiska resonemang krävs av eleverna att de utvecklar de språkliga konstruktioner som ingår i en naturvetenskaplig begreppsvärld. Är det då inte bra om eleverna genom deliberativa samtal tillåts att träna sig i detta? Detta trots att vi inte funnit uttryck för deliberativa samtal i kursplanen. Inte heller i kursplanen för Mediekommunikation har vi funnit uttryck för deliberativa samtal. Men samtalet har väl också en naturlig del i Mediekommunikation? I samband med till exempel semiotiska analyser av bilder är samtalet ett verktyg för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig kunskaper om olika sätt att tolka bilder på.

I utläsningarna av läromedel konstaterade vi att texterna i kemi i stort kan betraktas som slutna. Enda undantaget var texten om kärnreaktioner där det finns en öppning till att föra deliberativa samtal. Som tidigare nämnts ställer det krav på läraren och att denne bidrar till att

växthuseffekten kan beskrivas som att eleverna ska lotsas till ett bestämt tänkande om det som framställs. Det framgår med tydlighet i texten om växthuseffekten, där endast ett alternativ framstår som trovärdigt. Vi ställer oss frågande till varför det inte lämnas större utrymme till eleverna att själva få ta ställning. Särskilt då ett av ämnets syften är att eleverna utvecklar kunskaper så att de ur ett naturvetenskapligt perspektiv kan ta del av samhällsdebatten och ta ställning i frågor om miljö och hållbar utveckling.

Läromedlet i Mediekommunikation kan utifrån ett pedagogiskt perspektiv betraktas som en öppen text. Det vill säga att texten uttrycker ett progressivistiskt förhållningssätt. I till exempel analyser av varumärken, men också utifrån de diskussionsfrågor som avslutar kapitlen, finns det ingångar till att bedriva deliberativa samtal. Att diskutera är en naturlig del av utbildningen i Mediekommunikation, vilket läromedlet belyser. Inte minst i många av de uppgifter som avslutar kapitlen, men även i de semiotiska analyser som eleverna förväntas genomföra. Författarna ställer även öppna frågor i texten som kan föranleda diskussioner. Vi har i vår uppsats valt att belysa det deliberativa samtalet. Detta på grund av att den deliberativa demokratitraditionen avser att främja gemenskap och meningsfullhet i skolarbetet, genom dess betoning på allas rätt till kommunikation och påverkan. Den deliberativa demokratin skall dock ses som ett långsiktigt projekt där skolan, med det deliberativa samtalet i en framträdande plats i verksamheten, utgör den viktigaste potentiella kraften att stärka demokratin i deliberativ anda (Englund, 2003). Det är viktigt att komma ihåg att styrkan med det deliberativa samtalet är att det inte skall uppfattas som en konkurrent till kunskapsuppdraget, utan snarare som en förutsättning för utvecklandet av kunskap (Englund, 2000). Det vi kan konstatera med vårt arbete är att de är upp till den enskilde läraren att skapa dessa förutsättningar. Därför kan ett bra sätt för vidare forskning på området vara att genomföra etnografiska studier.