Syftet med vår studie var att lyfta fram de äldres röster upplevelser och tankar när det gäller införandet av Göteborgsmodellen. Vi ville också undersöka om den kan beskrivas som salutogen. För att besvara syftet ställde vi följande frågeställningar;
Hur har de äldre förstått innebörden av Göteborgsmodellen? Hur uppfattar de sin möjlighet att ha inflytande över sina insatser?
På vilket sätt har utförandet av hemtjänsten förändrats sedan Göteborgsmodellen infördes? Samt på vilket sätt förändringarna i äldreomsorgen har gjort den mer salutogen?
Vad gäller den första frågeställningen kan vi konstatera att de äldre vi talat med har förstått grundtanken i Göteborgsmodellen. De har fått information om modellen, mest skriftligt men en del av dem även muntligt. Vi vill beskriva det som att de äldre har förstått vad själva innebörden i Göteborgsmodellen är även om flera av dem inte kunde själva ordet. De beskriver det som en möjlighet att få byta en insats mot en annan då det är något man inte behöver hjälp med för dagen. Alla de äldre vi talat med beskriver Göteborgsmodellen som en
positiv förändring eftersom den ger dem en känsla av valfrihet. Vi tycker att det är väldigt positivt för Göteborgs stad att modellen de tagit fram beskrivs av de äldre som bra och att den gör att de känner valfrihet och att de har möjlighet att bestämma mer själva. Oavsett om de äldre använder sig av möjligheten att byta eller inte så ser i alla fall de som vi talat med det som att de fått mer att säga till om och tycker att något i deras liv förändrats till det bättre. Den känslan anser vi vara väldigt viktig för de äldre. Sedan anser vi också att
Göteborgsmodellen innehåller mer än vad de äldre uppfattat det som vilket innebär att det skulle kunna beskrivas som än mer positivt för de äldre om de fått hela innebörden klar för sig. Att ha möjlighet att byta insatser är bara en del av Göteborgsmodellen. De äldre skall kunna samla ihop tid som de inte nyttjat och använda den vid ett annat tillfälle. De har också rätt att dela upp tiden de har på fler tillfällen, till exempel att få städat 80 minuter varannan vecka istället för var 120 minuter var tredje vecka. De äldre talar mest om att använda tiden till att gå ut eller få något gjort i hemmet och om att byta tiden från städningen till att göra något annat. Vi tolkar det som att de dels inte förstått de möjligheter som finns med
Göteborgsmodellen och dels att de inte förstått hur de ska läsa av basmenyn. I basmenyn som alla äldre fått står de alternativ som de kan välja att byta sin tid mot. Tiden de har att byta är den tiden som är deras servicetid, det vill säga det som inte räknas som ren omsorg. Det var bara en av de äldre som vi talade med som uppgav att hon visste hur mycket servicetid hon hade till sitt förfogande varje månad och det var den äldre, som vi uppfattade det, som hade bäst relation till sin kontaktperson. Av det utläser vi att det är viktigt för de äldre att
relationerna till hemtjänstpersonalen är bra och att det finns en person som har kontinuerlig kontakt med den äldre, som den äldre kan känna förtroende för. Kontinuiteten beskriver alla de äldre vi talat med som viktig för relationen till hemtjänsten, oavsett om de anser att de idag har personalkontinuitet eller inte och det är även kontinuiteten som beskrivs som viktigast i den mesta av den tidigare forskningen. Flera av de forskare vi nämner talar om vikten av att den äldre vet vem som kommer och när de kommer. De flesta av de äldre vi talade med hade flera frågor angående Göteborgsmodellen och hur och när de kunde använda sig av den. Delvis tror vi att om alla äldre hade haft en kontaktperson inom hemtjänsten som var hos dem ofta och som de hade en god relation till och bra kontakt med hade fler av dem haft en bättre förståelse för vad Göteborgsmodellen innebär i helhet. Vi vill påpeka att Göteborgsmodellen, nu när vi gör vår studie, bara har pågått i lite över två månader och givetvis påverkar det hur väl informationen hunnit nå ut. All organisationsförändring tar tid och vi inser att vi
Den andra frågeställningen, om hur de äldre känner möjlighet till inflytande över sina insatser och den tredje frågeställningen om de äldre upplever någon skillnad i utförandet av
hemtjänsten sedan Göteborgsmodellen infördes tycker vi det blir enklast att svara på gemensamt. De äldre uppfattar sina möjligheter till inflytande väldigt olika. När vi under intervjuerna ställde frågan till de äldre om de känner att de har något inflytande över hjälpen de har från hemtjänsten svarade vissa att de känner att de har stor möjlighet att påverka sina insatser medan andra upplever att de inte har något inflytande alls. Det vi mest reagerade på, i förhållande till Göteborgsmodellen, var att ingen av de äldre kopplade samman
Göteborgsmodellen med det inflytande de känner idag. Vi hade förväntat oss att i alla fall ett par av de vi pratade med skulle göra kopplingen att de kan få känna mer inflytande nu när Göteborgsmodellen finns än vad de kände innan. Att de äldre inte kopplade samman
möjligheten till inflytande med Göteborgsmodellen kan det finnas flera orsaker till. Vi tror att det kan vara så att de äldre kopplar ihop Göteborgsmodellen med ordet valfrihet i stället för inflytande. Vi kunde konstatera att de äldre tycker att Göteborgsmodellen är positiv därför att de upplever att de har ökad valfrihet och får bestämma mer över sin vardag. När vi pratade om inflytande istället så gjorde de helt enkelt inte kopplingen till Göteborgsmodellen eftersom det inte är ett ord de använder i sammanhanget. För de äldre vi talat med handlar
Göteborgsmodellen om att kunna byta någon insats ibland och känna en delaktighet och valfrihet i det, men inte i samma utsträckning om att känna inflytande och självbestämmande i den dagliga hjälp de får från hemtjänsten. Det var ingen av de äldre som vi talade med som upplevde någon förändring i utförandet av hemtjänsten idag jämfört med innan
Göteborgsmodellen infördes. Den hjälp de fick tidigare får de fortfarande, oavsett om det innebär stor eller liten möjlighet att påverka vad hemtjänsten gör hemma hos dem. Vi trodde att det skulle vara en större skillnad i hemtjänstens utförande och bemötande än vad svaren vi fick antydde. I Askimsmodellen skulle personalen fråga den äldre varje gång de kom hem till dem ”vad vill du ha hjälp med idag?”, vilket automatiskt leder till ett förändrat beteende hos hemtjänsten. För den äldre blir de dagliga mötena lite annorlunda än de varit tidigare och den äldre får möjlighet att tänka efter vad den faktiskt behöver just nu. Enligt de äldre vi pratat med har denna känsla av förändring inte funnits i deras dagliga möten med hemtjänsten. Här tänker vi på Ingvads (2003) forskning som säger att i de fall organisationsförändringar inte innebär att personalen byts ut så ändras förmodligen inte personalens bemötande mot de äldre eftersom relationen mellan dem redan är uppbyggd. Vi tänker att det kan vara en anledning till att utförandet inte förändrats sedan Göteborgsmodellens införande. Det är samma personal som går till de äldre idag som det var tidigare och den personalen har inte fått till sig att det är
något de måste göra annorlunda i mötet med de äldre. Personalen har redan relationer till de äldre de går till och de relationerna som redan finns överväger tanken att bemöta annorlunda.
Vår sista frågeställning var vilket sätt förändringarna i äldreomsorgen har gjort den mer salutogen. Denna fråga besvarar vi dels genom våra egna tankar och förförståelse om vad salutogenes innebär och dels utgår vi från hur vi tolkat de äldres uppfattningar om
Göteborgsmodellen och sättet hemtjänsten arbetar på. Vi har tidigare nämnt våra tankar kring vad salutogent som begrepp innebär för oss. Vi tänker på salutogent som hälsofrämjande. Det är även så som Antonovsky (2005) ”översätter” ordet. Med hälsofrämjande menar vi att fokusera på det som en person kan göra själv och inte på vad den inte kan göra. Vi anser att förändringarna som gjorts i äldreomsorgen i Göteborgs stad i och med Göteborgsmodellen har påverkat salutogenesen på så sätt att den kan sägas ha höjt KASAM hos de äldre. När de äldre vi talat med beskriver att de känner större valfrihet och ser Göteborgsmodellen som positiv kan det kopplas till att känna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet på det sätt som de beskrivs i KASAM. Meningsfullhet därför att de får möjlighet att vara delaktiga och göra det som är meningsfullt för dem själva för dagen. Begriplighet på så sätt att de har en ny
förståelse för vad som sker och ska ske i deras vardag och hanterbarhet genom att de vet att de tillfällen de har ork och kan själva så kan de få hjälp med annat istället. I och med en höjd KASAM hos de äldre tycker vi att äldreomsorgen kan beskrivas som delvis mer salutogen än tidigare. Däremot anser vi inte att Göteborgsmodellen gör äldreomsorgen mer salutogen ur en hälsofrämjande synpunkt. Vi skrev tidigare om Harnetts (2010) avhandling där hon beskriver hur personalens rutinkultur påverkar hjälpen de äldre får. Personalen har inte tillräckligt med tid för att låta de äldre göra det de kan göra själva utan gör det ofta åt dem istället för att det skall gå fortare. Vi tänker att för att kunna utföra ett salutogent arbete behövs tid. Tid att låta den äldre göra saker själv, även om det går långsamt och tid att prata med den äldre för att veta hur den vill ha det. Dessutom anser vi att i en salutogen modell bör det inte bara vara seviceinsatserna som är utbytbara. När vi tänker att omsorgen skall vara salutogen tänker vi att man även skall ha rätt att byta och påverka andra insatser i vardagen än till exempel städ eller inköp. Om en äldre en dag orkar klä sig eller tvätta sig själv, som räknas som
omsorgsinsatser, så skall den ha samma möjligheter att byta ut tiden mot något annat som den hade haft om det gällde städning. Det skulle kanske kunna motivera de äldre att försöka själva vissa dagar då de känner sig ovanligt pigga. Det anser vi skulle vara att fokusera på det friska hos människan. Vi vill inte påstå att detta sätt att arbeta inte redan kan finnas i vissa
äldre, märkt att de olika hemtjänstlagen arbetar på väldigt olika sätt. Framförallt tycker vi att vi har sett att det skiljer sig mycket i de olika hemtjänstlagens sätt att tänka på kontinuiteten i arbetet. De äldre vi talat med som oftast har samma person ur hemtjänstlaget hos sig och känner personalen väl uttrycker en trygghet som gör att den äldre känner att de kan be som saker på ett annat sätt än de som inte känner samma trygghet. De har goda relationer och bra kommunikation med hemtjänsten som leder till att de kan samarbeta så att den äldre kan få hjälp med det den behöver från dag till dag. I de fallen har arbetet redan på förhand fungerat så som det skall fungera enligt Göteborgsmodellen. I informationen som finns att läsa om Göteborgsmodellen står att det skall finnas en kontaktperson för varje äldre men det har inte nämnts något om att fokusera på kontinuitet i arbetet. Likaså nämns inte kontinuiteten i informationen om att äldreomsorgen i Göteborgs stad skall ha ett salutogent förhållningssätt år 2012. Det vi anser oss komma fram till i vår studie handlar om att det som är meningsfullt för individen är att ha en känsla av kontinuitet både tids- och personalmässigt. Det är även det som den mesta forskningen inom äldreomsorgen pekar på. Eftersom det är så allmänt känt i forskningsvärlden att det är viktigt för den äldre att veta vem som kommer, när de kommer och vad de skall få gjort under den tiden hemtjänsten är hos dem tycker vi det är märkligt att det tänkandet saknas i Göteborgsmodellen. Vi tror att om man hade tagit fasta på
kontinuiteten i en organisationsförändring kunde man ha fått mycket av det som Göteborgsmodellen innebär på köpet. Det skulle dessutom innebära en större känsla av trygghet hos de äldre än vad vi anser att vi såg hos de vi pratat med under vår studie.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi tycker att vi fått svar på de frågeställningar vi hade och att vi fått lyft fram några äldres röster och åsikter. Om Göteborgsmodellen vill vi säga att information har nått fram till de äldre vi pratat med, även om de har frågor som är obesvarade än så länge. De äldre uppfattar modellen som positiv och ett steg i rätt riktning för
äldreomsorgen. När det gäller frågan om Göteborgsmodellen kan anses vara salutogen vill vi påstå att vi har två svar på den frågan. Modellen kan delvis ses som salutogen då den kan anses höja de äldres KASAM. Ser man däremot på ordet salutogen ur hälsofrämjande synvinkel anser vi att Göteborgsmodellen inte kan beskrivas som salutogen då det enligt oss saknas fokus på det friska hos människan.